FILM: Stockholm - Knäpp svart komedi, baserad på en verklig händelse

Regi: Robert Budreau

Titel: Stockholm

Medverkande: Ethan Hawke, Noomi Rapace, Mark Strong, Christopher Heyerdahl, Bea Santon, Thorbjørn Harr, Shanti Roney m.fl.

Land: USA, 2019

Distribution: Scanbox

Den här filmen är knäpp, rolig, väldigt sevärd (främst tack vare Ethan Hawke) och håller sig inte till verkligheten speciellt mycket. Varför låta fakta stå ivägen för en bra historia och en svart komedi?

Roligast är att huvudpersonen blivit amerikan och vill ha en likadan bil som Steve McQueen i Bullitt. För att släppa gisslan.

Polischefens reaktion: Det var en bra film! Så mitt i ett drama om liv och död kan man börja snacka film ... Det är en tarantino-esque scen faktiskt.

Det finns också en absurd med rolig scen där det diskuteras hur man ska steka fisk, utan att bränna den. (Serveras med lingon!)

Men en ganska konstig grej är att alla pratar engelska ... inte bara den amerikanske Steve Mc Queen wannabeen och alla som talar med honom, utan även alla svenskar som talar med varandra.

Norrmalmstorgsdramat har alltså körts genom Hollywoodfabriken. Då blir det mer mörk komedi än spännande thriller. Det här är en film som knappast hade blivit av om det hade handlat om vilket bankrån-som-övergår-i-gisslandrama-som-helst. Och om inte Ethan Hawke hade varit intresserad av huvudrollen.

Norrmalmstorgsdramat, som fängslade hela svenska folket 23-28 augusti 1973, gav ju upphov till det så kallade Stockholmssyndromet. Ett psykologiskt tillstånd där kidnappningsoffer eller personer som tagits som gisslan, till viss del tar parti för förövarna i stället för de som ska rädda dem.

Begreppet har sedan det myntades använts av psykologer runt hela världen.

Det är väl därför det görs en amerikansk film med hyfsat stora stjärnor om ett tämligen misslyckat bankrån i Stockholm för 46 år sedan.

Jan-Erik ”Janne” Olsson, en fånge på permission, gick in på Kreditbanken vid Norrmalmstorg beväpnad med kpist. Han tog några som gisslan. Han krävde att den beryktade svenska brottslingen Clark Olofsson skulle hämtas dit som förhandlare med polisen. Och så vidare, upplösningen ska inte avslöjas för dem som nu inte minns eller var födda när alltihop ägde rum.

I filmen har de andra namn. Rånaren Lars Nyström (Ethan Hawke) framstår som lite av en korsning av hippie och mc-knutte. Clark Olofsson-rollen, här med namnet Gunnar Sorensson, spelas av Mark Strong. Ganska snabbt hamnar de båda i konflikt med varandra.

Poliserna som ska rädda gisslan, framstår snarare som ett hot för dem. Mycket djupare än så gräver man inte i begreppet Stockholmssyndromet.
Särskilt spännande blir det väl aldrig, filmen fungerar bättre som en svart komedi om en klumpig bankrånare och tafatta poliser.

Ethan Hawke är färgstarkt galen i huvudrollen. Sannolikt har han fått härja ganska fritt i rollen, då regissören Robert Budreau lär vara Hawke evigt tacksam då Chet Baker-biografin Born to be blue (2015) med Hawke blev regissörens inträdesbiljett till Hollywood.

Klart bäst är Noomi Rapace som en i gisslan. Hon spelar den gifta tvåbarnsmamman som mycket medvetet är strategisk i sitt förhållande till såväl förövarna som polisen. Hennes enda mål är att klara livhanken i en situation där hon inte kan lita på någon.

På många sätt är Håkan Lindhés TV-drama Norrmalmstorg (2003) med Torkel Petersson, Shanti Roney, Melinda Kinnaman med flera en bättre film, som ligger mer nära de verkliga händelserna.

Men den är inte lika rolig och den har inte Ethan Hawke i huvudrollen.

Norrmalmstorg - det svenska TV-dramat om händelserna - finns förresten i SVT:s Öppet arkiv.
Shanti Roney som spelade Clark Olofsson i den svenska TV-filmen, är med här också. Han har en liten roll, som Olof Palme, som mest av allt framstår som en tvättäkta skitstövel.
Noomi Rapace har efter Stockholm filmat The Secrets We Keep, om en kvinna som har överlevt koncentrationslägren under andra världskriget.