STACEY HALLS : BARNSKÖTERSKAN – extremt driven och aktuell psykologisk thriller

 

Förlag: Bokfabriken
Genre: Skönlitteratur i översättning
Originaltitel: Mrs. England
Översättning: Sara Jonasson
Antal sidor: 304
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-08-22

Året är 1904 och England är världsledande på en mycket specifik exportprodukt: Barnsköterskor. Visst, britter i förskingringen vill ha dem – men det är inget emot hur mycket alla andra vill ha dem. Engelska barnsköterskor är en obestridlig statussymbol.

Familjen Vanderbilt i New York har precis beställt en barnsköterska från Norlandinstitutet, en framgångsrik arkitekt i Chicago har beställt en barnsköterska, imperiebyggare, kändisar och nyrika knösar över hela världen beställer barnsköterskor … och föreståndaren för Norlandinstitutet kan inte förstår varför i hela världen Ruby May inte vill ha en ny och spännande tjänst utomlands. Vem vill inte se New York? Amerika? Australien? Brave New World!

Nekar gyllene biljett och fin karriär

Men Ruby May nekar hårdnackat alla gyllene biljetter till hög lön, lysande karriär och äventyr. Istället tar hon anställning hos en familj i Yorkshire. Släkten är gamla kvarnägare, de blev rika på alpackor och ull, och håller nu på med den relativa nymodigheten bomull. Det dammar något förfärligt och fabriksarbetarna får i sig så mycket fluff under dagens arbete att de knappt kan få ner någon lunch.

Brontës hemtrakter

Yorkshire är Brontës hemtrakter och det märks. “Gothic horror” hänger i luften. Miljöerna är suggestiva – både interiörer och exteriörer. Det finns till och med en gravgård vid hedarna. Och vild och farlig natur med vinande vindar och vassa klippor och vattenfall och mörka strömmar. Det finns också gamla knotiga träd som Heathcliff skulle kunna dunka huvudet i medan han skriker “Cathy!” i regnig motvind. Om han inte först blir kvävd av allt koldamm.

Mörkt, kallt och dammigt

Huset är avskilt, mörkt, kallt och ständigt dammigt av utsläpp från fabrikerna. De mörka tapeterna och den dunkla inredningen är till för att koldammet inte ska synas så väl, men det hjälps inte. Ruby May dammar barnkammaren två gånger dagligen. Minst. Och hon beställer upp massor av varmt vatten från köket. Och hon levererar ner massor av stora påsar fulla av tvätt. Ändå svävar både damm och olycksmoln ständigt i luften. Miljön vill aldrig bli ljus, ren, hälsosam. Hur mycket Ruby May än dammar, tvättar och skrubbar.

En barnsköterska är inte en barnflicka

Ruby May är noga med att hon är barnsköterska – inte barnflicka. Det är stor skillnad på “nurse” och “nanny“. Hennes titel är “Nurse May” alltså “Syster May“. Ruby May är stolt över sin utbildning. Som bland annat inkluderade några månaders tjänst på barnavdelningen på ett sjukhus. Vill man reta upp Ruby May är det bara att kalla henne “barnflicka”. Vilket många gör i den lilla byn i Yorkshire.

Äter man kvällsvard efter teet?

Så många begriper inte varför man ska ha en fisförnäm utbildning i sjukdomar och pedagogik och trams för att se efter barn … det kan väl vilken idiot som helst göra? För en mycket billigare peng, dessutom! Inte blir det bättre av att Ruby May använder ett helt annat språk än de andra anställda i huset.

Tjänstefolket säger “te” och Ruby May säger “kvällsvard”. (Det där är inget som är typiskt för Yorkshire – all släkt och alla jag känner och någonsin har känt har sagt “tea” om måltiden som äts på kvällen.). Och vad är skillnaden på middag och lunch? Kokerskan håller på att bli vansinnig på Ruby May, innan hon ens har gjort sin första matbeställning till barnen hon ska ta hand om.

