ANDERS SPARRING: DAMEN MED FJÄDERBOAN – driver hejdlöst med konstvärldens självupptagenhet

 

Årets vinnare av det prestigefulla Crimetime Award i barn- och ungdomsboksklassen rör sig i konstens fina (eller fisförnäma?) värld och kommer med en air av lätt julstämning … Familjen Knyckertz är fortfarande SVT:s senast sända julkalender. Vilken dubbelkupp!

Pappa Bove, mamma Fia, lillasyster Ellen och familjens hund Snuten älskar alla kupper. Undantaget från regeln är sonen Ture. Så när familjen har målat köket motbjudande ketchuprött och bestämmer sig för att göra inbrott på konstmuseet för att hitta en tavla som passar ihop med den vedervärdiga färgen är alla med på noterna. Utom Ture.

Med basker och chokladcigaretter i högsta hugg

Ture bestämmer sig för att själv måla en matchande tavla till väggarna. Med lånade färger, basker och chokladcigaretter i högsta hugg (alla vet att konstnärer röker, men det är godare med choklad …) drar Ture iväg för att hitta en bra modell. Tanten i godiskiosken! Men hon provar så mycket godis och har så svårt att sitta still att damen på tavlan till slut har åtta ben och en hel massa armar och ögon och lakritsremmar och kolaremmar överallt …

Ture signerar i alla fall stolt sin tavla med sina initialer: TK.
Han har gjort sin första tavla! Det visar sig bli en tavla i dubbel bemärkelse.

Tures tavla försvinner under natten

Väl hemma är familjen inte imponerad. Och under natten försvinner tavlan och byts ut mot den fina “Damen med fjäderboan” från konstmuseet. Som fått Tures “Damen i godiskiosken” som tröstpris så att det inte blir tomt på väggen.

Ture är förkrossad för att hans föräldrar har gett bort den första tavla han själv målat. Lillasyster Ellen är förkrossad för hon sov och missade att följa med på konstkuppen.

Syskonen planerar en egen konstkupp

De båda syskonen börjar planera en alldeles egen konstkupp för att ta tillbaka Tures egen tavla – men under tiden blir Tures tavla mäkta berömd. Det sömniga konstmuseet lever upp, alla vill se och snacka om TK:s senaste djärva konstkupp. För det vet ju alla att TK står för den berömde Tristan Krakow. Och en äkta Tristan Krakow är värd mycket mer än en gammal “Damen med fjäderboan” …

Plötsligt blir föräldrarna väldigt intresserade av Tures konst. Kan han inte klämma ur sig lite fler konstförfalskningar? Kluddet är ju värdefullt!

Det där skulle en femåring kunna måla!

Alla som på konstmuseer, gallerier och utställningar stått och muttrat om att “det där skulle en femåring kunna måla …” får nu vatten på sin kvarn. Ture är visserligen lite mer än fem år, men den naivistiska principen är densamma. Utan färdigutvecklat perspektivseende blir det lite hur som helst. Och det är tydligen just det som är så eftertraktat “artsy” …

Driver med konstvärldens självupptagenhet

Boken driver hejdlöst med konstvärldens självupptagenhet och fallenhet för mystiska happenings. Vem vet, Tristan Krakow kanske är den här fiktiva världens svar på Banksy eller Damien Hirst?

Vem bestämmer vad som är värdefullt? Och varför?

Varför blir vissa namn väldigt värdefulla, medan andra inte alls blir värdefulla?

Är det konst att bryta sig in på museer och själv signera redan befintliga verk och att sätta klistermärken på dem? Det räknas som konst om det görs av en konstnär – det är vandalisering om det görs av en lekman.

Vad är konst och vad är original?

När Ture signerar sin egen tavla TK är det ett Ture-Knyckertz-original. När folk tror att det är en Tristan Krakow är tavlan plötsligt en förfalskning.

Det påminner lite om debaclet med Van Goghs tavlor, som fanns hemma hos hans läkare som själv hade härmat Van Goghs unika stil när han målade. Experter håller fortfarande på och debatterar vad som är vad. Är det läkarens tavlor är de värdelösa, är det Van Goghs … så kvalar de in bland världens mest värdefulla tavlor genom tiderna.

