PASSIONEN – ypperlig filmatisering av årets Nobelpristagare

Regi: Danielle Arbid
Skådespelare: Laetitia Dosch, Sergei Polunin, Lou-Teymour Thion
Land: Frankrike
År: 2020
Genre: Drama, Romantik
Originaltitel: Passion simple
Engelsk titel: Simple Passion
Längd; 99 minuter
Format: DVD, VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4

“Har du läst årets Nobelpristagare i litteratur?”

“Nä. Men jag har sett filmerna.”

Nu är detta ju inte alldeles sant. Jag har läst årets Nobelpristagare i litteratur, för länge sedan, när hon var Bookerprisnominerad. Liksom förra året visade det sig att Nobelpristagaren stod att finna på gamla Bookerprislistor. Men sant är också att jag sett filmerna. Och att de är ypperliga. På alla sätt och vis.

Redan filmad?!

Fransk film tar litteratur på allvar och kulturvärlden tar film på allvar. Det är stor skillnad på olika länder. Den svenska kulturstudion som skulle kommentera Nobelpriset, liksom medverkande i Kulturnyheterna, verkade så förvånade över att böcker av Annie Ernaux var filmatiserade.

Och nu till grädden på moset: Filmerna finns redan utgivna i Sverige, med svensk text.

Passionen är baserad på romanen Passion simple och en annan film, Omständigheter, som släpptes på DVD tidigare i år är baserad på romanen L’événement, som kom ut i svensk översättning på Norstedts förlag så sent som september 2022

Filmen Passionen sägs vara baserad på en autofiktiv roman, men om Annie Ernaux skriver autofiktion, därom tvistar de lärde, och det kan de fortsätta med.

En väldigt fransk genre

Laddade möten mellan två individer som bildar ett högst omaka par skulle kunna sägas vara en väldigt fransk genre. Det görs i alla fall många filmer och romaner om just detta just i Frankrike.

I Passionen är Hon en kvinnlig akademiker och singelmamma och Han är en ung gift diplomat. Slumpmässiga möten utvecklar sig till en gränslös passion som hotar att förtära allt och alla.

Balettdansören Sergei Polunin (porträtterad i dokumentären Dancer och Laetitia Dosch (känd från Jeune Femme) intar huvudrollerna och det hettar till rejält, med den kvinnliga passionen i fokus. Alla filmvetare som letar en kvinnlig blick och hunkar som den kvinnliga blicken ska vila på, de kommer att ha rena rama julafton i en och en halv timme.

Regissören Danielle Arbid, som tidigare har gjort Parisienne och Un homme perdu vet hur man skildrar just kvinnlig passion på film.

Snygga blinkningar till Hiroshima Mon Amour

Det finns fina blinkningar till Catherine Breillats Romance och den underbara klassikern Hiroshima Mon Amour av Alain Resnais och Marguerite Duras.

Den kvinnliga huvudpersonen går på bio med sin bästa väninna (som är precis så vettig och skojig som en bästa väninna ska vara) och de diskuterar denna berömda passion och hur Emmanuelle Riva blir uppvaktad av föremålet för sin åtrå. (Kul att veta: Rollen som Anne i Amour gav Emmanuelle Riva en Oscarsnominering för bästa kvinnliga huvudroll så sent som 2013. 86 år gammal är Riva den äldsta någonsin att bli nominerad i den kategorin.)

Humoristisk betraktelse av Michelangelos kända marmorstaty

Allt i Passionen är inte finkulturell diskurs, även om det blir föreläsningar om Baudelaire och Aphra Behn mellan varven. Visst finns det även humor och roliga scener. Som när protagonisten är på semester i Florens och spanar in Michelangelos David – eller snarare, Davids snygga häck … Visst är den lite lik
Polunins vältränade balettrumpa?

Och tack och lov … Vladimir Putin tatueringen som Polunin valt att ha över sitt hunkiga bröst är översminkad under hela filmen. (Vad är det för fel med att tatuera en gullig hundvalp vid hjärtat? Eller ett hjärta? Hur känns det för en motspelerska att slita av skjortan för en passionerad filmscen och mötas av Vladimir Putins nuna?)

Filmisk dialog med fransk finess

Passionen lyckas med konststycket att gå in i
en livfull dialog med den filmiska framställningen av kvinnlig passion, och lutar sig mot de stora klassikerna, samtidigt som den skapar något eget och modernt med fransk finess.

Polunin kanske borde ha slappnat av lite mer i sin roll, han är något för stel och kantig, men hans träiga sätt passar i alla fall hur rollfiguren beskrivs i boken och
Dosch … hon helt enkelt regerar.

Slutligen ett stort grattis till Njutafilms för att de har gett ut årets Nobelpristagare! Dubbelt upp. I filmversion.