Regi: Michael Shanks
Medverkande: Dave Franco, Alison Brie, Damon Herriman med flera
Betyg: 3Under de senaste åren har skräckgenren verkat vara ett ventilationshål för toxiska relationer, med skruvade romantiska komedier från helvetet och satirer över förbannelsens datingträsk med appar och realityshower ... Nu har vi gått från manipulerade meet cute scenarior och främlingar som just träffats i Fresh, Companion, Heart Eyes, Woman of the Hour, och vidare till ett långt förhållande som kantas av sorg och medberoende ... Together lever högt på sina fina rollprestationer och det faktum att huvudrollsinnehavarna ger allt och lite till när de gestaltar "Scener ur ett äktenskap, mardrömsversionen".
Dave Franco och Alison Brie är gifta på riktigt. De har båda sagt att det hjälpte dem att ge järnet i filmen och att de inte hade klarat av att göra den har storyn med någon annan. För publiken är det en metaupplevelse att få se ett kändispar spela ett par ... och kanske ta med sig sina egna gräl och problem till vita duken.
För att bli överraskad ska man helst inte titta på trailern, läsa några recensioner eller ens baksidestexten till filmens omslag. Redan en kort blurb sammanfattar och avslöjar för mycket.
För att bli överraskad ska man helst inte titta på trailern, läsa några recensioner eller ens baksidestexten till filmens omslag. Redan en kort blurb sammanfattar och avslöjar för mycket.
Så nu utfärdas en spoilervarning inför nästa stycke.
Huvudpersonerna hamnar i en mystisk grotta, blir infekterade av någon mystisk gegga - i stil med Venom, fast utan leverans av superhjälteegenskaper när symbiotutomjording och värdmänniska smälter ihop ... och sedan kan de bokstavligen inte hålla tassarna ifrån varandra. De två håller på att smälta ihop och bli en person. Och vi som publik får veta att det har hänt andra par tidigare. De som har stretat emot har dött, och de som har överlevt ... har smält samman till en enda androgyn person. Låtar som När vi två blir en får onekligen en annan klang när man ser den här filmen. Och på slutet kommer en kärleksfull dansscen till Spice Girls 2 Become 1. Är det romantiskt när en person i en relation begår självmord för att rädda den andra - eller är det så toxiska relationer med medberoende i själva verket ser ut? Att en person sakta men säkert utplånar sig själv för den andre? Fast med mycket mindre splatter och body horror än här.
Huvudpersonerna hamnar i en mystisk grotta, blir infekterade av någon mystisk gegga - i stil med Venom, fast utan leverans av superhjälteegenskaper när symbiotutomjording och värdmänniska smälter ihop ... och sedan kan de bokstavligen inte hålla tassarna ifrån varandra. De två håller på att smälta ihop och bli en person. Och vi som publik får veta att det har hänt andra par tidigare. De som har stretat emot har dött, och de som har överlevt ... har smält samman till en enda androgyn person. Låtar som När vi två blir en får onekligen en annan klang när man ser den här filmen. Och på slutet kommer en kärleksfull dansscen till Spice Girls 2 Become 1. Är det romantiskt när en person i en relation begår självmord för att rädda den andra - eller är det så toxiska relationer med medberoende i själva verket ser ut? Att en person sakta men säkert utplånar sig själv för den andre? Fast med mycket mindre splatter och body horror än här.
Slut på filosoferande och slut på spoilervarning.
På framsidan av filmens omslag står det att detta är årets bästa skräckfilm. Det är ett uttalande som lägger ribban högt. För högt. Kanske hade det varit sant om filmen kommit tidigare i år ... Men. Det här är mest utdragen body horror och en metafor för medberoende. Weapons moderna Råttfångaren-historia eller fostermamman från helvetet i Bring Her Back var bättre skräckfilmer, mer varierade, mer överraskande och mer av allt.
Men om du känner att du saknat en värdig och finkulturell uppföljare till body horror genren sedan The Substance med hyllade Demi Moore, då är du så klart hemma. Together levererar med blodig, slemmig precision och substans. Gång på gång.
På framsidan av filmens omslag står det att detta är årets bästa skräckfilm. Det är ett uttalande som lägger ribban högt. För högt. Kanske hade det varit sant om filmen kommit tidigare i år ... Men. Det här är mest utdragen body horror och en metafor för medberoende. Weapons moderna Råttfångaren-historia eller fostermamman från helvetet i Bring Her Back var bättre skräckfilmer, mer varierade, mer överraskande och mer av allt.
Men om du känner att du saknat en värdig och finkulturell uppföljare till body horror genren sedan The Substance med hyllade Demi Moore, då är du så klart hemma. Together levererar med blodig, slemmig precision och substans. Gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.