 |
| Studion i Final Portrait med Armie Hammer och Geoffrey Rush. |
Titel: Final Portrait (2017)
Medverkande: Armie Hammer, Geoffrey Rush m.fl.
USA, 2017
NonStopEntertainment
Stanley Tucci (känd bland annat från Hungerspelen-filmerna och Djävulen bär Prada) är mer än en känd skådespelare - han har även lyckats regissera några lyckade filmer. Som Big Night.
Final Portrait har en mycket bra samling skådespelare på pappret, underligt nog är det huvudrollsinnehavaren Geoffrey Rush som gör det sämsta intrycket. Han spelar över något enormt som Giacometti och dessutom låter han som en australiensare som talar franska.
Final Portrait är inte någon speciellt lång långfilm, en och en halv timme, men det känns som om filmen håller på i flera timmar. Den får verkligen fram ledan och långtråkigheten som Lord måste ha känt när han satt där för porträttet. Det är en evighetsmaskin.
James Lord fick i alla fall något ut av det hela - förutom porträttet - han fick skrivet en bästsäljande konstbok om processen bakom porträttet och det är den boken som ligger till grund för filmen.
Fans av Armie Hammer har inget att klaga på i den här filmen - och de som är intresserade av statistik kan konstatera att Hammer spelat homosexuell i tre olika filmer i karriären - bland annat final Portrit) - den senaste homosexuella rollen var i den Oscarsbelönade filmen Call Me By Your Name.
Tony Shalhoub är mycket bra som brorsan Giacometti, den av de två som var vettig och inte blev berömd - han gjorde basen till alla Giacomettis skulpturer och han gjorde även egna skupturer. Lord får en fin fågel i present. Sylvie Testud är övertygande som hustrun som mest av allt blir behandlad som en obetald städerska. (Giacometti är en egenkär narcissistisk skitstövel på alla sätt).
Filmes verkliga stjärna är dock produktionsdesignern - det känns verkligen som om man tittar på Giacomettis verkiga studio, så här måste det ju ha sett ut, med massor av skräp och gipsrester och intorkade penslar och halvfärdiga projekt ...
Stanley Tucci (känd bland annat från Hungerspelen-filmerna och Djävulen bär Prada) är mer än en känd skådespelare - han har även lyckats regissera några lyckade filmer. Som Big Night.
Final Portrait har en mycket bra samling skådespelare på pappret, underligt nog är det huvudrollsinnehavaren Geoffrey Rush som gör det sämsta intrycket. Han spelar över något enormt som Giacometti och dessutom låter han som en australiensare som talar franska.
Alla andra är mycket bra i sina roller och får till sina accenter perfekt. Inklusive Armie Hammer, som spelar James Lord, fast han har ju fördelen av att spela amerikan. Men det är ingen lätt roll att spela Lord, mannen som skrev boken som filmen är baserad på - hans roll är ju att vara objektet som ska porträtteras. Att sitta stilla på en stol medan Rush svär och kastar saker omkring sig och är excentrisk som Giacometti. Hammers roll är både bättre och svårare - att utstråla frustration utan att göra några stora gester.
Final Portrait är inte någon speciellt lång långfilm, en och en halv timme, men det känns som om filmen håller på i flera timmar. Den får verkligen fram ledan och långtråkigheten som Lord måste ha känt när han satt där för porträttet. Det är en evighetsmaskin.
James Lord fick i alla fall något ut av det hela - förutom porträttet - han fick skrivet en bästsäljande konstbok om processen bakom porträttet och det är den boken som ligger till grund för filmen.
Fans av Armie Hammer har inget att klaga på i den här filmen - och de som är intresserade av statistik kan konstatera att Hammer spelat homosexuell i tre olika filmer i karriären - bland annat final Portrit) - den senaste homosexuella rollen var i den Oscarsbelönade filmen Call Me By Your Name.
Tony Shalhoub är mycket bra som brorsan Giacometti, den av de två som var vettig och inte blev berömd - han gjorde basen till alla Giacomettis skulpturer och han gjorde även egna skupturer. Lord får en fin fågel i present. Sylvie Testud är övertygande som hustrun som mest av allt blir behandlad som en obetald städerska. (Giacometti är en egenkär narcissistisk skitstövel på alla sätt).
Filmes verkliga stjärna är dock produktionsdesignern - det känns verkligen som om man tittar på Giacomettis verkiga studio, så här måste det ju ha sett ut, med massor av skräp och gipsrester och intorkade penslar och halvfärdiga projekt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.