Originaltitel: The Bad Guys
Regi: Pierre Perifel
Originalröster: Sam Rockwell, Marc Maron, Awkwafina, Craig Robinson, Anthony Ramos
Svenska röster: Björn Bengtsson, Ole Ornered, David Lenneman, Mikaela Ardal Jennerfors
Land: USA, Japan
År: 2022
Genre: Animerat, Äventyr, Komedi
Längd: 100 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: SF Studios
Betyg: 2
Det kommer ut två The Bad Guys böcker av australiensaren Aaron Blabey varje år. De slutar alla med cliffhangers och estetiken är influerad av Quentin Tarantino och Reservoir Dogs och det 1990-tal där alla filmer som ville vara coola skrev coola saker på väggen när coola karaktärer introducerades.
Filmen The Bad Guys har samma estetik. Handlingen utspelar sig i ett sändigt orangefärgat och soldränkt Los Angeles liknande stadslandskap där Wolf kör omkring i en svart bil och pratar med kameran, så som berättande filmkaraktärer som skulle vara coola gjorde en gång i tiden långt innan TV-serien Fleabag. Numera är det inte coolt längre. Men Wolf har inte fått Fleabag-memot.
Storslam i Las Vegas
Har du sett klassiska heistfilmer som Storslam i Las Vegas, hela den nya Ocean’s franchisen och Entrapment så förvånar dig inget i The Bad Guys – en tecknad kuppfilm som har fått den mesiga svenska titeln Tuffa gänget. Alla andra nordiska titlar är roligare. Barske Böller, Hurja Jeng!, Bad Guys – De er superbarske!.
Man kan fråga sig om The Bad Guys egentligen är en bra titel på en ny franchise. Folk kanske tror att det är Billie Eilish som ligger bakom den? Eller Will Smith som gjort en spin-off på Bad Boys? En alternativ och skojig titel skulle kunna ha varit Reservoir Wolves. En homage till inspirationskällan … Fast man hade behövt lite mer bett och lite mer vargar i mixen.
Rehabilitering för att hitta inre godhet
Till skillnad från handlingen i många amerikanska filmer så är kärnan inte att fånga och bestraffa skurkar, utan att rehabilitera dem. De kanske aldrig förr har fått en ärlig chans? Alla har ju sin inre godhet! I en filmvärld (och en verklig värld) där amerikanska snutar skjuter folk för att de springer, eller joggar, eller kör en för snygg bil som inte går ihop med utseendet, är detta en uppfräschande vinkling. Skurkar har också känslor! Eller som Jessica Rabbit i Who Framed Roger Rabbit säger: “I’m not bad. I’m just drawn that way!”.
“Varg som ska rehabiliteras och eventuellt lämna tuffa tuffingars tuffa klubb och kämpa mot fördomar …” Det hela låter som någonting från Bamse-tidningarna. Fast Bamse är inte så stor i Australien eller Amerika. För nordisk publik blir det mycket mer déjà vu – och har inte detta gjorts bättre och mer tankfullt förr?
Stereotypa stora stygga vargen och sexiga lilla räven
Sam Rockwell, som gör rösten till Wolf, gör en George Clooney imitation (vilket till och med påpekas inom ramen för handlingen i filmen) som ibland glider över i en Matthew McConaughey imitation. Det är inte lyckat. Det får en att tänka på att Matthew McConaughey är en mycket bättre karaktärsskådespelare och framför allt en mycket bättre röstskådespelare. Hans tolkning av optimistiske koalan Buster Moon i Sing-filmerna är genialisk och en av hans bästa rolltolkningar någonsin.
Den stereotypa sexiga tjejen i The Bad Guys, hon som “råkar” vara en räv (foxy är synonymt med sexig) är generisk och tråkig med tillhörande generisk röst – och nästan alla de andra rösterna är också generiska skurkröster som ska låta skarpa, raspiga, gangsterrökiga … och gapiga.
Invoterad “sexig” och inkvoterad “hacker”
Det är svårt att skilja dem åt. Både röster och personligheter. Och finns det någon lag i heistfilmer som säger att man bara kan ha en eller två tjejer med, och då ska en vara sexig och den andra, som inte är sexig, ska vara en Lisbeth Salander slash The Fast & the Furious hacker? Det är så tröttsamt.
Akwafinas roll är alldeles för liten och underutvecklad – på mer än ett sätt. Hon är en av få i hela filmen som lyckas visa upp ett uns av talang. Och då är varken hennes roll eller rollprestation speciellt bra. Inte alls i klass med den blå, fluffiga draken i Raya and the Last Dragon.
Platt Looney Tunes
Animationen i The Bad Guys är genomgående platt och Looney Tunes inspirerad. Och platt oinspirerad. För en generation som vuxit upp med Toy Story och Monsters Inc. (och Rayas fluffiga drake) duger det inte. Det är inte längre generationen som vuxit upp med enbart fem minuter platt tecknad Tom & Jerry i veckan som är målgruppen.
Det passiv-aggressiva marsvinet
Vi har alltså en varg, en haj, en spindel, en piraya, en orm och en räv som begår bankrån, snor juveler, planerar högtflygande konstkupper och toppar allt med att sno en meteorit. Travel Man. Richard Ayoade gör rösten till den passiv-aggressiva Professor Marmalade – eftersom alla “onda” karaktärer måste ha dokumenterad akademisk kompetens och en distinkt brittisk accent. Snacka om typecasting … Duger accenten inte till annat än skurk, nanny eller butler?
Måndag hela veckan
Det finns fel i The Bad Guys. Som att det är för många heists, filmen går som i en måndag-hela-veckan loop hela tiden, efter halva tiden är kidsen utmattade. De flesta (eller alla) filmreferenser och inside-jokes går över huvudet på målgruppen. Frågorna hopar sig, eftersom så mycket är oförklarligt utan filmiska förkunskaper.
Och varför finns det en piraya och en haj på land? De kan ju inte andas, de här gälar! Och hur kan en räv och en varg para sig när de är olika arter?
Handlar det om mobbing och utfrysning?
Handlar det om mobbing? Handlar det om rasism? (Eller art-rasism?) För alla rovdjuren är kompisar, och marsvinet som är gnagare får inte vara med! De mobbar honom! Och hans lampa! De är flera mot en! Det är bara den som pratar annorlunda, som har annorlunda dialekt, som inte får vara med … han är inte från samma land – så han kan inte bli kompis!
Ett av rovdjuren, ormen, låtsas vara kompis för att sno det ensamma marsvinets lampa. Det är sådant som barn är med om – att andra barn i kompisgäng, ”tuffa gäng”, låtsas vilja vara kompis, går hem till dem, snor deras leksaker, och går sedan tillbaka till sitt tuffa kompisgäng och skrattar.
Detta är plågsamt både för barnet och föräldrarna. Hur ska man kunna skydda barnen från falska kompisar?
Och … Är det så som ”hjältar” i en barnfilm ska uppföra sig? Som falska kompisar som utesluter för att cementera ”tuffheten” i sitt eget gäng?
Filmen är allmänt förvirrad och hade kunnat lära en hel del av att titta på Bamses och Vargens relation i de svenska barntidningarna.
Förvirrad, inkonsekvent antropomorfisering
Men allt detta är inget emot hur förvirrande det är för målgruppen att människor och djur är blandade och att antropomorfiseringen är så inkonsekvent och ogenomtänkt. Om man gör överenskommelsen att detta är en fabel och att människor ser ut som djur, då får man hålla sig till den överenskommelsen.
I fablernas värld …
Tänk till exempel på Ankeborg i Kalle Ankas värld. Alla vet, alla förstår, att det egentligen handlar om människor – trots att karaktärerna har nosar, mular, trynen, näbbar …
Det skulle se konstigt ut om karaktärerna plötsligt började göra typiska djursaker (som att gå i ide hela vintern, ömsa skinn eller svälja maten hel) – eller om alla utom Kalle Ankas familj var tecknade som mer eller mindre naturtrogna människor.
Ett par av favoritfilmerna, Lejonkungen, Robin Hood, Sing och Sing 2 har konsekvent djur i alla rollerna. I Sing samsas elefanter, hundar, koalor, får, gorillor, piggsvin och så vidare … och rockar loss till musiken.
Skurkaktiga djur omgivna enbart av fula människor
I The Bad Guys är det bara skurkgänget, och den ensamme Professor Marmalade, som är tecknade som djur. Alla andra ser ut som ganska dåligt tecknade, och tråkigt tecknade, generiska människor med generiska röster.
Och när ormen äter marsvin – äter han då upp andra människor, och är han kannibal, eftersom alla djuren egentligen är människor?
Det här kanske inte är det samtal du tänkt dig ha med familjen när du sett fram emot en tecknad stund med förmodad avkoppling.
