Fortsättning följer ... Novell tre och fyra i Snöstorm och kanelhjärtan!
En bra början kan sluta med att allt spårar ut ...
Och då menar jag inte bara lastbilen med paket. Jesper Tillberg är så bra på att skriva realistiska böcker om fotboll (till exempel Alla på bollen), och den sociala dynamiken i och utanför lagspelet, så man hade verkligen väntat sig något smart när han skriver om en tjej som älskar att spela bandy. Det finns SÅ MÅNGA som gör ett sånt fantastiskt jobb med att hålla igång alla klubbar (vare sig det är bandy, fotboll, badminton eller något annat) och organiserar saker på helgerna, så det hade varit kul med denna variant av julfirandet! Som sker i mer eller mindre uppvärmda sporthallar! Men, icke. Stor besvikelse!
Berättelsen går snart snett, det börjar handla om den sport-ointresserade brodern istället, han blir vän med en asocial tomte (!) i skogen och tillsammans gör de inbrott i lastbilen och så delar de ut alla paketen till vem som helst som kommer på stationshuset. Det här är bara så dåligt.
För det första är detta en Young Adult bok och målgruppen reagerar inte så positivt på en knäpp tomteflicka. Det här är inte fantasy, det är bara töntigt. Sedan är den här kopian av Karl-Bertils Julafton bara konstig. Varför skulle någon vilja ha någon annans beställda paket? Poängen med julklappar är att det finns en mening bakom dem, man har tänkt vilken sak, vilken färg/form/storlek som ska passa till någon (som tjejen i novell ett, som skulle få en balklänning) --- man kan inte bara dela ut paket till vem som helst. Det är tanken som räknas, att just denna sak har X tänkt skulle passa Y, för att ... och här finns ingen tanke bakom.
För det andra: Om man nu älskar barnslig fantasy så vet man att tomtar, nissar, alver etc. ... tillverkar alla julklappar själva! (Se t.ex. Matt Haigs Jultomten och Jag!) De gör inte inbrott i Schenkers transporter!
Sista delen kan inte bli sämre, tänker man, men det blir den. En spökhistoria som inte följer några regler (all fantasy måste följer de regler som berättelsen sätter upp) och som säger emot sig själv hela tiden.
Barn i mellanstadiet skriver bättre spökhistorier än det här, och detta är som sagt Young Adult. Och Y.A. läsare har höga krav på både spökhistorier och romanser och den här novellen får underkänt på båda delarna. Det är absolut inte logiskt och inte ens känslorna skildras på ett logiskt och konsekvent sätt.
Huvudpersonen i novellen omvänder mobbarna till att bli hennes kompisar genom att kasta ett par snöbollar på dem! Kids, don't try this at home!
ALLA vet att det inte fungerar så!
(Se till exempel den senaste Dagbok för alla mina fans --- en snöboll kan starta ett helt krig!)
Och så har man precis läst en så himla bra och komplex skildring av mobbing (och de knutar som måste lösas upp) i novell två i boken, den av Pernilla Gesén.
Tilläggas bör att Karina Berg Johansson skriver bra för yngre läsare, missa inte Matematiska Miranda.
Där är allt helt realistiskt som det är i småskolan (och hemma!) allt från hundpromenader till att bli vald sist när det är dags för lagsport
Synd att boken Snöstorm och kanelhjärtan blev så ojämn, för det här är en bra idé, It's a wonderful life kombinerat med Shortcuts och lite amerikansk John Green eller Young Adult klassiker känsla.
Som det är nu så börjar man med en gourmetmåltid och slutar med en bit kålrot till efterrätt.
Inte riktigt det lyft som slutet behöver och inte riktigt den eftersmak man hoppats på
Plus: Väldigt fint juligt omslag! Den här boken behöver inget omslagspapper!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.