torsdag 16 juni 2016

Rörgast - Det förflutna spökar när Ölandskvartetten avslutas




Johan Theorin
Rörgast
W&W


”Spökskeppet kom glidande i mörkret, över blänkande svart vatten, och väjde inte för något eller någon. Det höjde sig över pojken. Det var rostigt, som om det seglat på havet i århundraden. Inget rörde sig på däck, men djupt inne i skeppet dunkade en motor, som ett levande hjärta.
Gummibåten hade börjat sjunka, så han hade inget val. Han sträckte upp händerna mot relingen och klättrade ombord.”
Det här låter som om det skulle kunna vara en sentida uppföljare av Pirates of the Caribbean - men det är i själva verket den sista delen i Johan Theorins Ölandskvartett. Det visar sig att spökskeppet finns på riktigt (man kan aldrig vara så säker med Theorin, det finns ofta paranormala inslag i hans berättelser) och Gerlof Davidsson lyckas efter många om och men lösa ännu ett mysterium.

Det här ska vara sista gången som vi får möta den gamle skutskepparen Gerlof Davidsson - han har varit med i totalt fyra romaner och flera noveller i novellsamlingen På stort alvar. Gerlof blev snabbt en av det svenska deckarundrets mest älskade problemlösare. Ett slags manlig Ölandsmotsvarighet till den brittiska Miss Marple. Gerlof är gammal, men fortfarande skarp i knoppen - han ställer in hörapparaten på ”skvaller” och han uppfattar det mesta. Alla vill tala med honom, alla vill berätta saker för honom, alla vill bekänna saker. Till och med mördaren.

Ölandskvartetten med SkumtimmenNattfåkBlodläge och Rörgast har alla behandlat var sin årstid. Vi började med hösten i Skumtimmen, då Öland övergivits av sommarfirarna, sedan blev det vinter i Nattfåk och vår i Blodläge (och deckarna blev allt blodigare) och nu i Rörgast får vi möta ett Öland när det är sommar och högsäsong - både för semesterfirande och för mord.

Tiotusentals turister anländer för att fira midsommar. En av besökarna är en hemvändare som kommer att sätta igång en kedja av oförutsägbara händelser. En hemvändare som anser att det är dags att kräva in betalning för en mycket gammal skuld - genom blodshämnd - och död och skräck sprider sig på det annars så sommaridylliska Öland.

Som vanligt är det bara Gerlof som förstår hur det hela hänger ihop, som har tillräckligt långt och tillräckligt gott minne, och tillräckligt många små grå hjärnceller för att pussla ihop allt. Han börjar så smått ana vem hemvändaren är och att målet är att hämnas på en hel släkt och Gerlof kan lista ut varför. Gerlof har nämligen mött gärningsmannen förut, i ungdomen. Då stod de båda på kyrkogården tillsammans och hörde knackande ljud från en nygrävd grav.

Theorin växlar perspektiv mellan huvudpersonerna och bifigurerna allt medan handlingen går framåt - men oftast befinner vi oss hos de mycket unga eller de mycket gamla i berättelsen. Små pojkar och gamla gubbar. Sådana som ingen lyssnar på. De är för fantasifulla eller för gaggiga.

Gerlof Davidsson är givetvis navet i berättelsen, han kan sitt Öland och minns sin historia, men ofta är det en liten kille, Jonas, som är iakttagaren i boken och som samlar ihop ledtrådar. En kväll ror Jonas ut i en gummibåt och stöter på ett spökskepp. Det är också Jonas som ser rörgasten vid gravhögen.

Rörgast rör sig i gränslandet mellan deckare och spökhistoria - men det är ju så det ska vara, så som deckarna var ”förr i tiden”, deckare, thrillers, fantasy och skräck var liksom del av en och samma genre och det var ”normalt” med ”deckare med paranormala inslag”. Viktorianska deckare är t.ex. fulla av spökhus och misstänkta övernaturliga väsen och konstiga ljud från gravar.

Det passar Ölandsdeckarna att gränsen mellan de olika världarna är så pass tunn. Det är ofta skymning. Både ute i naturen och inne i människorna. Rörgast är en lyckad blandning av spökhistoria, deckare och hembygdsroman. Dessutom får vi skildringar från Stalins arbetsläger i 1930-talets Sovjetunionen - där skräcken i allra högsta grad är verklig, utan vare sig gastar eller hemsökta spökskepp.


Det är lite sorgligt att säga hej då till Gerlof Davidsson. Men vem vet, det kanske kan bli en ”prequel” eller en ”reboot”? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar