Vem vill vara en banan?

Gul utanpå - Vem är jag? (Och vem vill vara en banan?)

Patrik Lundberg
Gul utanpå
Bearbetning: Tomas Dömstedt
ISBN: 978 91 88291 69 1
Vilja förlag


Det finns bara en historia. Det finns bara en fråga som ställs i all litteratur. Vem är jag? Ungefär så kan man sammanfatta budskapet från slutscenen i The Amazing Spider Man, där engelskläraren pratar på om klassisk litteratur. Mitt i klassen sitter Peter Parker, som är föräldralös och adopterad av sin faster. Hans alter ego är Spindelmannen (eller Spider Man, på modern svenska) och genom hela filmen har han slagits mot bovar och försökt få ihop det med drömtjejen, men den viktigaste frågan har ändå varit: Vem är jag?


Superhjältefilmer och adoptionsberättelser

Det har gått inflation på superhjältefilmer. Hjältar med alter egon eller dubbla identiteter. Hjältar som ofta växer upp utan sin biologiska familj.

Samtidigt har det också gått inflation i adoptionsberättelser. Vilket inte är så konstigt. En bra adoptionsberättelse har allt som superhjältehistorierna har. Varför lämnade mina föräldrar mig? Vem är jag? Vilken är min andra identitet? Hur ska jag få de båda sidorna av mig att passa ihop?

En sådan bra adoptionsberättelse är Gul utanpå.

Ett nytt alias i ett nytt land

Patrik föddes som Jong Dae och i Korea och blev bortadopterad till ett par i Sverige. Där fick han sin alter ego identitet: Patrik. Eller snarare, sin vardagsidentitet. Patrik bestämmer sig 24 år gammal för att åka tillbaka till Korea och studera en termin, och samtidigt leta efter sina biologiska föräldrar, det vill säga de som skrivit på adoptionspappret. Det visar sig att de som skrivit på pappret inte är hans föräldrar. Hela sitt liv har Patrik firat fel födelsedag.

När han hittar sin koreanska släkt kallar de honom för Jong Dae. En ny vardag kräver en ny vardagsidentitet. Eller att ett annat alter ego går in på spelplanen.

Var finns den vegetariska maten i Korea?

Att känna sig hemma i Korea är inte lätt - det finns inte ens vegetarisk mat till studenterna, varken till middag eller till frukost. Både den koreanska middagen och den västerländska middagen består av kött. Liksom frukosten. Den västerländska frukosten är förresten korv med bröd.

Titeln Gul utanpå syftar på att Patrik blivit kallad en banan - någon som är gul utanpå men vit inuti. Den gula ytan gjorde att han stack ut under sin uppväxt i en småstad i Sverige, det vita innehållet gör att han sticker ut ännu mer i Korea. Malmö är trots allt ganska blandat vad det gäller olika utseenden, och dessutom finns det gott om vegetariska matställen.

En viktig berättelse i nytt format

Gul utanpå är gripande, välskriven och spännande läsning.

Originalet kom ut 2013 på Rabén & Sjögren förlag. Denna utmärka lättlästa version gör att ännu fler läsare kan få ta del av Patriks viktiga berättelse.

För det finns ju bara en stor fråga som litteraturen egentligen sysslar med. Vem är jag?

Vem är det nu då?

Vem är det nu då? - De ovanliga misstänkta radas upp!

Olivier Tallec
Vem är det nu då?
ISBN: 9789127146266
Natur & Kultur

Vem har fastnat med huvudet i trädstammen? Vem har klätt ut sig till häst? Vem har busat lite för mycket i sängen? Vem är det som ser sig i spegeln?

Vem är det nu då? är en sprallig och rolig bok med massor av kul och knasiga karaktärer och fyndiga upptåg. Det finns ingen egentlig handling, utan allt är uppbyggt kring fristående scener där betraktaren ska leta ledtrådar i bilden för att gissa vem som är var och håller på med vad … Eller QUI QUOI OU? som det franska originalet frågar sig.

Formatet är ovanligt. På den övre delen av uppslaget finns scenen och på den undre delen, under “skarven”,  finns de olika karaktärerna som du ska välja mellan. De står uppradade ungefär som de misstänka i Kevin Spacey klassikern The Usual Suspects. Med den skillnaden att här är alla “misstänkta” ovanliga. Det finns aldrig något “usual” över en Olivier Tallec karaktär.

Läs och klura och fundera. Vem misstänker du? Gissar du eller vet du? Vilka ledtrådar använder du för att räkna ut svaret? Finns det bara en att leta efter, eller är det kanske flera som är svaret?

