Arrangör: Kammaropera Syd
Medverkande: Marianne Mörck, Rickard Söderberg och en stor ensemble där gräddan av Sveriges operasångare presenterar historiens främsta gudar och gudinnor i en fartfylld operettrevy
I orkesterdiket sitter solister från hela Skandinavien framför dirigenten Jonas Samuelsson
Föreställningens längd: 2,5 timmar inkl. paus
Premiär: 28 juni 2024, 19.00
Speltillfällen: Kvällsföreställningar 19:00, matinéföreställningar 14:00, 29 juni - 7 juli
Mer info
En oemotståndlig operett-revy firar jul i juli med gudomliga Marianne Mörck som berättare, Lucia, gudinna och sig själv. Richard Söderberg som tenor, tomte, gud och teaterchef. Vilken av rollerna smäller högst? Det är förmodligen tenoren… Kammaropera Syd har den äran att presentera den nyskrivna operettrevyn Gudar och gudinnor.
I år bjuder Richard Söderberg & Co på en extra smaskig föreställning … Operan som konstform dissekeras och massakreras, det firas jul i juli och det serveras långsökta rim även utan gröt. Det är en respektlös och publikfriande kulturhyllning som är ute efter att roa publiken – och att bjuda på musikaliska framträdanden i världsklass från många olika artister och genrer.
Kan man rädda världen med Kultur och ett glas vin i pausen?
Gudarna samlas till G-20 möte och Apollon vill rädda världen med Kultur. De fyra krigsgudarna på plats är inte helt övertygade om planen, men Apollon lyckas övertala de andra en efter en … från Asaguden Oden till den indiske elefantguden Ganesha om kulturens förträfflighet. Dionysos faller för Apollons säljsnack när han får klart för sig att Kultur … det betyder ett glas vin i pausen!
Birgit Nilsson och Stefan & Krister hyllas
Det framförs hyllningssånger till Kulturen. Bach, Mozart och Skånes stolthet La Birgit Nilsson blir omnämnda … liksom dansband, Ullared och tv-serien Vänner. Buskisduon Stefan & Krister blir omsjungna hela TVÅ gånger! Kanske är Falkenbergsduon lite i smyg Richard Söderbergs idoler? Det vilar en hel del buskis över föreställningen. Och revy, med många fristående små nummer. Falkenbergsrevyn får se upp, deras position som Sveriges roligaste revy kan vara hotad när det firas jul i juli i Ystad. Och visst har folk i Stockholm börjat snegla på Ystad — de vill också ha roligt och vara publikfriande och spela operett!
De är vassare på Vallarna när det gäller ekivoka skämt. Men där Komedins Musa ibland fallerar en smula, där täcker Musikens Musa upp med råge. Sång och musik är genomgående av världsklass. Liksom akustiken och atmosfären i den anrika teatern.
Teater reflekterar över teater
Det verkar förresten vara på modet att framföra självreflekterande metadramer just nu … Teater om teater. De senaste åren har vi till exempel sett olika versioner av The Play That Goes Wrong, som publiksuccén Peter Pan går åt helvete i regi av Edward af Sillén, och en hel trilogi av kultur- och-teaterreflekterande dramer av och med Andreas T Olsson. Sufflören och Kulturbärarna och nu senast Ett resande teatersällskap … där tragedisällskapet och komedisällskapet konkurrerar om publiken. Tragedin må få de fina recensionerna, men det är komedin som får publiken.
Det är svårt att strunta i bra kritik
Söderberg & Co rimmar glatt och sjunger om att de inte bryr sig om kritiken – de vill bara underhålla publiken! Publiken skrattar och applåderar.
Men visst bryr sig väl Söderberg lite om kritiken … i alla fall om det är bra kritik. Ingmar Bergman sa att det är svårt att inte ta till sig beröm och att strunta i bra kritik.
Vass första akt
Första akten är vass. En stor del av handlingen utspelar sig i operans värld – denna kulturyttring som verkligen behöver räddas av Apollon (och få mer kulturstöd?).
