Antal sidor298
Är det någon mening med historisk fiktion när det inte finns någon verklig historia med och allt bara är fiktion?
Bibliotekarien på slottet Windsor har aldrig funnits. Daisy Wood börjar med en disclaimer. Det knatade inte omkring spioner på slottet under andra världskriget. Prinsessorna Elizabeth och Margaret har inte utsatts för kidnappningsförsök. Det fanns inte ens någon bibliotekstjänst på Windsor.
Så nu är förordet överstökat och alla brasklappar tryggt instoppade, nu kan spänningen börja ... Eller kan det börja?
Varför inte hellre läsa en historiebok eller en historisk korrekt bok om alla de män och kvinnor och barn och djur och de stordåd eller helt enkelt alla de vardags handlingar som de utförde? Det är nog så spännande.
Sophie framstår snabbt som ganska korkad och naiv. Hon förstår inte att hon blir utnyttjad, hon vet inte vilken sida hon spionerar för, hon vet inte till vem eller vilka hon rapporterar sina uppgifter och hon fattar inte ens vad som hänt hennes syster Hannah i USA, trots att det tidigt är glasklart för läsaren.
Det är långa klagomål på den brittiska maten ... som i och för sig utsattes för prövningar under ransoneringstiden. Men annars. Tänk på verklighetens husa Mrs. Hall i All Creatures Great and Small och vilka fantastiska kulinariska triumfer hon producerar dagligen. Man kan riktigt känna doften av Yorkshire pudding och shortbread genom rutan ... Sophie lyckas övertala engelsmän att anställa österrikiska humorbefriade personer genom att laga gulasch - tung, stabbig mat. Och österrikarna lägger äckliga små russin i allt till och med cheesecake. Bland det äckligaste man kan äta. Och så har Sohpe mage att klaga på fruktkaka, att det är russin i den ... jaha, men DÄR finns i alla fall varningen i titeln. Fruktkaka. Så man kan undvika den ... Kolla in alla delikata bakverk Tristan får i All Creatures Great and Small. Innan ransoneringen. De är magnifika.
Så förutom att Sophie är gnällig och korkad och har dålig smak och inte fröstår att det finns russin i fruktkaka ... vad mer kan sägas om henne?
Hon blir helt otroligt vän med prinsessorna. Här kommer vi till stilisktiska fadäser. Man ska inte smacka - alla vet det - om man inte måste smacka för att uppmuntra än häst att öka farten. Elizabeth smackar TVÅ gånger på EN sida. Och det åt sin lillasyster. Helt oförståeligt och otroligt.
Och Elizabeth utbildade sig till mekaniker och var intressrerad av lantbruk ... det är också otroligt att hon ska tillbringa en hel bok med att leka med en ponny i trädgården (som Sophie tittar på) och att prata med bibliotekarien (som itne fanns).
Nu finns det en hel uppsjö av "historiska böcker" (där historia inte stämmer) som riktar sig till kvinnor (eftersom kvinnor inte försjätnar historiskt korrekta böcker?) där kvinnor i nutid släktforskar och alltid hittar kvinnliga släktigar som uträttade stordåd under andra världskriget. Som om det inte räcker att försöka baka utan ägg, odla sina egna grönsaker och arbeta och uppfostra barnen och bli änka efter en RAF pilot. Nej, större och smaskigare och mer otroligt än så ska det vara. Nutiden utspelar sig i USA (för att fånga en ameriknask publik måste man ha med amerikaner?) och coronapandemin pågår. Om det är någon nutidshistoria man inte längtad efter att se inklämd i historiska romaner så är det coronapandemin och lockdown och alla nyheter om covid-19. Nutidsdelen hade kunnat strykas helt - liksom Lacey som är totalt ointressant som karaktär. Kul för henne att hon släktforskar under pendemin. Vem bryr sig.
Myket av de vitiga händer off stage - som vem Sophie kärar ner sig i och gifter sig med - en del av marknadsföringen går på feelgood-romance och så får man helt enkelt inte göra i en feelgood-romance, att ha romansen off stage. Också off stage: avslöjandet vem eller vilka spionerna var och vem eller vilka som skulle ha uppgifterna. I en handling som huvudsakligen utspelar sig 1938-1940 ... ska du verkligen behöva vänta till 2022 för att få reda på "whodunnit"? Läsaren snuvas alltså både på romansdelen och på thrillerspiondelen. Det berättas vad som hänt, istället för att det visas och upplevs.
Dessutom. För att vara en bok om en bibliotekarie så lär man sig ingenting om forna tiders arkivarbete och bibliotekariearbete. Det är väl också off stage.
En fotnot: Det har jobbat en spion på slottet - en kändis från The Cambridge Four, Anthony Blunt, blev anställd som slottets konstexpert. Detta har bland and annat dramatiserats i The Crown. Spionen spelades då av Samuel West - bland annat känd som veterinären Siegfried Farnon i All Creatures Great and Small. Visst överträffar verkligheten fiktionen ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.