Roligaste uppslaget handlar om vem som hoppar studsmatta. Man ser bara den nedre delen av karaktären som hoppar för högt (och det räcker förmodligen som ledtråd) men dessutom har en av karaktärerna bandage om huvudet, när alternativen presenteras. Så kan det gå när man studsar för högt och landar för snett!

Det här är en samtida fransk bilderboksklassiker. Olivier Tallec har studerat på konsthögskola och arbetat som grafisk formgivare innan han blev författare och illustratör till barnböcker på heltid. Han är en av de nominerade till det prestigefulla ALMA-priset till Astrid Lindgrens minne och på svenska finns även Vem kan det vara?

Olivier Tallecs böcker passar både att lästa själv och klura över och att läsa tillsammans och diskutera. Hur löser du gåtan?


I slutet av boken finns även ett facit med. Men det känns nästan lite onödigt, ungefär som i en korsordsbok. Det är ju inte lösningen och “rätt svar” som är poängen! Det är alla möjligheterna!

Mulle Meck och Buffa kommer tillbaka!

Mulle Meck och Buffa  -  Mulle Mecks verktyg
- En bok med oemotståndlig fixarglädje från det natursköna Närke

Författare: George Johansson
Titel: Mulle Meck och Buffa  - Mulle Mecks verktyg
Illustrationer: Jens Ahlbom
ISBN: 978-91-502-2122-0
Berghs förlag

Mulle Meck och hunden Buffa bor i Djupforsen. Liksom Pettson och hans katt Findus gillar de att hålla till i snickarboden och pyssla och fixa. (Hunden Buffa är dock inte lika pratsam som katten Findus.) Här är det inga små mucklor som håller till i bakgrunden, utan en pysselsugen mus vid namn Mikro, som bland annat demonstrerar hävstångseffekten med hjälp av en skiftnyckel lika stor som han själv.

Ett gyllene byggdecennium för Mulle Meck

På nittiotalet utkom en hel rad böcker om Mulle Meck där Mulle Meck bygger en bil, en båt, ett flygplan och ett hus. Sedan fanns det visst inte mer kvar att bygga. Efter ett Mulle Meck uppehåll på snart ett och ett halvt decennium kom en ny Mulle Meck bok, men denna gång med hunden Buffa i huvudrollen: Buffa hjälper till. Nu, fem år senare är det dags för nästa äventyr med Mulle Meck och Buffa. Den nya boken heter Mulle Mecks verktyg.

Stormen Gorm trasar sönder hundkojan

Stormen Gorm har härjat vilt i byn Djupforsen och Mulle Meck och Buffa ska bygga och fixa. Mulle Meck har lovat att börja med den trasiga hundkojan. Men något annat måste fixas först: verktygen måste sorteras.

Egentligen är detta en “före” bok, precis som den bok när Findus var liten kattunge och först kom till Pettson, fast den boken kom nästan sist i bokserien.

Mulle Meck har redan byggt en massa saker under sin barnbokskarriär men först nu är det dags att sortera verktygen och förklara för Buffa vad de heter och vad man gör med dem. Hammare, tång, skruvmejsel, skiftnyckel, vattenpass och mycket mer hamnar på sin rätta plats innan Buffas hundkoja till slut ska fixas.

Fixa gärna mera utomhus

Utomhusbilderna med höga berg och djupa dalar, gärdsgårdar, skogar, röda stugor och vattendrag är som en reklamkarta för Sverige. Det är nästan lite synd att Mulle Meck och Buffa tillbringar så många sidor inomhus i snickarboden (kunde de inte sortera saker utomhus?).  Höstprakten gör bilderna maximalt lockande (fast höststormar är mindre lockande).

Byn Djupforsen finns inte på riktigt, men är baserad på de verkliga byarna Köpstafalla och Höre i Närke. Dit kan man åka om man vill se Mulle Meck landskapen “live”!

Pyssla och fixa och njut!

En verklig verktygslåda var min “favoritleksak” redan i fyraårsåldern (fast den innehöll ingen motorsåg, som Mulle Meck har) och morfar designade supersnygga tavlor till att hänga alla verktyg på. Han hade själv många fler verktyg än Mulle Meck i boken. Pysselintresset ska grundas tidigt. Det är kul att se Mikro, Buffa och Mulle Meck demonstrera alla verktygen! En lärorik och vacker barnbok som väcker nyfikenheten på att pyssla och fixa!

Agents of S.H.I.E.L.D.

Gillar du också The Avengers, Captain America, Iron Man och de andra superhjältarna från Marvel?
Då är den nya Marvel serien Agents of S.H.I.E.L.D. något för dig. Hela serie ett finns nu på dvd och här kan vi följa agenterna som jobbar på S.H.I.E.L.D. och även deras allierade och deras fiender (fast det är inte alltid lätt att skilja på just allierade och fiender).

