FILM: The Fantastic Four: First Steps – platta pluppar och platt fall i CGI-rymden

FILM: The Fantastic Four: First Steps  –  platta pluppar och platt fall i CGI-rymden

Regi: Matt Shakman

Manus: Josh Friedman, Eric Pearson, Jeff Kaplan, Ian Springer

Medverkande: Pedro Pascal, Vanessa Kirby, Ebon Moss-Bachrach, Joseph Quinn, Julia Garner med flera ...

Betyg: 2

Here we go again. Mamma Mia, hur många Fantastic Four upplagor finns det? Och var egentligen inte de tidiga - eller halvgamla - upplagorna ganska bra? Chris Evans som en skämtsam och "het" Flamman var bra. Chris Evans typ av humor kom till sin rätt mycket mer i rollen som superhjälten Flamman än i rollen som superhjälten Captain America. Jessica Alba som Sue Storm och walesaren Ioan Gruffud (Hornblower) som stretchige Reed Richards var ett gulligt par ... och så fanns det en kille som såg ut som en sten. 

Hur är denna senaste fantastiska fyra`? Två av killarna ser exakt likadana ut. Tills en av dem förvandlas till sten-killen The Thing. Tiden har gått men specialeffekterna på sten-killen ... har inte de blivit ännu sämre? Reed Richards har blivit ännu mer irriterande, fast han fortfarande stretchar, och är inte Pedro Pascal överutnyttjad just nu? Han är ju i precis ALLTING. Han är i Celine Songs nya romcom Materialists och spelar mot gamla Flamman Chris Evans, och tjejen i  triangeldramat föredrar gamla flamman, och han är i den där evighetslånga serien The Last of Us, och i Star Wars spinoffserien The Mandalorian och ... han har oftast fastnat i ett fack. Som pålitlig snubbe, som unicorn, som bra farsa. Eller pseudo-farsa. Han gör samma saker och har samma tics och samma ansiktsuttryck i allting. Och ... Det är exakt samma roll här. 

Reed Richards och Sue Storm (hon som kan bli osynlig) ska skaffa barn ihop ... och Reed tar farsa-rollen alldeles för seriöst och resten av filmen påminner dig om att superhjältefamiljen och superhjältebebisen var mycket bättre och roligare i DisneyPixars The Incredibles (som i sig är ett slags tecknad parodi på Fantastiska Fyran). Superhjälte Charlie är också roligare.

Den här filmen utspelar sig i ett parallellt universum. Med andra ord så kan vi strunta i allt som händer här, för det är inte den vanliga Marvel-jorden som har nummer 616. Den här Marvel-jorden har nummer 828. Och den här Marvel-jorden hotas av Galactus som tänker äta upp hela planeten. Fantastiska Fyran åker ut för att prata med Galactus och de hittar honom efter att ha spårat Silversurfaren, som här spelas av en tjej, Julia Garner. Vems briljanta idé var det att täcka en av vår tids mest talangfulla skådespelerskor med silverfärgad folie (gjord i datorn så klart) så att hon ser ut som en sådan där mim-artist som står och tigger pengar på turistorter? Det är idiotiskt att vi inte får se en bra skådespelerska skådespela, eftersom hon är täckt av en dataeffekt.

Även Ebon Moss-Bachrach är täckt av en dålig CGI-effekt. Som ska föreställa sten, men det är tveksamt. Det ser mer ut som om han består av torkade komockor. Och Vanessa Kirby gömmer sig bakom långa mascaraindränkta ögonfransar med klumpar i. Har något mascaraföretag, sponsrat av Jeff Bezos, kommit fram till att man inte kan åka ut i rymden utan att ha massor av mascara? Lauren Sánchez, Jeff Bezos nuvarande fru, och Katy Perry och Oprah Winfreys kompis Gayle King och en massa andra kvinnor åkte ju ut i rymden i matchande blåa dräkter, utflykten fick namnet Blue Origin NS-31, för att göra reklam för hårsprej och smink som håller i rymden. Sic. 

Tiden har verkligen gått bakåt sedan Ellen Ripleys dagar ... Det faktum att Fantastiska Fyran också har massor av smink och blå dräkter i rymden gör att du känner dig redo att himla med ögonen direkt. De kanske också är smink-och-dräkt-sponsrade av Amazon.

