Tio år med Sigge:

Lin Hallberg har skrivit om Sigge i tio år nu!

--- Från en mörk och stormig natt i England, till en succéserie i Sverige

Det var en mörk och stormig natt. På Dartmoorheden i England, där shetlandsponnyer vandrar vilt omkring, föds en svart, liten fölunge. Några enstaka vita hårstrån ovanför ögonen avslöjar att fölet kommer att växa upp till att bli en vit ponnyhäst. Han får namnetSilver shadow - men i Sverige kommer han att bli känd som Sigge. Lin Hallberg och hennes två små söner och elva ponnyhästar flyttar från landskapet Devon i England, till landskapet Skåne i Sverige. Det blir en stor omställning för både barn och hästar.

Lin Hallberg har nu skrivit Sigge-böcker i exakt tio år, något som har firats stort både på Sigges förlag, Bonnier Carlsen, och hemma i stallet med alla ponnyhästarna och alla som lärt sig rida på dem.

 

Sigge föds på Dartmoorheden i England.
(Ja, Sigge var svart som fölunge!)

 

En verklig sagohäst

Sigge finns i verkligheten. Liksom Sigges bror Sam och alla de andra shetlandsponnyerna som Lin Hallberg skriver om, och en stallkatt och några andra större hästar och massor av hästtjejer och några hästkillar - däribland Lin Hallbergs egna två söner, som heter Eric och Simon i böckerna. Det var de som fick ponnyerna Sam och Sigge när de var små och de bodde i England. Sedan flyttade de till Sverige tillsammans med elva ponnyhästar.

Djurböcker är en speciell genre inom barnlitteraturen, ofta försummad av kritikerna, men desto mer älskad av läsarna.

I en värld där nästa stora dystopi, nästa bästsäljande fantasyserie, otaliga vampyrer och varulvar och massor av artificiella produkter ska marknadsföras är det intressant att se att något som är helt och hållet “på riktigt” har blivit så framgångsrikt.

Sigge är en av de mest älskade serierna för barn, och har en speciell ställning bland djurboksserierna.

Elina växer med Sigge

Vad som är typiskt för djurböcker, är att huvudpersonen ska växa i sin roll att ta hand om sitt älsklingsdjur.

Alla älskar Sigge - den första boken
kom ut 2004!

Den första serien med böcker om Sigge följer denna berättarmall. Elina, en riktig hästtjej, går i lågstadiet och lever för torsdagarna med Sigge. Torsdagar innebär ridlektion tillsammans med älsklingsponnyn och tillsammans med sina tre bästa vänner. Elina tänker sig att de fyra tjejkompisarna alltid ska hålla ihop och rida tillsammans, så småningom ska de alla bli skötare på sina favoritponnys. Som tur är har alla fyra olika favoriter, men det är ändå klart att “alla älskar Sigge”. Precis som titeln på den första Sigge boken Alla älskar Sigge från 2004 slår fast!

Hjältens vita springare

- Vad är det som lockar med Sigge?

- Jag har tänkt på det. Det är samma reaktion varje gång jag visar runt en ny grupp med nybörjare och man presenterar alla hästarna. Så kommer man fram till Sigge och alla säger “Åååhhh!”. Varenda gång! Det beror kanske på att han är en sådan där vit drömhäst, som en sagohäst?

- Hjältarna brukar rida vita hästar och Simon i böckerna kallar Sigge för en riddarhäst, för en riddare ska ha en vit häst. John Whitakers vita häst Milton var också väldigt populär…

Riktiga riddarbröder leker i England!

 

- En stor del av Sigge-attraktionen är också Margareta Nordqvists bilder, hon ritar Sigge som en riktig drömhäst (vilket han ju också är! *skratt*) och man ser hur han blir till mer och mer av en drömhäst i bilderna, ju fler böcker det kommer om honom! Han får längre och längre man och svans och blir bara vitare och finare hela tiden.

Bröderna Bus i Broby

Även i verkligheten har Sigge blivit vitare, han är en avblekbar skimmel - de föds svarta, blir så småningom gråa, och efter åtta år är de helt vita.

Sigge och Sam brukar kallas för bröderna Bus, för de är busiga shettisbröder.

Den första serien om Sigge handlar om Elina och hennes kompisar, utspelar sig på ett stall i Broby i Sverige och har svartvita bilder. Den andra serien om Sigge och Sam handlar om ett par bröder och deras hästar och utspelar sig i England och har färgbilder.

Där får man reda på mycket som hände Sigge och Sam innan de kom till Sverige och bilderna är fulla av lockande, färgrika engelska landskap.

Riddarbröder räddar fölunge

Det var en lång resa från England till Sverige!

I Natten då Sigge föddes spelar Dartmoorheden och vädret en stor roll.

“Medan pojkarna blundar och lyssnar målar mamma upp bilden av hur det såg ut där de bodde i England, innan de flyttade till gården i Sverige. De gröna kullarna, floden som skilde landskapet Devon från Cornwall. Dartmoorheden med alla vildhästar.”

Trots att man vet hur det ska gå lever man sig in i berättelsen (precis som Eric och Simon i boken!) och man vill verkligen att det lilla Sigge-fölet ska klara sig!

I Sam och Sigge och riddarbröderna får man följa med Eric och Simon och deras mamma på utflykt till Kung Arthurs borg. Idag är det en ruin, men pojkarna och deras mamma äter sin picnic där och går omkring i rummen som inte längre har något tak och fantiserade om hur riddarna haft det en gång i tiden.

Efter den utflykten vill Eric och Simon bara leka riddare och det är ju perfekt att de har var sin riddarhäst hemma: shetlandsponnyerna Sam och Sigge. Eric är äldst av bröderna och Sam är hans ponny medan Simon som är yngst har den yngsta hästbrodern: Sigge.

En dag när mamma är borta rymmer ett föl och då sätter Eric och Simon iväg på sina riddarhästar för att rädda fölet …

Förutom en spännande sann historia får man också med sig en massa fina tips hur man kan göra en egen riddarkostym, precis sådana som Eric och Simon har. Illustrationerna är fantastiska, från vyerna kring Kung Arthurs borg till fårhagarna hemma i Devon.

Den första julen i Sverige!

Den långa resan hem

Sam och Sigge och den långa resan handlar om resan från England till Sverige --- där finns allt som ska finnas med i en lång spännande resa: dramatik, en stor båt, jättestora godispåsar, en godisskattkista och“fruit machines” som man spelar på för att få tre likadana frukter (eller som här: ekorrar) i rad. Riddarbrödernas förtjusning när de vunnit 130 kronor är odelad. Men Sam och Sigge har det inte lika roligt i lastbilen på bildäck. De andra nio hästarna tycks mest ta flytten till Sverige med ro. Men Eric gör vad som helst för att trösta sin Sam …

Huvudpersonerna gillar mest av allt havre

- Hur känns det då att vara huvudperson i en Sigge bok?