Och visst finns det gott om kopior av de gamla mästarna. De gamla mästarna hade förresten egna verkstäder som målade alla tråkiga detaljer (eller hela verk?) medan mästarna själva gick runt och signerade. Hur mycket som är original av mästarna och hur mycket som är gjort av lärlingar är fortfarande omstritt.

Proveniensen spelar roll

När Ture till sist får tillbaka sin tavla tycker föräldrarna plötsligt att den är underbar! Det är ju en värdefull tavla från ett museum! Mästarklass!

Vem som gjort vad och i vilket sammanhang spelar roll. Och varifrån saker kommer. En massa ovidkommande saker som inte har något med motivet att göra spelar roll för att uppnå en placeboeffekt.

Liksom var man hittar verken. Museum, galleri, gatukonstnär, femåringens klotter på köksväggen … Måla inte över med ketchupröd färg! Det kan misstas för en Tristan Krakow i framtiden!

Många skojiga irrelevanta små prylar

Bus, upptåg, förklädnader och pyssel … och en fin sensmoral om att allas konstutövande borde få räknas. I alla fall för utövarna själva. Man ska inte döma ut saker som misslyckade. Allra minst sina egna alster. Övning ger färdighet. Att ha roligt längs vägen är värt minst lika mycket som att resultatet blir fint. (Och hur bestämmer man vad som räknas som fint? Vems åsikt räknas?)

Det här är härligt skojig kuppunderhållning med det konstnärliga, kreativa hjärtat på rätta stället. Och med dubbla kupper och med nästan lika många irrelevanta små prylar som i en Jönssonliganfilm. En värdig vinnare av årets Crimetime Award. Med mys utan bjällerklang.

Författarmötet: CATHARINA INGELMAN-SUNDBERG: “Jag är lika barnslig som mina läsare”

 

Catharina Ingelman-Sundbergs älskade Pensionärsliga intar Norge och tar sig an marinarkeologiska mysterier, rysk maffia och sällsamt djärva kupper, värdiga flera Hollywoodfilmer. Det rånar sig nog är den femte och sista fristående delen i serien. I verkligheten har Pensionärsligan visat sig vara Bäst i test i betydligt fler länder än Norge. Böckerna har legat på topplistor runtom i hela världen och är utgivna i över fyrtio länder.

– Grattis till framgångarna med Pensionärsligan! När du uppfann Märtha & Co, kunde du drömma om en sådan supersuccé för så många åldersgrupper och i så många länder?

– Nej, det fanns inte på kartan. Hade hoppats på att kanske komma in på den svenska listan och som en dröm bli utgiven i England. Och så blev det 29 språk, första plats i England och topplistor i ett tiotal länder!

Gillar alla

– Dina fem huvudpersoner i Pensionärsligan är ju helt underbara. Kan du som författare unna dig att ha favoriter – eller måste du gilla alla lika mycket?

– Favoriterna har skiftat från bok till bok, jag gillar dem allihop. Men först var det främst Märtha och Snillet, sedan växte Krattan och nu i senaste boken tar verkligen Anna-Greta och Stina ut svängarna.

Kommunicerar med läsarna på Facebook och Instagram

– Folk är som galna i Kaffe med rån serien i Frankrike. Jag tror att du har en väldigt internationell humor … Jag minns när jag såg dig på Bokmässan i Göteborg, att Romain Puértolas (författare till den filmade succén Fakiren som fastnade i ett Ikea skåp) var överlycklig över att få träffa dig, sin författaridol, han var ett så stort fan! Har du många kändisfans som kommer fram till dig? Eller skriver fanmail?

– Jo, det stämmer. Jag gillar mina läsare och kommunicerar med dem på Facebook och Instagram. Det handlar om män och kvinnor, pojkar och flickor i alla åldrar. Roligast är när ungdomar och tonåriga killar – som aldrig annars läser böcker – kommer fram till mig och berättar att de läst om mina böcker flera gånger och undrar när jag kommer ut med nästa. Likaså de läsare som brukar trösta sig med mina böcker när de mår dåligt och vill bli på gott humör.

Bästa minnena är från Frankrike, Tjeckien och Korea

– Har du några speciella minnen från Kaffe med rån turnéer utomlands, till exempel i Frankrike? Eller annorstädes på kontinenten?

– Bland de bästa minnena är från Frankrike, Tjeckien och Korea. Jag hade till exempel ingen aning om att jag var populär i Tjeckien, och när jag skulle signera i ett varuhus där var det en massa folk överallt så jag undrade vad det var för jippo på gång. Döm min förvåning när förlagsfolket berättade att alla dessa människor kommit för att se mig. Mitt livs överraskning. Likadant i Korea. Där hade de ordnat presskonferens, och det var jättekonstigt att se en massa journalister som skrev ner allt jag sade.

Är lika barnslig som läsarna

– Pensionärsligan är kategoriserad som “skönlitteratur vuxen“ men har också blivit mycket populär som barnlitteratur. Kanske för att den är så snäll och att barn identifierar sig med “underdogs” – både de fem huvudpersonerna och alla som de försöker hjälpa … ?! Och Ture Sventon favoriten Helge Skoog läser väldigt bra! Liksom Morgan Alling. Vad tror du … ?

– Jag har funderat på det där. Att även unga läser Pensionärsligan var en glad överraskning för mig. Jag tror att det beror på att jag är lika barnslig som mina läsare och att ungar tycker det är roligt med äldre personer som gör en massa bus och lurar polisen. Jag frågade faktiskt några fjortonåriga killar vad det egentligen var de gillade, vilka scener de gillade bäst – och det visade sig vara just de scener som jag fnissade mest åt själv …

Karltokig allteftersom

– Av de fem i gänget är fyra upptagna i två kärlekspar … kommer den femte också att få en käresta?

– Anna-Greta är ju singel och börjar som en grå existens, men spottar upp sig och slutar med att pröva den ena karln efter den andra. Hon blir riktigt karltokig allteftersom och det är fantastiskt roligt att berätta om henne…

Nyttjade marina kunskaper

– Pensionärsligan är väldigt rolig. Humor tyder på stor intelligens (enligt ett engelskt ordspråk …) och du verkar vara supersmart när man kollar alla områden som du är expert på! Men det här är väl första gången som du nyttjar dina marina kunskaper i skönlitterärt sammanhang?

– Jo, på grund av pandemin var det svårt att göra research i verkliga livet, så jag använde en hel del av mina gamla kunskaper i marinarkeologi från åren som dykare och arkeolog. Men jag gjorde även mycket research på nätet och en pantbank besökte jag också …

Inlägg i samhällsdebatten som underhållning

– Det är så spännande med havet, hur kommer det sig att du hållit på den smällkaramellen så länge?

– Jag har haft så fullt upp att skriva om annat. Jag tycker att det är roligt att göra research och lära mig nytt. Och böckerna har ju handlat om angelägna samhällsfrågor som äldrevård, finansvärlden och glesbygden till exempel. Böckerna är egentligen inlägg i samhällsdebatten men jag gör alltihop som underhållning.

Det nya kalla samhället

– Och … kan Pensionärsligan i framtiden hindra utfiskningen av havet? I alla fall Östersjön … Jo, Norge är ett av få länder som tydligen för en vettig fiskepolitik enligt Vetenskapens värld, så de fem är på rätt ställe för att få inspiration!

– Det är det som är så fint med Pensionärsligan, man kan använda dem till det mesta. I den nya boken till exempel tar jag upp det nya, kalla samhället där det mesta är SMS och emojis och man inte längre pratar med varandra. Och där robotar tar över jobb och betalar ut pengar från Försäkringskassan. Det är ju inte klokt egentligen. Pensionärsligan försöker anpassa sig i tiden, kör självkörande bilar och det blir ju ganska skojigt när deras hemtillverkade AI robot inte gör som de vill. Ibland har jag faktiskt funderat på att göra dem till politiker när de pensionerar sig från brott. Och då kan de rädda fisk och klimat och allt möjligt!