Marianne Mörck, i rollen som berättaren, förklarar operans regler. Ouvertyren som ska ge oss ett smakprov. Att det alltid är något som är borta. Som en nål eller ett brev (Det är samma regler i fars! Vi hänger med!) Och att tenoren är viktigast och dyrast. Basen sjunger alltid om något han förlorat, men ingen bryr sig om basen, för alla väntar bara på att tenoren ska komma tillbaka igen och riva av en ny trallvänlig aria. Pagerna är alltid förälskade i grevinnor (eftersom detta är så relaterbart för publiken). Mezzosopranen kan sjunga i över en minut om att hon bara har en kort minut och måste säga något snabbt snabbt innan hon måste gå gå genom dörren där där…
Söta och galna sopraner
Och så sopranerna. Som alltid är mycket söta och inte så lite galna. Både onstage och offstage? Elva vilt sjungande sopraner intar scenen och viftar med olika tillhyggen, en av dem håller upp ett avhugget huvud, det är förmodligen Salome (det var hon som önskade sig Johannes döparens huvud på ett fat, efter att ha flirtat med sin bonuspappa).
Det är mycket mycket roligt. Marianne Mörck är mycket mycket rolig. Publiken tjuter av skratt.
Den överarbetade kören som måste lära sig så många rim
Sedan blir det ännu mera meta … för vi kommer till den förbisedda och underbetalda kören. Om de överhuvud taget får betalt? Under hela tiden som Marianne Mörck analyserar operans fäblesser och fadäser spelar Richard Söderberg sig själv. Eller snarare en komisk variant av sig själv. Som tycker att det är lite onödigt att kören eller någon av de medverkande över huvud taget, inklusive Marianne Mörck, får betalt … för alla medverkande får ju exponering och det är mycket värdefullt!
“Om tjugo är är du känd,” lovar han Marianne Mörck.
“Då är jag 95 …” suckar hon.
Verklighetens Richard Söderberg är så klart mycket generösare.
Unga talanger får både betalt sommarjobb i vackra Ystad – och exponering.
Se nästa Stemme eller Söderberg först av alla…
Som publik finns det en extra lockelse i att man här kanske ser nästa Nina Stemme eller nästa Richard Söderberg INNAN de slagit igenom och blivit stora.
Och vi har fått se Marianne Mörck innan hon blivit adlad till drottning … ?! Annars kan hon knappast bli större. Hon har gjort allt. Fått medalj av kung Carl XVI Gustaf, målat med Lars Lerin och tänt ljus i SVT i rollen som julvärd.
Vad omfattas av begreppet Kultur?
Andra halvan av föreställningen har egentligen ingenting med kultur att göra. Med kultur tänker man på bibliotek som behöver få bidrag, läsfrämjande åtgärder, ett hål i marken som är ett konstverk, Banksy, Ulf Lundell, Lars Norén, Ingmar Bergman, suddiga svartvita foton … och Ruben Östlund som vinner Guldpalmen i Cannes och någon som kaskadkräks i en av hans filmer.
Myndigheten för kulturanalys räknar det som kultur att ladda ner Taylor Swift låtar hemma och lyssna på Spotify, att titta på tv-serier hemma, att se på film hemma och att läsa böcker hemma. Tänk vilken massa kultur man konsumerar! De flesta ser på tv dagligen. Men är detta den Kultur som Apollon lovar ska sätta snurr på ekonomin, komplett med ett glas vin i pausen? Ska man inte anstränga sig lite för att vara kulturell? Typ ta sig till en teater, en konsert, en musikfestival … ?
Fika på biblioteket och ta kulturpoäng
De vanligaste besöksaktivitetena är enligt rapporten att besöka historiska sevärdheter, att besöka bibliotek, att gå på bio och att gå på museum. Nästa gång du besöker Kärnan eller fikar på biblioteket kan du skriva upp det som kulturaktivitet. Det här skulle ha kunnat bli kul sketcher. Apollon ger alla människor air pods och fri nedladdning för att vara “kulturella”. (Folk får dricka vinet hemma också, i pausen mellan varje låt … Dionysos dansar av glädje!)
