Två brutala mord, ett tänkande hus som berättare och ett stort antal kvinnliga misstänkta. Där har du den cocktailmix som är basen i Det kvinnliga sällskapet av Kate Quinn.
Tilläggas bör att originaltiteln The Briar Club inte hintar om att det bara är kvinnor med i sällskapet - och det är inte bara kvinnor med i sällskapet.
The Briar Club fixar gemensam middag en gång i veckan, på torsdagar (de hade kunnat kalla sig för Torsdagsmordklubben - om namnet inte redan hade varit taget) och först ut som middagsfixare är Pete Nilsson som lagar läckra svenska köttbullar. Hans farmor och farfar var från Malmö. Receptet inkluderas i boken liksom vilken musik som spelas när karaktärerna hugger in på de smaskiga köttbullarna.
Sedan går vi vidare till Nora, som är av irländsk härkomst. Alla män i hennes familj verkar vara eller ha varit poliser och själv blir hon kär i en gangster som presenterar sig som affärsman när hon träffar honom på fiket där hon serverar.
Nästa karaktär härstammar från Ungern, nästa från England, nästa från Italien ... och så vidare. Vi reser gjorden runt med läckra recept och musiktips och invånarna i huset verkar vara som ett Eurovision Song Contest karta där alla olika typer av invandrare som kommit till USA ska representeras.
Olika sociala frågor avhandlas också i de olika kapitlen. Rasdiskriminering, familjeplanering, postnatal depression, invandring, förföljelse av oliktänkande, misstänksamhet mot vänstersympatisörer, homosexuella kärleksrelationer och så vidare. Och ja, det finns även närodling av frukt och grönt som äts under bokens gång. Check på vego-eko-trenden. Det blir närapå som ett valmanifest för demokraterna. Visst är det fint och viktigt för författare att engagera sig. Det är bara det att det mesta bara är utfyllnad, som en provkarta av sociala frågor, "tokenism", för att visa sympati, det har ingenting alls eller mycket lite med deckargåtan att göra. När det gäller thrillers och deckare måste man sätta vissa krav på ledtrådar och spänningsskapande ... och det är för tunnsått med ledtrådar och för mycket utfyllnad. Som novellsamling ... hade läget varit ett annat, och förväntningarna sett annorlunda ut.
Det är ett vanligt grepp att ta en grupp människor som råkar befinna sig på samma plats och att hoppa mellan dem. Alexander McCall Smith har gjort det utmärkt i sina skotska böcker, men då återvänder man till samma karaktärer om och om igen.
Här återkommer inte karaktärerna med sin POV, alla har bara sitt kapitel, och det blir som att boken börjar om, om och om igen, när man ska serveras de olika karaktärernas historier.
Huset berättar i boken nutid - som är 1954, men det hade lika gärna kunnat vara idag, när det gäller valet av politiska frågor att ta upp - och så är det flashbacks till hur det började för alla de olika karaktärerna. Det blir som om boken börjar om, gång på gång på gång ... och sextio sidor för ett kapitel är lite i mastigaste laget.
Man funderar också på hur det kommer sig att alla kvinnor vill mata Pete Nilsson. Tjejer behöver också energipåfyllning för att arbeta och hålla på med idrott. Grace March kommer med tveksamma boktips - att Pete ska läsa Alexandre Dumas för att lära sig att ta damerna. Med tanke på hur de tre musketörerna behandlade Milady de Winter, eller hur Greven av Montecristo får ihop det med en slavflicka samtidigt som han tvingar sin tidigare flickvän Mercedes i kloster ... så finns det betydligt bättre böcker att rekommendera.
Och Pete har tydligen redan läst allt av Dorothy L Sawyers - då har han redan en bra manlig förebild, Peter Wimsey och hans mycket jämlika förhållande till Harriet Vane. Men Pete tror tydligen att alla Sayers böcker innehåller herrgårdar. En enda bok innehåller en herrgård. Wimsy själv bor i en modern lägenhet.
Antingen Pete Nilsson eller Kate Quinn måste ha läst väldigt slarvigt --- eller bara frågat en AI bot ...
Washington D.C., 1950. I en tid av kommunistskräck, misstänksamhet och spionage är Briarwood House ett undangömt pensionat för kvinnor. Där bor den engelska skönheten Fliss, polisdottern Nora, basebollstjärnan Beatrice och den energiska Arlene. De har alla sina utmaningar att tampas med och håller sig för sig själva. Men när Grace March flyttar in uppstår en osannolik vänskap dem emellan. Kvinnorna samlas regelbundet i Graces våning och de stunderna blir ett andningshål i den påfrestande tillvaron.
Men när ett våldsdåd inträffar påverkar det hela huset - och i synnerhet vänskapen mellan kvinnorna. De måste ställa sig den svåra och uppslitande frågan: Vem är egentligen fienden mitt ibland dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.