 |
| Lego Ninjago Movie - med Dave Franco (röst) som den gröna ninjan i mitten. |
Regi: Charlie Bean, Paul Fisher, Bob Logan
Manus: Bob Logan, Paul Fisher, William Wheeler, Tom Wheeler, Jared Stern, John Whittington
Baserat på Lego Ninjago av Lego
Medverkande (röster i original): Dave Franco, Justin Theroux, Fred Armisen, Abbi Jacobson, Olivia Munn, Kumail Nanjiani, Michael Peña, Zach Woods, Jackie Chan m.fl.
Medverkande skådespelare: Jackie Chan som spelar berättaren och katterna Pearl och Ruby som båda spelar Meowthra, katten som attackerar Ninjago.
USA, 2017
Warner Bros. Pictures
Den första filmen The Lego Movie var rolig och ironisk och hade kul stunder för både barn och vuxna och ett soundtrack som man kommer ihåg - vare sig man vill det eller inte. Nästa Lego film på bio The Lego Batman var en ännu bättre Legofilm och den bästa Batman film som kommit på länge. Även Lego Scooby-Doo är riktigt bra och rolig (fast den har inte gått på bio, utan släppts direkt på DVD, BD och VOD).
Alla karaktärer verkar bli lite roligare, lite skarpare som Legofigurer.
Så nu är det dags för Lego Ninjago. Den tredje biofilmen. Den är inte lika välgjord som de tidigare Legofilmerna, där de tidigare filmerna gärna lånade från och ironiskt drev med andra filmer och TV-serier verkar Lego Ninjago driva med sig själv. Det gör att man direkt får en ironisk distans till karaktärerna och inte bryr sig om hur det går för dem.
Ramhandlingen där Jackie Chan berättar Lego-historien för en liten mobbad unge som gömt sig i hans antikaffär fungerar inte heller helt ut - även om det kanske är bra tänkt att visa upp en cool Chan i egen person (och inte bara som Legofigur). Berättarrösten och ramhandlingen ger nämligen ytterligare distans till historien - var blir spänningen av när ingenting står på spel? Man vill liksom leva sig in helt och hållet i Legovärlden, precis som en liten unge som leker. För Legofigurerna själva vet ju inte om att de bara är leksaker, för dem är det ju ett äventyr på liv och död .... Är ramen med "riktiga live skådespelare" till för att påminna om att detta är leksaker som kan köpas? Det behövs inte. Ungarna vill ha Star Wars Lego utan att de leker med Star Wars Lego i Star Wars filmerna! Man måste inte produktplacera leksakerna. De säljer i princip sig själva.
Katten som finns i antikaffären är "monstret" som likt en jättestor Goszilla i huskattform attackerar staden Ninjago. Och har sönder allt. Ha! Katter har inte sönder saker på det sättet - för det första är de väldigt viga och för det andra: om man tryckt ihop Legobitarna ordentligt så tål Legohus och Legobåtar och Legorymdskepp att en katt hoppar på dem!
Men katten är onekligen rolig och det finns två bra kattskådespelare som spelar Meowthra.
Det är tyvärr lite tröttsamt att Lego-filmerna börjar kopiera sig själva. (Det var roligare när de bara drev med andra filmer, inte sig själva!) ALLT kretsar kring far och son. Igen. Tredje gången av tre i Lego-bio-filmerna. Finns det inte några tjejer som leker med Lego? Eller som köper Lego? Varför finns det bara en tjej-Ninja i filmen? Filmen lider gravt av Smurfette-syndrom.
Varför skapa en fejkad version av det mystiska "östern" och fylla det med vita - nåja gula - Lego-figuerer med mestadels vita skådespelares röster? Behöver Lego verkligen ta del av "whitewashing" trenden med sina gula gubbar?
Och skurken här är så erbarmligt dåligt gjord. Han är pappa till den utvalde hjälten den gröna ninjan (typ som förhållandet mellan Lyke Skywalker och Darth Vader) och Justin Theorux som gör rösten gör den nästan som en imitation av Batman rösten i The Lego Batman movie, med drag av den onde Lord Business i den första Legofilmen.
Det är också för hög ljudnivå och för mycket slagsmål hela tiden - när det händer massor med buller och bång hela tiden får man känslan att det händer ingenting. Och det gör att speciellt barn, som har kortare "attention span", tappar intresset. Förutom att skämten nu går totalt över huvudet på dem (som att använda Bruce Springsteen som ironisk-rolig signal att "nu blir det sentimentalt").
Intrigen hade räckt till ett Lego TV-avsnitt på 20-25 minuter. Det räcker inte till en hel långfilm, det är som man vevar samma korta intrigsnurra om och om igen, och lägger på extra mycket buller och bång, i hopp om att publiken inte märker att man egentligen har slut på historia.
Lego Ninjago figurerna är däremot riktigt roliga och leka med, och de kan gärna få hjälpa Star Wars Lego figurerna att försvara universum. Och förresten: katter gillar inte att äta Lego bitar och Lego gubbar. Ens om man rullar dem i kattmynta.
