Min vän Skuggan

Ett verkligt hundliv och en fin vänskapshistoria
 

Michael Morpurgo 

Min vän Skuggan 

Översättning: Barbro Lagergren  
ISBN: 9789132167393 
Förlag: B. Wahlströms

Michael Morpurgo är en högt älskad barnboksförfattare som har skrivit många framgångsrika barnböcker med temat krig, barn och djur. I War Horse följde vi en pojke och hans häst under första världskriget. I Katten som försvann en flicka och hennes katt under andra världskriget. I Min vän Skuggan följer vi en hund, som först inte verkar ha någon ägare alls. Kriget den här gången är kriget i Afghanistan. Tiden är “nu för tiden”.

En spännande stämning byggs upp

Michael Morpurgo lyckas på ett lättfattligt sätt att beskriva de hemska krigen, de vansinniga förföljelserna och den allmänna röran i Afghanistan, något som otaliga nyhetssändningar och mängder av artiklar ofta brukar misslyckas med.

Morpurgo bygger också skickligt upp spänningen genom att använda en ramberättelse och tre olika berättare: Matt, Matts morfar och Aman. Så smart och skickligt gjort! 

Ingen av de tre berättarna har förmågan att vara på alla platser och veta allt som läsaren behöver få reda på under berättelsens gång. Mindre rutinerade barnboksförfattare brukar helt sonika försöka pressa in sin huvudperson, ett barn, i precis alla situationer, även på ställen där det inte på något sätt är logiskt eller realistiskt.

Spänningen är olidlig. Inte förrän på slutet, i det sista skälvande kapitlet, får vi veta vad som hände med den fantastiska hunden Skuggan, Amans bästa vän i Afghanistan. 

Ett verkligt hundliv

Skuggan är en springer spaniel hund, och många springer spaniels jobbar som brukshundar, men Skuggans öde är baserat på två verkliga hundliv. Båda labradorer. Treo, som år 2010 tilldelades Dickinmedaljen, djurens variant av Victoriakorset för att ha räddat livet på massor av människor och Sabi som arbetade som minhund hos de australiensiska styrkorna i Afghanistan.

Är man hundvän smälter man direkt inför Skuggan och hennes lojalitet, vänskap och mod. Ja, även om man inte är hundvän smälter man …

Barn får inte hälsa på andra barn

Uppbyggnaden av boken är otroligt smart gjord. Det börjar med Matt som berättar för sin morfar att hans jämnårige vän Aman sitter inlåst i ett “fängelse” Yarl’s Wood, i väntan på avvisning. Aman är från Afghanistan, och har flytt därifrån eftersom hans folk, hazara, är förföljt. Matt vill hälsa på sin vän, men han får inte, eftersom det är förbjudet för barn att hälsa på i fängelset (det är däremot inte förbjudet att ha barn inlåsta). Morfar ställer upp, tar med sig monopolet och gör sitt bästa för att uppmuntra Aman och hans mamma. Morfar är skakad över besöket, över hur lessna och apatiska både barn och vuxna är, och han bär för alltid med sig minnet av en liten flicka i en fin klänning som sitter och suktande tittar på dörren ut till det fria, där kan hon se en glimt av himlen när någon går in eller ut, men själv kan hon inte komma ut. 

Vem har Monopol på första sidan?

Aman berättar sin historia för morfar (och krossar honom i Monopolspel) och morfar som varit journalist under sin yrkesverksamma karriär bestämmer sig för att skriva ner hans historia och få den publicerad på framsidan redan nästa dag. Han ringer sin gamla redaktör direkt och redaktören ändrar inte ett ord i vad morfar skrivit.

Matt och hans morfar och deras trogna hund demonstrerar också utanför fängelset. De får både väntad och oväntat hjälp: bland annat griper ett vulkanutbrott på Island in i handlingen.

Aman räddas från utvisning och barnboken får ett “lyckligt slut” --- men som läsare kommer man ihåg morfars intryck från Yarl’s Wood och bilden av den lilla flickan som bara kunde se himlen från dörren. Hon, och många andra barn, blev inte räddade från utvisning. Det finns inte nog med journalister och förstasidor för att uppmärksamma alla fall. Aman klarade sig för att han var bästis med Matt, vars morfar var journalist. Tur, snarare än skicklighet. Ingen annan på Yarl’s Wood får någon tur, den räcker inte till alla. 

Litteratur som gör skillnad - på riktigt!

Natasha Walter och Juliet Stevenson  har skrivit den i Storbritannien mycket uppmärksammade pjäsen Motherland som fick upp folks ögon för situationen på Yarl’s Wood.
Numera får inte barn sitta inspärrade där längre - något som Walter, Stevenson, Morpurgo och andra kulturpersonligheter har arbetat för. Det vore naturligtvis ännu bättre om ingen alls behövde sitta inspärrad där.

Min vän skuggan är en otroligt stark och gripande bok, både spänning i högsta thrillerklass och en verklighetsbaserad hundhistoria som är otroligt rörande. Dessutom har den ett viktigt budskap om hur människor i allmänhet och barn i synnerhet behandlas --- de kommer fram till destinationen för sin flykt, men detta innebär inte automatiskt att slaget är vunnet och drömmen är nådd.

Min vän Skuggan är också litteratur som visar hur viktig litteratur är, att en barnbok kan göra skillnad för barns öde i verkligheten.