FILM: Den allvarsamma leken

”Ren och klar som vatten, men ändå berusande för själen” - Aftonbladet. ”En önskeroll för Viveca Lindfors. En kvinna full av lust och lockelse – farlig, gåtfull, mjuk och hängiven” - Svenska Dagbladet. Så tyckte kritikerna om Viveca Lindfors och filmatiseringen av Den allvarsamma leken, år 1945. Stockholm i denna smakfulla, svartvita version är fortfarande vackert och lockande. Liksom Viveca Lindfors!

---

Kärlekstriangeln grundläggs i skärgården.

Den allvarsamma leken

Regissör: 
Regi:  Rune Carlsten

Skådespelare: 
Medverkande: Viveca Lindfors, Olof Widgren, Eva Dahlbeck m.fl.

Land, år: 
Sverige, 1945

Studio S Entertainment

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln. Varje köp via denna länk stödjer TK.

Viveca Lindfors och Den allvarsamma leken 

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Triangeldrama, tragedi, melodram, Stockholmsskildring. Detta är en svensk Klassiker med stort K. Både som bok och som film. Den filmades för första gången 1945, i regi Rune Carlsten, med Viveca Lindfors som det stora affischnamnet. Det är också hon som pryder den vackra nyutgåvan på DVD av denna filmklassiker.

Har man en gång sett den självlysande filmstjärnan Viveca Lindfors som den levnadsglada Lydia Stille är det svårt att tänka sig någon annan i rollen (eller att se någon annan än Viveca Lindfors när man läser boken). Om Den allvarsamma leken är Klassikern med stort K, är Viveca Lindfors Filmstjärnan med stort F.

Kärlekstriangeln grundläggs i skärgården

Den manlige huvudpersonen i Den allvarsamma leken, Arvid Stjärnblom är en fattig journalist, som under ett kort besök i skärgården träffar den bohemiska konstnärsdottern: den levnadsglada Lydia Stille. Alla verkar vara förälskade i henne. Arvid faller också handlöst. Han älskar henne. Hon älskar honom. Vad kan gå fel? Svar: Allt. Det här är ju Hjalmar Söderbergs universum. Folk som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Efter ett kort, passionerat förhållande gifter sig både Lydia och Arvid med andra personer. Varför? Pengar anges som motiv, Arvid är fattig och gifter sig rikt. Han behöver också arbeta upp sig, från notiserna till att bli teaterkritiker, och Lydia är inte den typen som väntar.

"Livet, det är det som händer, medan du gör upp andra planer"

Men är det inte så att Arvid ofta väljer fel, eller snarare, han väljer att inte välja? Ofta verkar det i Den allvarsamma leken som om "livet, det är det som händer, medan Arvid inte gör upp några planer alls".

Allt bara händer honom. Jobbet. Befordran. Giftermålet. Barn. Det bara händer. Det är ingenting han väljer.

Han stöter på Lydia igen, de är äldre, men inte klokare. De inleder en passionerad romans.

Oftast verkar det som om det är Lydia som är aktiv, och som väljer, medan Arvid är passiv. Hon är trött på sin äldre man, hon skaffar Arvid bredvid. Hon tröttnar på att vänta på Arvid, hon skaffar andra partners bredvid Arvid.

I slutet av den här klassiska filmen har hon skaffat en ny man och säger att hon inte vet vad hon någonsin såg i Arvid (en känsla som hon kanske inte är ensam om? men det verkar vara ett lite väl hårt omdöme om en av Söderbergs mest kända romankaraktärer). Hon säger det, vilket bör räcka för ett glatt, filmiskt 1940-tals slut, men menar hon det? Lydia Stille verkar inte vara den typen av människa som någonsin är nöjd. Eller sitter stilla. Sitt namn till trots.

En annan tid, ett annat liv

Sekelskiftet och början av 1910-talet (då handlingen utspelar sig) var innan kvinnlig rösträtt i Sverige, innan kvinnor hade makt över sina egna liv, och Lydia tar sig den makt hon anser sig ha rätt till, om än på okonventionella eller destruktiva vägar. Om hon verkar frustrerad ibland, kan det bero på att hon fötts i fel tid.

Hon borde ha haft ett affärsimperium att styra och ställa med, så mycket energi som hon har.

"Mig kan du älska på hedniskt vis" är en klassisk replik ur boken, som Lydia säger till Arvid. En annan klassisk replik är den Arvid yttrar om sig och sin fru: "Vi älskar varandra på Lutherskt vis".

