En gång var jag större än Zlatan

Om en uppväxt med Zlatan, fotbollen och Malmö

Kändisskap --- en färskvaraTony Flygare, Daniel Nilsson-Padilla
En gång var jag större än Zlatan
Norstedts

De flesta biografier handlar om folk som lyckas. Vanligtvis mot alla odds. Den nya biografitrenden börjar inte med födseln eller barndomen utan har en in-medias -res teknik där man börjar med biografi objektets “Största Ögonblick Hitintills” och sedan backar man snällt till början. Jag säger “Största Ögonblick Hitintills” för den nya biografitrenden har allt yngre huvudpersoner och de flesta objekten har förhoppningsvis en del av sin karriär --- och sitt liv --- framför sig.
Men det gäller att smida medan järnet är varmt och objektet fortfarande är känt och på toppen av sin karriär. Alltså blir det unga talanger, oftast unga killar, som figurerar i de säljande biografierna. Facebook skaparen Mark Zuckerberg. Minecraft skaparen Markus "Notch" Persson. 100 meters löparen Usain Bolt. Fotbollskillen Zlatan Ibrahimovic. Till och med Justin Bieber har sin egen biografi före tjugo års ålder. För att inte tala om medlemmarna i det brittiska bandet One Direction. Få vågar vänta så länge som Dregen, som var hela 40 år gammal innan han levererade sin biografi. Men så är han ju inte med i ett pojkband eller utövar sport. Där går bäst-före-datumet ut tidigt.
Biografierna medförfattas vanligtvis av journalister som intervjuar objektet och man skriver boken tillsammans.
Avstamp: det stora misslyckandet
Tony Flygares självbiografi En gång var jag större än Zlatan bryter på många sätt med den rådande biografitrenden. Visst, vi möter än en gång en relativt ung kille (Tony är född 1981, precis som Zlatan) och än en gång är en journalist medförfattare. MEN. Och det är ett stort MEN: Avstampet i boken är INTE det stora ögonblicket i karriären. Ögonblicket är när Tony missar straffen han MÅSTE sätta för att hålla Malmö FF kvar i Allsvenskan. Tonys karriär tar slut mot Halmstad BK på deras hemmaplan Örjansvall. Och Malmö FF ramlar ur Allsvenskan efter att ha varit ett stående inslag i 63 år.
Framgångssagan från Rosengård tar slut. Och börjar. Malmö FF slutar satsa på Tony och satsar istället på Zlatan.
Att en missad straff kan straffa sig så.
Baksidan av Zlatan-myntet
Boken är inte heller en framgångssaga, som de flesta bästsäljande biografier, för det här handlar snarare om vad som händer när man inte presterar på topp längre, när man gjort bort sig (alltså: missat en straff och ens lag är inte med i Allsvenskan längre) när man blir utfrusen av sin klubb och sina forna vänner, när man blir överviktig och/eller skadad och inte kan spela längre, när man drabbas av spelmissbruk och förlorar allt.
För varje spelare som det går bra för finns det massor av unga som får sina drömmar krossade. Och man behöver inte läsa mycket mellan raderna för att förstå att Tony fortfarande grämer sig för den där missade straffen. En gång älskade han fotboll över allt annat och fotbollen älskade honom tillbaka. Det är inte lätt att överleva med ett grymt krossat hjärta.
Tony & Zlatan - the formative years
Titeln En gång var jag större än Zlatan är inte skryt, det är fakta. De båda killarna växte upp tillsammans och i sin självbiografi har Zlatan sagt att han inte var bäst i sina ungdomslag och i Malmö FF, för det var Tony som var den som var bäst. Den man ville härma och kopiera.

Tony Flygare ansågs vara en större talang än Zlatan, och statistiken talar samma språk.
Men man skulle också ha kunnat kalla boken “Zlatan och Tony - ungdomsåren“. För detta är deras genensamma barndom som skildras. De träffas på hemspråksundervisningen. De pratar serbokroatiska med varandra. Ingen av dem är speciellt intresserad av skolan. Båda är enormt tävlingsinriktade. Båda gillar TV-spel och fotboll. De går med i samma lag och spelar i samma ungdomslag och juniorlag. Båda är med i Balkan. Sedan är båda med i Malmö FF.
Zlatans sparsamma smörgåsar
Zlatan är ofta hemma hos Tony, de spelar fotboll på Tonys innergård, Zlatan tillbringar julafton med sin bästa kompis, han sover ofta över eller äter middag med familjen Flygare. Och de åker alla till Spanien, till Costa Brava, tillsammans. Tonys mamma Maria bjuder med Zlatan, som själv inte har råd med bussbiljetten. Maria och Zlatan har det gemensamt att de båda är ekonomiskt lagda --- när bussen stannar vid restaurang efter restaurang så äter de båda hellre Marias medhavda smörgåsar och läsk. Pengarna ska sparas så man kan göra något roligt längre fram.
Som att åka till Barcelona. Och se Camp Nou. Både Tony och Zlatan drömde om att få spela där.
För exakt fem år sedan idag blev Zlatan det dyraste uppköpet någonsin för Barcelona och hälsades av en entusiastisk publik. Visst är det härligt när drömmar slår in.
Men det är faktiskt på många sätt mer intressant att läsa Tony Flygares biografi än Zlatans. Dels för att den ger ett nytt perspektiv på fotbolls-Sverige och deras sätt att handlas med unga talanger, dels för att den går in djupare på “the formative years” vilket Zlatans bok, med alla byten av klubbar och otaliga landskamper, aldrig riktigt hann med.
Det här är inte bara en intressant och välskriven biografi, det är också måste-läsning för alla som är intresserade av svensk fotboll i allmänhet och fenomenet Zlatan i synnerhet.
Alla får inte sina 15 minuter
De som inte fick “jackpott” förtjänar också en biografi. Trots allt, rent statistiskt sett måste det ju finnas fler människor som misslyckas med sina drömmar än de som lyckas?!
Idag jobbar Tony som resursperson på en mellanstadieskola där barnen drömmer om att bli “kändisar”, fotbollsproffs, nästa Zlatan eller nästa stora Idol-popstjärna. En försvinnande liten procent av barnen kommer att få se sina drömmar bli uppfyllda och skriva sin självbiografi, med hjälp av en spökskrivande journalist, innan 40 års ålder.
Alla kommer inte att få sina Warholska “15 minutes of fame”. Warhol hade fel. Men Zlatan tog ju ut en större andel än 15 minuter, så i slutet kanske det jämnar ut sig.

Belinda Graham