måndag 16 april 2018

FILM: Star Wars The Last Jedi - Från Dunkirk till Harry Potter i sci-fi sagans värld

Luke och Rey i The Last Jedi.

16 april 2018. Efterlängtat datum i kalendern! Den NYA filmen i Star Wars sagan, Star Wars The Last Jedi, släpps på DVD, BD och VOD. Redo att se den om och om igen och analysera hur sagan utvecklar sig ... 

Hur ska det gå för Rey? Vad är det för STOR hemlighet som gäller hennes föräldrar? Vem är Snoke och var kommer han ifrån och vad har han för agenda, egentligen? Hur cool och farlig är egentligen silverstoormtroopern Captain Phasma? (Också känd som oövervinnerlig krigare i Game of Thrones). 

Det finns SÅ många frågor som Star Wars sagan har att svara på efter den förra filmen av J.J. Abrams. Fast nu är det Rian Johnson som tagit över rodret för rymdskeppet ett tag ... Och visst, som så ofta när det gäller Star Wars grips man av en känsla av déjà vu. Förra filmen liknade mycket den första Star Wars filmen från 1977 (den som nu är film fyra i serien) fast med en kvinnlig Luke Skywalker, Rey, i huvudrollen. 

Och med mer "diversity" i rollerna. Plus för det! Alla ska ha rätt att finna karaktärer att identifiera sig med i Star Wars universum, och "white human males" behöver inte vara de enda som har en agenda och status som hjältar, skurkar och hjälpare. Också plus för Snoke. En skurk som inte är en standard-människa. Det borde på det hela taget finnas fler "alien life forms" representerade i Star Wars, liksom många olika typer av människor.

När man ser Star Wars The Last Jedi  blir man lika glad igen för "diversity" ansträngningen (fast man kunde så klart gjort ännu med på det området) men man grips också av en déjà vu upplevelse. Igen. Fast en här gången inte till Star Wars utan till Dunkirk, som man nyss såg på DVD ... Det är kanske inte så konstigt med tanke på att George Lucas himself var historienörd och inspirerades av andra världskrigets allianser och bragder, men Rian Johnson har verkligen verkligen gjort historien till en Dunkirk i rymden.


Flyga i formation, skjuta och saker brinner och låter i rymden ... här är Star Wars The Last Jedi.



Flyga i formation, skjuta och saker brinner i luften ... här är  filmen Dunkirk.


Huvudintrigen i nya Star Wars The Last Jedi är i princip densamma som i Dunkirk ... Det onda, stora Luftwaffe vs. gulliga små Spitfires, dogfights i luften (eller i rymden), medan stackars oskyldiga allierade (eller rebeller) försöker undkomma ... det går inte i det stora fartyget, för det är för lätt att träffa, så man försöker med massor av små fartyg istället.

Det fattas bara att små fiskebåtsrymdfartyg kommit seglande!

Och någon måste så klart offra sig för att resten ska komma undan.

George Lucas - historienörden

George Lucas gillade förresten andra världskriget filmer och redan den första Star Wars filmen från 1977 innehåller luftskrider à la modell Luftwaffe vs. RAF. Everyone loves a good dogfight! Och rebellernas små farkoster och deras överlägsna mobilitet lär vara baserad på Spitfires och deras rörlighet.

Skillnad: hur kommer sig att det blir en massa skottljud och eld och explosioner i rymden när det inte finns någon luft som kan fortplanta ljud och ingen syre som kan se till att saker brinner?

Fördelen med Dunkirk på jorden var att spänningen var mer koncentrerad. Man slapp en löjlig casinoscen. Spänning och bra luftstrider och en storskalig evakuering .... man behöver inte mera!

Finn verkar ha tömt sina reserver på att ha något vettigt att göra. Ingenting som Finn och hans nya flickvän Rose gör under hela filmen spelar någon roll (ja, förutom att de klantar till det hela tiden. Vem i hela världen blir arresterad för felparkering? OCH de röjer rebellernas plan genom att PRATA om det framför en person som vi VET är opålitlig så att massor av rebellskepp sprängs. Hur dum får man bli?!).

