FILM: Ted - För kärlekens skull - En magnifik triumf för svenskt filmbygge!

Jonas Karlsson utklädd till Stikkan Anderson och en alldeles för gammal Adam Pålsson utklädd till tonårige Ted.

Regi: Hannes Holm
Titel: Ted - För kärlekens skull
Medverkande: Adam Pålsson, Peter Viitanen, Jonas Karlsson m.fl.
Manus: Hannes Holm
Sverige, 2017
Stella Nova Film
Nordisk film

Ted - För kärlekens skull är ett magnifikt svenskt filmbygge - det här är svensk films svar på IKEA - Tänka sig, hur otroligt mycket det går att få in i ett paket!

Biosuccé - ny på DVD den 14 maj!

Det är så mycket som imponerar. Hur man lyckats få in en hel "slice of life" när det gäller den svenska kulturindustrin och musikindustrin förr i tiden. Hur man lyckats få in i stort sett alla stora kändisar som fanns i Sverige i samma film: alla de fyra ABBA-medlemmarna, Stikkan, Björn Borg, Bo Strömstedt, Povel Rammel ... Sverige tycks vara på topp både när det gäller tennis och musik. Made in Sweden, yeah!

Designen är också klockren, alltifrån vad som finns i en gammal studio till hur det svenska folkhemmet såg ut. Och de svenska kulturfesterna när "alla var där" verkligen betydde att alla var där ...

Musiken ... Man kan inte gå fel med en hel film med Ted Gärdestad musik!!!

Man får känslan av att detta är en jukebox musikal, à la Mamma Mia! Att Ted-låtarna bara legat där och väntat på att bli musikal, eller i alla fall ett slags musikalfilm ...

Sedan finns det ju en baksida till myntet ...

Allt med filmen är inte klockrent, och man funderar på hur bra filmen kunde ha blivit, om man hade koncentrerat sig lite. Som Borg. Också från Nordisk film. Där kan man prata biopic-mästerverk!
Man försökte inte knö in hela Björn Borgs liv i en film, man nöjde sig med den sista Wimbledon finalen som Björn Borg vann, den som gjorde honom bäst i hela tennishistorien, och den gjorde det på ett sådant sätt att man tyckte att det var en superspännande film - TROTS att man vet hur tennismatchen slutar!

Filmen Ted gapar över (för) mycket - och på så sätt mister man hela stycket. Alltså helhetsbilden.

Man koncentrerar sig inte på någon speciell aspekt av Teds liv. Allt ska med.

Och det går så klart att kritisera att det inte är någon rättvisande bild av Ted (kritik som framförst bland annat av Teds dotter) och att det inte är någon rättvisande bild av den nedåtgående spiral som Ted fastnar i ...

Och samma skådespelare verkar först alldeles, alldeles för gammal för att vara tonåring och sedan för ung för att vara fyrtioplussare ...

Det problemet hade man inte med Borg, eftersom det var logiskt att protagonisten såg lika gammal ut hela tiden.

Filmen var ju mäktigt snygg på bio, som en hyllning till den svenska sommaren och de folkparker som frodades förr i tiden.

Men det var svårt att inte dras med av (med-)publikens negativa kommentarer.

"Inte visste jag att han var så rubbad!"

Ja, det är slutkommentaren som fälls av publiken när folk har sett Ted Gärdestad filmen på bio.

Och det är lite synd. Att det är allt som blir kvar av Ted. Att han var rubbad.

Man hade säkert kunnat göra en film om Borg också där han verkade rubbad. (Som när han investerar sin förmögenhet i kalsonger, och gifter sig med Loredana) men nationalklenoden Borg slapp en sådan film.

Varför slapp inte Ted?