 |
| Dalida - Frankrikes största diva någonsin! |
Regi: Lisa Azuelos
Titel: Dalida - Dömd att älskaOriginaltitel: Dalida
Manus: Lisa Azuelos och Orlando
Medverkande: Sveva Alviti, Riccardo Scamarcio, Jean-Paul Rouve, Nicolas Duvauchelle
Frankrike, 2017
Njutafilms
Iolanda Gigliotti föddes 1933 och växte upp med sina italienska föräldrar i Kairo. Som barn blev hon mobbad men den fula ankungen växte upp och blev en stor skönhet. En svan med stor talang! Hon upptäcktes i Paris 1954. Hennes genombrott var megahitten "Bambino" och hon sålde över 80 miljoner plattor ... Om man listar Frankrikes verkliga superstjärnor finns Dalida givetvis med på den listan.
Hon är en sådan stor Diva att hon skulle kunnat tävla i Divighet med Barbra Streisand.
Tyvärr lever innehållet i filmen inte alls upp till Dalidas egna storslagna och grandiosa nivå.
Ett lyckat drag när man ska göra filmer om verkliga personer är att välja ut en specifik period eller händelse som kan dramatiseras på ett smart sätt och förhoppningsvis berätta något sant om personen i fråga och om tiden som hen levde i.
Dalida har en lyckad karriär och ett misslyckat privatliv, eftersom, hävdar filmen, hon inte lyckas behålla en man och få barn. Sant är att tre av hennes älskare begick självmord och att Dalidas eget liv också slutade med självmord, men att klämma in så mycket misär och dråp pch självmord på t vå timmar, gör att det inte blir så mycket kvar till dicsoglam stämning.
När MÄN och deras liv och prestationer blir film blir det som filmen BORG - halleluja vad duktig han var som vann sitt femte Wimbledon!!! Man fokuserar inte på att McEntroe vann nästa år, att McEnroe var världsetta längre, att Borg för den yngre generation är känd som en kalsong ... Man tar inte upp alla skilsmässor, skandaler, droger, tveksamma affärer och så vidare ... För MÄN ska ju hyllas för vad det är bra på!
Dalida var en stor stjärna som hade förtjänat en stor film - en betydligt bättre film än den här, som pliktskyldigast ska checka av alla tragedier och skandaler i Dalidas liv, men hur hon var som person får man inte reda på, och hur hon blev så stor inom musikvärlden, det får man inte heller reda på ...
Det hävdas i filmen att Dalida var ganska ointresserad av sitt jobb och helst bara ville leva ett vanligt familjeliv, --- vilket är helt osannolikt och något som framstår som totalt obegripligt med tanke på omfattningen av hennes mångfacetterade karriär. Hon kan inte bara ha halkat in på ett bananskal och råkat lyckas, medans hon i hemlighet drömde om att vara vän hemmafru.
Kärlek och passion kan ha varit viktiga drivkrafter för henne. Här checkar man noggrant av alla stolpskott, alla manliga "Loredanas" som syntes med Dalida. Ett annat slags, ett mycket bättre slags, film hade valt att också lyfta fram denna divas starka driv, självständighet och kreativa förmåga att uppfinna sig själv på nytt.
Är det någon som tycker att Madonna är misslyckad för att hon skilde sig från Guy Ritchie?
Nä. Jag tänkte väl det. Baby steps! Att framställa även de mest framgångsrika kvinnor som offer är gammalmodigt och kontraproduktiv - kvinnor ska skrämmas inte bara för utsikten att misslyckas utan även att lyckas. Dalida är värsta propagandan enligt den gamla linjen.
Ett lyckat drag när man ska göra filmer om verkliga personer är att välja ut en specifik period eller händelse som kan dramatiseras på ett smart sätt och förhoppningsvis berätta något sant om personen i fråga och om tiden som hen levde i.
Dalida var en fransk-italiensk-egyptisk megastjärna i flera decennier. Men vad som gjorde henne Stor och Älskad av den franska och italienska publiken (stjärnan spelas i filmen av en italiensk fotomodell) missar filmen helt.
Dalida har en lyckad karriär och ett misslyckat privatliv, eftersom, hävdar filmen, hon inte lyckas behålla en man och få barn. Sant är att tre av hennes älskare begick självmord och att Dalidas eget liv också slutade med självmord, men att klämma in så mycket misär och dråp pch självmord på t vå timmar, gör att det inte blir så mycket kvar till dicsoglam stämning.
När MÄN och deras liv och prestationer blir film blir det som filmen BORG - halleluja vad duktig han var som vann sitt femte Wimbledon!!! Man fokuserar inte på att McEntroe vann nästa år, att McEnroe var världsetta längre, att Borg för den yngre generation är känd som en kalsong ... Man tar inte upp alla skilsmässor, skandaler, droger, tveksamma affärer och så vidare ... För MÄN ska ju hyllas för vad det är bra på!
Dalida var en stor stjärna som hade förtjänat en stor film - en betydligt bättre film än den här, som pliktskyldigast ska checka av alla tragedier och skandaler i Dalidas liv, men hur hon var som person får man inte reda på, och hur hon blev så stor inom musikvärlden, det får man inte heller reda på ...
Det hävdas i filmen att Dalida var ganska ointresserad av sitt jobb och helst bara ville leva ett vanligt familjeliv, --- vilket är helt osannolikt och något som framstår som totalt obegripligt med tanke på omfattningen av hennes mångfacetterade karriär. Hon kan inte bara ha halkat in på ett bananskal och råkat lyckas, medans hon i hemlighet drömde om att vara vän hemmafru.
Kärlek och passion kan ha varit viktiga drivkrafter för henne. Här checkar man noggrant av alla stolpskott, alla manliga "Loredanas" som syntes med Dalida. Ett annat slags, ett mycket bättre slags, film hade valt att också lyfta fram denna divas starka driv, självständighet och kreativa förmåga att uppfinna sig själv på nytt.
Är det någon som tycker att Madonna är misslyckad för att hon skilde sig från Guy Ritchie?
Nä. Jag tänkte väl det. Baby steps! Att framställa även de mest framgångsrika kvinnor som offer är gammalmodigt och kontraproduktiv - kvinnor ska skrämmas inte bara för utsikten att misslyckas utan även att lyckas. Dalida är värsta propagandan enligt den gamla linjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.