Om att inkludera och att exkludera genom mat - och om att vilja bjuda på något ...

 

 

 

Om att inkludera och att exkludera genom mat

- och om att vilja bjuda på något när Smilla bakar glutenfritt!

 

 

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill jag dela med mig av det jag har med min nyfunna bokälskande kompis som också är på väg till mässan. Man måste helt enkelt gilla någon som har 1984 och John Green med sig på tåget. Nu, efter en skumpig natt i liggvagn, har vi gått förbi att byta boktips till att bryta bröd. Det är nu det blir komplicerat. Jag erbjuder digestivekex, hemlagade köttbullar, goda mackor, hemlagade pannkakor med hemlagad sylt … och hon kan inte äta något av det. Jag kunde lika gärna hållit fram en flaska med texgten “gift” på. Min nya lilla bokälskande kompis är glutenallergiker.

 

Mat kan inkludera men mat kan också exkludera. Det där med att inkludera är lätt att förstå: brödbrytandets makt är stor, att dela med sig av det man har är fint och något man gör instinktigt det är nedärvt i generna. I gamla målningar av Caravaggio ser karaktärena alltid mer belåtna ut när det står något på bordet, i  populära carl larsson målningar är det ofta dukat till måltid på bordet i centrum.

 

Att exkludera genom mat - att inte vara del av gemenskapen. Det första man tänker på är att vara vegetarian i en församling av köttätare. Vegatarianen får nöja sig med sallanden . Och brödet till. Eller vara besvärlig och beställa specialkost. Men idag är vegetariska alternativ legio, dagens rätt brukar så gott som alltid vara ackompajnjead av en dagens vegetariska. Men om du är glutenallergiker och mjöl gömmer sig i såser och pannkakor och  ströbröd lurar i  i köttbullar och paneringar och du inte ens kan äta bullen till sallanden. Vad gör du då?

 

Jag hittar en superbra bok på bokmässan, Smilla bakar glutenfritt. I likhet med min nya lilla kompis har hon fått gå igenom samma förödmjukande rutin på alla sina skolor: alla får mat och hon ensam sitter och väntar på sin mat. Alla äter upp sin mat. Alla är redo att gå. DÅ kommer Smillas mat. Och de andras reaktion “åh … du är ju inte klar!” Nä. Smilla har inte ens börjat!

 

Smilla bjuder på jättegoda muffins på bokmässan, i mat & trädgårdshörnan av mässan och jag tänker för mig själv att om jag bakar såna här och har med mig på tåget nästa gång så kan vem som helst äta av dem. Även glutenallergiker.

 

För så är det. Om du tål gluten kan du ju ändå njuta av de goda recepten i Smilla bakar glutenfritt. Det är ju gott får vem som helst. Om du inte tål … ja, då är ju boken en livräddare. Alla barn och unga och vuxna vill väl vara med om glädjen att baka. Göra muffins. Kakor. Kavla hemgjord pasta.

 

Smilla berättar stolt att hon nu är snabbare på att göra sin egen pasta än resten av familjen som tål gluten. Hon har fixat till det perfekta receptet på glutenfri pasta och är stolt över att inte behöva avstå från pastagemenskapen.

 

Hon har också bra tips på hur man ska få folk med glutenallergi att känna sig välkomna

 

1)  alla kan äta glutenfritt tillsammans!

 

2) om du är glutenallergiker och blir bjuden på en fest - erbjud dig att komma tidigare, hjälpa till, ta med egen mat … gör allt för att underlätta för den som bjudit “det brukar uppskatas säger Smilla och det roligaste är ju att göra förberedelserna

 

3) ge den som ska ha alternativ mat sin mat först, så inte alla andra hinner äta upp sin mat (som i skolan) - alla får en trevligare gemenskap på det sättet.

 

Och att baka glutenfria muffins med folk du träffar kan vara ett bra sätt att bonda!