Lin visar upp ett foto där hon visar upp böckerna för Sam och Sigge i stallet, men ponnyhästarna säger inte så mycket. (Vet de ens om att de är kändisar?!) De är mer pratsamma om det vankas havre. Sam och Sigge är inga bokslukare.

Elina rider på torsdagar!

Hennes hästtjejer och hästkillar säger desto mer.

- De tycker att det är jättekul att ha sin barndom i en bokserie! De säger: “Det är inte alla som har sin barndom i en bok!” Vi hade kalas för ”Sigge tio” år i stallet och alla generationer som lärt sig rida på shetlandsponnyerna kom.

Och alla som lärt sig sköta dem.

Lin är alltid noga med att presentera alla hästarna, och att man inte bara ska rida, man ska även sköta om hästarna, borsta dem, ta hand om utrustningen och göra fint i stallet.

- Det är viktigt att visa att hästar inte är några maskiner, att de är personligheter, att man måste jobba med dem. Det är inte bara att hoppa upp och rida iväg.

Lin Hallberg låter väldigt lik sitt alter ego i böckerna, Ingela, hon som har ridskolan och Brobyungarnas shettisar.

Sam och Sigge har egentligen kvar sina engelska namn: Duke och Silver (förkortning för Silver shadow, men nu har ju Silver hunnit bli helvit!). Men det kan ju vara bra för shetlandsponnyerna att ha sina alter egon, så de kan leva ett anonymt liv, bland alla andra ponnyhästar på gården.

Det blir fler böcker om Sigge!

Utvecklingen i den första serien om Sigge, den med mycket text och svartvita bilder, fortsätter, liksom utvecklingen i färgbildsserien om Sam och Sigge och deras riddarbröder.

En vit drömhäst med lång man och pannlugg!

I den svartvita serien har Elina gått från att vara nybörjartjej i Alla älskar Sigge och Torsdagarna med Sigge till att äntligen nå sitt mål och bli skötare på Sigge i För alltid Sigge. Men det är inte slut där! 2014 innebär två nya Sigge böcker: Sommaren med Sigge, som handlar om när Elina ska ta hand om sin älskade sköthäst på sommarlovet, och en fin julbok helt i färg, som handlar om Sam och Sigge och deras julfirande i England: Sam och Sigge och den första julen.

Ett julfirande i hästväg

Detta är dock inte den första gången som Lin Hallberg skriver om Sigge och julfirande. I Kom igen Sigge (bok tre i serien) firar Elina sin första hästjul:

“Elina och hennes lillasyster Linnea vaknar tidigt på julaftonsmorgonen. Mamma och pappa har klätt granen medan de sovit. Nu står den i vardagsrummet och lyser vackert!

- Åh!

Elina och Linnea blir sittande, i skenet från alla de små ljusen i granen, på trappans nedersta steg.

- Jag tror inte att du får Sigge, säger Linnea efter det att hon skuttat fram för att undersöka paketen.”

Men Elina får en massa hästgrejer: flera borstar, en hovkrats, ett ridspö, ponnyböcker och ett par alldels nya blå ridbyxor. Dessutom kommer mormor och morfar med en skyddsväst.

Ponnyböcker i julklapp

En riktig ponnyjul blir det för Elina i
Kom igen Sigge!

Det här fångar så exakt julkänslan förr i tiden. Man hade inte julpynt under hela december och granen kläddes natten till julafton. Man fick inte en massa prylar när som helst (som från dagens curlingföräldrar som köper nya aktivitetsprylar till sina barn hela tiden) utan man fick vänta till julafton för att få de nyttiga sakerna man behövde till sin aktivitet. Som borstar till hästen och en hovkrats och ett ridspö.

Det är också kul att konstatera att Elina får ponnyböcker. En metafiktiv tanke: tänk om hon får Siggeböckerna i present?!

Det skulle hon säkert älska! Spännande skönlitteratur, samtidigt som man lär sig väldigt mycket matnyttig fakta.

Att utvecklas och att ta ansvar

Det finns inte så gott om välskrivna djurböcker och det är intressant och engagerande att följa en “story arc” där Elina går från nybörjare till att klara fler och fler saker själv ---och till att slutligen själv ta hand om sitt eget älsklingsdjur (så som det ska vara i bra djurböcker!).

Men Sigge-böckerna är inte bara bra inom genren djurböcker, utan även som barnböcker i allmänhet, för de fångar på ett finkänsligt sätt känslan av att växa upp, en lek som blir mer och mer allvar, och en stark gruppdynamik. Rollerna är aldrig statiska. En nyinflyttad tjej som Elina först inte gillar, går från att vara ett hot i en bok, till att bli en vän i nästa bok och i en tredje bok är de två de allra bästa hästvänner. Tjejen som en gång var ett hot försvarar istället Elina mot äldre tjejer som gärna sätter småtjejer som Elina på plats. Men de stora tjejerna har en gång själva varit små, och när de går vidare till stora hästar är de plötsligt de själva som har blivit minst igen …

Vuxnas stöd i hästvärlden

Den svenska barnlitteraturen är full av vuxna som antingen är frånvarande på ett negativt sätt eller som sviker barnen, men här ställer de vuxna upp och är oftast förstående och stöttande: föräldrar, morfar, mormor, ridläraren Ingela, en snäll fröken som förstår att vissa dagar kan man bara tänka på sitt älsklingsdjur … men samtidigt lämnar de vuxna i Sigge-böckerna mycket utrymme till barnen själva för att lösa sina konflikter och att jobba på sina relationer. Man kan inte tvinga alla att vara vän med alla hela tiden.

Dynamiska roller i barnens värld

Rollerna mellan barnen förändras hela tiden. Och en person som en gång var en bästa vän kan helt enkelt bestämma sig för att sluta med hästar. Hur ska vänskapen då hålla, när man aldrig ses?

Lin Hallberg tar sig an viktiga frågor om hur det är att vara barn idag. Det finns en tydlig hackordning bland ponnyhästarna i böckerna, men den mellan barnen är ännu mer komplicerad och dynamisk. Lin hänger sig aldrig åt klichéer, alla barnen känns verkliga och vem man än är finns det de som är mindre, större, duktigare, mer osäkra, mer utanför … Det finns inga karaktärer i Sigge-böckerna som alltid är snälla eller alltid är dumma mot alla andra. De är helt enkelt som barn är mest.

Unna dig en eftertänksam Sigge-stund!

Alla som har med barn att göra borde unna sig att läsa Sigge böckerna; de har bland de bästa porträtten av livs levande verklighetstrogna barn som man kan tänka sig i den svenska barnlitteraturen.

Dessutom borde alla barn som gillar djurböcker unnas Siggeböckerna. Man behöver inte kunna läsa mycket för att klara Sam och Sigge böckerna, och man behöver inte kunna läsa alls för att kunna njuta av bilderna av Sam och Sigge som galopperar genom det engelska landskapet i solnedgången.