Det är väldigt mycket farande runt bland små blinkande pluppar i rymden. Som i ett mobilspel som man snabbt blir trött på. Fantastiska Fyran åker ut i rymden och får sina krafter. Fantastiska Fyran åker ut i rymden igen i sina nya blå dräkter och siktar mot en liten plupp, och sedan åker de mot en annan liten plupp, och så blir de jagade av en liten plupp, och sedan skjuter de små pluppar, och sedan ska de rädda sig genom att åka i närheten av en annan plupp, och så ska de åka hem genom att sikta på en plupp ...

Alltså, landskapet i rymden är sjukt tråkigt. Man hade bara kunnat säga åt en AI-modell: rita en massa pluppar i rymden, och det hade blivit samma sak.

Intrigen med planet-ätande ... Det ser egentligen ut som om Galactus borrar sig igenom planeterna och förstör dem inifrån, ungefär som de där figurerna i filmen The Eternals. Marvel-filmen som hälften av alla Marvel-fans har glömt bort och som den andra halvan önskar att de hade glömt bort. Så ... vi får intrigen från The Eternals. Igen. 

Om man nu ska kopiera en tidigare Marvel-film så behöver det inte vara den allra sämsta. Eller en av de allra sämsta. Det finns många rätt dåliga MCU-filmer nu, så titeln om sämsta film är inte solklar. Förr i tiden var det självklart att Iron Man var bäst, och Hulken sämst. Iron Man fick konkurrens i toppen av Spider-Man trilogin och den gamle gröne Hulken har fått konkurrens av allt från Falcon och den röde Hulken till The Eternals i botten, där det börjar bli rejält trångt.

Intrigen med "space god wants a son" har också använts tidigare. Det var i Guardians of the Galaxy Vol. 2, där Kurt Russell gjorde sitt bästa för att adoptera Chris Pratt. Man kan ifrågasätta valet.

Galactus (som ser ut som ännu ett havererat CGI-helvete i en film som är packad med CGI-haverier) vill adoptera Sue Storms bebis. I sådana fall kan han tänka sig att äta en annan planet än jorden nummer 828. Denna förhandling är absurd. Galactus hade lätt kunna äta hela planeten och ändå få Sue Storms lilla spädis. Ha kakan och äta den, så att säga.

Galactus måste vara en av de sämsta superhjälteskurkarna någonsin. CGI-effekterna är inte lyckade. Han ska klampa fram genom New York som Godzilla. Och han är alldeles för liten för att ens orka äta upp Central Park. 

Vad är bra med den nya Fantastiska Fyran? Folk gillar 1960-tals design ... men vill man ha äkta design kan man kolla på gamla James Bond filmer. Då är designen både skitsnygg och äkta - och samtida. Från vår egen  ärld. Vanessa Kirby är bra som Sue Storm. Förutom misslyckade, mascarakleggade, långa, falska ögonfransar, som ser ut som stora spindlar på vift. Det finns en gullig robot, H.E.R.B.I.E., och superhjältarna får vara just hjältar och inte misstrodda av alla. Det finns merch och tecknade serier i denna världen där superhjältarna figurerar. 

Johnny Storm är glad över att hitta sig själv som leksak i en flingpaket och The Thing kollar på sig själv på TV där han säger att det är dunkar-dags ... "It's clobbering time!". The Thing har en nästan-romans på gång med en söt lärare - hennes elever vill så gärna höra hans catch-phrase "It's clobbering time ..." Och tänk vad man skulle ha hunnit med och vilken kul film det hade kunnat bli om man fått fördjupa sig i karaktärerna, deras vardagsliv, arbete, dejtande och allt annat ... istället för att åka mellan blinkande pluppar i CGI-helvetesrymden.

Inledningen lovar så mycket,  hela fyra år summeras snabbt när Mister Book (Mark Gatiss) sammanfattar vad Fantastiska Fyran har gjort under de fyra år som de har varit superhjältar och han hinner också med att berätta hur de fick sina krafter ... och vad som helst som flimrar förbi i denna korta sammanfattningsfilm hade kunnat bli en roligare film än den vi nu fick. Om man nu vill ha någon som borrar i jorden ... så har vi ju redan Mullvaden. Han är en rolig superskurk. Och han verkar vara lite förtjust i Sue Storm ...

Slutligen ... Den gamla Evans-Flamman gjorde ett bejublat inhopp Deadpool & Wolverine filmen ... och Chris Evans fick återigen visa upp sin komiska tajming. Det var farligt nära stående ovationer mitt i filmvisningen. Det är osannolikt att man kommer att dra upp någon av dessa fantastiska fyror som bejublad nostalgigarnering i framtida superhjältefilmer. De lever redan på en alternativ 1960-tals nostalgi som inte finns. Ovationer uteblir.