Saknar gänget redan

– Det här lär vara slutet, den sista stöten … Hur känns det att säga “Hej då” till Pensionärsligan?

– Inte alls roligt faktiskt. Jag saknar hela gänget redan. Och nu efter att boken är ute har jag plötsligt kommit på världens häftigaste brott, så vem vet, jag kanske måste ångra mig. Men tillsvidare sticker jag nog emellan med en historisk roman.

Gjordes ett liknande brott i Las Vegas

– Vad inspirerar dig som författare? I bok två i serien om Pensionärsligan undrade jag lite om det inledningsvis var en homage till Oceans 11 – eller kanske Bob Le Flambeur! kanske bidrar till att fransmännen älskar dig och dina böcker!

– Affärsmän och bovar vill ju ofta göra ännu häftigare grejer än senast och det hände även Pensionärsligan. De ville också ha nya utmaningar. Då kom jag på att de kunde råna Casinot i Las Vegas. Det var dödsvårt, men till slut kom jag på ett sätt. Men det pinsamma är att ungefär tre år efter att boken kom ut gjordes ett likande brott i Las Vegas. Sedan dess har jag alltid undrat om de läst min bok, den finns ju på engelska!

Attraktionen med kupp-fiction

– Har du någon lista med favoritkuppfilmer och – eller – favoritkuppböcker? Det har jag – den innehåller 30+ titlar! Jag är barnsligt förtjust i genren heist eller kupp! Det är så tillfredsställande med planeringen och förväntan och sedan klicket när allt klaffar … Vad tror du själv är attraktionen med kupp-fiktion?

– Jag är förtjust i filmerna Massor av whisky och Ladykillers till exempel. Kupper har ju spänning i sig och de är roliga att planera. Ett brott i Rån och inga visor höll jag på med i flera veckor innan jag till slut slog till. Som tur är jobbar jag fiktivt, annars hade det väl blivit flera år bakom galler.

Vill läsarna ska få något att tänka på

– Hur viktigt är vad som händer i verkligheten, i nyhetsflödet, och samhällsengagemang i ditt författarskap?

– Mina feelgoodböcker bygger på det… Jag lyfter fram ett samhällsproblem och gör böckerna underhållande så att folk orkar läsa dem till slutet. Jag vill att läsarna ska få något att tänka på, men Pensionärsligan kommer också med lösningar hur man ska tackla problemen.

Gillar Selma Lagerlöf och Tove Jansson

– Vad är du mest stolt över – och mest överraskad över – när det gäller Pensionärsligan?

– Att så många ungdomar och även äldre män gillar boken!

– Har du själv några idoler bland författare, eller fiktiva bokkaraktärer … ? Som du gillat som liten, eller som peppar dig?

– Jag gillar Selma Lagerlöf och Tove Jansson.

Dussintalet filmbolag har velat göra film och TV

– Det ryktas om filmplaner för Kaffe med rån … Är det något du får lov att prata om? Eller är det mycket hysch hysch … ?

– Dryga dussintalet filmbolag från bland annat Tyskland, USA, Frankrike och England har velat göra film och TV av Pensionärsligan. Dessvärre skrev jag på en option i Sverige som gällde i sju år och måste därför tacka nej till allt från franska ARTE film till engelska BBC. Sedan när de svenska filmskaparna ville göra Pensionärsligans barn till filmen hjältar, stoppa in Märtha och Snillet på demensboende och dessutom använde våld och vapen backade jag.

Ett halvårs research

– Hur lång tid brukar du hålla på med en bok om Pensionärsligan, från start till mål, och hur mycket tid och energi lägger du på research? Böckerna verkar väldigt väl researchade när man läser dem!

– Jag gör cirka ett halvårs research och skrivandet tar ungefär lika lång tid.

– Har du förresten testat något av Pensionärsligans knep i verkligheten?

– Haha, nej, det får räcka med brotten i boken!

