Tionde december - årets mest hypade bok

Tionde december

• Årets mest hypade bok

 
George Saunders
Tionde december
Översättning: Niclas Nilsson
ISBN: 9789100146191
Albert Bonniers förlag
 
Joel Lovell utsåg Tenth of December, George Saunders senaste och fjärde novellsamling, till årets bästa bok 2013 i New York Times. Detta redan i januari. Nu, januari 2016, kan den svenska publiken njuta av denna fulländade novellsamling som litteratureliten tävlar om att lovorda.
Jonathan Franzen, Zadie Smith, Tomas Pynchon, Margaret Atwood kommer med berömmande ”blurbs”. Saunders ska vara den nye Mark Twain, den nye Kurt Vonnegut, den nye George Orwell och till och med den nye Tjechov. (?!) Alla älskar Mr. Saunders. 
Tenth of December var lätt årets mest hypade bok i Amerika 2013. Blir Tionde december en lika stor framgång i Sverige? Förmodligen inte, för medan amerikaner ofta hyllar den fulländade novellen (redan Hemingway blev folkkär genom att skriva noveller) verkar den skandinaviska publiken föredra att sjunka in i tjocka romaner, ju tjockare desto bättre, som man kan stanna i en stund. Novellkonsten är helt enkelt styvmoderligt behandlad i Norden. Möjligen kan man tänka sig att läsa deckarnoveller.
Saunders noveller är ofta mycket mörka, i den första utsätts en liten tonårsflicka för en våldtäktsman, i titelnovellen ska en man begå självmord på just datumet den tionde december (varför just på Nobeldagen?) och ett litet barn blir inblandat. Att vara barn i Saunders värld är ett helvete.
Men inte heller de vuxna har det bra. En av de mest träffande novellerna är skriven i dagboksform. En pappa skriver om hur han hela tiden kämpar för att upprätthålla familjens status. De är inte riktigt fattiga men ”typ fattiga” och han, liksom många andra figurer i novellsamlingen, jämför sig ständigt med andra människor. Mannen vill ju så gärna ligga steget före, inte steget efter, vara den som har något som andra åtrår. Just den här mannen lyckas skaffa en mycket åtråvärd trädgårdsdekoration, som kan gör andra avundsjuka, och honom själv lycklig. I alla fall för en tid.
En Saunders-karaktär är en figur som lever på marginalen och som kämpar stenhårt för att få allt att gå ihop. Förmodligen är detta en del i varför alla amerikaner verkar gilla Saunders, de känner igen sig. Alla kämpar ju hela tiden för att få det att gå ihop. Alla lever på marginalen till någonting. Det hela är som ett dataspel, det finns alltid en högre nivå att längta till, mer bonuspoäng att hoppas på. För att till sist hoppas på att få ”high score” och vara den som alla avundas.
Ansvar, föräldraskap och barns utsatthet går som en röd tråd genom novellsamlingen. Hotet finns hela tiden där. Saunders är lika noggrann när han går in i en flickas huvud som våldtäktsmannens. Texterna är ständigt på väg in i mörkret, hotet blir större och större. Finns det ett ljus i slutet av tunneln är det förmodligen ett tåg.