Inte tjänstefolk, inte familj

Barnsköterskan är inte tjänstefolk. Men hon är inte heller familj. Hon befinner sig någonstans mittemellan. Bor med barnen, tar hand om barnen, har rätt att ge tjänstefolket order och blir fotograferad tillsammans med familjen … Som statuspryl, när familjen ska ha sin bild i tidningen.

Ruby May har tre olika uniformer. Den finaste är för foton och fina spatserpromenader (helst utan koldamm och bomullsdamm), den mest basala är för städning i barnkammaren. Yta spelar roll. Yta kan bytas. Fort.

En Jane Eyre roman – på ytan

På ytan ser Barnsköterskan ut som en Jane Eyre roman, Charlotte Brontës gotiska romans där guvernanten får ihop det med chefen, i konkurrens med många andra brudar som hon får övertrumfa under berättelsens gång. Det gäller att visa att man är speciell, och det gäller att bli utvald av herrn i huset.

Herrn i huset, Charles England, kommer och möter Ruby May vid tåget, han blir direkt förtjust i henne och särbehandlar henne, han är till och med snäll nog att säga att hon som är så duktig behöver minsann inte det där Norlandinstitutet … som tar en del av hennes lön varje månad. De pengarna kunde hon ju ta själv! Ruby May inser plötsligt att institutet, som hon varit så stolt över, är fånigt och fåfängt, och resan de vill bjuda henne på till London, med kost och logi på fint hotell, tebjudning och teveronikaceremoni, det är bara trams.

Stackars missförstådd mörk hjälte

Charles England förändrar Rubys syn på omvärlden och hon fantiserar om att de vore gifta … Charles England har ju blivit missförstådd hela sitt liv, av sin mamma, sin styvmor, sin fru … det är ju bara hon själv, Ruby May, som verkligen förstår och älskar honom … Hujedamej, hur mången chicklit hjältinna och feelgood protagonist har inte resonerat på detta sätt och sedan tagit hand om hopplösa och sura karlar och svåra och egoistiska killar för att få sitt “lyckliga slut”.

Låser omsorgsfullt in frun

Ruby May tycker att Mrs England verkar vara en sådan kall och frånvarande karaktär. Som den snälle Charles tar så väl hand om! Han låser in henne på nätterna så att hon inte ska gå ut i sömnen till exempel … Hon är klumpig också, bränner sig på hans cigarrer, helt i onödan. Hur kan en sådan charmig och rik man ha fått en sådan tråkig fru, som aldrig vill gå ut och roa sig?

Parafras på den berömda Brontë-branden

Det finns till och med en scen i romanen som är som en direkt Jane Eyre parafras. Scenen i Jane Eyre där frun försöker sätta eld på huset … Här vrider frun på gasen och glömmer bort det och en tänd cigarr eller en tänd lampa hade varit ödesdiger – huset hade fattat eld. Ruby May räddar hela hushållet genom att vädra. Hon känner lukten. Herrn i huset tackar henne översvallande. Så snäll han är!

Detta är Ruby Mays synvinkel. Läsaren ser, och förstår, något helt annat.

Solklart fall av gasljus

Det här är ett solklart fall av “gaslighting”. Ja, det finns till och med gasljus i huset.

Herrn i huset har själv satt på gasen så att Ruby May ska få rädda alla. Han låser in frun, som är hans kassako, så att hon inte ska rymma med någon annan. Hon får aldrig träffa vänner. Hon får aldrig gå ut. Hon får inte ha kontakt med andra. Han misshandlar henne både fysiskt och psykiskt – bland annat genom att bränna henne med cigarrstumpar.

Allt tillhör honom

Enligt edvardiansk lag tillhör allt mannen. Frun och barnen. Hela fruns egendom – som bland annat omfattar hela huset — för det är hennes förmögenhet som han spenderar. Det är hennes föräldrar som han pressar på ännu mer pengar. Han har lyckats isolera frun från släkt, vänner, umgänge … Mrs England har ändå gjort upp en modig och snillrik flyktplan. Hon är inte helt nedbruten. Än. Men kommer hon att komma undan den nya barnsköterskan Ruby May, som har blivit till herrns nya husdjur, och som ständigt finns i närheten och spionerar och skvallrar … ?

Dubbla fall av manipulation

Egentligen innehåller boken dubbla fall av gaslighting. Dels fallet Mrs England, dels fallet Ruby May. Som läsare förstår man att Charles England försöker isolera även Ruby May – från Mrs England, från barnen, från eventuella vänner, från tjänstefolket, från Norlandinstitutet … Från alla som kan säga emot den “sanning” som han levererar Ruby May.

Extremt bra, driven och aktuell

Och Charles England har luskat ut Ruby Mays mörka barndomshemlighet och använder den mot henne. Som suggestiv utpressning. Fast det kanske inte var rätt plan? Ruby May har så länge förträngt sitt barndomstrauma, och att ta upp det till ytan igen förändrar hennes beteendemönster radikalt.
Ruby Mays hemlighet nystas upp bit för bit, traumat hon lider av, vad som hände hennes lillasyster, varför Ruby May aldrig kan ta ett jobb utomlands … och allt är baserat på en verklig, och verkligt ohygglig, händelse.

Den okunniga berättarens roll i en thriller

Barnsköterskan tillhör den typ av thriller om använder sig av “den okunniga berättaren” snarare än “den opålitliga berättaren”. Men visst blir effekten ofta lika spännande. Ibland är skillnaden mellan det som Ruby May “ser” och upplever och verklighetens faktiska förhållanden så stor att det blir snudd på komiskt. Som när hon lovsjunger Charles Englands välskötta bomullsfabrik och hur lyckliga arbetarna måste vara. Nej, de är inte alls lyckliga, de är överarbetade och sjukliga, och dessutom är fabriken fruktansvärt dåligt skött och går med förlust. Charles Englands svärföräldrar får hela tiden försörja honom, och ingen vet var i hela världen som pengarna tar vägen. De syns inte vare sig i den misskötta fabriken eller i det misskötta huset.

Lita inte på en försmådd person

Man ska inte lita på en försmådd person, säger ordstävet, men inte heller på en nyförälskad person. Urvalet av detaljer, och tolkningen av olika händelser, blir helt uppåt väggarna fel. Inledningsvis tänker och talar Ruby May som om hon vore huvudperson i chicklit feelgood — men hon har ju hamnat i en helt annan genre.

Börjar se fel i mönstret

En del av deckargåtan är att Ruby May så småningom börjar se “fel” i de mönster hon själv konstruerat. Ingenting går ihop i hennes hjältesaga om Charles England – en parallell dras till de vävar som spolpojkarna ska hålla reda på. Om mönstret blir fel, återstår bara en ohelig, oredig härva.

Ovanligt slut utan vit springare

Ett extra plus i kanten i romanen Barnsköterskan är det ovanliga slutet. Det kommer ingen potentiell friare, varken någon riddare på en vit springare eller någon snygg snickarlärling eller skogshuggare, för att rädda vare sig Mrs England eller Ruby May. Och ingen av dem får sitt “lyckliga slut” genom att hitta en karl. Det lyckliga slutet uppnås på oväntade och annorlunda vägar.

Extremt driven och extremt aktuell

Barnsköterskan är en modern psykologisk thriller, albeit i historisk miljö. Extremt bra, extremt driven, extremt aktuell.

Tips om mer gasljusläsning:
Känns det som om “gaslighting” bara fanns på gasljusens tid? Det här har blivit en allt vanligare form av misshandel i modern tid, och något som diskuteras alltmer. Till skillnad från fysisk misshandel syns den inte. Två samtida engelska bästsäljare har tagit upp problemet i fiktiv form, dels den avslutande delen i serien Bokhandeln för ensamma hjärtan av Annie Darling, dels Ann Cleeves deckare Albatross (The Long Call), som även filmatiserats.