BOK: En flickas krigsdagbok av Jessica Bab - Mycket aktuell, 80 år efteråt ...

Författare: Jessica Bab, efter intervjuer med Vera Sisefsky,

som skrev originaldagboken

Antal sidor: 274

Utgivningsdatum: 2025-05-02

Förlag: Lilla Piratförlaget

Illustratör: Ida Björs
ISBN: 9789178136100

I år är det 80 år sedan andra världskrigets slut firades. I Sverige, så väl som runtom i världen. Många filmer, tv-serier, dokumentärer och böcker har kommit ut i samband med detta högtidlighållande. En flickas krigsdagbok är en av de allra bästa.

På bokens insida syns en bild av Vera Sisefskys egen anteckningsbok, som hon skrev dagbok i före och under hela andra världskriget. Det handlar om att börja skolan, att hitta vänner, att leka, att lära sig nya saker, att fundera över varför brodern aldrig har vänner hemma på besök, att se fram emot helgen med mormor ... Men det handlar också om hotet. Den ständiga klumpen i magen. Radiosändningarna. Den arga gubben som skriker i radion. Mörkläggning. Pappa som försvinner bort till ett ställe som heter Boden. Han är inkallad.  

Det handlar om att hamstra, när det finns saker att få tag på. Ransoneringskuponger blir vardagsmat och samtidigt blir det svårt att få tag på vardagsmat. Det handlar om att ta emot barn från Finland, att Finlands sak är vår, att sticka varma filtar och skicka till Finland, att samla in pengar och skicka till Norge, att avstå från sin egen veckopeng för att skicka pengarna till Norge, att många matvaror och godsaker försvinner, att det är rekordkalla vintrar, att skolan inte har råd med värme och under en vecka utropas "kokslov" för att spara på det koks som man eldar med. Kokslovet under en av årets kallaste veckor finns kvar. Nu för tiden kallas det sportlov. Få vet att sportlovets ursprung är en krisåtgärd under andra världskriget. 

Vi följer konsekvent Veras synvinkel och vad hon vet. Och inte vet. Just när hon skriver det. Hon frågar vuxna människor om olika saker, men de tycks inte heller veta mycket. Vera frågar sin älskade mormor vad som händer med judarna i Norge. Mormor vet inte.

Ida Björs har fångat essensen i Veras dagboksanteckningar, alla hennes förvirrade känslor, men även hennes roliga upptåg, med fin precision i de nytillkomna illustrationerna. 

Mellan dagbokssektionerna finns fler illustrationer, svartvita foton, faktadelar med bilder från den tid som Vera skriver om, med löpsedlar och med förklaringar vad det var som hände. 

Norges judar mördades systematiskt. Båten Donau tog med sig 529 deporterade norska judar - nio överlevde och kom hem till Norge igen. Totalt deporterades en tredjedel av den norskjudiska befolkningen. Sovjetunionen fällde fyra bomber över Södermalm i Stockholm, ett trettiotal bomber föll samma kväll över Stockholms skärgård, Södertälje och Strängnäs. En flicka tittar ut genom ett fönster efter bombningarna över Eriksdalsområdet. Flyktinglagen gjorde det omöjligt för judar att komma in i Sverige, efter krigsutbrottet 1939. Detta ändrades inte förrän hösten 1943. Finlands folk led oerhört under andra världskriget. Grannländernas sak var Sveriges sak - men bara till en viss gräns. Tyska nazistiska soldater åkte skytteltrafik genom Sverige, med en vänsterledd koalitionsregerings goda minne, och mördade norrmän när de kom fram. Det är en sida av myntet. En annan sida är att några norska judar och motståndsmän som överlevde utrensningarna gjorde det för att de lyckades ta sig över en gräns till "ett fritt Sverige".

Det här är en utmärkt bok att läsa tillsammans, över generationsgränserna, och att öppna upp och att prata om saker. Vi vet hur det gick. Då. Vi vet inte hur det går. Nu. Det finns fortfarande arga gubbar som skriker, och inte bara i radion. Flera frågor handlar om utifall inte alla grannländer, som Norge och Finland, hatar oss i Sverige - det borde de ju göra, eftersom svenskarna var så fega. Eller nöjer de sig med att hata Sverige när det gäller ishockey?

Något som är mycket relevant idag är Veras ständiga klump i magen. Och hennes skuldkänslor när hon en dag har roligt och leker och skrattar. Är inte det fel när det finns så mycket elände i världen? Är det fel att öppna sina julklappar och vara glad över dem, när andra barn inte får fira någon jul? 

Krig finns nära Sverige även idag. Och aldrig har så många människor varit på flykt sedan andra världskriget. Återigen hamstras det och doomsdaypreppers får vatten på sin kvarn. Vi ska vara redo, vi ska ha en beredskap. Är det fel att skratta och leka när så många lider på andra ställen i världen? I boken slås de fast att människan måste få lov att ha roligt för att orka med.


Vera har roligt när hon på kokslovet (det som senare blev sportlov) får lära sig åka skidor på landet i Hälsingland, på en gård utanför Ljusdal. Sedan när Vera blivit äldre förstår hon att målet med att skicka bort henne var inte att hon skulle lära sig åka skidor - det var att hon skulle lära känna en annan familj. För om kriget kommit till Sverige, till Stockholm, skulle en annan familj få adoptera Vera och hennes bror för att de skulle vara säkra från utrensningar. Att som förälder eller vårdnadshavare kunna ta ett sådant beslut ... och att bara behöva överväga en sådan situation ... det är fruktansvärt. Hur ärliga är vi mot barnen idag? Och hur mycket försöker vi distrahera dem med roliga saker? Och är det största problemet att liftkorten på sportlovet, före detta kokslovet, har blivit för dyra?

En flickas krigsdagbok ställer onekligen saker i perspektiv. En fin, tänkvärd allåldersbok med träffande illustrationer, skapad med stor empati och förståelse.