"Grönt" lär hålla ihop allt. Men grönt håller inte ihop den här filmen, med massor små bitar från massor av viljor och producenter och manusförfattare och story-artister och regissörer. Det klickar inte riktigt mellan bitarna.
Lego Ninjago leksakerna är däremot en odelad succé. När barnen för hitta på egna äventyr och skämt som de förstår, utan att ha först sett en massa gamla filmer som riktar sig till vuxna som referensramar.
BG
USA, 2017
Warner Bros. Pictures
 |
| Grönt håller ihop allt ... utom den här filmen. |
Alla karaktärer verkar bli lite roligare, lite skarpare som Legofigurer.
Så nu är det dags för Lego Ninjago. Den tredje biofilmen. Den är inte lika välgjord som de tidigare Legofilmerna, där de tidigare filmerna gärna lånade från och ironiskt drev med andra filmer och TV-serier verkar Lego Ninjago driva med sig själv. Det gör att man direkt får en ironisk distans till karaktärerna och inte bryr sig om hur det går för dem.
Ramhandlingen där Jackie Chan berättar Lego-historien för en liten mobbad unge som gömt sig i hans antikaffär fungerar inte heller helt ut - även om det kanske är bra tänkt att visa upp en cool Chan i egen person (och inte bara som Legofigur). Berättarrösten och ramhandlingen ger nämligen ytterligare distans till historien - var blir spänningen av när ingenting står på spel? Man vill liksom leva sig in helt och hållet i Legovärlden, precis som en liten unge som leker. För Legofigurerna själva vet ju inte om att de bara är leksaker, för dem är det ju ett äventyr på liv och död .... Är ramen med "riktiga live skådespelare" till för att påminna om att detta är leksaker som kan köpas? Det behövs inte. Ungarna vill ha Star Wars Lego utan att de leker med Star Wars Lego i Star Wars filmerna! Man måste inte produktplacera leksakerna. De säljer i princip sig själva.
Katten som finns i antikaffären är "monstret" som likt en jättestor Goszilla i huskattform attackerar staden Ninjago. Och har sönder allt. Ha! Katter har inte sönder saker på det sättet - för det första är de väldigt viga och för det andra: om man tryckt ihop Legobitarna ordentligt så tål Legohus och Legobåtar och Legorymdskepp att en katt hoppar på dem!
Men katten är onekligen rolig och det finns två bra kattskådespelare som spelar Meowthra.
Det är tyvärr lite tröttsamt att Lego-filmerna börjar kopiera sig själva. (Det var roligare när de bara drev med andra filmer, inte sig själva!) ALLT kretsar kring far och son. Igen. Tredje gången av tre i Lego-bio-filmerna. Finns det inte några tjejer som leker med Lego? Eller som köper Lego? Varför finns det bara en tjej-Ninja i filmen? Filmen lider gravt av Smurfette-syndrom.
Varför skapa en fejkad version av det mystiska "östern" och fylla det med vita - nåja gula - Lego-figuerer med mestadels vita skådespelares röster? Behöver Lego verkligen ta del av "whitewashing" trenden med sina gula gubbar?
Och skurken här är så erbarmligt dåligt gjord. Han är pappa till den utvalde hjälten den gröna ninjan (typ som förhållandet mellan Lyke Skywalker och Darth Vader) och Justin Theorux som gör rösten gör den nästan som en imitation av Batman rösten i The Lego Batman movie, med drag av den onde Lord Business i den första Legofilmen.
Det är också för hög ljudnivå och för mycket slagsmål hela tiden - när det händer massor med buller och bång hela tiden får man känslan att det händer ingenting. Och det gör att speciellt barn, som har kortare "attention span", tappar intresset. Förutom att skämten nu går totalt över huvudet på dem (som att använda Bruce Springsteen som ironisk-rolig signal att "nu blir det sentimentalt").
Intrigen hade räckt till ett Lego TV-avsnitt på 20-25 minuter. Det räcker inte till en hel långfilm, det är som man vevar samma korta intrigsnurra om och om igen, och lägger på extra mycket buller och bång, i hopp om att publiken inte märker att man egentligen har slut på historia.
Lego Ninjago figurerna är däremot riktigt roliga och leka med, och de kan gärna få hjälpa Star Wars Lego figurerna att försvara universum. Och förresten: katter gillar inte att äta Lego bitar och Lego gubbar. Ens om man rullar dem i kattmynta.
"Grönt" lär hålla ihop allt. Men grönt håller inte ihop den här filmen, med massor små bitar från massor av viljor och producenter och manusförfattare och story-artister och regissörer. Det klickar inte riktigt mellan bitarna.
Lego Ninjago leksakerna är däremot en odelad succé. När barnen för hitta på egna äventyr och skämt som de förstår, utan att ha först sett en massa gamla filmer som riktar sig till vuxna som referensramar.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.