Sagan om Turid - Fantastisk vikingatrilogi har en hel del att säga om vår egen tid

Elisabeth Östnäs, Bokmässan i Göteborg 2016, foto Belinda Graham

Fantastisk vikingatrilogi har en hel del att säga om vår egen tid

Vikingavärlden tar Sverige med storm! Och aldrig har väl vikingatiden verkat så nära, så levande, så aktuell och så angelägen som i Elisabeth Östnäs trilogi Sagan om Turid.

---

En av de allra bästa trilogierna

Elisabeth Östnäs
Sagan om Turid - Kungadottern, Krigstid, Korpgudinnan

ISBN: 9789150221893
Förlag: Berghs

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Elisabeth Östnäs Foto Belinda Graham

Psykologisk trovärdighet blandas med intensiv handling och ett andlöst spännande äventyr. Huvudpersonens inre resa är lika viktig som den yttre resan. Och båda resorna kommer att ta Turid en lång, lång väg ...

Första mötet med Turid - hösten 2015

Bokmässan 2015. Två stora trilogier lanseras samtidigt inom fantasygenren. Båda med vikingatema. Det är packat med fans i seminariesalen, och på scen finns norska Siri Pettersen och svenska Elisabeth Östnäs. Korpringarna - Odinsbarn och Sagan om Turid - Kungadottern ligger på bokborden. Båda aktuella med sin första del i Sverige.

Efter en presentation blir det Q&A från publiken och en dam ställer sig upp och undrar om inte detta skulle handla om vikingatiden? Ett icke-fantasyfan har sällat sig till den fantasyfrälsta skaran och hon har en hel del att fråga om. Så småningom går hon över till de frälstas skara, mycket tack vare Elisabeth Östnäs Sagan om Turid. Vikingavärlden i Östnäs trilogi känns väldigt verklig och väl researchad --- en sådan bok man kan ge till folk som skyr fantasy, och lura in dem i denna underbara, grymma och spännande värld.

Olika sätt att bygga upp en succé

Vad som är fantasy och vad som inte är fantasy ... Om detta månde de lärda tvista. Det är i alla fall stor skillnad på Siri Pettersens och Elisabeth Östnäs respektive succétrilogier --- vad de har gemensamt är att de båda är fantastiskt bra. Och att vikingatiden inspirerar dem. Och att de tar upp mycket som händer i verkligheten idag i sina böcker. Här finns krig och oskyldiga offer och flyktingströmmar och huvudpersoner som kämpar och strävar för att bygga upp sina liv på nytt, när allting verkar förlorat.

Men medan Siri Pettersens böcker hoppar mellan olika världar (och mellan olika genrer, som "high fantasy" och "urban fantasy") utspelar sig alla Elisabeth Östnäs böcker i vår värld, fast inte i den macho vikingavärld som vi är vana vid att få se, och man skulle kunna kalla genren "realist fantasy". Det här verkar verkligare än verkligheten. Åtminstone verkligare än den verklighet som presenteras i tillrättalagda historieböcker i skolorna, där vikingatiden oftast verkar som en pojkboksäventyrlig tid, där man seglade till andra länder och ristade runor.

Flyktingskap och utanförskap

Sedan 2015 har temana med flyktingskap och utanförskap blivit än tydligare i dessa två ovan nämna trilogier. Och kopplingarna till vad som händer i vår verkliga värld idag har också blivit tydligare. Något Elisabeth Östnäs själv kommenterar med ett "tyvärr".

- Jag skulle faktiskt önska att våra böcker inte kändes så aktuella som de gör, att den verkliga världen såg mycket bättre ut, påpekar Elisabeth.

Sagan om Turid skönmålar varken verkligheten eller vikingatiden.

Den första delen, Kungadottern, handlar om en ung tjej som verkar ha det ganska bra, för att leva på vikingatiden i alla fall. Visst, hon vill egentligen inte gifta sig. Det är hennes fars idé. Han vill att hon ska ta över efter honom och bli drottning. För detta behöver hon gifta sig. Hennes farmor vill att hon ska bli völva, hon har det i blodet.
Själv vill hon lära sig att skriva och vara fri och få vara barn ett tag till, och leka med sina vänner och slippa ta ansvar. Slippa vara en ledare.

Smygande fantasyinslag av Sveriges svar på Michelle Paver

Fantasyelementen smyger sig på läsaren omärkligt, steg för steg, och det är så snyggt och så skickligt gjort! Sagan om Turid är också full av ett myller av intressanta detaljer som gör vikingatiden och dess invånare så levande och angelägna.

Jag tänker direkt på Michelle Paver --- föräldrarna som köper böckerna är övertygade om att det är "historical fiction" medan barnen vet att det är "fantasy" och Michelle ger båda läger rätt! Allt är så väl researchat och gediget genomarbetat och allt känns så "på riktigt". Det gäller även Elisabeth Östnäs Sagan om Turid. Det här är inte fantasy som eskapism. Det här har en hel del att säga om vår tid just nu. Och om vikingatiden. Som inte bara var en massa män som seglade omkring i båtar och erövrade (eller rövade) saker och rostade helstekt spädgris på spett och drack mjöd i överflöd och slogs ärofullt tills de stupade som hjältar och fick evigt liv i Valhall.