Eva Dahlbeck, en annan av 1940-talets stora filmstjärnor, gör rollen som Arvids fru Dagmar. Eva Dahlbeck slog igenom i Brita i Grosshandlarhuset och blev av en hänförd Ingmar Bergman kallad "pansarkryssaren kvinnligheten". Ett epitet som passar även för rollen i denna film. Dagmar blir i Dahlbecks tolkning en stark och vacker kvinna, som absolut inte får vad hon förtjänar. Arvid är egentligen för blek och vardaglig för henne. Och ändå springer han efter Lydia hela tiden, medan det är Dagmar som försöker hålla ihop familjen.
Det är svårt att överglänsa Eva Dahlbeck, det måste till en stor filmstjärna som Viveca Lindfors för att klara av detta. Det slår gnistor om dem båda.

Arvid, spelad av Olof Widgren, gör på ett sätt filmens blekaste insats, men Arvid är också ganska blek i boken, jämfört med den färgstarka Lydia Stille. Medan några inte kan förstå hur Arvid kan få två så vackra filmstjärnevackra kvinnor intresserade, var det andra som hyllade hans insats, han var en perfekt Arvid! Speciellt när han gick runt på Stockholms gator och funderade och filosoferade ...

Filmen är idag en klassiker.

Hyllningar för skådespelarna

Det är intressant att läsa den tidens recensioner av Den allvarsamma leken. Skådespelarna hyllades, sällan har väl en sådan talangfull trio varit inblandade i en romantisk triangel. Stockholmsskildringen förtjänar beröm, och boken följdes troget. Alla de mest kända replikerna är med.

Vad kritikerna mest retade sig på var små anakronismer, som att huvudpersonerna läste böcker som inte kommit ut 1910, eller att en vagn var alldeles för ny. Om man kunde hitta gammaldags mode till Viveca Lindfors borde man väl kunna hitta en gammal vagn?

Idag framstår det som om filmen visar Stockholm i ett gammaldags, nostalgiskt skimmer. Staden är så vacker! Man tänker mindre på när böcker kom ut (1910 eller 1940) eller om det är en alltför modern vagn, eftersom allt nu ser gammaldags och charmigt ut.

Alla detaljer var tydligen inte perfekta, men man har ändå fångat tidsandan i ett begynnande 1900-tal.
Filmen från 1945 är som ett filmiskt kärleksbrev till Stockholm och skärgården.

Budapest som Stockholm

Detta kan man jämföra med dagens version av Den allvarsamma leken (anno 2016) som delvis är inspelad i Budapest. Eftersom det är billigare att låta Budapest se ut som Stockholm förr i tiden än Stockholm.

Den nya Den allvarsamma leken har ingen själ, ingen Stockholmssjäl och ingen passion. Alla är bleka. Arvid är blek, men även hans två kärleksintressen i filmen. Språket är blekt. Hjalmar Söderbergs klassiska Arvid-replik "Vi älskar varandra på Lutherskt vis" har blivit till det vardagliga "Vi är gifta". Det känns inte som om det är 1910-tal, att kvinnor inte har rösträtt och att Lydia känner sig instängd och vill göra revolt. Man tittar bara på moderna människor som beter sig knepigt i en stad man inte känner igen.

Vill man uppleva Stockholmsatmosfären och filmstjärnor som det slår gnistor om - Viveca Lindfors och Eva Dahlbeck - får man återvända till originalet.

Viveca Lindfors - stjärnan som alla ville se

Filmen från 1945 var egentligen inte beroende av bra kritik för att bli en framgång --- namnet Viveca Lindfors räcker för att locka en publik.

På sitt sätt kan man jämföra Viveca Lindfors Lydia Stille med Vivien Leighs Scarlett O'Hara i Borta med vinden --- båda gör en inte helt sympatisk hjältinna (och ibland direkt osympatisk), men hon gör vad hon måste göra. Både rollfiguren och skådespelerskan som spelat henne förvandlas till ikoner.

Efter Dramatens elevskola debuterade Viveca Lindfors i en filmkomedi 1940, Snurriga familjen (som finns med i Den Stora Pilsnerboxen) mot det kända komediparet Thor Modéen & Åke Söderblom.

Viveca Lindfors fick däremot sitt genombrott 1941 i filmen Tänk om jag gifter mig med prästen. ALLA kände till den filmen! Den förekommer till och med som sångtextrad i en av Alice Babs första, stora hits, "Swing, fula fluga, swing" (som hon sjunger i filmen En trallande jänta).

Fler stora, svenska filmer som hade Viveca Lindfors i den ledande rollen är: Appassionata, Anna Lans och Singoalla. Lindfors åkte till Hollywood och skrev kontrakt med Warner Brothers den 25 februari 1946. Hennes filmografi omfattar 73 biofilmer, men hon spelade även teater på Broadway i New York. Teaterdebuten på Broadway skedde 1955 med titelrollen i dramat Anastasia, som blev en stor konstnärlig framgång för Lindfors. Även hennes sista roll var en kritikerrosad teaterroll.

Lindfors var bosatt på Manhattan i New York men avled i sin födelsestad Uppsala under en turné med en Strindberg-föreställning. Strindberg finns också med i Lindfors eget släktträd, liksom Greta Garbo, Zarah Leander och Ingmar Bergman.

Dora Söderberg - 90 år med svensk film och teater

Nu är Viveca Lindfors inte den enda med kändisar i sitt släktträd som är inblandad i den första filmatiseringen av Den allvarsamma leken.
Filmens regissör Rune Carlsten var gift med den kända och uppburna Dramaten skådespelerskan Dora Söderberg - dotter till författaren Hjalmar Söderberg. På Doras födelsehus med adress Folkungagatan 95 i Stockholm finns det idag en plakett där det står: "I detta hus bodde författaren Hjalmar Söderberg (1869–1941) med sin familj under åren 1899–1900. Dottern Dora föddes här den 10 november 1899. Hon blev sedermera en uppburen skådespelare vid Kungliga Dramatiska Teatern."

Dora Söderberg kom bra överens med så skilda (och "svåra") regissörer som Ingmar Bergman och Olof Molander. Hon trivdes också med Vilgot Sjöman och Hasse & Tage, och under sex decennier blev det flera långfilmer och TV-serier. Dora Söderberg gjorde 82 olika roller under sin karriär vid Dramaten, som började 1917 och avslutades 1986. 1989, nästan 90 år gammal, gjorde Dora sin allra sista roll, en roll för SVT i serien Maskrosbarn, skriven och regisserad av Marianne Ahrne. Dora Söderberg var också en av de viktiga källorna för Bure Holmbäck när han skrev biografin Hjalmar Söderberg - Ett författarliv (1988).

Fler kända släktträdgrenar: Olof Widgren, som gör Arvid i Den allvarsamma leken, är morfar till en av vår tids mest kända svenska filmstjärnor, skådespelerskan och regissören Helena Bergström.

Stockholm - en svensk stjärna

Viveca Lindfors är den stora stjärnan i Den allvarsamma leken, en stjärna som så småningom blev för stor för Sverige.

Men den andra stora stjärnan i filmen är Stockholm och de vackert skildrade Stockholmsmiljöerna. En stor del av behållningen med att se filmen idag är att se forna tiders Stockholm i kärleksfullt svartvitt skimmer. Filmen är inte bara en kärlekstriangel. Det är också en kärleksförklaring till Stockholm.

Den allvarsamma leken spelades in vid Centrumateljéerna i Stockholm med exteriörer från Johannes kyrkogård med flera platser i Stockholm av Karl-Erik Alberts. Svensk filmproduktion hade en guldålder under 1940-talet, med ett slags filmformel som avvägde uttrycket mot de ofta mycket melodramatiska intrigerna. Det gjordes många filmer, men också en hel del för tiden "dyra" filmer. Rune Carlsten, som regisserat filmen, var en veteran från stumfilmseran och Den allvarsamma leken var en av hans sista filmer – några år tidigare gjorde han Doktor Glas (1942) som också den är en mycket sevärd Hjalmar Söderberg filmatisering.

Stockholms Tidning skrev så här om filmen Den allvarsamma leken efter premiären 1945: "för den som inte är Söderbergsspecialist ger filmen en hel del av sekelskiftes- och tiotalsstämning, något av "hopplösa släkten", grå tristess, rotlöshet, flanörlidande. Stämningen kommer främst fram i Olof Widgrens utomordentliga tolkning av Arvid."
Stockholmsstämningen kommer fram än idag, och gör detta till den bästa versionen någonsin av Den allvarsamma leken.