Belinda Graham

Alva på klassresa

Världen vore mycket bättre om alla frågade Alva om lov först

Alla tar sina beslut utan AlvaPernilla Gesén
Alva på klassresa
Illustrationer: Christina Alvner
B. Wahlströms

När Alva vill något riktigt mycket vet hon precis hur hon ska göra.
Det är tur att hon är så påhittig!
Alva är inte alls nöjd med sina föräldrar. Pappa och hans nya familj flyttar från Alvas barndomshem utan att fråga Alva om lov först. (Alva hade sagt nej till flytten.) Mamma gör slut med Roberto utan att fråga Alva om lov först. (Alva hade sagt nej till uppbrottet.) Varför tar vuxna alla beslut utan att fråga sina barn om lov först? Alva är sur och kan inte alls blidkas med ett större rum och löfte om nya Ikea-grejor från pappa. Och mamma och Alva är båda lika envisa. Mamma försöker inte ens med mutor när det gäller Alva. Hon vet förmodligen att det är lönlöst.
Dessutom har Alvas pojkvän Charlie alldeles för roligt med Julia --- utan att fråga Alva om lov. Allt vore mycket bättre om alla frågade Alva om lov först!

Två olika liv, med olika syskon och olika bästisar

Det här är den elfte boken om Alva. De som följt Alva i de tio tidigare böckerna har kunnat följa allt det drama som alltid följer i Alvas spår.
I den första Alva boken ska Alvas mamma och pappa skiljas. Alva rymmer och hittar sin hund, Alf, som följt med i alla böckerna och finns på omslaget även på denna elfte Alva bok.
Först är Alva mot att föräldrarna hittar nya partners, och sedan vänjer hon sig. Hon gillar sin lille halvbror Beppe och hon börjar till och med tycka om sin plastsyster Nicole, och Nicoles pappa Roberto.
Dessutom: hos mamma finns grannen Fabian och bästisen Esmeralda, som Alva är tillsammans med när Alva går i skolan. Hos pappa finns den gamla bästisen och grannen Tora! Som Alva nu inte får bo granne med längre. Alva är så arg!
Överallt följer hunden Alf med. Alva har hunnit bli rätt nöjd med sina två hem och alla sina kompisar. Hon har till och med en pojkvän i skolan: Charlie.
Men …. Säg den frid och fröjd som varar.

Boken börjar med ett slut

I början av Alva på klassresa gör Alvas mamma Elena slut med Roberto. Alva blir förtvivlad.
Hon springer rakt in i göra-slut-dramat och skriker:
- Nej!
Alva blir själv förvånad.
Alva konfronterar sin mamma och förklarar att “Du kan inte först tvinga mig att lära känna Roberto och Nicole och sen ska jag inte få träffa dem!”
Där sätter Alva fokus på ett viktigt problem vid separationer. Vanligtvis, som i Alva böckerna, klarar pappa och mamma av att dela på barnen, på ett eller annat sätt. Alva träffar fortfarande både pappa och mamma och har fina rum på två ställen, bästisar på två ställen osv. MEN: Vad händer med dem som man inte är släkt med? Om man fått fin kontakt med en bonus-mormor, en bonus-syster, en bonus-mamma eller en annan bonus-familjemedlem? Man är inte släkt med dem och de kan inte kräva att träffa barnet och barnet kan inte kräva att träffa dem. Ska de bara försvinna ur barnets liv?

Ska bonus-systern bara försvinna?

Det är det här problemet som den senaste Alva boken tar upp. Alva (som först inte ens gillade Nicole) vill väldigt gärna ha kvar Nicole som sin syster. Hon vill gärna ha kvar Roberto i sitt liv också (fast hon inte gillade honom heller till en början).
Nicole och Alva bestämmer i alla fall per telefon att de ALLTID kommer att vara systrar.
Även om deras föräldrar inte är ihop. Och Nicole är tillräckligt gammal för att själv ta sig hem till Alva och ge henne bra råd om killar … och det behövs. För nu har det kört ihop sig med Charlie igen!

Vilse i skogen och i världen

Det verkar som om det håller på att ta slut mellan Charlie och Alva. Och Alva som bara ville visa hur duktig hon var på att simma! Charlie är däremot rädd för vatten.
Klassresan, som är full av vattenaktiviteter, blir en bokstavlig vattendelare för Alva och Charlie. Plötsligt så har hon ingen pojkvän längre. Plötsligt är Alva ensam och vilse i skogen. Varför sprang hon iväg egentligen?
Pernilla Gesén tar sig an nog så allvarliga problem med en stor dos humor --- vilket också återspeglas i Christina Alvners träffsäkra illustrationer. Numera är det omöjligt att tänka sig Alva och hennes vänner utan Alvners humoristiska, kompletterande bilder. Det är helt enkelt sådan Alva är. Stora känslor, stort drama, stort allvar men även stora skratt!
Alva är en härlig, kavat liten hjältinna som man gärna läser mer om!

Belinda Graham

Gevär säljes p.g.a. dödsfall

David Batra med sin förläggare från Forum. Foto Belinda GrahamEn skånsk indier som blev en annorlunda typ av läkare (och som samlar på andra lappar än recept)

David BatraGevär säljes p.g.a. dödsfallForum

David Batra konstaterar att han är en skånsk indier. Folk skrattar, fast det uppenbarligen är alldeles sant. Det hörs ju att han är från Skåne. Och på så sätt är han en minoritetsgrupp. Det finns inte så många skåningar i världen. Inte så många som indier i alla fall. Men om man kollar in gruppen komiker … då finns det fler roliga skåningar där än i någon annan minoritetsgrupp. Men det innebär ändå inte att komikern alltid är stolt över sitt yrkesval.
David Batras pappa är indier och läkare och det var tänkt att sonen också i första hand skulle bli hjärnkirurg. I andra hand kunde vanlig läkare duga och i tredje hand kunde det gå an att ha en ingenjör i familjen. Något fint att skriva hem om. David Batras sjukhuskarriär sträckte sig så långt som till att blanda saft till blivande mammor en sommar när han som sjuttonåring hade ett sommarjobb inom vården. Under tiden på Lunds universitet började han med “stand up comedy” --- och hittade sitt kall i livet. Stackars pappa. Han undrade vad han skulle skriva hem till folk i Indien. Vad skulle folk tycka?!
“Folk kommer att skratta åt dig!” förutspådde pappan. Javisst, men det var liksom det som var meningen!
Under ett tjugo minuters uppträdande på Bokmässan i Göteborg är det bara att konstatera att man aldrig har hört folk skratta så mycket. Detta “folk” inkluderar David Batras förläggare från Forum förlag, och han måste väl kunna allt i boken utantill vid det här laget?!

Gevär säljes på grund av dödsfall är en bok som är full av vansinniga (men helt sanna) annonser, men det är Batras behandling av dem som förvandlar dem till komikerguld.
Liksom alla ”lappar” som han samlat på genom åren.
Det är bara att konstatera att David Batra ändå på sitt sätt blev läkare, precis som hans far ville. Den bästa medicinen är ju ett gott skratt som förlänger livet och den medicinen delar ju David Batra ut med en hastighet som skulle göra det besparingsbenägna landstinget grön av avund. “Läkare i skratt” behövs också, inte bara läkare i kirurgi eller läkare i neurologi.
Det kan pappa Batra ta och skriva till släkten i Indien. Med stolthet i pennan!
Förresten, det är väl också fint att vara författare?! Fast David Batra får verkligen jobba på sin autograf. Den är på tok för läslig för en framgångsrik läkare i skratt!

