FILM: Freeheld

Laurel Hester (Julianne Moore) är en tuff snut som håller på med ett komplicerat fall som omfattar dubbelmord, uppgörelser och massor av droger. Hennes partner Dane Wells (Michael Shannon) verkar vara en bra vän, pålitlig kollega och kanske även ett romantiskt parti? Dane är uppenbarligen förtjust i Laurel, men det verkar inte vara besvarat. 

---

Först 2015 fick homosexuella rätt att gifta sig i samtliga amerikanska stater

Freeheld

Regissör: 
Peter Sollett

Skådespelare: 
Julianne Moore, Ellen Page, Michael Shannon, Steve Carell,  Luke Grimes, Gabriel Luna,mfl

Land, år: 
USA, 2015

Noble Entertainment

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

En vacker kärlekshistoria förvandlas till politiskt drama

Här finns redan i inledningen uppslag till flera olika filmer: allt från deckare med mördarjakt till romantiskt thrillerdrama eller en alternativ "buddy-movie" där gott partnerskap leder till kärlek. Eller inte. Det vore kul med en buddy-movie som inte handlar om två män. Eventuellt så är det här upptakten till en feministisk film om hur svårt det är att vara den enda kvinnan i ett manligt dominerat arbete. Laurel måste vara tuffare, mer effektiv och säkrare för att bli befordrad. Och hon siktar på att bli den första kvinnan i staten att nå den högsta rankingen inom polisväsendet. Hon har redan lyckats orsaka massor av sprickor i glastaket.

Snabbt genrebyte till romantisk komedi

Men. Så svänger filmen och blir något helt annat. Laurel åker och spelar volleyboll i grannstaten (för hon vågar inte dejta på hemmaplan, där alla vet vem hon är) och träffar där en tjej, Stacie Andree (Ellen Page) och blir förälskad.

Stacie är den som är drivande i förhållandet. Laurel är van vid att vara privat och ingen av hennes kollegor vet om att hon är gay. För en kvinna är det svårt att bli befordrad. För en gay kvinna är det omöjligt.

Men Stacie bryter ner Laurels murar och de blir så där härligt, gulligt förälskade som bara par i amerikanska romantiska komedier kan bli. De plockar snäckor på stranden, kivas om en grön glasbit, busar i sängen, renoverar ett hus, planterar saker i trädgården, kladdar färg på en vägg och skaffar en underbar hund som de båda kelar med samtidigt. Lyckan är komplett!

Det här är en kärlekshistoria. Punkt.

Filmen framställer inte förhållandet som en homosexuell kärleksaffär. Filmen framställer förhållandet som en kärleksaffär. Punkt. Två människor träffas, blir förälskade och väljer att satsa på en framtid tillsammans. Visst, det finns hinder. Åldersskillnad. Klasskillnad. Stor skillnad i inkomst. Mycket stor skillnad i intressen och hobbies. Men de lyckas överkomma alla skillnader. Det ser ut som om de har en chans att bli lyckliga tillsammans. Bara det är ett mirakel för två människor. Oavsett läggning.

Förr eller senare exploderar jag

Men så svänger filmen igen och blir en ny genre. Laurel får lungcancer och överlevnadsstatistiken ligger på 10%. Stacie tror att Laurel ska överleva. Hon hoppas på mirakel. Men Laurel vet att hon ska dö.
Nu gäller det att ta vara på varje stund tillsammans. Precis som i dramat Förr eller senare exploderar jag.
Nu är filmen ett tårdrypande drama, istället för den mysiga romantiska komedi som den nyss var. Man känner med det lyckliga paret som fick en så kort stund tillsammans.

En uppvisning i alla roller av Julianne Moore

Julianne Moore har tidigare i sin karriär spelat tuff kvinnlig snut, omgiven av (mestadels) oförstående manliga kollegor. Hon har spelat romantisk komedi. Hon har spelat lesbisk kvinna i dramafilm. Hon har spelat svårt sjuk i Still Alice. Och hon har blivit Oscarsbelönad för det.

Nu får hon spela alla de här rollerna i samma film. Och hon imponerar och övertygar hela tiden.

