75
år med Familjen Addams!
-
från New York och Broadway
till Göteborg och Lorensbergteatern
1938,
den 2 april närmare bestämt, såg Familjen Addams dagens ljus, eller snarare
nattens mörker, som en svartvit serie i magasinet The New Yorker.
Serietecknaren
Charles Addams idé var både enkel och genial - en spöklik, gammeldags, gotisk
familj skulle kontrasteras mot det moderna Amerika och vardagliga situationer.
I
den första serierutan knackar en dammsugarförsäljare på och förklarar
hurtfriskt att inget modernt hem klarar sig utan en dammsugare!
Morticia
Addams och betjänten Lurch ser frågande ut. Vi ser spindelväven och allt det
kusliga som finns inne hos Familjen Addams - de lever det glada livet som i en
Edgar Allen Poe roman. Varför skulle de vilja städa upp sin kära spindelväv?
Redan
från ruta ett hade alltså Addams visat var det tecknade skåpet ska stå. Det
finns inga självklarheter vad som är “normalt” när det gäller Familjen Addams
och de eftersträvar inte heller att vara normala. Resten av Amerika må vara
förtjusta i dammsugare, popmusik, glada pastellfärger, tuggummi, Coca-Cola och
det senaste modet - men Familjen Addams håller fast vid det gamla gotiska modet
och bryr sig inte om att vara normala, eller att konsumera det alla andra vill
konsumera. Och de behöver ingen dammsugare, eftersom de ändå inte vill städa.
Egentligen
fick Familjen Addams familjemedlemmar inte sina namn förrän 25 år efter seriens
födelse. De kallas Familjen Addams efter seriens skapare. Men Familjen Addams
skulle bli karaktärer i TV-bolaget ABC:s serie The Addams Family behövde familjemedlemmarna namn. Det blev:
Morticia, Gomez, Wednesday, Pugsley och Onkel Fester. Den 18 september 1964
hördes den klassiska vinjettmusiken för första gången. Än idag är det svårt att
låta bli att knäppa med händerna när man hör den … och man kan säga att detta
var steg ett mot Familjen Addams som musikal. TV-serien blev succé, och det var
TV-serien snarare än den tecknade serien som spred Charles Addams skapelser
utöver världen.
I
april 2010 hade The Addams Family
premiär på Broadway, med sång och musik av Andrew Lippa och manus av Marshall
Brickman och Rick Elice, som använt Charles Addams teckningar som inspirationskälla.
Nu har den musikalen kommit till Göteborg, i svensk översättning komplett med
Göteborgshumor och Doobidoo skämt. Familjen Addams är kontrasternas musikal.
Familjen
Addams har alltså gått från kultserie i the New Yorker, via TV och film,
Broadway musikal och nu megasuccé på Lorensbergsteatern i Göteborg, med Claes
Malmberg, Petra Nielssn och Lasse "Doobidoo" Kronér i huvudrollerna.
Nya
karaktärer i musikalen är familjen Beineke. Mamma, pappa och son är alla
väldigt normala. Tills sonen blir kär i Wednesday Addams.
Familjemiddagen
när Mr och Mrs Beineke ska träffa Mr och Mrs Addams får “Meet the Fockers” att
se ut som en picknick i parken.
Men
som alltid ställs frågan: vad är normalt? Att spara spindelväv eller att städa
som en galning? Att var klädd i svart eller att vara klädd i gult? Att låta
sina barn leka med tortyrinstrument och dansa på gravar eller att försöka skydda
dem och curla dem in i absurdum?
Som
alla tonåringar gör Wednesday revolt mot sina föräldrar och hennes revolt blir
en ”ombytta roller” parodi. Hon kan ju inte klä sig svart och bli en sur och
tvär goth-brud. För det är hon redan. Hon blir alltså väldigt söt och vänlig
och klär sig i gult, vilket oroar hela Familjen Addams, inte minst lillebror
som längtar efter att bli torterad igen.
Varje bra
narrativ behöver en konflikt: Konflikten i Familjen Addams uppstår när dottern
vill vara "normal" och ha en "normal" familj - för hon
träffat en helt vanlig kille från landet. Den helt normala vanliga familjen
längtar däremot efter att bli lite mer galen och impulsiv och minstingen i
familjen Addams skyr inga medel för att behålla sin syster för sig själv ... så
det är med andra ord bäddat för förvecklingar.
Familjen Addams
är den perfekta musikalen om man gillar lite mörkare humor - och denna version
har en mycket bra uppdaterad svensk översättning som river ner många
skrattsalvor från publiken. Bokmässan med packade bibliotekarier, Lundsberg som
söker en ny rektor från Familjen Addams, Hallandsåsen, Smartare än en
femteklassare, Doobidoo - många skämt får Göteborgspubliken att känna igen sig
och skratta högt.
Bäst är det när
Malmberg och Kronér spexar tillsammans och knappt kan hålla sig för skratt -
men Petra Nielsen imponerar också som Morticia Addams. Barnen Addams är så där
lagom skräckcharmiga som de ska vara och de är båda otroligt bra på att sjunga
och uppträda.
Musiken i Familjen Addams passar perfekt - den är
medryckande, utan att vara sötsliskig eller insmickrande som så många andra
musikaler.
Just nu är Familjen Addams det roligaste man kan ha. Vare
sig det är fredagskväll (och man missar Doobidoo, vilket ”Onkel Fester” så
snällt påpekar!) eller någon annan kväll i veckan.
Dessutom: livemusik! 12 man band
under ledning av Johan Landqvist. Han sticker upp handen ur orkesterdiket och
vinkar till publiken, ungefär som The Thing i Familjen Addams.
Numera är det ju ”normalt” med
playback, så skönt att uppsättningen av Familjen Addams vågar vara onormal!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.