Verkliga människor i en myllrande, levande värld

Sagan om Turid tar upp verkliga människor, hur barn hade det, hur kvinnor hade det, hur trälar hade det ... Vikingavärlden i Elisabeth Östnäs tappning framstår som komplex och levande, med ett myller av intressanta människor. Allt känns så nära och så aktuellt. Och allt som är "riktigt" är riktigt. Sedan finns det också en massa som man inte kan förklara. Som Turids krafter, hon har ju völvablod i sina ådror. Att hon kan prata med gudinnan Freja.
"Jag är Turid. Jag är stavbärerska och drömvandrerska. Jag är Turid Völva, Turid Vandrerska och Turid som kan gå i andevärlden. Jag ser och jag befaller."
Så presenterar sig Turid på baksidan av den tredje boken i serien. Är detta fantasyelement, eller är det helt enkelt Turid som upplever saker på ett visst sätt? Vikingatiden har sitt system av tro och föreställningar, och vad som är verkligt idag behöver inte vara vad som verkade verkligt då. Därför är fantasygränsen flytande. Sagan om Turid fungerar i varje fall både som fantasy och som historisk roman. Massor av spänning, så de som tror att historia är "mossigt" kommer att lockas in i alla fall. Massor av verklighetskänsla, så de som är misstänksamma mot fantasy kommer att förbise fantastiska element.

Ett chockartat slut

Jag skulle önska att alla fick läsa trilogin från början, utan att veta något om handlingen (vilket är svårt, nu när alla tre delarna finns ute), och bli chockad över upplösningen i bok ett, Kungadottern. Precis som jag blev. Hela Turids värld är utplånad. Bokstavligen. Snacka om cliffhanger! Kan man sluta en bok med ett sådant mörker? Turid är nästan den enda i hela sin by som överlever. Hon och hennes träl Unna måste fly för sina liv och flykten är det som präglar hela bok två, Krigstid. Det här är flyktingtider under vikingatiden. Du har förlorat allt, ditt hem, din familj, din ställning ... Vad gör du? Vart tar du vägen? Skulle du göra samma val som Turid? Det här är stora och svåra frågor. I den första boken var Turids dilemma om hon skulle gifta sig och bli drottning eller om hon skulle bli völva, men egentligen ville hon bara få vara, och vara barn och leka lite till och slippa ansvar, slippa vara en ledare. Nu framstår plötsligt den Turid som en bortskämd unge med ett lyxproblem. Men när man läste bok ett engagerade man ju sig i alla utmaningarna och valen som Turid stod inför, man kunde ju inte förutse att allt skulle bli inaktuellt ... Ska jag ha kvar kakan eller äta den? Plötsligt finns det ingen kaka längre.

Ett liv utan lyxproblem

Den nya Turid, Turid som vi möter i Krigstid, den andra delen av Sagan om Turid, har inga lyxproblem längre. Gifta sig eller bli völva eller komma undan ansvaret ett tag till? Det gäller ju nu bara att överleva för stunden. Turid äger i stort sett ingenting, utom kläderna hon står och går i, men hon har sin völvastav och sin egen inneboende kraft. Hon har också sin träl, Unna. I del två börjar de två tjejerna att bli mer jämställda, mer som vänner, men fortfarande är ju Turid överklasstjejen, hon som en gång skulle bli drottning, hon som har krafter, medan Unna är trälen.

När Unna blir dåligt behandlad, slagen, misshandlad, bespottad blir Turid arg för Unnas del, men Unna blir själv inte arg, för det är vad hon är van vid. Unna är också den av de två tjejerna som snabbast anpassar sig till deras nya flyktingtillvaro. Unna är ju van vid ett hårt och orättvist liv, så i grund och botten är det inte mycket som har förändrats för henne. Turid är van vid lyx och komfort och att bli mött med respekt --- för henne förändras allt.

Vem är starkast?

Man kan filosofera över vem av de två tjejerna som är starkast. Turid är den som har völvakrafter, hon är vikingatidens motsvarighet till en superhjälte. Någon med övernaturliga krafter. Men Unna är den som har vardagskrafter, och det är ofta det som hjälper dem att överleva dag till dag. Man kan inte trolla fram mat och vatten.
I alla fall så behöver de varandra och de hjälper varandra att bli starka.
Sagan om Turid är inte bara ett positivt kvinnoporträtt, det är två. En trovärdig psykologisk skildring av en omaka vänskap i en avlägsen tid som känns så angelägen och nära.

ösningarElisabeth Östnäs bryter med många klichéer och föreställningar när hon skriver Sagan om Turid. I den första boken så har man till exempel vissa förväntningar på den romantiska triangeln. Vem som Turid borde vilja ha och ... sedan inser man att båda killarna faktiskt är trevliga, båda har sina fördelar. Turid inser samma sak. Det är inte så lätt att välja.