Det hade räckt att klippa mellan scenerna i rymden där rymdskepp attackerar varandra och Reys "träning" hos Luke Skywalker på en där mystiska Jedi-ön, befolkad med hamsterversionen av lunnefåglar. 

Rey - Star Wars stora Stjärna!

Rey är jättebra. Samspelet mellan Rey och Luke är jättebra. Samspelet mellan Rey och Kylo Ren är jättebra. De passar ihop som Yin och Yang. De har de bästa scenerna - och de bygger nästan till 100% bara på rent skådespel. Inga CGI effekter. Inga bombastiska gester, saker som exploderar eller något öronbedövande muller.

Samspelet mellan Rey och Finn var bra i den förra filmen i sagan, men utan Rey att samspela mot sjunker Finn som en sten och blir bara "dead weight" för filmen.

Här kunde Rian Johnson tagit ett blad från George Lucas bok. När folk inte hade något att tillföra film-sagan längre, hade han ihjäl dem. Att låta Finn och Rose dö hjältemodigt och tidigt i filmen hade rensat upp en hel härva av lösa trådar och onödig speltid.


Och ingen av de stora frågorna som byggdes upp så stort i förra filmen besvaras.

Det finns det tydligen inte tid till.

Två års väntan på svar

- Vem är Rey? Vem är hennes föräldrar? Ingen aning. Och det spelar tydligen ingen roll.

- Vem är Snoke? Vad har han för agenda? Ingen aning och det spelar tydligen inte heller någon roll.

- Vad har Captain Phasma för superkrafter och för roll att spela som silver-stormtrooper? Ingen aning och det visade sig inte heller spela någon roll.

Man har väntat i två år på att få svar på frågor som plötsligt nu ignoreras och bara kastas bort, lika snabbt som Luke Skywaker kastar bort sin ljussabel, den som Rey gav honom som en stafettpinne i slutet på den förra filmen.

Rian Johnson struntar gång på gång i att lösa de frågor som byggdes upp i det förra avsnittet av Star Wars sagan och ingenting är tydligen speciellt viktigt. Stora nyckelspelare dör som flugor. Man  har byggt upp Skurk X och Skurk Y utan att ge dem chans att leverera när det verkligen gäller.

Harry Potter vibbar i rymden

Star Wars har gått från sci-fi krigsfilm till fantasy, en Harry Potter saga i rymden.

Harry Potter och Voldemort har ett speciellt band. Precis som Rey och Kylo Ren. Fast det är den onde Voldemord-Kylo-Ren som har ärret den här gången, inte den goda Harry Potter Rey.

Rey hittar liksom Harry Potter "the mirror of Erised", desire-spegeln där den föräldralösa huvudpersonen kan få se sina stackars döda föräldrar  --- fast skillnaden här är att hon bara kan se sig själv.

Men detta  kanske är hennes "desire" ? Hon kanske vill se nuet snarare än det förflutna?

Och slutligen får Dumbledore (alias Luke Skywalker) offra sig igen, för att hjälten ska gå vidare på egen hand.

Det som är positivt för nytillkomna tittare är att filmen verkligen tar sin roll som "avsnitt i en serie" på allvar och om man mot förmodan glömt alla de andra filmerna och vad som hände i dem, så avslöjas allt mycket tydligt i dialogerna. Det är alltså inga problem alls att hänga med.



Rey finds her power!


Upp som en sol, ner som en pannkaka. Star Wars serien har fått ta många smällar genom åren! Star Wars har en lång, historierik historia bakom sig ...

Den första succén - en antik saga

Ingen trodde egentligen på den första filmen om Star Wars - den med prinsessan Leia som dam i nöd, Luke Skywalker som bondpojken från vischan som blir stor hjälte och superskurken nummer ett som döljer sig bakom en svart mask. Ingen utom George Lucas - och rymdsagan blev en stor succé. Pampig musik, pampiga förtexter och en handling som passat lika bra i de gamla grekiska tragedispelen eller i en gammal sagosamling.

