 |
| Camilla Lagerqvist och Frances Hardinge på Bokmässan i Göteborg 2017. Foto Graham. |
Gökungen - Ny gastkramande bok av Frances Hardinge
Frances Hardinge
Gökungen
Originaltitel: Cuckoo Song
Översättning: Ylva Kempe
ISBN: 9789132201332
B. Wahlströms
När 11-åriga Triss vaknar upp efter en olycka vet hon att något är väldigt fel. Hon är omättligt hungrig, hennes syster verkar rädd för henne och hennes föräldrar viskar bakom stängda dörrar. Triss har svårt att minnas, och när hon tittar i sin dagbok har någon rivit ut alla sidor.
Allt eftersom "Triss tillfrisknar" gör hon allt märkligare och hemskare upptäckter om sitt liv, sin familj och dess hemligheter. Är det Triss som håller på att bli galen eller har hennes olycka utlöst någonting fruktansvärt?
Hon kom, hon sågs - och hon lästes! - och hon vann våra hjärtan med Lögnernas träd. Frances Hardinges svenska debut (på engelska finns det många fler böcker) går inte av för hackor. En historisk roman som utspelar sig under den viktorianska eran och där man fokuserar på vetenskapens framsteg - och även kvinnorörelsens födelse. Fler och fler människor blev trötta på att behandlas som andra eller tredje klassens medborgare. Kön, klass, ras osv. ska inte spela någon roll och alla ska ha samma rätt till utbildning och utveckling.
När Frances Hardinge besökte Bokmässan i Göteborg 2017 uppträdde hon flitigt på olika scener - och på ett mycket bra miniseminarium tillsammans med Camilla Lagerqvist. Camilla Lagerqvist är en av mina absoluta favoritförfattare och bland de bästa författare som Sverige har idag - hennes historiska romaner rekommenderas för slukaråldern men kan med fördel läsas av alla åldrar. Hennes senaste serie Blodsvänner handlar verkligen om alla människors lika värde. Tre barn med olika bakgrund är hjältarna och antagonisterna i serien går alla att spåra till Det svenska rasbiologiska institutet. Ja, det har funnits på riktigt och det är grymt obehagligt. Hitlers hantlangare åkte till Sverige för att få inspiration. Det där är inte svensk forsknings stoltaste ögonblick.
Del tre i Camilla Lagerqvists serie ska komma ut senare i år - jag längtar! Det blir förhoppningsvis en briljant grand finale!
Nu till Gökungen. I likhet med Lagerqvist skriver Hardinge historiska romaner, men till skillnad från Lagerqvist så finns det i Gökungen många inslag från skräck- och fantasygenrerna.
Historia är egentligen tillräckligt fascinerande utan att man ska behöva lägga på en massa extra "specialeffekter".
Gökungen är Frances Hardinges underligaste bok hitintills. Den är förmodligen skriven för att övertrumfa alla gamla viktorianska klassiker i skräckgenren och den är grymt underlig och oföklarlig och obehaglig.
Men den når ändå inte upp till samma nivå av kalla kårar som Lagerqvists serie om Det svenska rasbiologiska institutet. På något sätt är verklig ondska verkligare - och även ondare.
Huvudpersonen Triss överlever att drunkna i en mystisk liten kvarndamm och i ungefär hundra sidor anstränger hon sig för att uppträda så normalt som möjligt för att hennes familj inte ska skicka bort henne. Men hon inser själv att något hänt med henne i det smutsiga vattnet, för hon kan äta hur många äpplen som helst och hon blir aldrig mätt. Och hur hon än anstränger sig för att verka normal så genomskådar hennes lillasyster henne och påpekar att allt hon gör är fel.
Efter 100 sidor avslöjas det att Triss egentligen inte är Triss - hon har blivit utbytt. Så var är den verkliga Triss? Det är ett djärvt grepp att ha en huvudperson som hela tiden tror att hon är någon annan (och som också vi som läsare ska tro är någon annan) men det är ändå inte historiens största twist. Det här är bara början. Det blir värre och värre ...
Det här är en tjock bok, full av metaforer och liknelser och ett drömskt, ibland överlastat språk.
Efter nästan 400 sidors läsning har man fått reda på hur allt går ihop. Eller går det ihop? Frances Hardinge har vidgat vyerna för vad man kan göra med skräckgenren - så man ska nog inte granska detaljerna alltför noga. Det är i alla fall ett bra försök. Även om verklig historia är så mycket mer skrämmande.
BG
När 11-åriga Triss vaknar upp efter en olycka vet hon att något är väldigt fel. Hon är omättligt hungrig, hennes syster verkar rädd för henne och hennes föräldrar viskar bakom stängda dörrar. Triss har svårt att minnas, och när hon tittar i sin dagbok har någon rivit ut alla sidor.
Allt eftersom "Triss tillfrisknar" gör hon allt märkligare och hemskare upptäckter om sitt liv, sin familj och dess hemligheter. Är det Triss som håller på att bli galen eller har hennes olycka utlöst någonting fruktansvärt?
Hon kom, hon sågs - och hon lästes! - och hon vann våra hjärtan med Lögnernas träd. Frances Hardinges svenska debut (på engelska finns det många fler böcker) går inte av för hackor. En historisk roman som utspelar sig under den viktorianska eran och där man fokuserar på vetenskapens framsteg - och även kvinnorörelsens födelse. Fler och fler människor blev trötta på att behandlas som andra eller tredje klassens medborgare. Kön, klass, ras osv. ska inte spela någon roll och alla ska ha samma rätt till utbildning och utveckling.
När Frances Hardinge besökte Bokmässan i Göteborg 2017 uppträdde hon flitigt på olika scener - och på ett mycket bra miniseminarium tillsammans med Camilla Lagerqvist. Camilla Lagerqvist är en av mina absoluta favoritförfattare och bland de bästa författare som Sverige har idag - hennes historiska romaner rekommenderas för slukaråldern men kan med fördel läsas av alla åldrar. Hennes senaste serie Blodsvänner handlar verkligen om alla människors lika värde. Tre barn med olika bakgrund är hjältarna och antagonisterna i serien går alla att spåra till Det svenska rasbiologiska institutet. Ja, det har funnits på riktigt och det är grymt obehagligt. Hitlers hantlangare åkte till Sverige för att få inspiration. Det där är inte svensk forsknings stoltaste ögonblick.
Del tre i Camilla Lagerqvists serie ska komma ut senare i år - jag längtar! Det blir förhoppningsvis en briljant grand finale!
Nu till Gökungen. I likhet med Lagerqvist skriver Hardinge historiska romaner, men till skillnad från Lagerqvist så finns det i Gökungen många inslag från skräck- och fantasygenrerna.
Historia är egentligen tillräckligt fascinerande utan att man ska behöva lägga på en massa extra "specialeffekter".
Gökungen är Frances Hardinges underligaste bok hitintills. Den är förmodligen skriven för att övertrumfa alla gamla viktorianska klassiker i skräckgenren och den är grymt underlig och oföklarlig och obehaglig.
Men den når ändå inte upp till samma nivå av kalla kårar som Lagerqvists serie om Det svenska rasbiologiska institutet. På något sätt är verklig ondska verkligare - och även ondare.
Huvudpersonen Triss överlever att drunkna i en mystisk liten kvarndamm och i ungefär hundra sidor anstränger hon sig för att uppträda så normalt som möjligt för att hennes familj inte ska skicka bort henne. Men hon inser själv att något hänt med henne i det smutsiga vattnet, för hon kan äta hur många äpplen som helst och hon blir aldrig mätt. Och hur hon än anstränger sig för att verka normal så genomskådar hennes lillasyster henne och påpekar att allt hon gör är fel.
Efter 100 sidor avslöjas det att Triss egentligen inte är Triss - hon har blivit utbytt. Så var är den verkliga Triss? Det är ett djärvt grepp att ha en huvudperson som hela tiden tror att hon är någon annan (och som också vi som läsare ska tro är någon annan) men det är ändå inte historiens största twist. Det här är bara början. Det blir värre och värre ...
Det här är en tjock bok, full av metaforer och liknelser och ett drömskt, ibland överlastat språk.
Efter nästan 400 sidors läsning har man fått reda på hur allt går ihop. Eller går det ihop? Frances Hardinge har vidgat vyerna för vad man kan göra med skräckgenren - så man ska nog inte granska detaljerna alltför noga. Det är i alla fall ett bra försök. Även om verklig historia är så mycket mer skrämmande.
BG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.