tisdag 13 februari 2018

FILM: Mother! med Jennifer Lawrence - Snyggt foto enda plus i ojämn skräckfilm

Regi: Darren Aronofsky
Titel: Mother! (2017)
Medverkande: Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Ed Harris, Michelle Pfeiffer m.fl.
USA, 2017
Fox-Paramount

Denna psykologiska thriller om kärlek, tillit och uppoffring är skriven och regisserad av Darren Aronofsky (Black Swan, Requiem for a Dream), och i rollerna ser vi bland andra Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Ed Harris och Michelle Pfeiffer. Ett pars förhållande testas till dess yttersta gräns då oinbjudna gäster anländer till deras hem och avbryter deras lugna tillvaro.

Darren Aronofsky är en regissör som kan kallas en klassisk auteur, det vill säga en regissör med en väldigt säregen stil. Han utforskar de mörkaste sidorna av mänskligt beteende. Detta fungerade mycket bra i Requim for a Dream, där han utforskade missbruk. I The Wrestler visade han oss vad som händer när talang är det enda man har. Black Swan använder Svansjön på ett totalt knäppt sätt som inte har någon anknytning till originalmaterialet - och kvinnorollerna (3 stycken) är totala klicheer. Natalie Portman fick i alla fall en Oscar för sin huvdroll. Även om rollen var en kliche i galenskap.
Jennifer Lawrence har tidigare fått en Oscar för huvudrollen i Du gör mig galen (Oscargalan tycks gilla det galna på sin gala) och ytterligare tre Oscarsnomineringar för andra fina filmer och rollpresstationer.

För Mother har hon nominerats till en Razzie, priset som delas ut till årets sämsta skådepspelarinsats (the golden raspberry). Det är helt oförtjänt - eftersom Jennifer Lawrence är den enda som gör en bra insats i filmen. Hon och fotot.

Det gör att filmen direkt hamnar i samma fack som Wooody Allens nya Wonder Wheel. Kate Winslet är bra. Fotot av Vittorio Storaro är bra. Filmen är skit. En blek kopia av andra Woody Allen filmer. Främst Blue Jasmin.

Mother är som en kopia av Rosemarys baby, men snygg Lawrence och snyggt foto, men med ingen substans alls. Darren kan snacka tills han blir blå i synen och Gud och skapelsen och metaforerna i filmen - men: se hellre Rosemarys baby. Eller: om du vill bli uppskrämd av en traditionell skräckis, kolla in Bill Skarsgård i nya IT.

För övrigt är den filmen en metafor för hur vuxenvärlden ofta sviker barn och inte ger dem den trygghet de förtjänar och behöver. Men det behövde inte regissören förklara i efterhand. Det framgick av filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.