Jag ger upp! Nästa gång vill jag vara stunt-snö-man till Olav!
Regi: Tomas Alfredson
Titel: The Snowman (2017)
Manus: Hossein Amini, Peter Straughan och Søren Sveistrup, baserat på boken av
av Jo Nesbø
Medverkande: Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, Val Kilmer,
J. K. Simmons m.fl.
 |
| Ännu en alkis pulsar genom snön ... |
UK, USA 2017
Universal Pictures
I Storbritannien finns nu en ny radiopjäs-serie (eller pod) att följa - som handlar om en nedsupen deckare i det snöiga Norden som har en död fru som spökar och gillar opera och jagar osannolika seriemördare i ett snöigt och kallt landskap, där han pausar för att fika sillamackor med jämna mellanrum.
Det är en komedi.
Men den är inte rolig. Ingen tycker att den är rolig. Och ingen, vare sig kritiker eller vanligt folk som lysanar, har gett radiodramat några bra recensioner.
Men alla är överens om varför serien inte är rolig (och varför man tröttnar redan under avsnitt ett).
Genren Nordic Noir med sina snöiga landskap, försupna deckare, döda kvinnor och osannolika seriemördare har redan blivit till en parodi på sig själv.
Man kan inte göra en framgångsrik parodi på något som redan är en patetisk parodi.
Och som för att ytterligare understryka detta kommer filmen The Snowman.
För att fritt parafrasera Per Gessle: Här kommer alla klichéerna på en och samma gång! Trallala!
Det här är inte en parodi/satir/svart komedi. Men det ser ut som en sådan, enda felet är att filmen inte lyckas vara rolig. Den lyckas inte vara spännande heller.
Där Three Billboards lyckades med allt när det gäller ouppklarat mord och livet på landet --- j,a den där indianreservat-filmen var också grymt bra (om man nu vill ha snö och seriemördare) --- så lyckas The Snowman med precis ingenting.
En massa kändi skådespelare går rutn i det snötäckta landskapet och ser förvirrade ut, som om de inte fått någon regi, eller inte vet vad de gör, eller vad filmen går ut på.
Och det går inte att gissa vad filmen går ut på.
Det finns fler "plot holes" i den här filmen än vad det finns "pot holes", alltså hål i en tjälskadad väg, i högan Nord ...
Tomas Alfredson har försvarat filmen med att han inte hann filma allt han behövde att han saknade typ 15% av filmen och inte insåg det förrän han kommit hem från Norge och stod vid klippbordet ....
Verkligen? En deckare är inte en konstnärlig film där det kan vara lite lagom flummigt. En deckare är som ett urverk där minsta lilla del måste finnas på plats . Kolla in en lyckad deckare (eller thriller) som The Third Man med Orson Welles --- varje kugghjul sitter perfekt. Varje replik. Till och med den om gökuret...
Här är det inget som fungerar.
VEM trodde att snögubbar kunde se läskiga ut? HUR tänkte man? ("Typ: En clown kan se läskig ut, alltså kan allt se läskigt ut?"). Snögubbarna ser ut som om de sträcker upp armarna i en klassisk "ge upp" gest. De skriker tyst: "Hjälp, hjälp ta mig härifrån, jag ger upp!". "Jag vill inte vara med i den här usla filmen!" "Kan jag inte få en biroll i nya Frost? Jag gör vad som helt, jag går till och med med på att smälta när jag sjunger om sommaren!"
Kan Michael Fassbender vara sämre än i Assasins Creed, den där påfrestande datorspelsfilmen?
Tydligen.
Han är den minst övertygandeskådisen någonsin som alkis i en film. (Och då räknar jag med den supersnygga och vältränade Emily Blunt i Kvinnan på tåget OCH den blåögde Paul Newman i Katt på hett plåttak).
Intrigen är stendum. Rebecca Fergusson hade förtjänat en mycket bättre roll. Snögubbarna hade förtjänat bättre roller. Snöflingorna hade förtjänat bättre roller!
OM någon nu trodde att detta skulle kunna bli det nya Millennium - denne någon trodde så in i norden fel.
Allt Snömannen lyckas bevisa är att Nordic Noir har passerat sitt bäst före datum för länge sedan. Kanske redan vid millenniet. Och försök att tina upp några djupfrysta reliker som blivit över lyckas inte.
