söndag 1 september 2019
FILM: Toy Story 4 - Bo Peep sparkar rumpa i cool uppföljare!
Regi: Josh Cooley
Titel: Toy Story 4
Medverkande (röster, original): Tom Hanks, Tim Allen, Annie Potts, Tony Hale,
Keegan-Michael Key, Jordan Peele, Madeleine McGraw, Christina Hendricks, Keanu Reeves,
Ally Maki, Jay Hernandez, Lori Alan, Joan Cusack m.fl.
Land: USA, 2019
Distribution: Walt Disney Studios
Årets biotrender har varit uppföljare, otäcka dockor och starka tjejer. Toy Story 4 gör ett hattrick och får in alla trenderna i en och samma film! Liksom i filmserierna Men in Black och X-Men är det nu tjejernas tur att få en stund i rampljuset och att inte bara vara ögongodis eller männens leksaker.
Toy Storys Bo Peep visar sig vara en mycket tuff hjältinna ---- hon är inte bara en leksak, hon är även en rebelledare för "the lost toys".
Precis som Peter Pan var ledaren för "the lost boys"!
"Bad guy" rollen i Toy Story 4 görs av en "bad girl" eller snarare en "bad doll". Dockor och skräck hör ihop, och Gabby Gabby är riktigt otäck, liksom hennes lilla armé av buktalardockor. Som kanske är avlägsna kusiner till Slappy i Goosebumps-filmerna?!
Blir vän med en gaffel
Det finns också en "lilla sjöjungfrun" intrig som handlar om att ge upp sin egen röst för att uppnå ett mål. Här är det den lille cowboyen Woody som ger upp sin röstlåda för att rädda sin nye vän ... som är en gaffel.
Ja, ni läste rätt. Hitintills har Toy Story serien kretsat kring en bromance mellan cowboyen Woody och astronauten Buzz (det hela låter som en alternativ version av Brokeback Mountain) och temasången "You've Got a Friend In Me" är deras gemensamma kärlekssång.
Här kommer plötsligt ett engångsbestick och stjäl showen. Han heter Forky i original och Gaffe i den svenska versionen. Woody och Buzz heter likadant vilken version du än tittar på.
Forky är en "spork", alltså en gaffel-sked i plast, som har fått panduro-pyssel-ögon att se med och en mun av modellera och armar och händer av piprensare och fötter som är gjorda av glasspinnar.
Hemmagjord favoritleksak
Forky är den nya Toy-Story-ungen Bonnies favoritleksak. Andy älskade Woody mest av alla, men Bonnie är en tjej och struntar i den fina cowboydockan och leker alltså hellre med en spork från soporna --- som därmed blir levande!
Temat i den här filmen är: Vad innebär det egentligen att vara levande?
Forky vill inte acceptera att han är levande, att han är en levande leksak, han vill bara kasta sig själv i papperskorgen igen, för att uppfylla sitt förutbestämda öde som engångsplast.
Forky är en existentiell kris i ett plastigt nötskal.
Det här är första gången som en Toy-Story-leksak introduceras, som inte är gjord av en fabrik.
Vad kan bli levande?
Det räcker alltså att leka med något, så blir det levande ... Gäller det även kuddar, kottar, filtar, näsduksaskar, toarullar och allt annat som det leks med?
(Att göra djur av toarullar är just nu det trendigaste pysslet som finns. Man kan också använda hushållsrullar, till exempel om man vill göra en egen tax. En filt blir snabbt en drake. Av en näsduksask kan du göra en egen dinosaurie! Kottar blir perfekta vättar, tomtar och gummor. Eller kor. Kuddar blir lagom stora riddjur.)
Det hade varit intressant att utforska relationen mellan den nyskapade Forky och skaparen Bonnie ... Är relationen annorlunda, när barnet själv är skaparen, jämfört med när leksaken är maskingjord?
Alla leksakerna lever ju direkt, de lever redan i kartongerna, innan någon har lekt med dem, och de har minnen och personligheter som de har programmerats med (det tar till exempel evigheter innan Buzz inser att han inte kan flyga på riktigt!) --- hur går det till när man föds utan något minne alls, annat än det minnet att man är engångsplast, som funnits i papperskorgen?
Men allt detta struntar filmen i. Forky fungerar precis som de andra leksakerna.
Spin-off med Bo Peep som rebellernas ledare
Intressantast i filmen är Bo Peep. Det hade varit roligare med en spin-off bara om henne och om hur hon gick från mesig tjej-leksak till rebelledare utan ägare, utan barn som bestämmer över henne.
Hon är så himla cool!
Det finns i alla fall gott om nya, festliga leksaker i Toy Story 4. Som Duke Caboom, en stuntman på motorcykel, som är besviken på sig själv, och som inte klarar av något av alla de tricks som marknadsförs i reklamen för leksaken.
Dessutom introduceras en ny bromance-duo, Ducky och Bunny. De är priser på ett nöjesfält, där spelet --- så klart! --- är riggat. De båda stjärnvinsterna är egentligen dömda till att aldrig bli vunna och aldrig älskade. Ungefär som enhörningen i Dumma mej, tills Gru kommer och skjuter ner hela spelet, med ett specialkonstruerat vapen.
Här i Toy Story 4 är det Buzz Lightyear som kommer flygande, likt en deus-ex-machina, och sätter lite fart på Duckys och Bunnys existens.
Leksakernas eget liv i fokus
Toy Story 4 gör något som ingen av de tidigare filmerna har gjort. Efter en långsam början, som är precis som föregångarna, byter filmen spår och börjar handla om leksaker och deras eget liv, istället för leksaker i förhållande till de barn och de vuxna som är deras ägare.
Kanske har Toy-Story-franchisen inspirerats lite av Lego-filmena.
För där har man en känsla av att Lego-figurerna skulle kunna bygga världar och hitta på saker, helt utan att någon leker med dem.
Meningen med livet är inte är att bli ägd av någon, eller "älskad" av någon (vilket betyder "ägd" i Toy Story världen) --- meningen med livet är bara att leva.
BG
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.