ISBN: 978-91-7577-229-5
Idus förlag
Fabian har inte alls lust att åka till något gammalt hus på lovet. Och han har inte alls lust att umgås med Julia, en tjej som hans föräldrar plötsligt bjuder med på resan. De sitter inpackade i baksätet på bilen, omgivna av grejor, och är mol tysta. Fabian har sin nymfparakit i knäet. Helt skulle han ha velat ha ett syskon att ha kul och busa med, eller en hund. Men det blev inget syskon och mamma är allergisk mot pälsdjur, så det blev en nymfparakit istället. Som tjatar om glass hela tiden. Det är inte lätt att vara Fabian. Hur kan föräldrar vara så dumma? Fabian hade ju sett fram emot att åka till Åre och åka skidor med bästa vännen Måns - de åker ju ALLTID till Åre tillsammans! Och så skulle familjen plötsligt ärva ett gammalt ruckel till hus istället!
Drömmen om att renovera det perfekta sommarstället
Eftersom Fabians föräldrar är såna att de alltid ska ta hand om folk är det ju inte så konstigt att de blir glada över att ärva ett förfallet gammalt hus - en sak till att ta hand om. Nu ska de tydligen vara där vartenda lov och göra fint. De är glada och nöjda. Men Fabian är inte glad. Det är ett ruggigt, ruskigt, dragigt och hemskt gammalt hus och det går rykten om att det spökar där. Dessutom måste han dela rum med Julia. Fabian sover för säkerhets skull med kläderna på, men det gör inget, för det är ju så kallt.
Botar mörkerrädsla i spökhus
Julia visar sig vara tuffare än hon ser ut, många gånger modigare än Fabian, hon ger sig den på att bota hans mörkerrädlsa och hon springer till och med snabbare än Fabian när det är fara å färde. Mot sin vilja börjar Fabian att gilla den tystlåtna tjejen, det är som om han äntligen har fått det syskon han alltid längtat efter. Tillsammans börjar de nysta i mysteriet med de dolda tecknena i husen, ett mysterium som har sitt rötter i andra världskriget då vinterkriget rasade i Finland och fattiga barn skickades till Sverige för att tas om hand i familjehem. Många trivdes så bra att de inte ville hem till fattiga Finland igen. Fröer och fåglar och fredstecken spelar en stor roll i boken.
Familjehem behövs fortfarande
Men det finns folk som behöver familjehem än idag, fast det inte är krig i Finland. En av dem är Julia. Hon får så småningom ett familjehem hos Fabians familj. Vilket är en snygg parallell mellan dåtid och nutid! Dessutom förklarar författaren mycket bra alla turer med jourfamilj och familjehem och vad det är för något och hur allt fungerar. Författaren försöker aldrig att få läsaren att tycka synd om barnen - det är inget fel på barnen. Eller deras föräldrar. Precis som under vinterkriget i Finland - ibland behöver barn bara ett familjehem på grund av omständigheterna, så är det bara.
Trovärdig skildring av växande vänskap
Det här är ett mycket bättre och mer trovärdigt porträtt av vänskap och en mycket bättre och mer realistisk skildring av hur det fungerar med familjehem än den som finns i de tokhyllade Billie-böckerna - som är väldigt överdrivna och dessutom envisas författaren Sara Kadefors med att använda det gammalmodiga ordet "fosterhem" - ett ord som en tolvårig jag-berättare inte ens borde kunna.
Dolda tecken har en ganska lång uppförsbacke innan händelsekedjan drar igång på allvar - men om man fortsätter läsa blir man belönad med en bra historia och en fin upplösning! Men man ska inte förvänta sig för mycket av spökhuset och spökhistorien - det här är ingen rysare och allt har en naturlig förklaring. Läsaren lär sig massor om Finland, andra världskriget, vinterkriget och familjehem förr och nu på köpet.
På slutet är man riktigt nöjd med att få ha varit med om en bra historia. Precis som Fabian, som tycker att veckan i spökhuset med Julia blev mycket, mycket bättre än en skidvecka i Åre med Måns!
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.