FILM: Deadpool & Wolverine - Bertolt Brecht hade varit stolt över den här filmen

 

Betyg: 4

Hugh Jackman och Ryan Reynolds har gjort sitt allra bästa för att det senaste superhjältespektaklet ska bli en megasuccé. Inte bara under själva filminspelningen utan även under intensiva promotionturnéer inför filmens biopremiär. De har personkemi både on-screen och off-screen.  Och så verkar de så sympatiska.  En är från Australien, en är från Canada och de kan inleda möten med att prata om allt annat än filmen, som att England ska vinna Euro 2024 och att Harry Kane kommer att göra hattrick (tre mål på en halvlek). It's coming home! I ett annat universum kanske detta händer just nu ... Men det är sympatiskt enbart det faktum att de vet att fotboll inte är ett spel där man helt sonika plockar upp bollen med händerna och springer. Och att de bryr sig om vad som händer i Europa. Make the World Great Again.

Vad Deadpool & Wolverine handlar om ... är egentligen inte så viktigt. Vi får se två superhjältar som inte är helylleamerikaner i huvudrollerna.  Och vi får se två väldigt bra britter i skurkrollerna. Emma Corrin, känd från The Crown, i rollen som Cassandra Nova - drottning över en Mad-Max-liknande undre värld där alla "rester" hamnar. Inklusive skylten från gamla goda 20th Century Fox där Deadpool gjorde debut en gång i tiden. Innan Disney köpte Fox och skrotade namnet.  Det här är en klassisk bombastisk överdriven "comic book villain" och hon tycks ha roligt när hon lägger huvudet på sned och ser söt ut samtidigt som hon gör elakheter.

Agent med ambition att avancera   

Den som är verkligt ruggig är dock Matthew Macfayden, känd från Succession, en dödligt farlig mellanchefsbyråkrat som tänker göra slut på Deadpools universum för att stiga i graderna. Han styr över ett landskap av kontorsslavar och är den som är ett hot på riktigt - helt utan superkrafter. Det byråkratiska TVA (Time Variance Authority) har figurerat tidigare i Marvels universum och Deadpool påminner om vilken tv-serie och vilket avsnitt som Macfayden var med i.

Slipper hemläxa

Men för första gången på länge gör det inte något om du inte gjort hemläxan som Marvel brukar kräva för att hänga med. Deadpool bryter den fjärde väggen och förklarar saker hela tiden (en förklarare skulle behövas till alla Marvels senaste filmer) och dessutom: Det är ingen som bryr sig om vad som händer och hur det hänger ihop. Det här är som en lång rad med SNL sketcher, Buster Keaton imitationer med slapstick och sekvenser där det bara tramsas.

Män i grå kostymer styr över superhjältarnas överlevnad  

Centrum i historien är en bromance där kärlek börjar med bråk - mycket bråk och rejält med splatter. Femtonårsgräns för filmen i Sverige. Är det något som är hemskt? Förutom att män i grå kostymer har för mycket makt ... ? För det är de som egentligen beslutar vem som överlever och inte (bokstavligen när det gäller superhjältar - Batgirl kom aldrig ens ut ur filmburken) och som vill styra superhjältarnas tid och liv. Nej, ingenting känns upprörande, dels för att det är så överdrivet, som tramsiga små sketcher, dels för att det är så distanserat och så uppenbart att det "bara är på film". 

Statisterna måste hinna ur vägen ...

Att det bara är på film är något som Ryan-Deadpool påminner om flera gånger. Som när han säger vad de får och inte får göra för producenten Kevin Feige. Som när han berättar om att bli uppköpt av  Disney. Som när han säger att statisterna måste hinna ur vägen innan de börjar fajtas. Eller att Robert Downey Jr inte ville göra en cameo. Eller att Chris Evans var för dyr för att behålla längre än i en liten roll, annars hade budgeten överskridits. Och att Ryan-Deadpool själv absolut inte kan bli dödad av en soldat-statist för det hade varit alldeles för nesligt. Och att Wolverine kan sjunga och dansa (Hugh Jackman slog igenom som musikalartist) utan att värma upp. Och att de riskerar att stämmas av Mad Max franchisen (Warner Bros.) för intrång på deras område. När det drar ihop sig till fajter eller cameos påpekar han att det är det här publiken har väntat på ... så det är bäst att mjölka situationen för allt vad den är värd.

Gamla hjältar och skurkar återvänder

Det finns gott om små roller för forna tiders superhjältar och superskurkar, sådana som varit med i gamla filmserier som 20th Century Fox gjorde innan det blev trendigt med superhjältefilmer. Mitt ibland allt det ironiska och all satir finns här ett kärleksbrev till de gamla superhjältefilmerna, en nostalgiöverdos som är svår att värja sig mot och Ryan Reynolds gillar superhjältar och comic books på allvar ... han gör inte superhjältefilm bara för pengarna. Inte Hugh Jackman heller, även om han kanske behöver gaget till sina dyra hudvårdsprodukter (det kostar på att vara evigt ung superhjälte i 25 år).

Släkt med Spider-Man No Way Home

Spirituellt sett är filmen besläktad med Spider-Man No Way Home - man bjuder in en rad andra superskurkar och superhjältar från de gamla kasserade eller daterade filmserierna och erbjuder drivor av nostalgi.

Men Deadpool & Wolverine har ett poppigare soundtrack och en mer ironisk inställning till det där med multiversum och filmskapande. Bertolt Brecht hade varit stolt över den här filmen, den är packad med "verfremdungseffekter" --- och det påpekas till och med att det är tröttsamt med multiversum (det är det).

Hugh Jackman spelar dock hela tiden "straight man" och den känslomässiga utdelningen är att se Logan - en version av Logan från något universum - få ett lyckligt slut. Och i något universum gör Harry Kane hattrick och blir inte bara MVP - han får även lyfta en buckla med sitt lag.