Gemensamt för agenterna är att alla är duktiga på sina egna områden, men ingen av dem är superhjältar. Däremot träffar de på många övernaturliga och svårförklarliga saker.

H.Y.D.R.A. finns kvar som hot - men detta hot är långt ifrån det enda som S.H.I.E.L.D. måste ta itu med.

I pilotavsnittet har S.H.I.E.L.D. problem med en hackare för "Rising Tide" - fast hon kallar sig själv hellre för "hacktivist". Skye tror på absolut öppenhet med allting och vill avslöja både S.H.I.E.L.D. och superhjältarnas hemligheter. Istället värvas hon till S.H.I.E.L.D.s hemliga grupp. Men finns hennes lojaliteter hos S.H.I.E.L.D. eller "Rising Tide"?


Chloe Bennet fick rollen som Skye och var den sista som fick sin roll i den nya serien. Precis som Skye är den sista pusselbiten i teamet.

De andra i teamet är Ming-Na Wen som Melinda May, Brett Dalton som Grant Ward, Iain De Caestecker som Leo Fitz och Elizabeth Henstridge som Jemma Simmons.

Det märks direkt att teamet besår av olika nationaliteter --- och att det är en jämn mix av tjejer och killar. Det är ovanligt med en 50-50 delning, vanligtvis brukar det vara en tjej med som har rollen av att vara snygg och förförisk (som Romanoff/Black Widow) men här finns det tre stycken. Alla är snygga men ingen har rollen av att vara snygg och förförisk. Skye är en hackare, May är deras pilot och försvarare, och Simmons är biochem experten som kan fixa det mesta. Liksom Q i James Bond filmerna. Fast hon lyckas samtidigt se lika tjusig ut som Jennifer Garner.

Fitz är bäste vän till Simmons, teknologiexpert och de flesta ser de båda som en enhet, fast de är två väldigt olika individer.

Grant Ward är den mest "normale" som man är van att se agenter i filmer och serier. Fåordig, mystisk, snyggt klädd, gillar inte amatörer, jobbar helst ensam, kan slå ner hur många motståndare som helst --- men han har sina svagheter. Och han erkänner inte att han behöver Fitz-Simmons prylar för att överleva i fält. Han litar inte på nyförvärvet Skye men blir förtjust i henne.

Det hela kan utvecklas till en X-files liknande historia. Ska det bli något mellan de två eller är det omöjligt?

Ledaren för teamet spelas av Clark Gregg som Phil Coulson, och han har varit med i flera av de tidigare Marvel filmerna. 

Dessutom är fler skådespelare från filmerna med i enstaka episoder, som Cobie Smuldie i pilotavsnittet. Och Nick Fury är med i avslutningen av episod två.

Agents of S.H.I.E.L.D. är hög kvalitetsunderhållning som man gärna ser mer av. Bra manus, kul referenser till filmerna och Marvel-serierna och snygga miljöer och skådespelare.


Titel: Agents of S.H.I.E.L.D. 
Medverkande: Clark Gregg, Ming-Na Wen, Brett Dalton, Chloe Bennet, Iain De Caestecker 
Elizabeth Henstridge
USA, 2013

PAX - Näcken

PAX på er alla! önskar Åsa och Ingela!

--- Farliga vattenväsen utmanar magiska bröder

Åsa Larsson, Ingela Korsell
PAX - Näcken
Illustrationer: Henrik Jonasson
ISBN:
Bonnier Carlsen

Näcken är ett av de vackraste och farligaste övernaturliga väsen som finns i nordisk mytologi. Korpbröderna Viggo och Alrik har mött många monster under sin korta tid i Mariefred, men näcken är det farligaste hotet hitintills. Det hjälper inte ens att det är vinter och att isen är frusen - en näck kan kontrollera även is. Det underlättar inte heller att Alrik inte gillar vatten i någon form alls. Inte ens frusen. Första attacken mot bröderna kommer direkt i bokens inledning och sedan trappas insatsen upp hela tiden.

Färsk fantasy med uppdaterad gammal folklore

PAX-serien är pinfärsk, svensk skräck-fantasy, baserad på gammal svensk folklore och nordisk mytologi, men allt är uppdaterat till vår egen nutid. Allt känns äkta, människorna är som människor är mest och huvudpersonerna Viggo och Alrik har både naturliga och övernaturliga problem att brottas med. Dessutom kan man alltid räkna med en hel del avväpnande humor i PAX-böckerna. Slår vad om att många barn, när de blir tillfrågad om tre frukter, kommer att säga “Apelsin, apelsin och apelsin!” efter att ha läst PAX-Näcken!


En gastkramande uppföljare till Gasten

Författarna  Åsa och Ingela har tillsammans med illustratören Henrik återigen lyckats förvandla Mariefred till ett skräckfyllt Harry-Potter-liknande landskap.

Korpbröderna och deras bundsförvanter måste läsa på om alla slags vattenväsen, lära sig att skilja på de onda och de goda (eller i alla fall ofarliga), beväpna sig med salt och alltid vara redo. Men det är inte lätt att koncentrera sig när nya personer kommer in i deras liv. Den mystiska flickan Inez har redan rubbat balansen mellan bröderna, och ingenting blir enklare av att brödernas mamma plötsligt dyker upp vid deras fosterhem med en mystisk främling.


Ett magiskt bibliotek och ett nytt fosterhem

Vänskapen mellan Viggo och Alrik och Magnar och Estrid är fint skildrad --- de är från olika generationer, men de har mycket gemensamt. Viggo och Alrik är ett syskonpar, som går i mellanstadiet till vardags, men deras viktigaste uppgift är att vara de utvalda Korpbröderna, krigarna som ska skydda det hemliga biblioteket, Mariefred och hela världen från undergång. Magnar och Estrid är det andra syskonparet, i morfar-och -farmors ålder, ur barnens synvinkel sett, men de är smarta och respektingivande och ofta mycket roliga.

Precis som Viggo och Alrik har de vuxit upp i fosterhem. Vilket inte var någon dans på rosor förr i tiden. Viggo och Alrik har haft turen att få ett  bra fosterhem i Mariefred, och de vill inte ge upp sitt nya hem lättvindigt. Det ska mer än monster i skogen och mobbare i skolan för att de båda bröderna ska ge upp.


En känslomässig berg-och -dalbana

En ny PAX bok garanterar hela tiden en känslomässig berg-och-dal-bana, och förtjusta skrik och skratt hörs från unga läsare som får en PAX bok i händerna. Ja, serien är rekommenderad för mellanstadieåldern, men författarnas vuxna fans har också hängt med på PAX tåget och verkar ha lika kul åt alla förvecklingar och att försöka gissa vem “den skyldige” är.

Författarna lägger precis samma rutin och omsorg på intrigerna i PAX- böckerna som i de böcker som de tidigare skrivit för vuxna, och man kan vara säker på många svängningar och en överraskande peripeti på slutet.

Boken är hela tiden spännande, håller hela tiden läsaren på halster, bjuder ständigt på nya överraskningar … men det viktigaste är att man investerar känslomässigt i karaktärerna, både de äldre och de yngre. PAX är andlöst spännande skräck-fantasy, lättläst utan att förenkla eller göra avkall på något i handlingen.


Författare som kan sitt i Mariefred

PAX-serien är skriven av Åsa Larsson och Ingela Korsell, som båda bor i Mariefred, där serien utspelar sig, och de har gjort all noggrann forskning på plats. Du kan alltså åka till Mariefred och se alla platser som beskrivs (och de finns utritade på en karta i boken). Åsa Larsson är redan känd som en av Sveriges bästa deckarförfattare och det här är hennes första barnboksprojekt.

Illustratören Henrik Jonsson var tidigare mest känd för att ha tecknat Batman i New York, men nu kommer han, i alla fall i Sverige, förmodligen att bli mest känd för att ha ritat PAX-serien i Mariefred. Man känner igen hans tecknarstil från Batman och Suicide Squad - det är samma stil, rå och lite skitig, i PAX, och illustrationerna är inte det minsta tillrättalagda för att de är publicerade i en barnbok. Men “tillrättalagt” är inte något som Åsa och Ingela heller sysslar med.

PAX talar inte ner till läsaren, den är på samma nivå, och det är precis så en bra barnbok ska vara. När det är farligt är det på riktigt. Och det är omöjligt att sluta läsa!

Övernaturligt bra!

Goosebumps - 400 miljoner böcker sålda ...

Goosebumps - Mysrysligt kul med barnboksvärldens svar på Stephen King!


Goosebumps betyder gåshud. Det kan man få när något är rysligt bra!

Författaren R.L. Stine hittade en skrivmaskin på vinden och skrev sin första “bok” när han var nio år gammal. Historien förtäljer inte om det var en magisk skrivmaskin, som den i filmen Goosebumps, men försäljningssuccén av R.L. Stines böcker måste ha något med magi att göra!

Ha kul och förvänta dig en “twist”!

R.L. Stine är barnboksvärldens Stephen King --- fast mycket, mycket roligare.
R.L. Stine har fattat galoppen att skräck och skratt har ungefär samma funktioner: överraska din läsare, som  förtjust drar efter andan och skriker och/eller skrattar till. Skämt bygger på en oväntad vändning och en överraskning. Skrämsel bygger på en oväntad vändning och en överraskning. De kan gärna kombineras i samma scen!

Dessutom ska hjälten lära sig något viktigt om livet och berättelsen ska ha en bra “twist” (amerikanska för det som de gamla grekerna kallade peripeti).  Du ska inte kunna räkna ut hur det ska gå på sida ett. Får du bara vad historien utlovar i början, och inte mer, blir du besviken.

400 miljoner böcker

De populära Goosebumps böckerna har sålt över 400 miljoner exemplar i hela världen. De mixar skräck och humor på ett lyckat sätt och rykten florerade länge om vilken bok i serien som skulle bli film. Svaret blev: hela serien! Det är lite som om man skulle köra alla Astrid Lindgren böckerna i en mixer på en och samma gång, eftersom det inte finns tillräckligt med action i en bok. Men med en bra ramhistoria kan konceptet faktiskt fungera.

Jack Black spelar i filmen Goosebumps en fiktiv version av R.L. Stine. Inne i hans originalmanuskript lever monsterna på riktigt (eftersom de skrivits på en magisk skrivmaskin) och därför är alla manuskriptböckerna låsta.

Se upp för “the girl next door”!

Filmens hjälte Zach Cooper är en helt vanlig kille, spelad av Dylan Minnette, som flyttar till en håla på landet, eftersom hans mamma blivit rektor för stadens lilla High School.

Han blir direkt kär i Hannah, bokstavligen “the girl next door”, spelad av Odeya Rush. Bara ett problem: hennes pappa, den excentriske författaren, vill inte att hon träffar kompisar. Speciellt inte den nye killen, som är alldeles för nyfiken. På grund av ett missförstånd tror Zach att Hannah är i fara, bryter sig in med hjälp av sin nye vän från High School, Champ, och tillsammans lyckas de med det ödesdigra misstaget att öppna ett par av R.L. Stines magiska manuskript.

Hur ska man fånga snömannen? 

Medan de tre ungdomarna jagar den förskräcklige snömannen i den lilla stadens isrink och försöker få tillbaka honom in i manuskriptet till  The Abominable Snowman of Pasadena sitter Slappy  från The Night of the Living Dummy hemma i huset och planerar sin hämnd. Han har inte gillat att vara inlåst. Hemkomsten till huset blir allt annat än lugn och fridfull. Slappy flyr i bilen från The Haunted Car medan trion med ungdomar och R.L Stine attackeras av trädgårdstomtarna från Revenge of the Lawn Gnomes.

Mordiska trädgårdstomtar på krigsstigen 

Trädgårdstomtar har en lång historia. De lär ha fötts i Tyskland innan Tyskland blev Tyskland, och regissören Ken Loach använde dem som en symbol för småborgerlighet och att spreja tomtarna blåa var en upprorshandling. Dessa trädgårdstomtar skulle Loach aldrig kommit åt med sprejfärg! De är välstrukturerade som en arme och gulliga och mordiska på en och samma gång och absolut omöjliga att förstöra.
Protagonisterna i  Goosebumps räknar snabbt ut att det är bättre att fly än att illa fäkta.

Den magiska skrivmaskinen är räddningen

De inser att de måste ta sig till High School, där det ikväll är dans, för att få tag på den magiska skrivmaskinen som är i en utställningsmonter. R.L. Stine måste så snabbt som möjligt skriva ett nytt magiskt manuskript som de kan stänga in alla monsterna i. Givetvis vill monsterna inte bli instängda på nytt. Brent Green
från My Best Friend Is Invisible och den jättelika bönsyrsan från A Shocker on Shock Street attackerar huvudpersonernas bil och när de gömmer sig i en övergiven supermarket attackeras de av huvudrollsinnehavaren från Werewolf of Fever Swamp.

En rörande Pinocchio historia 

En genväg genom en gravgård innebär en attack från gastarna från Attack of the Graveyard Ghouls --- men det mest omtumlande för Zach är att upptäcka att Hannah blir skimrande blå i månsken, ungefär som ett spöke… ja, faktiskt precis som ett spöke!

Hannah är också en Goosebumps karaktär, “the girl next door” är i själva verket huvudpersonen från The Ghost Next Door

 Hannah verkar inte veta om att hon inte är “riktig” --- R.L. Stine berättar att han skapat henne och uppfostrat henne som sin dotter för att slippa vara ensam. Mitt i all action alltså en rörande Pinocchio historia. Förutom att Pinocchio visste att han var gjord av trä.

Ständigt “sweet sixteen”!

I filmens klimax, då alla monster ska försvinna in i R.L. Stines nyskrivna manuskript, inser Zach att detta innebär att Hannah också kommer att försvinna. Hon är okej med det, hon har vetat hur det ligger till hela tiden --- eftersom varenda födelsedag var hennes sextonde och hon aldrig blev äldre --- men Zach vill inte släppa taget.

Filmens epilog visar hur R.L. Stine tar ett tillfälligt jobb som skolans engelsklärare, och under lektionen avslöjar han att varje bra berättelse ska bestå av tre delar: “The beginning, the middle … and the twist!”

Redan de gamla grekerna kunde det där med peripeti. Det är oftast det man saknar i svenska skräck böcker - man får vad sida ett lovar, inte mer, men vad man vill ha är “the twist”.

En extra “twist” på slutet

I en extra twist kommer Hannah tillbaka --- hon har liksom Pinocchio blivit riktig på riktigt, och kommer nu att växa upp --- och R.L. Stine skymtar i en cameoroll där han spelar den nye dramaläraren Mr Black. Ja, har Jack Black fått låna R.L. Stines namn i filmen kan ju R.L. Stine få Jack Blacks namn … Rätt ska vara rätt.

Goosebumps filmen har varit omtalad sedan 1998 och det är kul att se att den äntligen blev av. Även om filmen inte är precis som böckerna är filmen en kul och livlig hyllning till en av världens mest populära bokserier.

Offerträdet - Skräckfloran blomstrar vidare i barnboks-Sverige

Magnus Nordin

Offerträdet

Illustrationer: Lars Gabel

ISBN: 978-91-502-2160-2

Bergs förlag

Första kapitlet på en ny, svensk skräckbok för unga läsare. Vi befinner oss i en skola. Det är slutet på terminen i årskurs nio. Betygen är satta och Freja bryr sig inte om att hon har en massa underkända betyg. Bästa kompisen Alva beter sig fortfarande som en mönsterelev och sitter och räcker upp handen på religionslektionen där SO-läraren Torbjörn eldar upp sig när han pratar om sitt favoritämne, de gamla nordiska asagudarna och de gamla fina sederna. 

Offerträdet håller medel uppe

Alva har egentligen inte lust att bryta sig in i skolan en fredagskväll för att hålla vakt när Freja ska ändra sina betyg, men hon måste ställa upp, eftersom Frejas pojkvän Samir har träning (och dessutom är han inte alls pålitlig).

Men plötsligt kryllar det av personal på skolan, rektorn och alla lärare verkar finnas på plats och plötsligt går det upp för Alva vad skolans devis “Ingen lämnar Odenviskolan med underkända betyg” betyder och vad offerträdet på skolgården egentligen används till.

En guldålder för svensk skräck 

Det här är första delen i en ny serie med kalla kårar böcker. Just nu är det en guldålder för svensk skräck i barnboksvärlden. Åhus-trilogin av Kristina Ohlsson ger kalla kårar och kommenterar dessutom aktuella samhällsproblem. PAX-serien av Åsa Larsson och Ingela Korsell är briljant. Cirkeln  blev en kanonsuccé, likaså de tre uppföjarna. Skogsbingelskolan har blivit tecknad serie och blandar skräck, fantasy och humor. Det verkar som att det spökas i en stor procent av moderna barnböcker och även allehanda monster är på frammarsch. 

Verkliga problem den mest skräckinjagande grunden att bygga på

Nu senast har Cirkeln-författaren Mats Strandberg kommit med en ny barnboksserie om hamnskiftare och andra monster, som både är rolig och mysryslig, och använder sig flitigt och skickligt av klichéer inom skräckgenren. Många blandar skräck och humor (vilket märks mycket tydligt i PAX) och det är ett recept som fungerar perfekt eftersom skratt och skrik har ungefär samma funktioner och båda  reaktionerna bygger på överraskning. Dessutom tar man i barnboksskräckgenren ofta upp många viktiga frågor: att bli lämnad av sin familj, att bli tvingad att lämna sitt land, mobbing i skolan, utanförskap, utfrysning ... Helt enkelt sådana saker som de flesta barn är rädda för, verkliga problem.

Underkänt betyg, saknar patos 

Att få ett par underkända betyg är inte jättekul och det står inte på topplistan över skräckscenarier. Inte i klass med att bli föräldralös, utfryst av alla sina vänner eller komma ut som gay och bli grymt mobbad och misshandlad i skolan. Underkända betyg är ett “lightproblem” i det stora hela. Dessutom förstår man i Offerträdet hur det ska gå redan på de första sidorna. Vad kan man vänta sig av en skola där personalen är besatt av Oden och har ett offerträd och där ingen med underkända betyg ska lämna skolan? Sedan blir man inte överraskad under hela läsningen, varken med skräck eller humor, inte som t.ex. i PAX-böckerna där det kommer vändningar och överraskningar hela tiden. Men en alternativ titel på Offerträdet hade kunnat vara Världens värsta rektor.

Världens värsta rektor - Norskt försök till en Roald Dahl kopia

Marius Horn Molaug
Världens värsta rektor
Illustrationer: Kristoffer Kjölberg
ISBN:
Översättning:
Berghs förlag

Ruben gillar inte att simma (han kan förresten inte simma) och han gillar inte rektorn. På skolans simmardag ska han livrädda rektorn (det är ett obligatoriskt moment). Ruben måste tillsammans med sin bästis komma på ett sätt att slippa skolans simmardag. Kan han fixa fram en lagom allvarlig sjukdom? Så att han själv blir sjukskriven? Eller vänta, är det inte bättre att den hamsterallergiska rektorn blir lite lagom sjuk?

Roald Dahl är fortfarande på topplistan i Storbritannien när det gäller populäraste barnboksförfattare - tillsammans med Enid Blyton och J.K. Rowling. Humor brukar åldras, men i Dahls fall håller den. Matilda har precis kommit ut i jubileumsutgåva i Sverige - och där kan man snacka om världens värsta rektor! Otaliga författare försöker härma Roald Dahl, den norskättade brittens nästan oefterhärmliga humor. Få lyckas. Lyckade försök har gjorts av britten David Walliams och amerikanerna Jory John & Mac Barnett (missa inte Dubbel-Trubbel med en hjälte som älskar att läsa Roald Dahl och en rektor som är besatt av kor).

Denna norska bok för barn är tyvärr inte alls rolig och inte alls värdig Dahls ursprungsland. För det första är rektorn inte tillräckligt hemsk. Han är helt enkelt inte en motståndare av rang. För det andra är det precis samma intrig genom hela boken “jag kan inte simma, hur ska jag undvika simmardagen?” och det blir otroligt tjatigt. För det tredje är boken långtråkig. Det finns inget värre än humor utan några skratt alls. Det blir platt fall. Som att försöka simma på torra land (fast det hade säkert simokunnige Ruben föredragit).

Försök istället att lägga rabarber på Roald Dahls Matilda i original eller i svensk nyutgåva, skratta och förfasas över den hemska rektorn och alla andra hemska vuxna karaktärer och heja på den smarta lilla Matilda som har mycket större problem än att inte vilja simma på skolans simdag.

Följ sedan upp med den amerikanska dundersuccén Dubbel-Trubbel. Den ko-besatta rektorn glömmer man inte i första taget! Inte heller huvudpersonen Niles som gillar smarta bus och att läsa Roald Dahl.

Roald Dahls arv  lever fortfarande. Men tydligen inte i Norge. Det här är som en väldigt urblekt karbonkopia av en Roald Dahl bok där man tagit bort allt som är busigt, kul, originellt och humoristiskt.

Himmel och pannkaka

Himmel och pannkaka - En rimsaga där det blir pannkaka av en lyckad fest

Eva Lindell
Himmel och pannkaka

Illustrationer: Cecilia Heikkilä
ISBN: 978-91-502-1964-7
Berghs förlag



Himmel och pannkaka är en sprallig, charmfull och rolig rimsaga  för de minsta barnen. Man måste helt enkelt älska en bok där till och med pannkaksreceptet står på vers!

Rimsagor är utmärkta för att delge språkglädje och läslust till små barn - läsning börjar med “memorerande” och det som är rimmat är lättare att komma ihåg.  Det här kan lätt bli en ny favorit vid godnattstunden!

Mambrassen på kalashumör

Mambrassen (rimsagans protagonist) vaknar en tidig morgon och bestämmer sig för att ha ett stort kalas för sina bästa vänner, i denna optimistiska saga, där bilderna breder ut sig med stora landskap eller mysiga interiörer över generösa helsidesuppslag. Färgskalan går från senapsgult till midnattsblått, som en mörkare variation på den svenska flaggan. Mambrassens inredningstips tycks vara hemtrevligt stökigt. Och stökigare ska det bli under sagans gång!

Mambrassen skriver etthundratrettiofyra brev för att bjuda in alla sina vänner och spargrisen blir alldeles tom, eftersom frimärken är dyra.

Musik är kul, men inte mättande

Alla etthundratrettiofyra festgästerna kommer och har med sig musikinstrument och dansar och sjunger och spelar. Men så blir gästerna hungriga …

Vi måste ha nåt gott att äta!
ropa flera gäster.
Tårta, bullar, chips och glass
man brukar få på fester!