Star Wars var inte framtiden - det var forntiden presenterad i en tidlös paket. Massor av luftstrider, som tagna från populära andra världskriget filmer med massor av "dog fights" bidrog till spänningen. Istället för RAFs Spitfires versus the Luftwaffe hade man här modiga snabba små rebeller och det ondskefulla Rymdimperiet.

Riddar Arthur och Merlin tränar tillsammans

Del två var mörkare - Rymdimperiet slår tillbaka var titeln, och ja, rymdversionen av Luftwaffe kom tillbaka med ett jätteslag mot rebellerna. Men Leia och Han Solo fick lida mest, Luke var upptagen med att hitta en ersättning för sin Merlin-figur Obi-Wan-Kenobi på en ödslig planet där den nya läraren Yoda bor. Och han tränade och tränade tills han insåg att det inte var någon mening med det, det är bättre att bara göra sitt bästa och hjälpa sina kompisar direkt.

Del tre innehöll seger och försoning - Darth Vader sonar sina brott mot mänskligheten (och  rymdbefolkningen) genom sina barn Luke och Leia. Den grekiska tragedin är komplett. Förutom att grekiska tragedier inte innehåller teddybjörnsliknande ewoker. De blev både omdiskuterade och älskade.

En succé byggs upp, kloss för kloss

Enligt George Lucas var det slut här. Cirkeln var sluten. Men när Disney köpte upp Star Wars och nu kommer det mer Star Wars hela tiden. På gott och ont.

Rogue One, som är en helt fristående film, är bland de bästa filmer som gjorts. Hård, tuff, gritty ... den passar även får icke-Star Wars fans, som tycker att Star Wars har blivit för "gulligt".

Lego Star Wars serien om tre skrothandlarsyskon vid namn Freemaker är bland det roligaste som gjorts! Den är bara så bra! Respekt för originalsagan och även grymt kul!

Lego-serien utspelar sig mellan film ett och två i originalserien och det är omöjligt att inte gilla de tre Legosyskonen - varav den yngste drömmer om att bli jediriddare när han blir stor. Luke och Leia gör ett gästspel i serien - i form av Legofigurer så klart.

Det finns också en tecknad version av Star Wars rebeller, men den är inte lika bra och lika rolig som Legoversionen.

Rey är väldigt lik skotletar-Lego-figuren, och den tecknade "scavenger" som också livnär sig på rymdens rester ... Hon är också en skrotletare eller scavenger och hon har också inga speciella föräldrar eller någon speciell härkomst, som original-seriens Luke Skywalker.

Det är tredje gången på raken nu som Star Wars presenterar en helt vanlig skrotletare som huvudperson i serien ...

Den nya filmen som gick upp på bio på Luciadagen 2017 - Star Wars The Last Jedi - är givetvis långt ifrån det sista vi hört om jedis och Star Wars och skrotletare. Filmen är en av de mest framgångsrika någonsin på bio.

The Last Jedi - Ett ovanligt långt serie-avsnitt

Liksom Lego Star Wars och de andra serierna känns detta som ett TV-avsnitt - ett ovanligt långt TV-avsnitt, som håller på i över två och en halv timme. Helt omotiverat. 
Det finns en inledande text som förklarar vad som hänt innan (om du har missat något avsnitt i TV-serien) det finns dialoger som förklarar vad som har hänt innan i tidigare avsnitt och vem som är vem och hur de är släkt ---- som en lång dialog mellan Snoke och Kylo Ren aka Ben Solo där det framgår att Kylo-Bens föräldrar är Han Solo och Leia, och att han dödade sin far i det förra avsnittet och att han är lessen för det, och om man inte minns originaltrilogin talar Snoke även om för åskådaren att Kylo-Bens morfar var den legendariske Darth Vader, det var därför Snoke värvade Ben Solo och gjorde om honom till Kylo Ren. Ben hade tydligen en enorm nedärvd potential till ondska och till "the force" redan vid födseln.