Favoritförfattare på besök

– Du får lov att bjuda en karaktär från Pensionärsligan på kaffe med rån plus en upplevelse. Vem väljer du? Och vad gör ni som gemensam aktivitet?

– Vilken klurig fråga! Jag skulle nog bjuda Snillet på en riktigt god middag och så skulle vi sitta där och prata uppfinningar.

– Om du fick bjuda fem favoritförfattare på besök och prata … vilka skulle du välja? Och vad skulle ni prata om?

– Jag skulle välja Vilhem Moberg, Selma Lagerlöf, Tove Jansson, Eija Hetekivi Olsson och Thor Heyerdahl. Vi skulle prata om livet och författandet.

Tre böcker i huvudet just nu

– Vad är dina framtidsplaner som författare? Post-Pensionärsligan?

– Just nu har jag tre böcker i huvudet. En historisk, en feelgood och en hemlig. Vi får se vilken bok som kommer först. Ska prata med min förläggare så får vi bestämma tillsammans.

– Lycka till med alla framtida projekt och alla nya vägar. Och det låter som om vi kanske inte har sett det sista av Pensionärsligan? Blir det Påtår med rån, står jag först i kö!

BULLET TRAIN – it’s a trainwreck…och ett sorgligt exempel på smaklös “westernwashing”

 

Regi: David Leitch
Skådespelare: Brad Pitt, Joey King, Aaron Taylor-Johnson, Brian Tyree Henry, Andrew Koji
Land: USA, Japan
År: 2022
Genre: Action, Komedi, Thriller
Längd: 127 minuter
Format: DVD, Blu-ray, VOD
Distributör: Sony
Betyg: 2

Bullet Train tillhör den sorgliga kategori av filmer som skulle kunnat bli bra. Det hade bara behövts andra skådespelare och ett annat manus. Filmen saknar logisk trovärdighet, psykologisk trovärdighet och all annan trovärdighet. Vi befinner oss här i ett Japan som inte ser ut som Japan, på ett känt japanskt höghastighetståg som inte ser ut som någon typ av känt höghastighetståg, och i tågvagnar som är överfulla av västerlänningar.

Om du skulle leja någon för ett hemligt uppdrag på ett japanskt tåg — skulle du leja en japan (som i mangaoriginalet) som smälter in bland alla andra, eller skulle du leja en lång, blond, vältränad och vältalig Brad Pitt? Han smälter inte ens in i Finland. Där han nyligen öppnade en konstutställning i Tammerfors. Bullet Train fick förmodligen sitt namn för att amerikaner inte kan stava till Shinkansen.

Sorgligt ödslad potential

Det är ännu sorgligare att se filmer som har potential att bli bra, än sådana som rätt och slätt bara är usla. Bullet Train är gjord efter ett hyllat japansk mangaoriginal där man får följa en otursförföljd japansk hitman med kodnamnet Ladybug, det kriminella paret Tangerine och Lemon, som älskar Thomas the Tank Engine, och den japanske skolpojken The Prince, som redan är en fullfjädrad sociopat.

Japansk prinspojke blir rosaklädd amerikansk flicka

Av någon anledning är plötsligt alla de fyra protagonisterna västerlänningar. Alla stora huvudroller, och även en del biroller, är västerlänningar. Channing Tatum är med på tåget i en liten biroll. Även statister är västerlänningar. Som en äldre blond dam som hyschar folk hela tiden.

The Prince har blivit en rosaklädd amerikansk flicka som ska föreställa dottern till en rysk maffiaboss i Japan (alla är japaner i originalet) … och det är så dumt så det knappt går att beskriva.

I originalet så springer de tre olika intressenterna på varandra, alla har sina olika agendor och olika fuffens på gång, och när mangan är över så har alla överlevt och alla fortsätter på sina intriger … Det är rätt kul att fantisera “vad hände sedan …”

Alla ska stryka med – inklusive tåget … ?

Här verkar ambitionen vara att alla ska stryka med. Inklusive själva tåget. Det konstigaste är att den japanska pojken The Prince (som överlever) har blivit en rosaklädd tjej som blir mördad … för skoj skull, som ett gag. Det är otroligt dålig smak.