Det är dags att gå vidare.
Kanske med en mysig skräckfilm om den riktige Snömannen i Tibet?
BG
Universal Pictures
I Storbritannien finns nu en ny radiopjäs-serie (eller pod) att följa - som handlar om en nedsupen deckare i det snöiga Norden som har en död fru som spökar och gillar opera och jagar osannolika seriemördare i ett snöigt och kallt landskap, där han pausar för att fika sillamackor med jämna mellanrum.
Det är en komedi.
Men den är inte rolig. Ingen tycker att den är rolig. Och ingen, vare sig kritiker eller vanligt folk som lysanar, har gett radiodramat några bra recensioner.
Men alla är överens om varför serien inte är rolig (och varför man tröttnar redan under avsnitt ett).
Genren Nordic Noir med sina snöiga landskap, försupna deckare, döda kvinnor och osannolika seriemördare har redan blivit till en parodi på sig själv.
Man kan inte göra en framgångsrik parodi på något som redan är en patetisk parodi.
Och som för att ytterligare understryka detta kommer filmen The Snowman.
För att fritt parafrasera Per Gessle: Här kommer alla klichéerna på en och samma gång! Trallala!
Det här är inte en parodi/satir/svart komedi. Men det ser ut som en sådan, enda felet är att filmen inte lyckas vara rolig. Den lyckas inte vara spännande heller.
Där Three Billboards lyckades med allt när det gäller ouppklarat mord och livet på landet --- j,a den där indianreservat-filmen var också grymt bra (om man nu vill ha snö och seriemördare) --- så lyckas The Snowman med precis ingenting.
En massa kändi skådespelare går rutn i det snötäckta landskapet och ser förvirrade ut, som om de inte fått någon regi, eller inte vet vad de gör, eller vad filmen går ut på.
Och det går inte att gissa vad filmen går ut på.
Det finns fler "plot holes" i den här filmen än vad det finns "pot holes", alltså hål i en tjälskadad väg, i högan Nord ...
Tomas Alfredson har försvarat filmen med att han inte hann filma allt han behövde att han saknade typ 15% av filmen och inte insåg det förrän han kommit hem från Norge och stod vid klippbordet ....
Verkligen? En deckare är inte en konstnärlig film där det kan vara lite lagom flummigt. En deckare är som ett urverk där minsta lilla del måste finnas på plats . Kolla in en lyckad deckare (eller thriller) som The Third Man med Orson Welles --- varje kugghjul sitter perfekt. Varje replik. Till och med den om gökuret...
Här är det inget som fungerar.
VEM trodde att snögubbar kunde se läskiga ut? HUR tänkte man? ("Typ: En clown kan se läskig ut, alltså kan allt se läskigt ut?"). Snögubbarna ser ut som om de sträcker upp armarna i en klassisk "ge upp" gest. De skriker tyst: "Hjälp, hjälp ta mig härifrån, jag ger upp!". "Jag vill inte vara med i den här usla filmen!" "Kan jag inte få en biroll i nya Frost? Jag gör vad som helt, jag går till och med med på att smälta när jag sjunger om sommaren!"
Kan Michael Fassbender vara sämre än i Assasins Creed, den där påfrestande datorspelsfilmen?
Tydligen.
Han är den minst övertygandeskådisen någonsin som alkis i en film. (Och då räknar jag med den supersnygga och vältränade Emily Blunt i Kvinnan på tåget OCH den blåögde Paul Newman i Katt på hett plåttak).
Intrigen är stendum. Rebecca Fergusson hade förtjänat en mycket bättre roll. Snögubbarna hade förtjänat bättre roller. Snöflingorna hade förtjänat bättre roller!
OM någon nu trodde att detta skulle kunna bli det nya Millennium - denne någon trodde så in i norden fel.
Allt Snömannen lyckas bevisa är att Nordic Noir har passerat sitt bäst före datum för länge sedan. Kanske redan vid millenniet. Och försök att tina upp några djupfrysta reliker som blivit över lyckas inte.
Det är dags att gå vidare.
Kanske med en mysig skräckfilm om den riktige Snömannen i Tibet?
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.