Alla är vi rymdresenärer!

Zackarina är arg på pappa. Han bara läser och läser och läser, det är som om han sitter fast i den där tidningen. Zackarina vill ju gå och bada! Och hon får inte bada själv. Istället får hon nöja sig med att gräva en djup grop på stranden. Det blir en mycket djup grop. Men plösligt är det något som rör på sig i botten av gropen och något svart och lite blankt sticker upp … Zackarina förstår genast vad det är. Det är en nos. En nos som sniffar och snusar och fnyser!

---

En trilogi med sensationella Sandvargen

Åsa Lind
Sandvargen (olika)

ISBN: 9789129701128
Förlag: Rabén & Sjögren

Varje köp via denna
länk stödjer TK.

Åsa Lind Foto Göran Segeholm

- Pappa, ropade hon. Det är en nos i min grop, och den lever!
- Jamen, så trevligt, prasslade pappa långt borta i hängmattan.
Trevligt? Zackarina var verkligen inte så säker på det. Det berodde ju alldeles på vilket slags djur nosen satt fast på, och tänk om djuret i gropen var ett vilddjur?

En glittrande smart Sandvarg

Zackarina har tur, det är inte ett elakt vilddjur som hoppar upp ur gropen, utan en sandvarg. Sandvargen presenterar sig själv som "mycket sällsynt och sällsynt vacker också". Och han äter inte människor (Zackarina frågar, för att riktigt vara på den säkra sidan) utan solsken och månsken, "för av månsken blir man så himla klok". Sandvargen försäkrar att han vet allting.

- Allting i hela världen? sa Zackarina.
- Allting i alla världar, och alla svar på alla frågor, sa Sandvargen.
Zackarina försökte tänka ut en riktigt svår fråga, som den där stöddiga vargen inte skulle kunna svara på. Någonting om rymden eller så. Eller om myrstackar.
Men när hon öppnade munnen hoppade en helt annan fråga fram.
- Varför, sa hon. Varför måste pappa läsa tidningen?

Förhäxad av tidningen

Sandvargen har svaret: Pappa har blivit förhäxad. Eller i alla fall hypnotiserad. "Hans ögon har liksom fastnat i tidningen, i de där små svarta bokstäverna, och nu kan han inte komma loss."

Sandvargen gör sitt för att modigt befria pappa, och han far som en virvlande sandstorm rakt upp mot huset och hängmattan och sliter tidningen ur händerna på pappa. Tidningssidorna flaxar bort över havet som stora fåglar.
Pappa ramlar ur hängmattan, dunsar ner i marken och tänker: En varg?!

- Zackarina! ropade han. Jag har fått solsting! Jag måste bada!
- Äntligen, sa hon.

Så gick det till när Zackarina träffade Sandvargen för första gången.

Efter det första kapitlet, den första berättelsen om Zackarina och Sandvargen, kan man läsa de olika berättelserna i resten av boken i vilken ordning man vill. Och läsa om sina favoriter flera gånger!

En trilogi med sensationella Sandvargen

Det finns tre böcker om Sandvargen och Zackarina och deras äventyr tillsammans. Sandvargen, Mera Sandvargen och Sandvargen och hela Härligheten. Alla böckerna har samma struktur med helt avslutade berättelser i varje kapitel och man måste inte ta dem i ordning. Förutom första kapitlet i första boken som helt klart måste vara först, och sista kapitlet i sista boken, där Sandvargen tar farväl av Zackarina.

Äventyren är ofta filosofiska, djupsinniga och lättsamma på samma gång. Sandvargen och Zackarina pratar om allt, från ett litet sandkorn på stranden till hela stora världsrymden. Ibland pratar de om ännu mindre saker än sandkorn, som kvarkar och elektroner.

Mitt favoritkapitel är det tredje från slutet i första boken om Sandvargen, den där Zackarina träffar en komet.

Zackarina får lära sig att solen också är en stjärna, inte ens en speciellt stor stjärna, det är bara det att den ligger närmre ... därför ser den stor ut.

Jag är en astronaut!

Zackarina är så avundsjuk på kometen. Tänk att få flyga i rymden! Vad kul det skulle vara! Och spännande! Sandvargen upplyser henne om att det gör hon ju redan ... hon flyger runt i rymden, hela tiden, med raketplaneten Jorden. Jorden flyger sjuttiotusen kilometer i timmen, värsta superfarten, rakt genom rymden --- svosch!

Zackarina passar på att kasta sig ner på stranden för att hålla i sig. Det är ju bäst, så att man inte ramlar av!

Sedan blir hon glad, för flyger hon redan genom rymden så innebär ju det att hon fått vad hon önskar sig: hon är en astronaut!

Alla äventyren i trilogin om Sandvargen utspelar sig i eller nära Zackarinas hem. Ofta går hon hemifrån till stranden, träffar Sandvargen och de pratar om olika saker, innan hon går hem igen. En gång rymmer de två en liten bit till skogen, och ser till att lämna gott om spår efter sig, så att de snart ska bli hittade. Men på det hela taget är det "hemma bäst" som gäller i Sandvargen-böckerna. De stora äventyren händer i tänkandets värld, i "tänkeriet", som Sandvargen kallar det. Tänkeriet måste hela tiden tränas!

Inre äventyr kan vara precis lika stora som yttre. Hela universum ryms ju i tänkeriet!

Man kan få in hela universum i en tanke, men man kan inte få hela universum att tänka en tanke.

Tankar är stora. Små äventyr är stora.

Äventyren med Sandvargen och Zackarina påminner om Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry, i all sin filosofiska lekfullhet. Det är endast med hjälp av ett stort och varmt hjärta som man kan se saker på rätt sätt, saker som är osynliga för blotta ögat.

Trilogin om Sandvargen är också väldigt bra högläsningsböcker, alla medverkande har tydliga röster och dialogerna är ofta roliga och träffande. Dessutom är de små avslutade berättelserna så lagom långa att läsa högt! Man slipper cliffhangers!

Sandvargen på export och rymdresor

Sandvargen kom ut för första gången 2002, i år 2016 är det dags för alla tre böckerna att ges ut igen, som moderna klassiker. Sandvargen är också en av de böcker som exporteras som allra bäst, när man satsar på att marknadsföra svenska barnböcker utomlands. Det är bra, i andra länder får de se att svensk barnlitteratur är mycket mer än det redan kända tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa ... (även om Sandvargen-böckerna är från samma förlag). Svensk barnlitteratur kan vara lågmäld, poetisk och filosofisk. Med inre äventyr och osynliga skatter. Sandvargen går hem speciellt bra i den fransktalande världen.

Där ser man, man måste inte ta till en massa överdrifter och stora drakar och resor genom rymden för att få barn att tycka att en bok är riktigt spännande!

Fast det finns med en elddrake i böckerna om Sandvargen, den som blir för stor om man leker med en eld på stranden och matar den för mycket.

Och resor genom rymden, det gör ju Sandvargen och Zackarina och alla andra egentligen i varje kapitel! I sjuttiotusen kilometer i timmen !