Livet är en häst

Livet är en häst

- Vem saknar en bokstav när den försvinner?

Magnus Hedlund
Livet är en häst - Kring Oulipo och den möjliga litteraturen
ISBN: 978-91-86617-24-0
Pequod Press

Raymond Roussel är måhända inte lika känd som sin landsman Jules Verne, föregångare inom fantasy/science-fiction genren, men Roussel var en idol för namnkunniga författare och konstnärer under surrealistvurmen.

Roussel visade nämligen vad man kunde åstadkomma när man släppte loss sitt undermedvetna och skapade fritt och inspirerat! Roussel framhölls som en viktig föregångare till surrealisterna av André Breton och hans anhang och de ställde glatt upp som hejarklack på Roussels skandalomsusade teaterpremiärer. Roussel var känd för att vara excentrisk och sådant uppskattade surrealisterna.


Snopna surrealister snuvade på det undermedvetna

Men surrealisterna i allmänhet och André Breton i synnerhet blev mycket besvikna efter Roussels död (han begick självmord i Palermo 1933) då det postumt kom ut en bok Comment j’ai écrit certain de mes livres. Alltså: Hur jag har skrivit vissa av mina böcker. Roussel avslöjar hur han satt upp språkliga byggnadsställningar för sina verk och det fantastiska hos Roussel visade sig inte vara ett resultat från det otyglade undermedvetna utan istället resultatet av ett gediget och tålmodigt hantverksarbete.


Utmanande läsning

Magnus Hedlunds bok Livet är en häst är  fullt av inspirerande och roliga och initierade anekdoter och exempel på hur skrivandet och läsningen kan bli mer lustfyllt, mer utmanande, mer komplicerat, mer avdramatiserat … Välj själva.

I Sverige härskar fortfarande “den undermedvetna traditionen“. Den mytomspunna inspirationen hyllas och att skrivande är ett hantverksarbete med modeller, berättarkurvor, “byggnadsställningar” och så vidare talas det tyst om. Möjligen kan deckarförfattare erkänna att skrivandet är ett arbete (och att de följer vissa modeller när de skriver).

Medlemskap för evigheten

I Frankrike däremot där blomstrar den möjliga litteraturen i Oulipo - med medlemmar som Georges Perec, Italo Calvino, Marcel Duchamp, Raymond Queneau, Harry Marhews, Jacques Roubaud (ja, ett medlemskap i Oulipo är för evigt!) - och det finns till och med en avdelning för den möjliga deckarlitteraturen som passande nog heter Oulipopo.

Hedlunds exempel spänner över vitt skilda områden - science fiction, deckare, poesi - ofta behandlat med stor humor och finess. Det går att få till en hel roman bara genom att byta ut en bokstav i en mening och utmana sig själv att börja och sluta med dessa meningar. Det har gjorts i Frankrike.

Vem saknar bokstaven e?

Det är lätt att tro att de flesta språklekar bara är på skoj. Ungefär som när Q-hunden åt upp alla Q:n i den svenska barnboksklassikern Varför är det så ont om Q? av Hasse Alfredson. Men så är inte fallet i Frankrike.

Jag börjar tänka på La disparition som blev en världssuccé. Georges Perecs moderna klassiker fick titeln Försvinna på svenska. (Magnus Hedlund har översatt ett ansenligt antal av Georges Perecs verk till svenska, men just Försvinna är översatt av Sture Pyk).

Vad är vanligast?

I La disparition har bokstaven e försvunnit. E är den vanligaste bokstaven i det franska språket. Att skriva en roman är svårt nog utan att inte tillåta sig själv att använda några e:n. Det är också ett litet mirakel att boken blev en internationell succé, tänk på alla stackars översättare, och hur de fick slita med (själv)påtvingade begränsningar. Men det varierar vilken som är den vanligaste bokstaven i olika språk. I franskan är det e. På spanska är det a. På ryska är det o. Alltså saknar den spanska översättningen bokstaven a och den ryska bokstaven o. för att uppnå samma effekt - att det allra viktigaste och vanligaste har försvunnit.

Utan dem

La disparition  var inte bara en kul grej, en personlig utmaning “kan jag skriva en bok utan e?”. På franska uttalas nämligen e som “e u x” alltså ordet för dem. På franska uttalas “sans e” (alltså “utan e”) så att det låter som “sans e u x” alltså “utan dem“. En referens till eller symbol för saknad.

Georges Perec förlorade sina föräldrar, båda polska judar,  under andra världskriget. De försvann. Fadern som soldat, modern i förintelselägret Auschwitz. De försvann. E försvann. Det skulle kunna vara en lustig ordvits om det inte vore så att det inte är lustigt alls. Språket ger innehållet en underliggande betydelse i en egen metahandling och huvudpersonerna kommenterar ibland den språkliga strukturen och dess begränsningar samtidigt som de letar efter den förlorade.


Är livet en fest eller en häst?

Är livet en fest eller är livet en häst? Byt ut ett ljud och se vad som händer med en mening. Magnus Hedlund har i decennier sysslat med att leka fram möjlig litteratur och han redovisar några av resultaten i Livet är en häst - samt vilka “byggnadsställningar” som använts. Hedlund är författare, översättare, introduktör och innehavare av lärostolen i experimentell cybeutik vid Collège de ’Pataphysique.

Lägg vantarna på ett exemplar av Livet är en häst och fascineras över litteraturens oändliga möjligheter med Magnus Hedlund som guide. Det här är en ofta rolig och alltid tänkvärd liten bok som passar alla läsare - och skribenter.