Vad blev vems arvedel?

Man ignorerar totalt att Leia genom hela serien har varit genomgod - och Luke och Leias mamma (alltså Ben Solos mormor) var också hela tiden genomgod. Det är också svårt att tänka sig Han Solo som ond eller ens engagerad i någon sida alls - man hade hela tiden intrycket att han gjorde det han gjorde för att han var förtjust i Leia. Han hade ingen inbyggd moralisk kompass. Ungefär som en hyrd revolverman i en gammal western. Och var Anakin Skywalker egentligen ond? I prequel trologin om Darth Vaders barndom om Anakin Skywalker verkar Anakin ha varit en trevlig liten unge (albeit väldigt lillgammal) och man kunde förstå varför han blev förbannad på jediriddarna - och mycket annat.

Så finns det egentligen någon ärvd ondska att tala om för Ben Solos del? Och är inte konceptet med ärvd ondska ganska daterat - typ som 1800-talets rasbiologi? Det är ingenting som man vill ta upp igen.

Nytillkomna tittare kan hänga med i handlingen

Men inget av detta går man in på i filmens handling eller i dialogerna, för det här är som sagt inga filosofiska dialoger, de är bra till för att förklara alla släktträd och alla tidigare handlingar för nytillkomna tittare i TV-serien.

Men till skillnad från bra TV-serier så skriver man inte ut karaktärer ur handlingen när de gjort sitt. John Boyegas Finn har definitivt gjort sitt, ändå envisas man med att behålla honom. Och att ge honom en lång och långtråkig intrig där han blir kär i en mekaniker som heter Rose och tillsammans ger de sig ut på ett långsökt och långtråkigt uppdrag som bland annat involverar att ta sig in på ett casino och rida på rymdhästar. Hela den här intrigen är så långtråkig och långsam och helt ovettig i förhållande till allt annat som händer att den bara drar ner effektiviteten i filmen och "the story telling" i stort.

Rymdimperiet slår tillbaka - en gång till

Star Wars The Last Jedi är i princip som Rymdimperiet slår tillbaka - det här är del två i en trilogi. Mitten i en story arc. Hjältarna måste nå ett nytt lågvattenmärke för att komma tillbaka och vinna i akt tre. Man följer en handling där rebellerna och First order (det nya rymdimperet, komplett med luftwaffeaktiga kostymer) skjuter på de stackars rebellerna i rymden. Man följer en annan handling där hjälten är ensam på en ö och ska utveckla sina krafter med en läromästare. Tills hjälten inser att det är dags att ge sig av och rädda sina kompisar - i sista stunden!

Rey är den nya Luke. Luke är den nya Obi-Wan-Kenobi (och Yoda). Luke tränade upp Ben Solo som blev ond, Obi Wan tränade upp Darth Vader som blev ond. Luke får en andra chans att göra rätt med Rey och offrar sig till sist för den goda sidan. Obi Wan fick en andra chans med Luke och offrade sig till sist för den goda sidan. Luke dör i strid med Ben Solo och Obi Wan dog i strid med Darth Vader.

Historien upprepar sig. På pricken. Som om den var gjord på kalkerpapper.

Ännu en slutstrid

Nu är ju striden mellan Ben Solo och Luke Skywalker  bland det roligaste i filmen - för medan Darth Vader var kallt kalkylerande och superond så är Ben Solo och hans alter ego Kylo Ren mest förvirrad och överkänslig. Han klarar inte av att bedöma en situation på ett kallt och logiskt sätt.

Men man börjar tänka på om det här ska pågå i evigehet, med nya TV-avsnitt på bio hela tiden. Ska Rey växa upp och träna någon hon också? Ska det aldrig ta slut någon  gång?

