THE BLACK PHONE – som vintage Stephen King blandat med klassisk folksaga och modern seriemördarthriller

 

Regi: Scott Derrickson
Skådespelare: Mason Thames, Madeleine McGraw, Ethan Hawke, Jeremy Davies, James Ransome
Land: USA
År: 2022
Genre: Skräck, Thriller
Längd: 103 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: SF
Betyg: 2

Äpplet faller inte långt från päronträdet. Joe Hill har gett sig in i skräckgenren, precis som farsgubben Stephen King, och filmen The Black Phone är baserad på en novell av Hill. Regissören Scott Derrickson är mannen som skulle ha gjort Doctor Strange and the Multiverse of Madness, men på grund av “kreativa meningsskiljaktligheter” blev det inte så. Namnet Joe Hill låter som en av killarna i 21 Jump Street, men det här är snarare 21 Jump Scares. (Ja, eller 2 till 1 Jump Scares).

Känslan i The Black Phone är som om man hade blandat lite gammal vintage Stephen King, typ Det, klassisk gammal folksaga, som Hans och Greta och modern seriemördarthriller, typ To Catch a Killer – en film som är baserad på verkliga fall, där gärningsmannen kidnappar och mördar en rad vackra pojkar. På fritiden gör han sedan inhopp som sjukhusclown. Liksom i The Black Phone så utspelar sig handlingen 1978.

Finns det ungar utan clownfobi?

Ethan Hawke spelar mannen som kallas “The Grabber”. Utklädd till clown och med svarta ballonger lockar han unga pojkar som sedan mördas i hans källare. Varför någon skulle bli lockad av en clownmask … ? Finns det ynglingar som inte sett Det och Det sjunde inseglet och fått clownfobi för livet? Varför tar The Grabber förresten alla pojkar från samma pyttelilla område? Det borde öka chansen att åka fast. Ja, det visar sig att det faktiskt ökar chanserna att åka fast.

Spöken kör unplugged

Precis som i så många Stephen King berättelser så är det 1970-tal. Ingen har mobiltelefoner och andra high tech hjälpmedel, på väggen i The Grabbers källare sitter en svart telefon med gammaldags lur och nummerskiva. Den är inte inpluggad i jacket, och på 1970-talet fanns inte trådlösa telefoner, men spöken kör trådlöst i alla fall. Alla de gamla mordoffren ringer till det senaste offret i källaren, Finn Blake, för att ge honom råd. Finn kan tillbringa en osedvanligt och osannolikt stor tidsrymd med att planera hur han ska fly utan att The Grabber märker någonting.

Varför behöver Finn en telefon? Eller varför behöver spökena en telefon? Finn förstår i alla fall att han ska lyfta luren, det var mer än vad ungarna i tv-programmet 1 mot Sverige kunde räkna ut. (Mobiltelefoner har inga lurar – det är sååå passé!)

Drömtydning leder jakten

Under tiden som Finn är fången och pratar i telefon så drömmer Finns syster Gwen – utan att ha tillgång till någon övernaturlig telefonlinje – om hur pojkarna försvunnit och mördats. Polisen tar hennes drömmar på största allvar och en räddningsaktion utifrån är på gång, man ser hur de närmar sig förövaren bit för bit … Ska Greta hinna rädda sin Hans igen, ska Gwen hinna rädda Finn, eller ska Finn och spökena göra slut på The Grabber, eller kommer The Grabber att dra det längsta strået …?

Miserabla hemförhållanden

Precis som i så många av Stephen Kings berättelser så är barnens hemförhållanden miserabla. Finn och Gwen bor med sin pappa som misshandlar dem regelbundet, eftersom de har övernaturliga förmågor som skrämmer honom (de kan båda två kommunicera med spöken, precis som sin mamma) – eller så misshandlar han barnen eftersom han är alkoholist och har dålig impulskontroll? Inga utomstående verkar lyfta ett finger för att hjälpa barnen. Fosterhemsplacering, eller familjehem, kommer aldrig på fråga.

Bill Skarsgård är inte den mesta clownen i Hollywood

Ethan Hawke brukar spelar sympatiska killar, ofta charmiga slackers och trevliga losers … Med The Grabber kanske han har karvat ut ett nytt fack för sig själv? Bill Skarsgård får se upp. Han är inte längre den mest skrämmande clownen i Hollywood.

Mason Thames och Madeleine McGraw är riktigt bra som Hans och Greta – alltså Finn och Gwen. De kan båda två ha lysande skådespelarframtid framför sig. Om de inte faller i några fällor.

Blir deckare förresten bättre av att bara vara deckare? Utan att ha andra pretentioner? T.S. Eliot (kattälskare, deckarfantast och Nobelpristagare) gav några deckarråd: Skippa fåniga utklädnader, övernaturliga element, övernaturligt begåvade problemlösare och fåniga maskiner. The Black Phone har allt detta. Fyra av fyra. Ja. Berättelsen hade kunnat vara lite bättre. Och mycket mindre fånig. The Black Phone har fallit i fällan.