Det susar i säven

Ett illustrerat kärleksbrev till den engelska landsbygden

“Han tyckte att lyckan var fullständig där han sprang i kringelikrokar och med ens stod på stranden till ett brusande vattendrag. Aldrig tidigare hade han sett en å … detta skimrande, slingrande, starka, brusande väsen som grep tag i saker med ett gurglande och släppte dem med ett skratt för att kasta sig över nya lekkamrater som skakade det av sig och fångades och blev fasttagna igen. Allting skakade och darrade … glittrade och glimmade och gnistrade, prasslade och rasslade, skrattade och snatt

---



Det susar i säven är ett tidlöst kärleksbrev till den engelska landsbygden och det enkla och goda livet. Alla mår bra av att någon gång göra som Mulle --- smita iväg från vårstädningen och alla måsten, och bara njuta av dagen. Om man dessutom hittar en ny vän och blir bjuden på picknick med äventyr till efterrätt, är ju lyckan komplett!

Robert Ingpen Wind in the Willows

Den gyllene tiden för klassiker

Det susar i säven är en klassiker, en viktig del av “the golden age” i brittisk litteratur. Barnlitteratur som blivit gränslös, både när det gäller de åldrar som läser böckerna, och de tidsåldrar under vilka de uppskattas.Det susar i säven blev en omedelbar succé när den först kom ut, helt utan illustrationer (men texten i sig framkallar starka bilder hos läsaren) och det blev en ny succé med illustrationer av Arthur Rackham … 

Det är en kvalificerad gissning att den här senaste inbundna utgåvan med illustrationer av Robert Ingpen, världsberömd australiensk illustratör och vinnare av H.C. Andersen medaljen, också kommer att bli en succé.

Ingpen är verkligen lyhörd för bilderna och framför allt ljuden som Grahames text framkallar.

Denna illustrerade jubileumsutgåva är en hyllning till Kenneth Grahames skapande förmåga, men även till skickligheten hos de många illustratörer genom åren som antagit utmaningen att göra bilder som ytterligare höjer värdet av denna underbara berättelse. Till dem räknas Arthur Rackham och E.H. Shepard (Nalle Puhs illustra illustratör) som arbetade i en tid före högupplöst färgtryck och internationella samtryck. Ingpen har vind i seglen när han ger sig ut på den klassiska ån i Det susar i säven. Det känns som om man är på plats, med Mulle, Råttan, Grävlingen och alla de andra djuren.

Äventyret vid vattnet i verkligheten

Kenneth Grahame växte upp vid floden Themsen i Berkshire och hans kärlek till det rurala engelska landskapet lyser igenom i hela Det susar i säven. I den citerade texten ovan är det mullvaden Mulle som upptäcker lockelsen från äventyret och den underbara ån --- men texten kunde lika gärna ha handlat om den unge Kenneth Grahame.

Vattenråttan lär ha baserats på en av Kenneth Grahames bästa vänner, en författarkollega som alltid var rådig och klok och beslutsam.

Den skrytsamma paddan är baserad på Kenneth Grahames egen son. Berättelsen Det susar i säven --- som egentligen består av många små berättelser --- föddes som godnattsaga till den fyraåriga sonen Alastair. Han hade samma sätt som Herr Padda när han var liten. En egensinnig natur och en obändig tro på sig själv --- alltid bäst och alltid redo att prova på nya saker och aldrig pigg på att ta emot råd från andra.

Alastair dog några dagar före sin tjugoårsdag, påkörd av ett tåg, men den optimistiska Herr Padda lever kvar för evigt, redo att förföra nya generationer med sina sånger och berättelser om sin egen underfundighet, uppfinningsrikedom och allmänna förträfflighet.

En berättelse om omaka vänskap och lojalitet

Centrealt i berättelsen är dock vänskapen mellan den lågmälde mullvaden Mulle och Vattenråttan. Mulle är försiktig, Råttan vill ut på äventyr. Mulle är först rädd för vatten, Råttan hävdar att vatten är livet! Mulle tänker på sin vårstädning och “skolkar” till sist från städningen --- Råttan tänker inte på städning, han har redan en picknick packad och är redo för en utflykt.

Mulle och Råttan är varandras motsatser och här är det ett solklart fall av “opposites attract”. De blir omedelbart vänner och kompletterar varandra, samtidigt som det är spännande att se Mulles utveckling --- mot slutet av berättelsen är han en mycket äventyrligare mullvad.

Grävlingen och Råttan förblir mer eller mindre desamma och Herr Padda hävdar att han förändrats --- men kan vi vara så säkra på det?

Det susar i säven är ett tidlöst kärleksbrev till den engelska landsbygden och det enkla och goda livet. Alla mår bra av att någon gång göra som Mulle --- smita iväg från vårstädningen och alla måsten, och bara njuta av dagen. Om man dessutom hittar en ny vän och blir bjuden på picknick med äventyr till efterrätt, är ju lyckan komplett!