Man pendlar mellan whitewashing, rasism, misogyni och en unken önskan om att verka cool genom att låta som om man var med i en Guy Richie film (typ Snatch, också med Brad Pitt).

Men inte ens Guy Richie gör bra Guy Richie filmer längre, så släpp det bara. Genren är död. Tiden är ute. Allt är bara så fel. Om någon är i filmen är död, låt hen vara död. Återuppliva inte in i absurdum.

Använd inte en orm som är känd för att ha ett av världens mest långsamt verkande gift till att bli snabbt giftig på trettio sekunder.
Spring inte ovanpå tåget och krossa tågrutor – det är omöjligt på den moderna tidens supertåg.

Tredje akten spårar ur

En helt vansinnig och malplacerad tredje akt spårar ur rejält, liksom tåget, japanska tåg har ofta fjärrstyrning och behöver inte en rad töntiga hitmen för att köra det, en hel rysk maffiaklan kan inte klättra på ett slimmat höghastighetståg som går i 285 kilometer i timmen, det här är inte High Chaparral och något gammalt tågrån i en gammal western, fast man spelar som om det vore det.

Flygfantaster fick skådespelare som flög runt i Super Hornets på riktigt, en äkta P-51 Mustang rattad av Tom Cruise och en klassisk Tomcat, i actionrökaren Top Gun: Maverick … och tågfantaster får det här löjeväckande spektaklet. It’s a train wreck.

Filmen saknar logisk trovärdighet, psykologisk trovärdighet och all annan trovärdighet.

De flesta har inte resväskor med sig

En twist ska förresten vara att de flesta har resväskor med sig, inte portföljer. Det stämmer inte alls. Det är tvärtom. De flesta i Japan har portfölj. Där får man ner allt man behöver. Både för jobb och minisemester. Ren skjorta, laddare, tekniska prylar och den senaste mangan. Japaner är mästare på compact livning. Och compact packing.

Om du mot förmodan ska ha resväska med dig på ett höghastighetståg, krävs det att du bokar en extra plats för den. Och det går absolut inte att gömma en massa mordoffer på toaletterna, i Japan är man stolt över att ha fungerande toaletter överallt på tågen, det här är minsann inget Öresundståg.

Varför “westernwashing”?

Förresten – varför denna “whitewashing“ eller snarare “westernwashing“? Varför västerlänningar i japanska roller? En förklaring till detta som levererades från filmmakarna var att “asiater” inte säljer biljetter. Vilket verkligen låter som om de ansvariga för debaclet är helt ute och seglar. Visst säljer “asiater”. Har filmfolket inte hört talas om BTS? Ett av världens största band? K-pop fenomenet, ringer det några klockor? J-pop? Studio Ghibli? Parasit? Squid Games? Crazy Rich Asians? Simu Liu? Akwafina? Bruce Lee? Michelle Yeoh? Drive My Car?

Drive My Car vinner över Bullet Train

Jag brukar föredra tåg framför bil – men Drive My Car vinner över Bullet Train alla dagar i veckan. Med japaner som spelar japaner, precis som i boken som låg till grund för filmen.

Förresten. Det lilla tåget Thomas the Tank Engine är “Big in Japan”. Japan är ett av få länder utanför Japan där Thomas & Friends har slagit igenom.

Bullet Train är en långdragen, långsökt och långtråkig film. Att åka Shinkansen på riktigt är däremot jättekul. Alla utom en på tåget var japaner. Så är proportionerna i verkligheten.

ANDERS ROSLUND : 100 PROCENT – snyggt med modern twist på gammalt dilemma, men är detta slutet?

 

Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Hoffman och Grens (del 7)
Genre: Deckare
Antal sidor: 400
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-10-07

Hur ofta händer det att en deckare börjar med att deckaren avlossar en pistol? Med avsikt att döda … sig själv?

En chock i klass med att Janet Leigh (mamma till Halloween-hjältinnan Jamie Leigh Curtis) inte är med mer än i en tredjedel av en viss Hitchcockklassiker.

