torsdag 22 februari 2018

FILM: Blade Runner 2049 - Lite Harrison Ford och mycket väntan i ny Stepford Wives fantasi

Liten cameo "come back and die"-again för Harrison Ford.


Regi: Denis Villeneuve
Titel: Blade Runner 2049 
Medverkande: Ryan Gosling, Harrison Ford, Ana de Armas, Sylvia Hoeks, Robin Wright,
Mackenzie Davis, Carla Juri, Lennie James, Dave Bautista, Jared Leto m.fl.
USA; 2017
Universal Sony Home Entertainment

Blade Runner 2049 är en väldigt, väldigt ojämn film. Lite som om man slagit in något riktigt ruttet som för länge sedan passerat bäst före datum i snyggt glansigt prassligt omslagspapper.

Kvinnliga karaktärer i filmen är:

1) prostituerade (för även i framtiden är detta det vanligaste yrket, även om utbildning och finare jobb för kvinnor är en uppåtgående kurva i verkligheten) i ett häpnadsväckande stort antal som kan konkurrera med vilken HBO-serie som helst. (Till och med den säsong i Game of Thrones som hade mest "s-exposition")

2) offer som dör brutal och meningslös död (som kan konkurrera med alla "sacrificial lambs" i Bond filmerna).

3) hemmafruar som kan konkurrera med de manliga fantasierna i The Stepford Wives - fast i hologram version istället för dockversion (japp, tekniken har gått framåt, men inte fantasierna!)

Hela filmen tycks vara en ultimat "medelålders hetero (kränkt) vit man" fantasi.

Där andra "franschises" som byggs upp försöker få med ökad diversifiering, mixt.race couples, LBTQ karaktärer och starka kvinnor (Kolla in Marvel, Star Wars eller till och med nya DC) så står Blade Runner 2049 kvar och stampar. Det här känns inte alls som någon framtid, det här känns som 1950-tal i en amerikansk småstad - om det inte vore för fotot, för ytan, för det glansiga prassliga omslagspappret som ska distrahera från det undermåliga innehåller. Fast det distraherar inte tillräckligt bra.

En del kan nog falla för ytan. Andra ser igenom det.

Filmens agenda i sig är genomskinlig.

Och så Ryan Gosling. Väldigt hyllad för att göra väldigt lite. Ännu en gång. Men är det inte också ett fall av kejsarens nya kläder? Det är svårt att göra ingenting. Visst. Eller så är det väldigt, väldigt lätt.

Harrison Ford gör ungefär samma sak som i Star Wars - comeback och så dör han. Helt onödigt. En trend att återuppliva karaktärer bara för att ha ihjäl dem? Och man får vänta i typ två timmar på att Harrison Ford ska dyka upp. När han väl kommer in i filmen ... gör han också väldigt lite. Är Fords stora nuna på bioaffischerna (och sedan på DVD och BD omslagen) bara ett försäljningsknep? Första Blade Runner är fortfarande den i särklass bästa filmen.

Blade Runner 2049 fick nyss pris för "bästa yta" på BAFTA galan (och kommentatorn sa att det väl var rättvist för att "det är den vackraste film jag någonsin sovit mig igenom"). Passande. Yta, inget innehåll.

Ridley Scott fick förresten hederspris på BAFTA galan - bland annat för den första Blade Runner. 
Och Alien, Gladiator, Thelma & Louise ... vilket gör att man tänker på att Scott minsann kan konsten att skapa starka kvinnliga karaktärer som man minns länge efter att filmerna haft biopremiär.  Nu senast: Michelle Williams var helt suverän i All the Money in the World ! Scott hade inte varit nöjd med detta, vad folk än säger.

Det är svårt att hitta bra sci-fi idag (utanför Star Wars märket) - det är som om genren gräver sig tillbaka till forntiden, men se, medeltiden och allt sedan dess är ju redan pixat av fantasygenren.

Det hela sägs vara baserat på Do Androids Dream of Electric Sheep? --- är det därför filmen blivit så sömnig? För att de räknar får? --- men verkar snarare vara baserat på The Stepford Wives. Och det är inte en film man längtar efter att se i nya versioner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar