Singelkvinna i sina bästa år får ihop det med en lite yngre och dessutom mycket berömd man ... och får kalla fötter eftersom hon har en dotter som inte ser med blida ögon på förhållandet.
Det där summerar två av årets mest populära filmer. Michael Showalters sexiga romcom The Idea of You, där Anne Hathaway får ihop det med en Harry-Styles-liknande boy band karaktär, och den nya Netflixkomedin i regi av Richard LaGravenese: A Family Affair. Richard LaGravenese har bland annat skrivit manuset till modern tids mest romantiska Hollywood drama: The Bridges of Madison County.
Typisk sommarunderhållning
A Family Affair är egentligen gammaldags buskis eller spring-i-dörrarna fars uppdaterad med snygga Hollywoodstjärnor. Folk springer in i dörrar och slår i huvudet och hittar brev eller paket vars innehåll missförstås. Och på slutet redas allt upp och nya par har bildats.
Det är precis sådan mysig sommarunderhållning som publiken verkar vilja ha. Alla människor är goda innerst inne, och är de sura och arga så är det förmodligen bara för att de slagit i huvudet och är tillfälligt sinnesförvirrade.
Den personliga assistentens djävulska dilemma
Början av filmen är väldigt lik Djävulen bär Prada (en gammal Anne Hathaway klassiker) där den unga Los Angeles tjejen Zara Ford (Joey King) länge stått ut med ett otacksamt jobb som personlig assistent till en självupptagen Hollywoodstjärna vid namn Chris Cole (Zac Efron). Stanna kvar och slita ont ... eller börja om från noll någon annan stans ... det är den personliga assistentens djävulska dilemma. Jobbet omfattar bland annat att köpa presenter åt Chris Coles båda hundar och själv betala för dem ("Annars blir inte hundarna överraskade!") och att gå runt till hans nydumpade flickvänner och hämta hem hans grejer. I fjärran hägrar ett framtida jobb som producent, men efter två år av skitgöra och inget assisterande producentjobb i sikte ... så säger Zara upp sig.
Städar du här?
Chris Cole saknar snabbt sin personliga assistent - och han trodde inte att hon hade slutat på allvar - så han bestämmer sig för att besöka henne i på hennes hemmaplan och blir blixtförälskad ... i hennes snygga mamma Brooke, en långbent vacker blondin som städar skiten ur bokhyllorna till tonerna av Blondie. (Först tror Cole att Brooke är den inhyrda städerskan ... Hollywoodfolk städar tydligen inte själva.) Vem skulle INTE bli blixtförälskad i Nicole Kidman? Hon ser ut som ett slags obestämbart evigt ung älva som inte är av denna världen och hon ser faktiskt yngre ut än Zac Efron (trots att han uppenbarligen har haft en del jobb gjort för att fortsätta att se ut som i High School Musical). Det här är Hollywood, alla är på jakt efter Dorian Grays porträtt.
Chris Cole håller på med en serie actionskitfilmer (som kunde ha varit gjorda av Netflix) och han inser att Brooke kan hjälpa honom att få fason på manuset. Hon är en berömd, prisvinnande författare ... förutom att hon är en vacker älva med en garderob full av dyra designerkläder som hon fått i present av Vogue.
Perfekt personkemi
Det är perfekt personkemi ... både mellan karaktärerna och skådespelarna. De tycks ha uppenbart kul tillsammans. Zac Efron verkar älska att spela korkad och självisk skådespelare och att driva med Hollywood. Man har sett Nicole Kidman så många gånger nu som sval isdrottning i mängder av thrillers, deckare och dramer ... det är fint att se henne släppa ner sitt långa hårsvall och ha riktigt skoj och flamsa och tramsa i en buskisroll.
Relationer och generationer i fokus
Det är också fint att relationerna mellan olika kvinnor står i fokus. Dotter-mamma-farmor. Väninnor.
Svärmor-svärdotter. Det finns dialoger som inte bara är ytliga och tramsiga och komiska, och som till exempel handlar om att gå vidare även när livet gett en rejäla smällar. Farmor Kathy Bates är härlig ... och ja, hon har också en ny kille på gång. Men det är inte den relationen som filmen fokuserar på utan relationen till hennes svärdotter och dotterdotter. Och allas karriärer analyseras. Att kvinnor ska skämmas både om de inte är framgångsrika och om de är framgångsrika (speciellt mer framgångsrika än sina respektive) ... det är ett tema som känns igen. Tyvärr.
Joey King får en bra karaktärskurva ... äntligen!
Joey King är mest känd för Kissing Booth trilogin på Netflix där hennes karaktär velade mellan olika killar och man bara önskade att hon skulle dumpa dem alla. Här har hon en betydligt bättre karaktär att utforska, med bättre relationer. Hur är man en bra person? En bra vän? En bra dotter? En bra sondotter?
I alla relationer har Zara alltid satt sig själv först, och under filmens gång inser hon att det inte är bara är Chris Cole som behöver ändra på sig för att få ett bättre liv och en bättre karriär ... och för att bli en trevligare och mer empatisk medmänniska. Zara behöver se sig själv i spegeln och inse att på sitt sätt är hon likadan som Cole. Egocentrerad. Om än inte lika rik och mäktig.
The Bridges of Madison County ... it ain't. Men det är bra för att vara Netflix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.