Belinda Graham

Kaffe med rån: Låna är silver - Råna är guld!

En internationell humorsuccé med stort patos

Författarna Romàin och Catharina konstaterar att svenska rån gör succé i Frankrike Foto Belinda GrahamCatharina Ingelman-Sundberg
Kaffe med rån: Låna är silver --- Råna är guld!
Forum

Vad skrattar fransmannen åt? är titeln på en programpunkt på Bokmässan i Göteborg 2014. Det visar sig att fransmannen i fråga helst av allt skrattar åt svenska pensionärer som begår bankrån med hjälp av sina löständer. Alltså Kaffe med rån och Låna är silver --- Råna är guld!
Romain Puértolas, gränspolis och författare till den humoristiska succén Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp, plockade upp ett exemplar av den franska översättningen i storpocket på Monoprix (en stormarknad där man också säljer kaffe och rån … eller i alla fall kaffe och franska galettes). Puértolas läste öppningen och var fast direkt. Pensionärer som begår halsbrytande kupper med hjälp av bland annat sina löständer --- detta är komik på hög nivå!
Klassisk slapstick möter Oceans eleven … men detta är humor med ett mycket stort patos.

Ett äkta samhällsengagemang

Precis som bra deckare, har även humor med hög kvalitet ett samhällsengagemang och en aktualitet. Och detta går som en röd tråd genom böckerna om pensionärerna som bildat ett modernt Robin Hood gäng.
Kaffe med rån var den första boken i rån-serien, uppföljaren har det vitsiga namnet Låna är silver - Råna är guld!
Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta befinner sig i Las Vegas. Märtha har planerat den perfekta kuppen. Tajmat och klart in i minsta detalj!
Behövs: ett par löständer, trimmade rullstolar, bag in box i silverförklädnad. De fem pensionärerna ska överlista säkerhetssystemet på Casinot – där de redan vunnit storkovan på roulette spel.
Men innan stöten mot Casinot råkar de fem pensionärerna komma över två hundhalsband fullproppade med diamanter och andra ädelstenar … Redan färdigt stöldgods serverat som på fat.

Pensionärerna har storartade planer: de stulna pengarna ska mångdubblas genom rätt placeringar, placeras i stöldfonden Grindslanten och rädda den svenska välfärden. Både äldrevården och kulturlivet.
Det gäller bara att få hem stöldgodset till Sverige igen och inte åka fast i tullen … Där Märtha bara råkar glömma alla diamanterna i en golfbag full med käppar.
Och inte blir det lättare sedan för de fem pensionärerna: det kriminella MC-gänget Bandangels får upp ögonen för pensionärerna när de väl återvänt till sitt kära hemland och köpt en grosshandlarvilla på Värmdö där de sitter och finputsar sin senaste plan. Men Märtha lägger helt enkelt till Bandangels på listan över saker som kan användas när de ska genomföra den perfekta kuppen … De ska bara lockas med lite hjortronlikör och kakor först!

Namnkunniga föregångare

Pensionärsligan har sina föregångare – som Robin Hood legenden, Tage Danielssons Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, Martin Widmarks pensionärsgäng, Jönsson-ligan (när det gäller de fåniga men briljanta detaljerna) och Tomas Arvidssons Enkelstöten och Dubbelstöten, där en studierektor blir inblandad i allehanda kupper och försöker undvika att åka fast.
Det finns nämligen de som är Pensionärsligan på spåret. Ska pensionärerna lyckas med sina sista stötar för att rädda den svenska välfärden, äldrevården och kulturlivet eller ska allt gå om intet?
Märtha oroar sig aldrig i alla fall. Det finns ju alltid tid till en kopp kaffe med chokladrån – innan det är dags för nästa rån!
Pensionärsligan har nu blivit en internationell succé --- både i böckerna och i verkligheten!

Belinda Graham

Snögloben - Maja Grå är tillbaka i Oxford!

En viktoriansk skräckhistoria som modern Oxford-deckare

Mördande poesiAmanda Hellberg
Snögloben
Serie: Maja Grå (del 4)
Forum förlag, Månpocket

Snögloben är Amanda Hellbergs obehagligaste deckare sedan Styggelsen – kanske för att Snögloben också handlar om barn som far illa. 1992 får vi följa hur en tolvårig pojke blir mördad. Hans sista tanke är att snögloben till lillebror Jack inte får går sönder.
Sedan blir det nutid, det lackar mot jul, men Maja Grå och hennes man Jack kan inte få upp någon vidare julstämning. Jack hatar julen för den påminner honom om att hans storebror blev mördad när han var ute och köpte en julklapp.
Jacks bror var dock inte det enda offret – två pojkar till blev mördade på samma sätt. Dessutom begick en fjärde pojke självmord.
Maja Grå har återvänt till Oxford för en ny karriär – inte som barnboksillustratör utan som hjälpreda hos Oxford polisen. Steve King tror att hon kan hjälpa till att lösa svåra fall, eftersom hon är synsk, och eftersom döda ibland tar kontakt med henne.
Det finns bara ett problem. De döda är inte så lätta att kommunicera med. I en av bokens roligaste scener vänder sig Maja Grå till ett annat medium och klagar över att gengångaren – vem det nu är – bara skriver en massa obegripliga, svårtolkade dikter i hennes block – varför inte bara skriva vem som gjorde det och varför?
Men poesin och Edgar Allen Poe visar sig vara nyckeln till att lösa både alla morden i det förgångna, och ett ”copy-cat-murder” i nutiden.

För i nutiden har en vuxen man mördats på sin bröllopsnatt på ett pampigt gods, Wytham Hall nära Oxford, och bruden är enda vittnet. Och hon kan inte komma ihåg något.
Hur är dagens mord länkat till de som hände för tjugo år sedan? Maja Grå konstaterar snabbt att för tjugo år sedan var den mördade mannen också en ung pojke. Alla döda pojkar har något gemensamt. Och samtidigt försvinner en ung pojke till, den mördade mannens styvson.
Som läsare drivs man in i berättelsen och vill verkligen att Maja Grå ska få alla pusselbitar och märkliga dikter att falla på plats. Referenserna till Edgar Allan Poe gör bara att man tycker att det är ännu bättre – Amanda Hellberg kan sin viktorianska skräckhistoria och bygger vidare på den i nutid. Bättre än så här blir det inte idag.

Belinda Graham

Fårträffligt kul med får!