Ben Solo / Kylo Ren är  trött på de båda sidorna och hans förslag är att han och Rey ska slå sina påsar samman och göra slut på bråket för alltid och bringa fred till alla galaxerna på så sätt.

Men då skulle det ju inte bli några fler uppföljare ...

Ben Solo och Rey i kosmisk snapchatt

Den mentala kopplingen mellan Ben Solo och Rey är det bästa i filmen - för att man utnyttjar två bra skådespelare och deras kapacitet, det handlar inte om specialeffekter bara om rent och skärt skådespeleri på toppnivå och de är båda två så bra på att visa känslor - och på att inte visa känslor. Åskådaren får tanken att det ryms så mycket bakom det de båda visar. De har båda två sina masker. Kopplingen är som sagt lite som mellan Harry Potter och Voldemort - det är så att man väntar sig att det ska avslöjas att det är Kylo Rens ärr som satt igång det hela. Men nej, så kul var det inte.

Men ska Rey verkligen gå i fällan som så många "good girls" och tänka att en bad boy bara är lite missförstådd? "Jag kan minsann rädda honom!" tänker Rey. Han kanske är snäll innerst inne även om han mördade sin far Han Solo i förra TV-avsnittet?

Spegel, spegel på väggen där ... 

Ett annat Harry Potter moment är som sagt när Rey hittar en förbjuden grotta med en spegel - en Mirror of Erised där hon hoppas få se sina föräldrar. Hon ser bara sig själv.

Det är den cinematigrafiskt snyggaste scenen i hela filmen!

Men för att uppleva den måste man genomlida en hel del trams med Finn och Rose och en löjlig trip till en casino-ö som inte leder till något alls, och en påklistad kärlekshistoria och ... ja, snälla nån, om Kylo Ren bara kunde ha gjort slut på den tråden i berättelsen direkt!

Och även i filmens näst-snyggaste scen, bataljen mot Snokes röda kejserliga rymd-samurajer, klipps det till Finn och Rose, när man bara vill vara kvar i den snygga scenen i lugn och ro.

Och ljussabeln sprack från kant-till-kant ...

Det är så mycket som är ologiskt ... och varför får inte Finn offra sig för motståndsrörelsen när Laura Derns karaktär för göra det? (och varför har hon så opraktiska kläder för en militär?) Är det för att John Boyega har kontrakt på nästa avsnitt så de måste ge honom betalt även om han inte överlever? Finn har ingen funktion utan sitt samspel med Rey, och hon har ju nu ett mycket bra samspel med Kylo Ren i den här filmen ---  Två mycket bra skådespelare höjer liksom varandra till nya höjder ....

Deras fight-scene "us against the world" är också bland det snyggaste i filmen. Men när de gjort slut på en gemensam fiende vänder de sig mot varandra ... och Anakin Skywalkers ljussabel delas i två delar.

Undras vad det betyder för nästa del i TV-serien?

Wookie and Porg.


Yay! Porgs!

Merchanisevarning: porgs, de små pingvinshamstarna, är som gjorda för att bli  nya gosedjursstorsäljare! 


Om man gillar flygscenerna från Geroge Lucas original lär man i alla fall bli mycket nöjd - här finns massor av "dog fights". Precis som i andra världskrigets journalfilmer och precis som i Nolans nya film Dunkirk. Med den skillnaden att där finns 400.000 tusen pers att rädda undan the Luftwaffe. Här finns det inte fler folk än att de får plats på The Milennium Falcon - man kunde tänkt lite mer storskaligt det gäller ju ALLA planeters befolkningar i en hel galax, och scenerna på Jorden i en by var mycket större! Och klockan tickade hela tiden. Det var på något sätt mer spännande. Och det blir inga fler avsnitt i serien.

Nu ser vi fram emot den nya Han Solo filmen där Han träffar Chewbacca för första gången ... ;D Och blir den revolverman vi alla lärt känna och älska i Star Wars från 1977. A New Hope.

BG

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar