OKSANA ZABUZJKO : DEN LÄNGSTA AV RESOR – en bok som behöver läsas av en naiv västvärld

Förlag: Norstedts
Genre: Skönlitteratur i översättning
Originaltitel: Najdovsja Podorozj
Översättning: David Szybek
Antal sidor: 156
Format: Häftad
Utgivningsdatum: 2022-09-21

 “Vad förlorar en författare när kriget spränger bort henne ur hennes arbetsrum utan dator eller hårddisk och slungar iväg henne till främmande land, till ett enda stort ingenting mellan himmel och jord, och ställer henne på paus? Minnet. Språket. Förrådet av berättade historier. Det är inte så lite.”

Pandemin var över, äntligen var det dags att träffa läsarna, publiken … och även förläggare i andra länder och andra författare …Oksana Zabuzjko känner att hon borde känna sig glad och upprymd över resan till Polen, men hon känner … ingenting.

Packar väskan, med onda aningar ..

Den 23 februari 2022 packar hon ändå sin lilla väska för att göra sin första bokturné sedan pandemin. Datorn lämnas hemma, hon vet att det är intensiva dagar som väntar “lika intensiva som Bokmässan i Göteborg!” och hon kommer inte att få någon tid över till att skriva.

Morgonen den 24 februari 2022 vaknar hon inte – hon väcks. Av ett telefonsamtal hemifrån. “Det har börjat”. Ingen behöver förklara vad “Det” är. “Det” är vad alla ukrainare har fasat för.

Vad vill Putin?

I Polen blir det plötsligt inte så mycket prat om böcker på Oksana Zabuzjkos bokturné. Istället pratar man om kriget. Rysslands invasion av Ukraina. Och hon får frågor om vad Putin vill … Då går Oksana Zabuzjko i taket. Vadå vad han vill? Det har han ju gjort klart i åratal. Han sa det rent ut när han tog Krim. Han vill utplåna Ukraina. “Vi är ett folk” betyder attett folk av två måste utplånasför att det ska bli ett folk kvar.

Diktatorns retorik är evig

Putin använder precis samma retorik som Hitler, menar Oksana Zabuzjko, och världen gör samma fel igen. Att tro att det går att resonera med en diktator. Att denne någon gång ska vara nöjd. Med 20% av Georgien. 20% av Ukraina, och så vidare … “Nöjd” finns inte i diktatorns lexikon. Oksana Zabuzjko berättar om Sovjets/Rysslands koncentrationsläger. Ändå har väst någon slags naiv tro på att allt som är vänster automatiskt är gott, jämlikt, feministiskt … och hon radar upp exempel för att visa på det motsatta.

Urplockat bibliotek, angripet av KGB

Hon vill gärna skriva en bok för att förklara, men hela hennes bibliotek … hon kommer inte åt det. Även om det har blivit rejält utplockat av KGB genom åren – för Sovjetunionen/ Ryssland har alltid velat utplåna Ukrainas själ, Ukrainas kultur, så är det det närmaste en ukrainsk kanon som finns.

Men Oksana Zabuzjko är på resa. Och hon måste försöka. Försöka förklara för “det kollektiva väst”. Kartlägga och förklara, både de trettio åren efter 1991 och uppväxtåren i Sovjetunionen, och en trehundraårig historia som i allra högsta grad spelar roll idag.

Det är ju ändå 2022 nu …

Så många journalister säger till Oksana Zabuzjko “Det är ju ändå 2022 nu …” som om inte hela 1900-talet, som om inte alla tidigare århundraden, spelar någon roll längre. Klart att de spelar roll. Årtal är bara en siffra.

Det här behövs läsas av en naiv västvärld som inbillar sig att hen vann det kalla kriget och att allt är över … För enligt Oksana Zabuzjko var detta bara dimridåer och propaganda, som det kollektiva väst lapade i sig med hull och hår. För vem vill inte luras att tro att hen är en vinnare?

Få har fått plats med så mycket, så koncentrerat på 150 sidor.