Får ha roligt med får

Denna fårbok är 100% ylle!Lotta & Mats Keyet
Fårträffligt!
Lemon Art

Lotta och Mats Keyet är ett känt konstnärs- och författarpar, speciellt om man någon gång tillbringat en sommar på Västkusten. Det är inte sommar utan en ny “Fårträfflig” konstutställning av Lotta och Mats!
De är allra mest kända för just sina humoristiska fårbilder, där ordet “får” kläms in i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Flera av de fina fårtavlorna finns nu representerade i en ny konstnärlig och humoristisk presentbok.
En bild som heter “Fårestelser” (se där, ett extra “å” insprängt i Frestelser och så får man en vitsig får-variant av ordet!) handlar om de ofta “fårgängliga” godsakerna på Varbergs torg.
“Vi har visat våra fårbilder på Varbergs torg sedan 1997, och lärt känna många torghandlare. Det här är en hyllning till dem och alla de fårestelser som de bjuder ut!” skriver Mats.
Det är Mats som fixar texterna medan Lotta ritar och målar alla får.
På något sätt är Lottas får väldigt mycket sommar. Kanske för att fåren är med på väldigt många sommarutställningar, kanske för att man kopplar ihop fåren med sommar, sol och hav, men också av rent praktiska skäl --- fåren syns lite dåligt mot snön. På stranden, vid havet, med en fika syns de däremot utmärkt. “Får have more fun!”som man säger.
Fåren gillar också att segla och att spela golf (och skrika “fååår!“) och att spela tennis. Får är riktiga ess på “Fårhand“! (och ja, Lotta och Mats har utställningar i Båstad när det är tennisvecka, så varför ska inte fåren också få spela tennis?)

Fåren gillar också att åka i tekoppar och att ta sig en svängom på Liseberg. I bilden “Får fulla muggar” sitter fåren i tekoppar och snurrar runt.“Vi har alla åkt tekopparna. Man stiger i som en välrundad kanna Earl Grey och vacklar iväg som en urkramad Lipton … “
Och givetvis gillar får “Fårrari“!
Vill man ha en rolig stund, skratta högt, eller bara le igenkännande inombords får man helt enkelt unna sig boken Fårträffligt! En förträfflig fårbok.
Vilket får känner du mest igen dig i?
Kanske fåret som sitter på en trave böcker? Detta får tycks även tagit ett par tuggor ur några av böckerna. Kanske är fåret en tvättäkta bokslukare?!
100% ylle användes länge som ett mått på den högsta kvaliteten - en symbol för äktheten, att här finns inget konstlat inblandat.

Belinda Graham

Inget är så rött som blod i snö

Snövits trilogi från FinlandInget är så rött som blod i snö.

Detta är början på en trilogi - Röd som blod, Vit som snö, Svart som ebenholts. Alla som kan sin Snövit känner igen ramsan--- den gravida sagodrottningen önskade sig ett barn med läppar röda som blod, hy vit som snö och hår svart som ebenholts. Resultatet blev det vackra barnet Snövit, som sedermera blev så hatad av sin elaka styvmor för sin stora skönhets skull.
Den första delen har ett flickansikte på omslaget, den andra delen en spegel och den tredje delen ett svart äpple. Som ser mycket giftigt ut.
Lumikkis hela tillvaro har blivit förgiftad. Och hon har ett större hot att oroa sig för än en elak styvmor.
Nu var Snövit alldeles ensam i den stora skogen. Hon var mycket rädd och såg sig förskräckt omkring. Träden skrämde henne och hon gav sig till att springa. Hon sprang över vassa stenar och genom taggiga snår. Hon såg många djur, men de gjorde henne ingenting. Hon sprang så fort benen bar henne tills det började skymma.
Ska hon klara sig eller ska jägaren skjuta henne?
Livet är inte lätt för tonårstjejer, vare sig för Snövit eller Lumikki. Att överleva är en ständig kamp, och man måste ha turen på sin sida.

Once UpoTonåring med äppelallergi 1937n a Time: Snövit som evigt ung mamma och mormor

Snövit är numera inte bara en tonåring som måste kämpa sig fram i en kall omvärld. Hon är också mamma och mormor. Åtminstone i Once Upon a Time. Men hon har fortfarande problem med sin elaka styvmor (”gammelmormor” till Snövits barnbarn) och fyra generationer ser mer eller mindre lika gamla ut. Tonåringsutseendet är det som eftersträvas, både av de som är äldre än och de som är yngre än sjuttonåringen.
Här finns inga enkla lösningar bara nya komplikationer.

När en förtrollning bryts så dröjer det inte länge förrän en ny, ondskefull förbannelse uppstår och skapar ännu mer kaos.

I slutet av säsong två räddades lille Henry från Peter Pan, en av skurkarna i serien. Men Peter Pan lyckades med en ny förbannelse och ett år efteråt bor mamma Emma och sonen Henry i New York utan att minnas det förflutna.
Ända tills den dag Hook dyker upp med en magisk trolldryck som ger Emma minnet tillbaka. Ännu en gång måste “The Savior” återvända till Storybrooke då en legendarisk skurk planerar en gruvlig hämnd på staden och dess invånare.

Tonåring i puffärmar från 1937Nya karaktärer som introduceras i säsongen inkluderar antagonisterna Peter Pan och "the Wicked Witch of the West", men även Tinker Bell, sjöjungfrun Ariel, Prince Eric, Ursula, Medusa, Rapunzel, Lumiere, the Wizard of Oz, Glinda the Good Witch, the Good Witch of the North, the Witch of the East, Dorothy Gale, Blackbeard och Elsa.
Elsa är förmodligen den karaktär som flest barn känner igen nu, eftersom hon var huvudperson i Frost. I Frost är Elsa en godhjärtad men missförstådd karaktär, som av misstag fryser det mesta hon kommer i kontakt med, och hon räddas av sin lillasyster. I Once Upon a Time introduceras hon som ett stort hot, så pass stort att till och med Rumpelstiltskin är rädd för henne.

Ja, det kommer att bli en säsong fyra med nya magiska komplikationer.

Säsong tre kan delas upp i två delar, ett med Peter Pan som huvudskurk och ett med "the Wicked Witch of the West" som huvudskurk. Sagohistorien har knappast någon brist på skurkar, vilket innebär att manusförfattarna kan introducera i stort sett hur många hot som helst mot Storybrooke.

Kärnan i hela sagan är dock ett familjedrama: Snövit och Prince Charming måste hålla ihop, det är kärnhuset i motståndet, Emma är deras barn, den förutspådde räddaren, och Henry, Snövits barnbarn (Emmas son) är som alltid lillgammal och smart. Och han är adopterad av en av de onda karaktärerna, Snövits onda styvmoder, och hans farfar visar sig vara en av de första onda antagonisterna, Rumpelstiltskin. Rumpel har dock genom säsongerna blivit trevligare, genom sin "Skönheten och Odjuret" kärlek till Belle och genom kärleken till sonsonen.
Giftig styvmor giftigt äppleMen eftersom tidsresor är vanliga i Once Upon a Time, kan man inte lita på att par som en gång "fått varandra" kommer att få leva "happily ever after"!

Mer än en gång måste Emma kämpa för att Snövit och Charming ska få varandra --- för annars kommer hon själv och Henry inte ens att finnas till ...

Once Upon a Time innebär över 15 timmars magi.
Det blir en kall och spännande höst med Snövit --- oavsett vilken eller vilka versioner du väljer.
Men varför inte unna dig alla? Snövit blir ju aldrig gammal!

Belinda Graham

Källor

Salla Simukka, Röd som blod, Översättning: Mattias Huss, Rabén & Sjögren
Once Upon a Time season 3, med Ginnifer Goodwin, Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Josh Dallas, Jared Gilmore, Robert Carlyle, Emilie de Ravin m.fl., USA, 2013, Walt Disney Studios Home Entertainment

FILM: X-men - Days of Future Past

Every hero, every power will unite.

X-men är tillbaka i det förflutna ...
och i framtiden!

Sentinelrobotarnas arméer invaderar för att förgöra både mutanter och människor. Hjältarna från den första X-Men-trilogin är tillbaka och kämpar tillsammans med sina yngre jag för att ändra det förflutna - och rädda framtiden.


Bryans Singer är tillbaka för att ta "nygamla" X-Men i en ny riktning.
Alla skådespelare som någonsin varit med i en X-Men film är med, mer eller mindre, och filmen utspelar sig både i framtiden och i det förflutna.

2014-05-23 05:30:00

Tidsparadoxer är roliga, men kan vara knepiga att hantera.
Den pedagogiska förklaringen av parallella tidslinjer finns med i Tillbaka till framtiden 2. Ungefär så har man säkert tänkt även i X-men - Days of Future Past.

Som undertiteln antyder, handlar det här först och främst om att försöka rädda en framtid som gått förlorad.

Ett globalt krig pågår mellan människorna och X-mutanterna.
I en dystopisk framtid (dystopierna är ju på frammarch) år 2023 skickar Professor Xavier (Patrick Stewart) och Magneto (Ian McKellen) Wolverine (Hugh Jackman) 50 år tillbaka i tiden för att stoppa händelserna som utlöste konflikten.

En lyckad räddningsaktion skulle ju utlösa en ny tidslinje i stället för att påverka den framtid de själva befinner sig i. Vilket är ett logiskt problem. Men ... det struntar man helt enkelt i. Xavier och Magneto de äldre får väl vara kvar i den parallella verkligheten och lida själva.

”Days of Future Past” är ändå en storslagen, episk film, en av de bättre filmerna i X-men serien. Bryan Singer har med pondus återtagit registolen för att med styra in ”X-Men” i en ny (eller nygammal) riktning – fortsättning följer 2016 i ”Apocalypse”. En glimt av detta visas som sig bör efter sluttexterna. Man har lärt sig nu att man aldrig ska sluta titta förrän hela X-men filmen är över.

Årets ”X-Men” utspelas huvudsakligen år 1973. USA och Nordvietnam har undertecknat fredsavtalet i Paris. Nixon är president.
Huvudskurken i historien är vapenforskaren Bolivar Trask (Peter Dinklage). Raven/Mystique (Jennifer Lawrence) är den som förföljer Trask för att mörda honom. Om hon lyckas utlöser hon det ödesdigra kriget.
Uppdraget är en dubbel tragedi: Wolverine måste rädda en folkmördare och oskadliggöra ett av dennes offer.
Och inte är det är lätt att få hjälp av sina uppdragsgivare, Xavier och Magneto. Deras yngre versioner har gått från att vara vänner till att bli dödsfiender och rivaler om den vackra Raven/Mystique. Sägessättet "bros before hoes" gäller inte här. De forna (och framtida) vännerna har båda grävt ner sig i sina metaforiska skyttegravar.

Finalen är inte slutet på historien, men man kan ändå nbjuta av flera välregisserade actionscener och massor av mutanter med olika superkrafter att följa. Roligast är ett inbrott i Pentagon med hjälp av slacker-mutanten Quicksilver (Evan Peters).
Nej förresten, roligast är att Wolverine är tillbaka. Ständigt lika ung --- eller gammal --- är det gamle järven ständigt lika djärv!

Regi: Bryan Singer
Titel: X-men - Days of Future Past
Medverkande: Hugh Jackman,  James McAvoy,  Michael Fassbender,  Jennifer Lawrence,
Halle Berry,  Nicholas Hoult,  Anna Paquin,  Ellen Page,  Peter Dinklage
USA, 2014
Fox-Paramount
 

FILM / TV: Alfons Åberg - Alfons når långt!

Innehåller alla 13 avsnitt!

Samlingsbox med barnens favorit Alfons Åberg. Innehåller alla 13 tv-avsnitt. Böckerna med Alfons har sålt otroliga 4 miljoner exemplar i Sverige och biofilmen hade över 100.000 besökare.

Avsnitten är helt nya och visades på SVT under 2014. Berättare är Jonas Karlsson.

I det första avsnittet funderar Alfons över sånt som inte syns men ändå finns ... Alfons och Viktor byger allt vad de kan med de olika sakerna i lägenheten ... eftersom leksakerna är undanstädade! I leken blir pappas tofflor båtar, och när pappa kommer hem varnas han för att tofflorna är våta! Pappa förstår inte vad barenen talar om ...

I Hur långt når Alfons? filosoferar Alfons om utifall han egentligen är HÄR och var här är ... och hur långt det som kallas Alfons når ut ...

När det ska  bli bjudning är Alfons stolt när han får ta hand om Småtting. Och Alfons är den enda som begriper att Småtting blir lessen när de sjunger om att slå i glasen, för Småtting tror att de gör narr av honom, som spillde i början av kalaset ...

Farmor, Milla, Katten Pussel, Pappa Åberg, Viktor ... alla finns de med här i Alfons trygga värld!

Hur långt når Alfons? Väldigt långt, om man räknar med hur tillgänglig hans DVD samling är!


Det här är supermys för de minsta barnen, men det fungerar även som kul för hela familjen ...

Filosofiska, smarta, luriga, spännande, roliga avsnitt
avlöser varandra!

Rekommenderas varmt!

FILM: Are you here - En vänskap som ingen tjänar på

Friendship... there's nothing in it for anybody.

Mycket gräs ska konsumeras. Men det blir
aldrig någon fart på kompisarna Owen+Zach.

Ovanlig tagline. Vänskap. Ingen tjänar något på det.

Det är Owen Wilson som håller vänskapstalet i filmen. Han hävdar att vänskap är mycket sällsyntare än kärlek, just eftersom man inte tjänar något på det.

Zach Galifinakis spelar Owen Wilsons barndomsvän --- han har i alla år viggat pengar av Owen, men nu är det Zach som är stormrik och tänker betala tillbaka. Han har fått 2,5 miljoner. Hans syster, Amy Poehler, har fått en kvarts miljon. 250 000. Mycket, men inte jämförst vad hennes hopplöse bror har fått.

