fredag 20 april 2018

FILM: Monky - Maria Blom stannar kvar i barnfilmsvärlden med en reinkarnerad apa

En ny monkey härjar runt i ett nytt Villa-viller-kulla-hus! Den här gången är Herr Nilsson en tjej - och datoranimerad.

Regi: Maria Blom
Biosuccén kommer nu på DVD!
Titel: Monkey
Medverkande: Julius Hugoson, Frida Hallgren, Johan Petterson, Ing-Marie Carlsson m.fl.
Sverige, 2017
Nordisk Film


Maria Blom har med sina Dala-komedier Masjävlar och Hallå, hallå blivit folkkär och dessutom gett andra sätt att tala svenska än "rikssvenska" ett utrymme i svensk film.

Den senaste filmen hon regisserade var den tecknade filmen Bamse och häxans dotter, en lyckad och påkostad svensk tecknad kvalitetsfilm där alla de små hjältarna i Bamsevärlden fick ta gott om plats.

Monkey är en påkostad svensk barnfilm, där man inte sparat på krutet när det gäller specialeffekter.

En svensk E.T. med storögd, charmig huvudperson (den animerade apan) och ett sorgligt anslag som efter hand dränks i slapstick och full fart och kalasstämning.

Lillasystern i familjen dör i cancer och kommer tillbaka som apan Monkey för att få familjen att gå vidare i sitt sorgearbete.

Det är väldigt trendigt med "svåra ämnen" i barnkultur just nu. Alla de senaste barnböckerna jag fått att recensera handlar om död och sjukdom och funktionshinder och fosterfamiljer och oansvariga (eventuellt alkoholiserade) föräldrar och mobbing. Inte nödvändligt i den ordningen.

På bio är den största succén just nu DisneyPixars nya film den Oscarsbelönade Coco, som handlar om döden och de dödas dag och till största delen utspelar sig filmen i dödsriket, dit man kan gå på en bro av tagetesblad. (Helt mytologiskt korrekt).

Tjuren Ferdinand handlar om döden i slakthuset och döden på arenan och hur det känns att fastna mellan de två alternativen. En mycket filosofisk film.

Pelle Kanin i filmen Pelle Kanin sörjer fortfarande sin far som blev stoppad i en paj av Mr McGregor. Som i ett utslag av "gudomlig rättvisa" dör McGregor en utdragen hjältinfarkt (efter att ha intagit för mycket fet mat och alkohol) som utförligt skildras i filmen. Knappast finkänsligt eller feelgood i en film som marknadsförs som rolig ...

Och i bakgrunden av Paddington 2 ligger också död och saknad - Paddington är en föräldralös flykting (symbolen för ett ensamkommande flyktingbarn) och han förlorade sina släktningar i en jordbävning och är nu orolig att bli övergiven av sin nya adoptivfamilj.

Ungarna har alltså fått sin beskärda del av "svåra ämnen".

Hur gör man feelgood av sorg? Det är vad Maria Blom tar sig an i filmen Monkey - som alltså ligger helt rätt i tiden, både om man granskar barnkulturen i stort eller barnkulturen som just nu visas på bio.

Något som är lite svårt att förstå är varför de vuxna flamsar på som de gör, som om de är med i bolibompakanalen. Det kan väl inte vara så svårt för vuxna att spela vanliga vuxna?

Och varför pratar alla rikssvenska när filmen inte utspelar sig i Mälardalen utan i södra Norrland?

Det var samma sak i Ingelin Angerborn filmen  Rum 123 ... i hela Skåne pratade ingen skånska.

Pågår det någon slags etnisk rensning av dialekter i svensk film?

Eller tror man att tittarna inte förstår om alla inte pratar onaturligt rent och jättetydligt?

I ett sydnorrländskt landskap pratar alltså här alla rikssvenska, även ner på birollsnivå.

Men Monkey ligger helt rätt i tiden och kan se fram emot att gå från biosuccé till DVD-succé. (och BD och VOD). 

Finns snart att köpa på en DVD hylla nära dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar