söndag 14 februari 2016

Hundar - omistliga ting

Hundra omistliga ting
--- Och en omistlig hund!



Lucy Dillon
Hundra omistliga ting
Översättning: Ann Björkhem
Forum


Gina Bellamy provar en vacker klänning som säger mer “bal på slottet” än “tärna på bröllop“.  Hennes bästa vän Naomi ska gifta sig. Det är när hon rättar till bysten som hon känner den. Knölen.

Någon vecka senare får Gina sina  värsta farhågor besannade av en läkare. Hon har bröstcancer.

Enligt statistik från den svenska sjukvården brukar kvinnor med sjuka män ställa upp. Män med sjuka kvinnor kan mycket väl lämna sin partner. Och de anpassar inte sin kost eller livsstil för att kvinnan ska bli frisk. På stöd-träffar för folk som blivit ofrivilligt singlar p.g.a. sjukdom kommer enbart kvinnor. Inte en enda man har anmält att han blivit lämnad. Statistik från den brittiska sjukvården visar måhända samma deprimerande ojämlikhet. Hur som helst: Gina är en av de kvinnor som blir lämnad för att hon blivit sjuk. Stuart säljer deras gemensamma hem, ett stort viktorianskt hus och över sig av med sin nya, friska prototyp, och Gina flyttar in i en liten modern tvåa. Som snabbt blir full med lådor.

Gina bestämmer sig snabbt: för att orka leva ska hon rensa och sälja skräna och skänka bort saker. Hon ska bara spara hundra omistliga ting. Hon minns episoder från sin barndom och uppväxt. Studierna i Oxford. Åren i London. Och hennes stora kärlek Kit.

Omstarten blir svårare än vad Gina tänkt. Minnena gör ont. Att göra sig av med dem gör ont. Att leva med dem gör ont.

Några som hjälper Gina på hennes väg till läkning är bästa vännen Naomi och den hemlöse greyhounden Buzz. Gina har också ett roligt och stimulerande arbete som projektledare vid renoveringen av gamla hus. Man kan få ihop det förflutna och framtiden. Men man måste göra upp med det förflutna för att blicka framåt.

Dessutom finns kanske kärleken närmare än Gina anat. Och nej, det är inte Buzz, även om han är betydligt trognare och mer pålitlig än karlsloken Stuart.

Hundra omistliga ting är Lucy Dillons femte roman som utelåsare sig i den engelska småstaden Longhampton. Det är en fristående berättelse, men alla som läst de tidigare romanerna kommer att märka att flera gamla bekanta dyker upp. Som hundhemsföreståndaren Rachel och hennes man, veterinären George (någon måste ju ta hand om Buzz!), snickaren Lorcan, advokaten Rory …

Dessutom kommer flera kära hundar tillbaka! Helgjuten feel-good och en bitterljuv berättelse som bara blir bättre på grund av alla fina hundar, som blivit Lucy Dillons kännemärke. En alternativ titel kan vara: Hundar - omistliga ting!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.