Skottet som cliffhanger

Nåväl. Om man ska vara petnoga med fakta så sköt sig Ewert Grens i slutet av den förra Grens och Hoffmann deckaren. Det var en riktig cliffhanger. Skulle Grens överleva sitt självmordsförsök – eller skulle nästa Grens och Hoffmann deckare bara bli en Hoffmann deckare?

Efter tre sidor står det klart – ja, Grens överlever. Men vad är värst – hans fysiska skador eller hans mentala skador?

Livsmanus som innehåller många smällar

Ewert Grens har verkligen fått ta emot många smällar. Ibland oroar man sig för att Ewert Grens ska ta sitt pick och pack och dra och hitta en annan författare som ger honom ett annat livsmanus. Typ Richard Ford. Ford sa till mig att han ansåg att Frank Bascombe (i The Sportswriter) hade gjort så mycket för hans karriär att han själv kände sig skyldig för Franks väl och ve – var han inte skyldig att ge honom ett beach house? Ganska likt det som Ford själv fick råd med.

Ewert Grens i strandhus, med glass och plastsandaler?

Skulle Ewert Grens bli glad för ett strandhus? Möjligtvis om det låg på Sandhamn, med en massa ruskiga mord runt knuten. Men annars är Grens inte någon som är bra på att koppla av. Det är svårt att tänka sig honom på en strand, med en glass i sin mun och i sandaler av plast …

Riktigt lycklig blir Grens i den här romanen först när han har ett nytt olösligt mord att ta itu med. Han är minsann behövd igen! Han får arbeta som konsult, trots att han är pensionerad – och det visar sig att han är en seriemördare på spåren. För första gången i svensk historia! (I alla fall i Grens och Hoffmanns historia).

Morden är sällsynt bestialiska och medan bevisen pekar åt ett håll pekar Grens magkänsla åt ett annat håll.

Hoffmann infiltrerar igen – och den här gången är det personligt!

Hur kommer Piet Hoffmann in inhandlingen? Han känner ett av offren. Och Hoffmann filosoferar som så, att det kunde ha varit han själv i den där situationen – om han inte träffat sin Zofia. Hoffmann går med på att infiltrera för Grens – en sista gång – (hur många gånger har Hoffmann inte sagt att “det här är den sista gången“?) – men denna gång är det personligt. Inga hängslen och livrem. Ingen försäkran alls. Och ingen vetskap hos Grens kollegor om vad som pågår.

Kan någon vara på två ställen samtidigt?

Deckargåtan är en seriemördarjakt av klassikt snitt. Kan någon vara på två ställen samtidigt? I ett gammalt Sherlock Holmes drama löstes det med tvillingar. Anders Roslund har hittat en modernare twist på ett gammalt dillemma. Allt är snyggt gjort.

Nya kvastar, gamla kvastar och robotdammsugare

Men det som verkligen griper tag i läsaren är Ewert Grens resa. Roslunds städiga sociala patos och brinnande engagemang. Varför ska äldre personer som Grens, med kunskap och engagemang, hamna på sophögen? Det finns ett sägessätt om nya kvastar, och gamla kvastar, och hur de sopar, men här tar man inte ens in nya kvastar istället för de gamla – man tar in en opersonlig, urladdad robotdammsugare som står stilla mitt på golvet och hummar lite. Och ledningen tar detta hummande som sanna orakelsvar …

Kärlek, respekt och balans

För första gången i en Grens och Hoffmann deckare känner man att Grens har nått sitt lyckliga slut. Inte så att han får hitta en ny käresta, det här ju gått åt pipsvängen med kärleken förr i serien, men ett riktigt lyckligt slut omgiven av en annan slags kärlek. Och respekt. Både personligen och professionellt. Grens är i balans. Är detta slutet på serien?

Icke. För nu är det Hoffmann som är i obalans. På alla plan. Och känner vi vår Ewert Grens rätt så är han inte den som lämnar en polare i sticket. Oavsett vad alla runtom honom råder. Att Hoffmann sägs vara bortom all räddning? Det gör ju bara utmaningen desto mer oemotståndlig för Ewert Grens. På sitt sätt är detta Grens motsvarighet till att vinna ett alldeles eget strandhus med utsikt.