Men filmen är inte slut än. Det är dags för ett nytt genrebyte: filmen blir ett politiskt samhällsdrama, komplett med rättegångsdrama, precis som Philadelphia med Tom Hanks i huvudrollen. I Philadelphia drabbas Tom Hanks karaktär av aids och blir orättvist behandlad på sitt jobb och avskedad. Han får upprättelse i rätten. Men han är fortfarande döende. Det lyckliga slutet är att få upprättelsen, att få rätt.

I Freeheld vill Laurel lämna sin pension till Stacie. Alla de manliga poliserna får ju lämna sin pension till sina fruar, om det skulle hända dem något.
Men Laurels partner ska inte få någonting. Trots att de ingått lagligt partnerskap. Nej, de är inte gifta, men det är ju inte deras fel att de inte får lov att gifta sig, eller hur?

Politiskt valda med dubbla pensioner

New Jerseys beslutsfattare, "freeholders", röstar emot att Laurel ska får samma rättigheter som sina heterosexuella kollegor (själva kan dessa "freeholders" få dubbla pensioner). Men Laurel Hester, trots att hon är döende, har fortfarande lite kämpaglöd kvar. Hon tänker inte ge sig så lätt.

Dane Wells stödjer sin kollega och partner, liksom gayaktivisten Steve Goldstein (Steve Carell) och tillsammans kämpar de och värvar både poliser och vanliga medborgare för att visa sitt stöd för Laurel, för att slå ett slag för jämställdhet --- och för att komma ett steg närmare till att alla ska ha rätten att gifta sig.

Till sist vinner Laurel. Slutet är som i Philadelphia --- huvudpersonen är fortfarande döende, men det lyckliga slutet är att få rätt.

Nedtonade stora stjärnor

Freeheld är samma typ av drama som Spotlight --- stora stjärnor som är mycket grå eller beige och nedtonade i en verklig historia. Historien i Freeheld är inspirerad av den Oscarsvinnande dokumentärfilmen av Cynthia Wade, som hade premiär 2007. Ellen Page har jobbat i många år med att få spelfilmen gjord och är även en av filmens producenter. Page hävdar att rollen som Stacie Andree, och arbetet med få filmen Freeheld gjord, har hjälpt henne själv i hennes eget privatliv och bidragit till att hon till sist valt att komma ut ur garderoben. Hon sa till sig själv: "Ellen, how in God's name could you make this film and not be out?".

Sent förvärvade rättigheter

Först 2015 fick homosexuella rätt att gifta sig i samtliga amerikanska stater, står det när eftertexterna börjar rulla, och filmen Freeheld är slut.

Det är inte klokt! Det är ungefär som att läsa att kvinnor i Schweiz inte fick rösträtt förrän på 1970-talet. Vi pratar ändå om "civiliserade länder" och alla människor har inte samma rättigheter! Varför ska inte alla få gifta sig med vem de vill, när det gäller vuxna människor? En gång i tiden utvandrade folk från Europa till Amerika för att få frihet och slippa konservativt förtryck --- varför är då så många amerikaner så ultrakonservativa?

Missar poängen

I Sverige fick Freeheld ett ljummet mottagande när filmen gick upp på bio, trots att det är en vacker och välspelad kärlekshistoria och Julianne Moore, Ellen Page och Michael Shannon är perfekta i sina roller. Man förstod helt enkelt inte det där med änkepension. Varför gör någon en film om änkepension? I Sverige får ingen garanterad änkepension vid giftermål. Varken gay eller straight. Om din partner dör och du inte har råd att behålla din bostad, otur för dig. Det är väl i och för sig ett slags rättvisa, en "ingen ska få" policy istället för "alla ska få", som i Freeheld.

Men då missar man att Freeheld inte är en reklamfilm för änkepension. Freeheld är något så ovanligt som en film där två gay personer skildras positivt, inte som offer, inte som förövare, inte som några som det är synd om, här finns inget "woe is me"! Det här är helt enkelt en film om två vanliga människor som trots sina olikheter blir kära i varandra.

Gör politik av kärlek

Att det till sist blev politik av deras kärlek var inget som Laurel Hester var med på.
Vilket märks, även när Julianne Moore spelar Laurel Hester i filmen.
Laurel ville bara att hennes livs kärlek skulle ha råd att bo kvar i deras omsorgsfullt renoverade hus. Hon ville inte bli ett politiskt slagträ. Men hon fick i alla fall till sist igenom sin sista vilja.

Stacie Andree och hundarna bor fortfarande kvar i huset.