What's in a name ... Latin för trädgårdsälskare lär dig vad som ligger i ett namn!

Latin för trädgårdsälskare
- En ros med ett annat namn doftar inte alls lika sött!

"What's in a name? that which we call a rose

By any other name would smell as sweet;"

- Romeo and Juliet, William Shakespeare 

Vad betyder väl ett namn? undrar Julia i den klassiska pjäsen Romeo och Julia, och fortsätter med att undra om en ros med ett annat namn ändå inte skulle dofta lika sött och gott?!

Svaret på vad som ligger i ett namn är kort och gott: Mycket! I alla fall om namnet är på latin!

För detta kan avslöja allt du behöver veta om växtens ursprung, växtsätt, färg, dofter och hur växten vill ha det för att trivas. Ljust och soligt? Skuggigt och sankt? Eller är växten nattblommande?

Mycket döljs i rosens namn

När det gäller Julias filosofier angående rosors väldoft är det bara att konstatera: Alla rosor doftar inte. Alla rosor som har doft har inte ens en god doft - och det faktum att en viss ros stinker syns också i det latinska namnet. Rosa foetida. (foetidus, foetida, foetidum = stinkande).

Allt som i vardagstal heter rosor är inte ens rosor ... Tänk bara på solrosorna! Eller julrosorna. Men de latinska namnen narras inte. De är exakta.

De folkliga, vardagliga namnen som växter har må vara roliga, vackra eller poetiska, men de är inte alltid så exakta, noggranna eller informativa.

Vill du ha växter som doftar gott är det även där en bra idé att ta en titt på namnet.
Likaså om du vill ha växter som tål torka.
Eller som trivs i skuggan.
Eller som frodas i ett kallt klimat.
Eller som har en vacker, silvrig nyans på bladen.

Ett exakt och demokratiskt språk

Latinet är ett demokratiskt språk, det är allas och ingens på samma gång. Det bästa är att det är exakt. Man kan prata med folk över hela världen om växter (eller beställa växter från hela världen) och veta att man får exakt det man vill ha.

I Sverige och i svenskan är det ofta så att kärt barn har många namn - samma växt kan heta olika i olika affärer i samma stad. Eller så pratar man om "kärleksört" utan att ta hänsyn till att det finns ungefär trettio olika vanliga sorter att samla på, om man vill anlägga en snygg och varierad rabatt som tål torka. (Alla i sedum släktet tål torka). Hur många rosor det finns i världen är nästan omöjligt att säga, det kommer fram nya sorter hela tiden.

Rosa foetida doftar inte så gott.

Trädgårdslatin är ett smart och exakt hjälpmedel - lika nyttigt och praktiskt som en bra planeringsspade och en vass sekatör.

Dessutom: latinska namn kan också vara vackra, poetiska och roliga. Precis som våra vardagliga namn som kanske går tillbaka på gammal folklore, eller avslöjar vad man använde växterna till förr i tiden.. Men latinska namn är på köpet också exakta och informativa.

Den store grekiske hjälten och röllekan

I vardagligt tal vet de flesta vad  rölleka är. En vanlig blomma i vilt tillstånd, en älskad väldoftande perenn i förädlat tillstånd (det finns många olika färger, rosa, gul, vit, orange etc. och även de gröna bladen doftar friskt). Några har hört talas om namnet soldatört. Detta gamla namn på rölleka anspelar om att rölleka har varit en viktig medicinalört och använts under krig för att ta hand om sårade soldater.

Rölleka på latin heter Achilleai i grundform. Achillea millefolium rosea har, som det hörs på namnet, rosa blommor (och det känns som tusentals småblad, men är inte fullt så många, även om man räknar alla flikarna). Achillea fick sitt namn efter den store hjälten Akilles i grekisk mytologi. Han var praktiskt taget osårbar, eftersom hans mor Thesis doppat honom i floden Styx magiska vatten - men hon höll honom i hälen och slutligen träffade hans fiende prins Paris honom i hälen med en pil som ledde till döden.

Men före denna slutliga batalj hade Akilles lett många framgångsrika kampanjer och han var känd för att kunna stämma sina sårade soldaters blodflöden med en dekokt framställt av rölleka.

Som odlad perenn har röllekan idag fått en renässans - kanske på grund av många torra somrar med bevattningsförbud? Växterna klarar sig utan mycket vatten, passar bra med prydnadsgräs och frodas i väldränerad jord med mycket sol.

Alltså: precis sådana förhållanden som var vanliga i hjälten Akilles hemtrakter!


Den sköna Helena och den taggiga akantusen

Alla rosor är inte rosor.

Den sköna Helena, som prins Paris blev så förtjust i, bar en vacker slöja med broderade akantusblad, i alla fall enligt den romerske poeten Virgilius. Akantusblad har genom tiderna varit uppskattade att avbilda i ornament - i den klassiska arkitekturen användes former av bågböjda akantusblad som en del av dekorationen på i synnerhet korintiska kapitäler. Motivet har genom tiderna använts i skulpturer, träsniderier och friser.

1800-talets stora stjärna inom arts & crafts rörelsen, William Morris, använde gärna akantusbladen som återkommande motiv i sina arbeten.

Vill du ha dessa vackra blad i din egen trädgård? Tänk dig då för både en och två gånger!

I den grekiska mytologin var nymfen Acantha mycket åtrådd av guden Apollon. I ett försök att avvärja hans oönskade amorösa närmanden rev hon upp sår i Apollons ansikte. Den nobbade Apollon hämnades genom att förvandla nymfen till en taggig växt. Akantus.
Den taggighet som gäckar kärleken kan också gälla växtens blommor.

Achantus spinosus har bladflikarna utdragna till tornar.
MEN - det finns ett sätt att njuta av akantus utan att riva sig allt för mycket - Achantus mollis saknar tornar på de basala bladen. Växten hör hemma i västra och centrala medelhavsområdet och epitetet mollis betyder mjuk.

Mjuka taggar rivs inte så hårt.

Lilium auratum (golden-striped Lily)

Men det faktum att växten kommer från medelhavsregionen gör att den inte trivs där det är för kallt eller för blött.
Svensk vinter är inte något som växten älskar - eller ens överlever, i alla fall inte långt upp i landet.

Vill du att din älskade akantus ska klara sig, se till att den har det varmt och soligt och täck den de första vintrarna så att den har en chans. Taggar skyddar inte mot kyla och väta.

Vackra vita liljor och Miss Willmotts spöke

Madonnaliljan brukar ofta avbildas i religiösa motiv, där den symboliserar Jungfru Maria och hennes renhet. Lilium candidum. Epitetet candidum betyder skinande vit - en mycket träffande beskrivning av liljans blomfärg. Den lyser vackert i skymningen och doftar då ännu mer.

Vill du ha lite guldkant på tillvaron - och på din lilja - satsa på Lilium auratum - auratum betyder guld på latin och Lilium auratum har gyllene strimmor på kronbladen.

Eryngium maritimum - på svenska martorn - hör samman med havet. Vilket syns direkt på namnet (mar är latin för hav). Vilket innebär att växten trivs i full sol och i genomsläpplig sandjord.

Förr kanderade man de söta, aromatiska rötterna av martorn och hade dem som godis. I Sverige är den vilda växten nu fridlyst och uppsatt på rödlistan som starkt hotad. Men det innebär inte att den inte är populär som odlad perenn. Växten blir ungefär 30 centimeter hög och har metallblå blommor och ett silvrigt bladverk.

Ellen Willmotts garden. Watercolour by Alfred Parsons.

På engelska är växten i folkmun känd som Miss Willmotts ghost.  Ellen Willmott, den berömda engelska trädgårdsälskaren, som anlade så många trädgårdar i England, Frankrike och Italien, var så förtjust i den metallblå blomman att hon brukade fylla fickorna med frön, som hon sedan strödde ut i sina intet ont anande trädgårdsvänners rabatter.


Linné ordnade - och rensade


Ellen Willmott var den första person som fick mottaga en medalj från Drottning Victoria - Victoria Medal of Honour - 1897. Hon odlade mer än 100 000 olika växtsorter och upptäckte många nya växter - över 60 olika växter har fått sitt namn efter henne eller hennes hem Warley Place.

Det finns gott om "kändisar", till exempel  framstående botanister, som har gett sina namn till blommor - som den kvinnliga pionjären Marianne North eller den svenske botanikern Carl von Linné. Det sades skämtsamt att Gud skapade och Linné ordnade - men om inte Linné hade ordnat hade botaniskt och naturvetenskapligt latin varit en ren härva att navigera i idag. Linné inte bara ordnade - han även rensade. Det fick vara någon måtta på hur många latinska ord ett namn kunde bestå av. Resultatet blev ett lättöverskådligt och lättanvänt system som används än idag.

Vantar för rävar och älvor


Ibland kan folkliga namn och latinska namn vara ganska lika till sin innebörd. Tänk bara på fingerborgsblomma - blomman ser ut som små fingerborgar - och dess latinska namn Digitalis. Digitalis syftar till blommans fingerliknande utseende. På engelska kallar man blommorna för foxgloves - eller folksgloves.

Enligt folktron så består blomman av vantar som älvorna gjorde till sina vänner rävarna, så att de skulle kunna smyga sig in och sno åt sig hönor i hönsgården utan att lämna några fingeravtryck efter sig (eller tassavtryck). Men andra menar att foxgloves bara är ett feluttal, det heter ju folksgloves! - blommorna är älvornas egna vantar som hänger på tork!

Oavsett vilket så är växten giftig - och inte lämplig att använda vare sig som vantar eller som fingerborgar. Men blommorna är ändå oemotståndligt vackra. Vill du ha tag på ett ståtligt vitt exemplar, titta efter ett planta eller en fröpåse som har alba i namnet. Alba betyder vit på latin. Vit som alabaster!

Kvinnliga pionjärer inom botanikens område

Vad ligger egentligen i ett namn? När det gäller växter är svaret väldigt, väldigt mycket! Som nyckeln till hur växten trivs, hur du ska ta hand om den, vilken färg blomman kommer att få och namnet har ofta sina egna hemligheter, roliga berättelser som kan vara intressanta att tänka på.

Du behöver inte bli latinexpert för att hela världen ska ligga för dina grönskande fingrar - det räcker med att kunna trädgårdslatin.

Det finns två mycket bra böcker att börja med. Latin för trädgårdsälskare av Lorraine Harrison är ett riktigt praktverk, en oumbärlig bok att ha på bästa trädgårdshyllan. Den innehåller förutom 3000 växtnamn med förklaringar också många intressanta biografier om människor som betytt mycket för botaniken och för att kartlägga all världens växter, som till exempel Joseph Banks, Alexander von Humboldt, Carl von Linné, Sir Joseph Hooker,  Lewis & Clark... och även två kvinnliga pionjärer, Jane Colden och Marianne North.

Jane Colden var den första amerikanska kvinnliga botanist som använde Linnés system för att katalogisera vilda växter i Nordamerika. Marianne North reste över nästan hela världen, t.ex. till USA, Brasilien, Kanada, Chile, Indien, Jamaica, Japan, Java, Singapore, Sydafrika och Teneriffa. Hennes vän Charles Darwin övertygade henne också att resa till Australien och Nya Zeeland, något som ledde till ännu fler fantastiska växtmålningar. Hennes oljemålningar skickades till Sir Joseph Hooker på Kew och där finns de än idag. Släktet Northia är uppkallat efter henne. Marianne North Gallery vid Kew Gardens öppnade 1882 och hyser nu 832 av hennes målningar - där avbildas i detalj fler än 900 arter!

Praktiskt latin för trädgårdsälskare!

Praktiskt latin för trädgårdsälskare av James Armitage är en mindre bok, mycket vackert och praktiskt utformad, som man lätt kan ha med sig när man ska botanisera.

Båda publikationerna är gjorda av brittiska Royal Horticultural Society och illustrerade med konstnärliga och vetenskapligt exakta  bilder från deras arkiv - varenda blomsterbild skulle man vilja rama in och hänga på väggen!

(Tack och lov finns det också blomsterbilder att beställa som tryck från Royal Horticultural Societys hemsida - man behöver inte slita ut bilderna från boken!).

Nu finns dessa publikationer i svensk översättning och dessutom med tillägg som är praktiska och matnyttiga för läsare som odlar i Sverige - som till exempel tips vilka växter som passar bäst i ett svenskt klimat.

Det ligger väldigt mycket i ett namn. Och det är väldigt roligt att lära sig mer om växternas hemliga liv!

Belinda Graham

BG