FILM: Frost och Snödrottningen --- Dags att revidera ”onda” karaktärers bakgrund!

Norge har inspirerat filmskaparna när de skapade filmen Frost med den magiska Snödrottningen.

Frost och Snödrottningen

--- Dags att revidera ”onda” karaktärers bakgrund!

DVD omslag: FROST (FROZEN)

H.C. Andersen, Jennifer Lee, Chris Buck

Frost - Snödrottningen

Walt Disney

Det finns olika teorier varifrån Isdrottningen som försänker Narnia i evig vinter i Häxan, lejonet och garderoben egentligen kommer ifrån. C.S. Lewis skrev själv en ”prequel” Min morbror trollkarlen där hennes ursprung förklarades --- men jag har aldrig riktigt trott på den. Jag håller fast vid min teori. Isdrottningen i Narnia är H.C. Andersens Snödrottningen --- hon har bara rymt till en annan saga. Och C.S. Lewis älskade all nordisk mytologi, sagor, HC Andersen … så det är en bra teori. Men har Snödrottningen alltid varit ond? Eller hade hon bara en olycklig barndom?



Det har blivit trendigt att redovisa onda sagofigurers bakgrund och att förklara varför de har blivit som de blivit ---och kanske bevisa att de kanske inte alls är onda. Från boken och musikalen Wicked (nytolkning av The Wizard of Oz, ur den gröna häxans perspektiv) till Disneys Maleficent (nytolkning av Törnrosa ur den onda féns perspektiv) --- de före detta onda karaktärerna får nu upprättelse. Nu är det dags för Narnia-häxan att revideras, eller i alla fall hennes ursprung. Frost (Frozen) ger oss Snödrottningens bakgrund --- och ja, hon hade en olycklig barndom.

H.C. Andersens saga, illustrerad av Elena Ringo

Snödrottningen har en hel del gemensamt med populära karaktärer i X-men --- hon trivs själv med sina krafter, men när hon skadar sin lillasyster börjar hon tvivla på sig själv och det hon är. Välmenande föräldrar isolerar henne, hon sitter oftast själv i sitt iskalla rum och det är uteslutet att bygga snögubbe med lillasystern. Men självkontroll fungerar inte i längden. Ett syskongräl framkallar evig vinter över det skandinaviska sagolandet Arendal (som ser ut som Norge).



Det som är kvar av H.C. Andersens originalsaga är att ett slags syskonkärlek står i centrum. Gerda och Kai känns som syskon, fast de i originalsagan bor grannar. Flickan ska rädda pojken från Snödrottningens inflytande. (Precis som i Häxan, lejonet och garderoben, där Lucys godhet hjälper till att rädda Edmund.) Här i Frost är det en syster som ska rädda sin syster ---- och systern ÄR Snödrottningen. Hur räddar man någon från sig själv? Hur hjälper man någon som är rädd för sin egen förmåga och för den skada den kan medföra? Detta ger en extra twist till en klassisk saga. Men det är kul att konstatera att syskonkärlek fortfarande övertrumfar allt. Ingen av tjejerna behöver prinsen, de behöver i första hand varandra. Och när det gäller onda karaktärer som får upprättelse: trollen och bortbytingen, traditionellt hotfulla karaktärer i gamla folksagor, är här på det godas sida. Liksom Snögubben som plötsligt får liv. Fast här heter ”Frosty the Snowman” Olaf.

Musiken hjälper också till på det godas sida --- precis som i Den lilla sjöjungfrun. Det hade H.C. Andersen gillat. Och C.S. Lewis. De trodde båda på musikens läkande kraft, den kan få vem som helst att tina upp. På riktigt.

B. Graham



En förtrollande huvudperson!