- Det är ofta alldeles för enkelt att säga att "den ska hon vara tillsammans med" när man läser ungdomsböcker, och jag ville undvika sådana enkla lösningar, kommenterar Elisabeth Östnäs.
Vem ska hon välja? Det kanske blir den ene, det kanske blir den andre, eller så blir det inte någon av dem. För livet förändras hela tiden.

En våldsam värld

Böckerna är ofta väldigt skrämmande och våldsamma.

- Jag tänkte faktiskt på det i början, säger Elisabeth, hur mycket "tål" barn, böckerna är rekommenderade från 13 år och uppåt, men de har också blivit populära bland yngre läsare ... Det beror på läsvana och vad man är intresserad av. Sedan tittade jag på min egen dotter och vad hon läser och vad hon läste när hon var yngre. Hon älskar Michelle Paver, Vargbröder och Bronsdolken, och jag läste första boken i serien Bronsdolken, och den är ju jättehemsk! Det finns fruktansvärda scener redan i början av boken. Jag frågade min dotter om hon inte tyckte det var för hemskt, och hon sa bara, "nej, det är spännande". Så då insåg jag att det är vad man gör av historien, hur man presenterar den. Man kan inte göra en tillrättalagd version av "förr i tiden" och skydda läsarna från fakta, för det var inte idylliskt, det var inte lätt att överleva!

En av de allra bästa trilogierna

Själv håller jag med Elisabeth Östnäs och hennes val om hur hon ska presentera vikingatiden. Det här är liksom inte medeltidsfestival med myspys på Gotland, det här ska vara på riktigt! Sagan om Turid är en av de bästa trilogier jag läst. Både i kategorin fantasy och i kategorin historia.

När man tror att man sett allt och upplevt allt kommer nya överraskningar. Korpgudinnan bryter ny mark. Man vet att det här är sista delen, att Turids resa ska avslutad. Men hur ska det gå för henne? Hur ska det gå för Unna? Och Frode?

Nu färdas vi igenom irernas rike och Turid och hennes vänner kommer fram till Dyflin, irernas stora handelsby. Irernas gudinnor är helt annorlunda än de Turid är van vid.

Det är också intressant att se vilka mytologier som existerade samtidigt --- det finns inte bara ett rätt sätt att se på sin omvärld. Olika "fantasygenrer" existerar samtidig: vikingarnas med asagudarna, kelternas med det keltiska arvet och så de kristna bubblarna, som först inte verkar bli någon bästsäljare, och det finns många tolkningar bland bokens personer om hur man ska se på den där vite krist. (Vit är ett skällsord, som betyder feg). Unna attraheras av att de som lider på jorden ska få det bra i nästa liv. Turid är misstänksamt mot klostret och deras prat om mysterier. Att de inte bejakar hennes kvinnliga kraft. Holme sa ju att Turid kan göra allt hon kan tänka sig och att hennes kraft inte har några gränser. Men klostret pratar bara om mysterier och att man inte ska veta och inte ifrågasätta. "Det här klostret verkar vara som vilket kungahov som helst. Det viktigaste är att visa vem som bestämmer, och med okunskap kan man alltid hålla människor stången." Turid är inte imponerad.

Forna tiders Dublin i finalen

Det är kul att Elisabeth Östnäs valt forna tiders Dublin till sin final, och även Grönland, där man får en inblick i inuiternas forntida mytologi.
Så mycket man läser om vikingatiden utspelar sig i vad som idag är Skandinavien. På det här sättet, med Turids långa resa (som även finns på en karta i boken) får Östnäs in mycket mer av omvärldens historia i trilogin.

Ska den gröna ön kunna bli ett hem för Turid? Är resan slut? Det är inte alltid så lätt att anpassa sig till ett nytt land, nya seder och bruk, nya gudar och gudinnor ... efter en lång tid på flykt. Ett nytt hemma är inte samma sak som det ursprungliga hemma som gick förlorat. Det är intressant att se hur Turids völvakrafter ter sig i en ny omgivning och i ett annat trossystem. Kommer hon att fortsätta att kunna prata med Freja?

Turid blir den hon är ämnad att bli

Liksom i den första boken står Turid inför nya val, nya utmaningar, nya möjligheter. Och det är inte så att ett val är bra och ett annat är dåligt, alla val har sina fördelar och nackdelar. Till sist blir Turid en ledare för sitt folk, både völva och drottning i en person, och får precis det ansvar som hon försökte ducka för i inledningen av trilogin. Turid genomför en hisnande resa på mer än ett sätt.

Elisabeth Östnäs behärskar den idag mycket sällsynta förmågan att kunna skriva ett tillfredsställande slut på en serie. Det som är riktigt, riktigt bra måste man också få säga farväl till. Inte göra om till evighetsserier eller spin-offs.

Slutet är perfekt, vackert, vemodigt och överväldigande, och nu har jag sagt farväl till Turid. Men jag ser gärna mer av Elisabeth Östnäs.

Sagan om Turid är en helgjuten trilogi och en fantastisk läsupplevelse. Elisabeth Östnäs gripande och spännande historiska epos upphör aldrig att väcka frågor både om historien och vår samtid och om hur vi väljer att tolka den.

Belinda Graham