Det är väldigt underligt att Amy ska vara filmens antagonist, eftersom hon är den enda personen som man förstår varför hon handlar som hon gör. Varför ska bröder alltid favoriseras och ärva mest?
Dessutom har hennes pappa skrivit in en pik i testamentet om att hon inte kan få barn (för de 250 000 är inte till henne utan till hennes söners college education --- som hon inte har). Och när Amy pratar med en skäggig amish man säger han utan omsvep att det är hennes eget fel att hon inte kan få barn --- förklaringen är helt enkelt att hon inte tror på GUD! Herregud, så dumt!
Men sånt får man säga i amerikanska filmer, som ska marknadsföras som komedi.
Och det är ändå inte det dummaste i filmen.

Den isblonda onda kvinnan (hon som inte kan få barn och inte tror på Gud) har en motpol, den söta brunetten, Amys styvmor, som legat med hennes 77 åriga (nu döde) far och sedan med hennes bror Zach och slutligen med Owen ...
Hon ska föreställa den goda, omhändertagande kvinnan, men hon framstår mest som en knäpp hippie. Och är det så amerikanerna föreställer sig goda kvinnor är det ett ideal som inte bör exporteras.

Owen och Zach tillbringar hela filmen med att röka på och ta droger ... och supa till mellan varven.
Av någon anledning ska detta också vara roligt i amerikanska komedier. Det var samma sak i Bad Neighbours (röka på på jobbet, på festen, när bebisen har somnat ...) och samma sak i A Million Ways to Die in the West ... (röka på med kompisen, med indianerna, med flickvännen ...) av någon anledning tycks manusförfattarna/regissörerna tro att skådespelarna blir roligare om de röker på.
Newsflash: det blir de inte! De är precis lika tråkiga som innan och manuset blir inte ett dugg bättre. Publiken är ju fortfarande lika nykter som innan och att titta på nån som röker på och eller fyllesnackar är inte så kul. Det är som att halka på bananskal. Komedin måste gå framåt, den kan inte bara falla omkull.

På slutet står Zach och matar in pengar i en mekanisk häst utanför ett köpcentra --- en riktig häst knatar förbi på vägen. Ungefär som att poängtera hur artificiellt och oäkta allt är i filmen, från drogerna, till huvudpersonerna. Från manuset till hästen. Den rör sig nämligen aldrig ur fläcken, hur mycket pengar du än matar in i den.


Regi: Matthew Weiner
Titel: Are you here
Medverkande: Owen Wilson, Zach Galifinakis, Amy Poehler m.fl.
USA, 2013
Scanbox Vision

FILM: Pojken med det tickande hjärtat - fin, fransk nostalgi!

En vacker, nostalgisk fransk saga!

Det är i slutet av 1800-talet i Edinburgh. Lille Jack föds på en så kall dag att hans hjärta fryser till is. Barnmorskan Madeleine ersätter hans hjärta med ett gökur, som kommer att fungera problemfritt så länge Jack följer reglerna som bland annat säger att han inte får bli förälskad. Men när han möter en sjungande flicka i ett gathörn och bestämmer sig för att följa efter henne, testas motståndet i Jacks mekaniska hjärta till bristningsgränsen...

Jack and the Cuckoo-Clock Heart är en storslagen kärlekshistoria som utspelar sig i en spännande tid full av fantastiska uppfinningar, excentriska karaktärer och underbara äventyr. Baserad på Mathias Malzieus bästsäljande roman och det guldsäljande albumet med hans band Dionysos, är det här en enastående animerad film om passion och acceptans av andra.


Pojken med det tickande hjärtat är en film full av nostalgi, baserad på boken med samma namn. Men det är en film för nostalgiska vuxna, inte en barnfilm eller familjefilm. Ungefär som Hugo av Martin Scorcese. Fast utan kändisamerikaner i rollerna.

Filmen är på många sätt en typiskt fransk film och alla karaktärerna lyckas se franska ut - fast de är animerade rör de sig ibland som dockor i ett dockspel och ett dockspel.
En känslig pojke i slutet av 1800-talet tar hjälp av filmpionjären George Melies för att vinna en flicka som kan bli hans död, eftersom hans hjärta är ett gökur som stannar om han blir kär.

En fin animerad fransk film, nostalgisk på alla sätt. Den är nostalgisk för ett romantiserat 1800-tal, nostalgisk för en tid då sagor spelade roll. Den är nostalgisk för gammaldags hövlighet och klassisk romantik. Inte minst är den nostalgisk för filmen som uppfinning och medium och så är den nostalgisk – med färre år i blickfånget – för tiden då Tim Burton gjorde bra filmer och ett soundtrack av Danny Elfman var något att bli glad för.

Den berättar historien om Jack (Mathias Malzieu), pojken som föds en dag i Edinburgh så kall att hans hjärta är fruset till is. Hans ömma moder tar honom till traktens barnmorska – som alla tror är häxa – som installerar åt honom ett gökur till hjärta. Därefter lämnar hon Jack i hennes vård och försvinner in i en snödriva. Hon förklarar för Jack att han bara har tre saker att oroa sig för: Han får inte röra visarna på klockan, han får inte förlora humöret och han får absolut inte under några omständigheter bli förälskad.

Men det är ju en fransk film det här, så det går ju som det går. Det dröjer inte länge förrän Jack växt sig till en brådmogen yngling som vill gå i skolan, komma ut i stora världen och ge sig ut på äventyr. Och inte dröjer det länge förrän hans arma ögon fäster sig på fröken Acacia (Olivia Ruiz), varpå hans hjärta blir koko.

Efter en intensivbehandling får han veta att Acacia försvunnit från staden. Blir han kär kommer han inte överleva, men ändå måste han hitta henne igen. Så han lämnar Edinborough för att följa hennes spår, vilket leder honom till London och Paris. På ett nattåg möter han Jack the Ripper. Av en händelse blir han konduktör för ett spöktåg på en karneval. När han kommer till Paris möter han George Melies, som håller på att få sin filmkamera att fungera. Melies, denna legendariska figur i filmhistorien, blir en central bifigur i filmen. Filmen är en splitterny uppfinning här, då tidens pendel går mot 1900-tal.

Det är en tjock väv filmen har av tidsrelaterade allusioner. Tid bakåt. Filmen är en fantasi som utspelar sig i en verklighet ingen längre lever för att kunna berätta om. Jacks hjärta är en klocka. Han lever i en tid då ingen hade Facebook att kartlägga varandras rörelser. Han måste helt enkelt hitta Acacia bäst han kan. På vägen händer saker, äventyr som tagna ur en serieroman – vilken filmen också är byggd på.
Troget översatt heter den Jack och hjärtats mekanismer och förutom serieromanen av Mathias Malzieu är filmen faktiskt byggd på en skiva av det franska bandet Dionysos. Skivan var också byggd på boken. Malzieu är bandets frontman. Dionysos har praktiskt taget gjort den här filmen och det är första gången jag kan komma att tänka på en film regisserad av ett rockband.

Det finns därför musiknummer i filmen. De är av de jämntjocka slaget, men de är otippat nog tacksamt korta och passerar förbi som små snuttar som aldrig kommer i vägen för filmens intrig. Och försäkrade om att barn idag inte har tålamod så har bandet fyllt filmen med effekter och en del högflygande montage – som fungerar, eftersom de är signerade Melies och osar kärlek till film som fenomen. Animationen, trots att den känns platt inledningsvis, leker med de tredimensionella utrymmena och skapar många vackra stämningar klädda i romantiskt mörker, tinglande vit snö och kristallklar is.