HALLOWEEN PÅ LISEBERG 2022- med pumpaprakt, kaninland, skräckhus och “höststorm”

Årets mysrysligaste högtid är på väg. Temafärgen är orange. Och platsen att fira på? Liseberg är perfekt. Här behöver du inte välja mellan bus eller godis. Båda delar finns det gott om!

Efter pandemiåren då lokala odlare ledsamt förkunnade att Liseberg inte skulle köpa in deras pumpor och att de inställda julborden inte skulle behöva deras grönkål … så går Liseberg verkligen all in.

Pumparekord?

Har det någonsin varit så mycket pumpor som i år? I så många kombinationer? Alla sorters pumpor verkar finnas representerade. Tålmodiga odlare – liksom förväntansfulla besökare – har blivit rikligt kompenserade.

Pumpaprakten kompletteras av gammaldags korgar, kar, kannor, jordbruksinventarier, rostiga redskap, massor av fågelskrämmor, potatisar, rödlök, purjolök och …. grönkål! Man får julvibbar redan nu. Och jag har alltid sagt att det inte finns något som skrämmer ungarna så mycket som grönsaker. Mera grönsaker till Halloween! Mindre godis!

En god, grön Halloween

Kaninlandet har liksom resten av Liseberg gått all-in på konceptet “more is more” devisen. Både när det gäller godis och grönsaker. Och allehanda pumpor. Fågelskrämmorna, i form av gröna kaniner, är de sötaste man kan tänka sig. Kaninlandet bjuder på en riktigt söt Halloween – på mer än ett sätt!

Väx upp!

Årets kaninteater handlar om en berömd pumpatävling som kaninen Bagare Berg hoppas på att vinna. Han har bokstavligt talat gröna fingrar. Men Måns Tråk tänker inte bara sitta och rulla tummarna och mustascherna … Han har också siktet inställt på vinst! Kosta vad det kosta vill! Och var går gränsen mellan bus och fusk? Låt den stora pumpakampen börja!

Väx Upp – en kaninföreställning med gröna fingrar spelas tre gånger dagligen, de dagar då parken är öppen, och ingår i entrén.
Men Halloween är mer än pyssel, bus, slajm och urgulliga kaniner.

Cirkustema i hamnområdet

Hamnområdet har förvandlats till ett 11-års gräns område och vissa attraktioner har 15-års gräns. Som nyheten Skräckhuset 7. (4 åkkuponger). Och nyheten Bio Skräck i samarbete med Göteborgs filmfestival. (Ingår i entrén).

Filmerna visas en gång i timmen från klockan 17.30. En filmvisning omfattar tre av dessa filmer: First Like, Night Breakers, Death Metal,Filippa

Post Modern May och Boulettes. Filmvisningen tar ungefär en halvtimme. Under tiden smyger det omkring en skum varelse som kan komma lite för nära …

Tema höststorm

Årets tema är “höststorm” och det är en charmig och eklektisk röra som möter besökarna. Med godis, pumpapopcorn och sockervadd i stora lass. Skördefestinspirerade installationer. Travar av pumpor av alla sorter. Kaninhoppig lek och godismysterium och världens sötaste fågelskrämmor. Och några nya skrämmande 15+ attraktioner. Hoppas att det lovande samarbetet med Göteborgs Filmfestival fortsätter nästa år. Och skräcktemat med makaber cirkus och övergivna clowner i hamnområdet kommer att glädja alla Stephen-King-fans.

Fem pumpor är fler än ett lamadjur

Det finns också många återkommande älskade Halloweenattraktioner att ta del av, och många av de vanliga attraktionerna har fått en Halloweentwist. På gosedjurshjulet kan man till exempel vinna stora, gosiga pumpor att ta med hem. En ihärdigt spelande liten flicka vinner fem pumpor och ett lamadjur. Att se henne försöka balansera hem vinsterna (pumporna rullar gärna iväg) när parken stänger är ett fint sista minne från årets Halloween på Liseberg.