Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och samtidigt stakat ut sin egen musikaliska profil. Nu är det dags för Jeanette Wintersons roman ”Fyrväktaren”.
Jeanette Wintersons ”Lighthousekeeping” i glittrande musikalisk tolkning av Sofie Livebrant
Sofie Livebrant vid Stevns fyr 2015. Foto: Sofie Livebrant.
"Det är varierande, vackert, utmanande och hela tiden ytterst intressant. Som ett landskap – eller snarare havsskap – som hela tiden ändrar sig."
Sofie Livebrant, ”Emily And I”. Playground 2012.
Annons:
Här finns en blandning av blues, americana, brittisk folkton, shandies, folkpop och ett Sofie Livebrant sound som man känner igen från hennes tidigare plattor. Tillsammans med Sofie hörs Johan Lindström, skotske Hal Parfitt-Murray och danske Nikolaj Busk.
Den livsnödvändiga fyren
Fyrar med deras fyrvaktare var länge livsnödvändiga. Det har alltid varit något magiskt med fyrar. Kanske är det därför som de figurerar i så många konstnärers verk? Vare sig du tänker på Tove Jansson, Pappan och Havet, Strindberg, Virginia Woolf eller Jeannette Winterson, så nog dyker det upp en bild av en fyr i huvudet.På något sätt dyker det också upp musik i huvudet så fort man ser en fyr. Vare sig det gäller en bild som Tove Jansson målat, en verklig fyr som man ser på avstånd eller en fyr man vandrar runt.
Sofie Livebrant känner säkert samma musikaliska samhörighet med fyrar. De är som gjorda för musik. Under sommaren 2015 gjorde Livebrant en fyrturné i fyra länder – Storbritannien, Norge, Danmark och Sverige.
"Lighthousekeeping" och oberäkneligt vatten
Sofie Livebrants nya album är också intimt sammanknuten med fyrar. Jeanette Wintersons roman "Fyrväktaren" heter i original "Lighthousekeeping" och titeln anspelar både på Virginia Woolfs "To the Lighthouse" och på den subversiva amerikanska romanen "Housekeeping" av Marilynne Robinson (där det också är fullt av vatten och vattenmetaforer). "Fyrväktaren" handlar om en blind fyrvaktare på skotska Cape Wrath och en liten flicka som han tar hand om.Detta är ett ambitiöst projekt, men Sofie Livebrant har rutin på detta. Hon har tidigare tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson, och hon navigerar skickligt i prosan, utan att gå på grund.
Skillnaden mellan detta projekt och de tidigare är att samtliga de tidigare var poeter. Texten sjöng liksom av sig själv och det är inte långsökt att höra dikterna tonsatta. Men detta är prosa. Helt orimmad prosa som är tonsatt och musiken bara flödar helt naturligt med orden.
Musiken och havet och ljuset i en musikalisk treenighet
Musiken påminner om havet, Nordsjön, engelska kanalen, Atlanten - här möts nordisk folkmusik med brittisk, tonerna från fiolen och dragspelet och den pockande akustiska gitarren doftar av salt och tång.Det här är som en blandning av visa och pop och folkmusik, med några irländska drag. Det är varierande, vackert, utmanande och hela tiden ytterst intressant. Som ett landskap – eller snarare havsskap – som hela tiden ändrar sig.
"The Sun" inleder skivan, en strålande öppning, svensk folkton möter den irländska, och låten formligen glittrar. Fyrarnas pulserande ljus blir till meta¬foren för andningen som finns i allt liv. "His Heart Was Beating Like Light". Som i sången om Tristan och Isolde: "There was no love potion. Only love". Som i den allra sista sången på plattan där solen går ner till vemodigt darrande dragspelsmusik och Livebrants lockande stämma. "These Were My Stories".
De duetter som sjungs tillsammans med Hal Parfitt-Murray ligger som extra utsökt grädde på moset. Kronan på verket på en i stort sett perfekt skiva och en underbar hyllning till Wintersons romankonst.
Möte med Jeanette Winterson
Jag har träffat Jeanette Winterson efter ett av hennes beryktade framträdanden och det är verkligen en upplevelse att höra henne läsa "Lighthousekeeping" live. Eller snarare, deklamera med en sjungande, musikalisk röst, eftersom hon kan det hon har skrivit utantill, står hon längst fram på scenen utan bok, utan fusklapp.Jag har också haft förmånen att träffa Sofie Livebrant efter hennes turnéframträdanden och vi pratade länge om allt från Emily Dickinson till Lars Lerin. Sofie visade vilka böcker om Emily hon tyckte bäst om, vilka passager i böckerna hon markerat, men berättade även att hon var så besviken över att inte få tolka Sylvia Plath. Hon hade sett fram emot det, men fick inte rättigheterna. Det var en bekant som tipsade henne om att börja läsa Emily Dickinson istället, som Livebrant ditintills var obekant med, eftersom där hade copyrighten gått ut och man slipper söka om rättigheterna.
Trösten blev ett mästerverk
Vad som började som en tröst efter saknaden efter Sylvia ledde till en djup kärleksaffär med Emily – som i sin tur resulterade i den bästa plattan man kan tänka sig. Något som ytterligare fördjupade upplevelsen var att skivan gavs ut i en bok med texter där Lars Lerin illustrerat allt med sina utsökta akvareller. Text, musik och bildkonst kommunicerade med varandra och höjde varandra till oanade nivåer. Ett sublimt samarbete mellan tre genier. Två av dem fortfarande verksamma, men Livebrant påpekade att det inte skulle bli fler samarbeten med Lars Lerin eftersom det var för dyrt att ge ut skivor i lyxig bokutgåva i fyrfärg. Men man kan ju alltid tänka sig vilka akvareller det skulle ha blivit när man lyssnar på "Lighthousestories".En filmad succéturné
Det är nu elva år sedan Jeanette Winterson fick världsrykte med romanen "Lighthousekeeping".Man får verkligen lust att läsa romanen igen – och dessutom längtar man efter att återuppleva Sofie Livebrants framgångsrika fyrturné som hon gjorde tillsammans med brittiska folkmusiker.
Turnén filmades och kommer att visas i SVT 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.