Det är kanske inte någon spektakulär berättelse. Den sista akten av filmen kräver ett missförstånd, en lömsk figur med namnet Joe och en jakt mot (just det) klockan. Men Pojken med det tickande hjärtat ger åtminstone en mysig scenografi; en dagbok från George Melies och en flicka som springer mot en pojkes famn för att hon bokstavligt talat håller i nyckeln till hans hjärta.

Det här är en film lika lämplig för Halloween som för Alla hjärtans dag.

Regi: Stéphane Berla, Mathias Malzieu
Titel: Pojken med det tickande hjärtat
Frankrike, 2013
Scanbox Vision DVD

FILM: The Lunch Box - Matmagi i Mumbai!

The Lunch Box är som en sammanblandning (eller hopkok, om man vill vara vitsig) avYou've got mail (eller The Shop Around the Corner), 84 Charing Cross Rroad och What's Cooking.

Matmagi i Mumbai!

Gurinder Chadha har nästan tagit patent på det där med Indien och mat och kulturkrockar. Men andra kan också få göra matlådor.

Kärleken finns i maten, vägen till mannens hjärta går genom magen (för det är hon som lagar mat och bjuder honom, aldrig tvärtom) men kärleken går även via det skrivna ordet. Och till någon som man aldrig träffat kan man skriva precis vad som helst, precis som i You've Got Mail(eller originalet The Shop Around the Corner) och precis som i 84 Charing Cross Road, där det diskuteras böcker och läsning, planerar de två att träffas. Men det blir aldrig av.

Livet är fullt av komplikationer.

I The Lunch Box åker lunchlådorna fram och tillbaka med sitt leveranssystem, och gubben i filmen, han som äter lunchlådorna, åker fram och tillbaka i sitt leveranssystem --- det som för människorna mellan hemmet och jobbet och tillbaka igen, och någon lycklig gång kan man få en sittplats. Det hela påminner om Werner Aspensströms dikt Sardinen i tunnelbanan. Om dikten handlar om en människa, en fisk eller en lunchlåda --- välj själv tolkning.

Vad som imponerar mest i The Lunch Box är förresten just distributionssystemet av lunch lådorna.

I Sverige är det som det är: när du ska få något levererat kommer det om 3-4 dagar, kanske klockan 8 kanske klockan 17. Kanske någon gång däremellan. Du är på helspänn och kollar telefonen och ringklockan --- säkert att allt fungerar? Missar man budet har de försvunnit med grejorna igen.

I Mumbai i Indien finns ett imponerande system kring levererande av matlådor från en del av staden till en annan. 5 000 vitklädda så kallade”dabbawalas” hämtar på morgonkvisten upp färdiglagad lunch hos hundratusentals indiska hemmafruar ... för att sedan köra ut luncherna till deras arbetande makar runt om i staden via cykel, tåg och till fots med hjälp av ett kodsystem på varje paket där siffror, bokstäver, tecken och färger indikerar allt från tåglinje till våning på byggnaden dit leveransen ska (på eftermiddagen transporteras plåtlådorna hem igen, inget slit-och-släng här inte!).

Det sägs att färre än ett matpaket per sex miljoner leveranser hamnar fel!!!

Harvard har utvärderat systemet och skrivit om det --- vi har något att lära av indierna och deras matlådeperfektion.

Men i The Lunch Box går ett paket fel. Det är just det som drabbar Saajan.

Han är räknenisse på ett anonymt kontor och ser efter 35 år på samma arbetsplats fram emot sin annalkande förtidspension. Eller också inte. För vad ska han då göra, annat än att vara ensam och gammal?

Änklingen Saajan får sin småtråkiga mat levererad från ett lunchkök i närheten, men så en dag är det något som inte stämmer; lunchen är utsökt. Han går och tackar lunchköket, och de är stolta och säger till varandra att de måste fortsätta med blomkåken!

Men maten är tillagad av Ila som med hjälp av allsköns kryddor försöker nå sin man Rajeevs hjärta. Han klagar på blomkålen, den ger honom gaser i magen.

Förväxlingen upprepas även nästa dag, och nästa… Hur kan det fortsätta att gå fel? I världens bästa system?

Harvard har utvärderat oss, säger leveransbudet, när Ila klagar, det kan inte gå fel! Det har Harvard sagt!

När Ila börjar ana hur det ligger till skickar hon med ett brev gömt i naanbrödet som blir inledningen till en korrespondens mellan två ensamma själar i tolvmiljonersstaden.

Eftersom de aldrig setts kan de skriva precis vad som helst --- precis som karaktärerna i You've Got Mail ---och precis som karaktärerna i 84 Charing Cross Road så ses de aldrig i verkligheten. Saajan ser Ila på avstånd och inser att han är för gammal för henne --- någon har precis denna morgon erbjudit honom sittplats på tåget. Det som han alltid längtat efter. Nu känner han sig bara gammal.

Ila drömmer om Bhutan ”där livet handlar om bruttonationallycka istället för bruttonationalprodukt”. Kanske drömmer hon även om en mer kärleksfull man--- Saajan.

Men är han verkligen kärleksfull? Han erkänner att han aldrig gav sin fru mycket uppmärksamhet när han levde. Han var ute och mekade med cykeln och rökte, frun satt inne och tittade på TV. Nu tittar han på fruns videoprogram, för att vara tillsammans med henne och titta på TV, men nu är det för sent. Ingen sitter bredvid honom och skrattar år skämten.

Ritesh Batras lyckas i sin långfilmsdebut att med små medel (de flesta scener utspelar sig i Ilas trånga lägenhet och på Saajans arbetsplats) och precis lagom mycket sentimentalitet skildra vardagens monotoni.

Särskilt Iffran Khan (Berättelsen om Pi, In Treatment) är mycket bra i filmen, mycket sker under ytan.

Han har ett sätt att undvika ögonkontakt med den han talar med så att en plötslig blick blir ett slags erkännande, vilket inger auktoritet och värdighet. Det är snyggt gjort.

Det finns även en yngre man med i berättelsen --- han ska ta över Saajans jobb och hans fru lagar minsann inte mat till honom. Hon jobbar själv. Och han hackar grönsaker på tåget för att ha allt klart till att göra en riktigt god lammgryta till sin fru när hon kommer hem från jobbet, för då blir frun glad ...

Så ska det vara!

Om du gillar denna film, se även:
You've Got Mail (Nora Ephron, 1998)
The Shop Around the Corner (Ernst Lubitsch, 1940)
84 Charing Cross Road (David Jones, 1987)

What's Cooking? ( Gurinder Chadha, 2000)

Regi: Ritesh Batra

Titel: The Lunch Box

Medverkande: Irrfan Khan, Nimrat Kaur,Nawazuddin Siddiqui, Lillete Dubey m.fl.

Språk: Hindi, engelska

Indien, 2013

Scanbox Vision