Men Myndigheten för kulturanalys har tydligen missat att det är kultur att dansa kring majstången och sjunga små grodorna! Det har inte Ystads gudar och gudinnor missat!
Här kommer alla festerna på en och samma gång …
Richard Söderberg har låtit hela andra akten handla om diverse högtider. Som midsommar, födelsedag, jul, Lucia … och så finns skapelseberättelsen med. Bettet i äpplet som vi alla påminns om dagligen eftersom det finns som logga på vår i-phone. Och vår padda. Och vår dator. Och de där äppel-produkterna äter upp vår tid dagligen … så var det med det syndafallet. Men vi vill ju åt all den där utlovande “kunskapen” som finns i äppel-produkterna.
Adam och Evert
Adam ska få sin Eva. Richard Söderberg går nu in i rollen som Moseboks-Gud. Vilket inte är samma roll som Richard Söderberg som teaterchef eller tenor-gud, även om tenorer, enligt Marianne Mörcks berättare, tror att de är gud … eller i alla fall guds gåva till mänskligheten. Och teaterchefer kanske också har någon slags guds-komplex?
Hur går det med att skapa en Eva till Adam? Det bir en Evert istället. “Det är Evert Ljusberg!” Damerna bakom mig tjuter av skratt. “Titta, det är Evert Ljusberg!” Så ska Adam och Evert Ljusberg befolka världen. De är inte konstigt att republiken Jämtland är så glesbefolkad.
Vad får Oden nu för tiden? Tofu?
Julen firas konstigt nog INTE för att vi offrade grisar till Oden innan vi blev veganer eller vegetarianer (vad får Oden för offergåvor idag? tofu?) utan för att en snubbe blev så glad att få en hantverkare i familjen. En hantverkare är svårare att få tag på än en gudomlighet. Tror vi på att de gick till Betlehem? Ack nej. Dick Harrison har påpekat att romarna gick själv runt och räknade folk. Så klart. Romarna marscherade ända till Hadrianus mur, romare gillar att knata runt i formation och kontrollera saker. Påsken hoppar man över. Den roligaste högtiden av dem alla … just detta att man firar olika dagar varje år. Var det ingen av lärjungarna som skrev upp när Jesus dog?
Från lokalkomedi till världskomedi
Förra årets sommaroperett på Ystads Teater hade vackre musik och vacker sång – men komedin var något av en besvikelse, den var väldigt lokal. I år är det inte lokalkomedi utan världskomedi som står på schemat. Alla kan hänga med.
Finns det något att bli upprörd över? Ja. Känsliga tittare varnas för en pepparkaksgubbe i akt två. Pepparkaksgubbar är inte PK. Du kan klä ut dig till vad du vill – Spindelmannen, Hulken, Grinchen (har du grön ansiktsfärg kan du få både en Hulken och en Grinch) men inte pepparkaka. Där går gränsen. Även om Lussetåget mer och mer ser ut som ett Halloweenfirande med en lång rad Disneyfigurer och Marvelprodukter.
Gudar och gudinnor ett tacksamt tema
Temat med gudar och gudinnor är som gjort för komedi – eller operettrevy. Richard Söderberg, Marianne Mörck, Ystads Teater, sommarfint, musiker i världsklass, sångare i världsklass … och en kavalkad av många av operahistoriens greatest hits. Liksom några musikalpärlor och ett par kända moderna visor. Till och med en Disneylåt. Och The Christmas Lobster från Love Actually är med! Havet är djupt!
Det här är helt annorlunda än allt annat som erbjuds i sommar som underhållning. Härligt att det står ut. Och vilka toner! Gå och se för ett gott skratt och för god musik – och för gott fika!
PS. Hur blev det med Dionysos vinpimplande i pausen? Alla besökare på Ystads Teater verkar beställa kaffe och hembakat. Hallongrottor, kanelbullar och kärleksmums i långa banor … Demeter ler lycklig i sin himmel när hon ser hur mycket vetemjöl som går åt! Tack vare kulturen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.