Victoria - Tonåring, drottning och TV-stjärna

Victoria - Tonåring, drottning och TV-stjärna


Daisy Goodwin
Victoria

OriginaltitelVictoria

Översättning: Maria Store
ISBN: 9789188261854

Printz Publishing



Den 19 juni 1837 var hon tonåring.

Den 20 juni 1837 var hon drottning.


18 år gammal var hon redan världens mäktigaste kvinna. Drottning Victoria skulle komma att regera i ytterligare 63 år.

Romanen Victoria är skriven av Daisy Goodwin som även ligger bakom den framgångsrika TV-serien Victoria, som hade premiär på brittiska ITV, som tidigare var hem för den populära serien Downton Abbey.

I den inledande scenen i romanen är Victoria 15 år och svårt sjuk. Hennes mor och hennes mors rådgivare, sir John Conway, försöker få henne att skriva på ett papper som kommer att göra sir John Conroy till hennes privata sekreterare. Victoria vägrar.

När hon väl är 18 år och kungen dör blir hon drottning - hon behöver ingen förmyndare. Hon har inte heller drabbats av "Stockholm syndrom" utan distanserar sig från Conroy och alla andra som försöker utöva kontroll över henne.

Idag låter det väldigt ungt med en 18 år gammal regent - men man får komma ihåg att på den tiden fanns inte begreppet tonåring.

På morfars&mormors tid började folk jobba i 12 års åldern. En 18 åring var en vuxen person.

Romanen Victoria har liksom TV-serien blivit en stor succé och Daisy Goodwin jobbade med båda manusen samtidigt.

Man får komma ihåg att detta är en roman, det här är inte en ny historiebok av Anthony Beevor. Och en roman behöver inte vara historsiskt korrekt, det ligger i romanens natur att det här är påhittat material.

Men man har ändå vissa förväntningar på att romanen ska ha något med verkligheten att göra eftersom det handlar om verkliga, inte påhittade, personer - till skillnad från Downton Abbey.

Men ändå lider serien av Downton Abbey komplex - som om det måste klämmas in ett visst antal komplikationer och melodramatiska ögonblick i varje del i serien.

I verkligheten var Victoria aldrig förälskad i Lord Melbourne, premiärministern. I TV-serien spelas han av Rufus Sewell,, sägs vara i 50-års åldern och riktigt stilig. Den verklige Lord Melbourne var i 60-års åldern, riktigt korpulent och inte det minsta snygg. Ingenting som en 18-åring intresserar sig för. Varken då för tiden eller nu för tiden.

När Victoria träffar sin kusin Albert är det kärlek vid första ögonkastet. Han är supersnygg. Vilket Victoria förnöjt konstaterar i sin dagbok. Liksom att han har väldigt åtsittande byxor, utan någonting under, och de blev genomskinliga när de var ute och red tillsammans och blev dränkta av en typisk engelsk regnskur. (Denna scen finns inte med i TV-serien - eller romanen. Dagens censur är mycket strängare än den viktorianska!)

Ytterligare plus med Albert: de är jämnåriga. Han är dessutom klok och en tillgång för en monark att vara gift med.

I romanen och TV-serien känns det snarare som om man bevittnar Elizabeth och Mr Darcy. Alternativt Emma och Mr Knightly. Här ska det grälas och missförstås jättelänge innan de får ihop det! Han måste få ner hennes "ytlighet". (Historiskt sett verkar Victoria inte alls ha varit ytlig.) Och han vägrar dansa första gången de ses. Och han är avundsjuk på Lord Melbourne (varför skulle han vara avundsjuk på en 60-år gammal tjock gubbe? Albert vet att han är snygg och kan få i stort sett vem han vill!)

Romanen och TV-serien har också scener med när pestsmittade råttor invaderar slottet och en hoppar till och med upp på vicotrias födelsedagstårta. Råttepedemin nådde aldrig slottet. Men detta behövs tydligen för att starta en "intrig" där Victoria ska omyndighetsförklaras. ALLT för att skapa spänning för att hålla kvar tittarna till nästa kapitel/nästa avsnitt ...

I romanen och TV-serien ska det vara Victoria som fixade så att rebellerna från 1839 års Newport Rising benådades - eller rättare sagt, de avrättades inte, de skickades till Australien istället (vilket på den tiden ansågs som ett straff som var hårt nog). Egentligen var det så att en namninsamling från hela nationen var det som ledde till benådningen. Det är viktigt att komma ihåg att i en demokrati som Storbritannien kan vem som helst ändra på saker - om de samlar ihop tillräckligt många följare. Vilket benådningen är ett bevis på.

Det som är "sant" i boken är bilden man får av hur allt i en ledande ställning är designat för en man. Den stora, tunga kronan, den stora tronen osv. Victoria var ungefär en och en halv meter lång och inget hade rätt proportioner för henne - men hon lyckades i alla fall fylla sin position som drottning med stor värdighet.

Det som är synd är att så stor del av romanen används till att bygga upp och behandla en kärlekstriangel som inte fanns i verkligheten. De konstruerade "gulliga grälen" och alla uppbyggda hinder mellan Victoria och Albert är inte alls gulliga. Man vet ju att de bara är påhittade och konstruerade och att de gifte sig direkt. De två utgör ju ett ar världshistoriens mest kända lyckliga par.

Jag antar att "boy meets girl" kärlek vid första ögonkastet och sedan giftermål hade blviit en alldeles för kort bok.

Daisy Goodwin är framgångsrik TV-producent för flera populära tv-shower, bland annat Home Front som även den fokuserar på starka kvinnor. Hon har beundrat Victoria sedan tonåren då hon insåg att man inte behöver välja - det går att få "allt." Man, barn, karriär. Ha ett långt och lyckligt äktenskap och vara den mäktigaste kvinnan i världen.

Victoria hade ju allt.

Har den här romanen och TV-serien allt? Ja, spänning, romantik, dramatik ... Allt, utom att hålla sig till historiska fakta.

Daisy Goodwin är i alla fall på väg att bli en av de mäktigaste kvinnorna i TV-industrin. Det är förmodligen det mest världsomspännande imperium som finns idag"!!

"Making stuff up seems perfectly reasonable when it’s fiction: Poldark can do whatever he likes within the vague realm of plausibility, because he never existed. But when you’re dealing with the life of an historical character, especially one as relatively recent and well documented as Queen Victoria, I think you owe it to your audience to cleave as close as you reasonably can to the known biographical facts."

Jag håller faktiskt med de brittiska recensenterna. 

Om folk vill hitta på, får de faktiskt lov att hitta på karaktärerna också.