Alla störtar in i köket men där finns inte någon tårta, några chips eller något av allt det där andra de hoppats på. (Mambrassen har förmodligen gjort slut på alla pengarna på frimärken).

Ju fler kockar, desto fler pannkakor!

Alltså bestämmer sig alla etthundratrettiofyra gästerna för att hjälpa till och göra pannkakor. Sedan när alla är mätta dansar de och spelar till långt in på småtimmarna.

Mambrassen summerar med orden:

Minnen av den festen
det ska jag spara på.
Fast allting blev pannkaka
så blev det bra ändå.

Boken avslutas med ett pannkaksrecept för fem gäster - vill du ha etthundratrettiofyra gäster (som Mambrassen) tar du varje ingrediens gånger tjugosju. Alla instruktionerna står också på rim, precis som hela rimsagan.

En lagom lång saga

Det här är en lagom lång godnattsaga, rimsagor gör att de är lätta för barn att memorera och läsa högt själva, men man får många frågor om vad det är för djur på bilderna och vad de har för sov- och matvanor i verkligheten och var de bor någonstans (Sverige? Amerika? Australien?) och om de går i ide. Man kan fantisera ihop många svar. Sedan får man frågor var de andra djuren är, för det syns inte etthundratrettiofyra djur på någon av bilderna - men man kan ju alltid räkna hur många som syns just nu. (De små djuren kanske står bakom de större.)

Aptit på pannkakor och kalas!

Blir man sugen på pannkakor? Onekligen. Fast de fick ingenting till pannkakorna i boken och så här års, när värmen äntligen kommer, är det faktiskt gott med en klick glass till. Det blir liksom mera kalas!

Varför hade Mambrassen inte köpt hem något till sina vänner? Inte chips, inte läsk, inte glass … ? Han hade inte ens gjort popcorn och partygirlander! Himmel och pannkaka, det blir många frågor och mycket att svara på! Det finns massor av kalasböcker som riktar sig till små barn numera, så de vet att man ska förbereda sig noga för att fixa party. Men mest av allt undrar de: varför gjorde Mambrassen slut på sina pengar på frimärken när han kunde ha skickat inbjudan via mail, sms eller sociala medier? Till och med Bamse hänger på facebook numera. Fablernas värld kräver tydligen uppdatering.
Men Mambrassen hade i alla fall köpt hem en massa ingredienser och misslyckats med att göra pannkakor - elvispen har stänkt ner hela köket och i den röran kommer gästerna. Lösningen är först att stänga om röran och låtsas som ingenting. Sedan är lösningen att släppa in gästerna i röran och låta dem hjälpa till. Ett nog  så trevligt kalasbudskap - man behöver inte göra allt själv och det måste inte vara välstädat överallt.

Tiden står stilla

Men det här är en  klassisk tidlös saga à la Muminvärlden. Där tiden står stilla och alla är snälla och allt ordnar sig till det bästa. Djuren är trevliga och charmiga, alla är individuellt och personligt tecknade. Vem blir din favorit? Kanske sengångaren, som inte bryr sig om att gå hem från kalaset. Den lägger sig bara i närmsta träd!

House of Night - Sista striden!

PC Cast, Kristin Cast

Försoning - House of Night del 12
ISBN: 9789163882913

• Bonnier Carlsen

Sista striden i Nattens hus!

Välkommen till slutstriden - den spännande tolfte och sista delen i serien och fenomenet "House of Night", som har över tolv miljoner läsare världen över.
Zoey och hennes vänner står inför den avgörande kampen med det onda, sedan Neferet slutligen gjort sig känd för de dödliga. En mörk gudinna är lös i Tulsa och världen!
Bara den som besitter förmågan att kalla samman elementen och utöva gammal magi kan besegra henne. Och denna enda är Zoey Redbird. Men att använda gammal magi innebär stora risker...
Vem vinner och vem förlorar i denna episka strid mellan ljus och mörker?

Detta är del 12 och den sista delen i vampyrserien "House of Night". Liksom i de tidigare delarna är tempot högt och dramatiken stor.

House of Night - En ny genre visar sig bland Vampyrlitteraturen

P.C. Cast och Kristen Cast

Blottad

Serie: House of Night

Originalets titel: Revealed

Översättning: Catharina Andersson

Förlag: Bonnier Carlsen

Vad ska man säga om en vampyrroman som innehåller repliker i stil med “Döda allihop, men rädda Armani-klänningen!” ?!

P.C. Cast och Kristen Cast (författarparet som består av mor och dotter) har skapat en egen subgenre i vampyrlitteraturen eller också så har de skapat en egen subgenre till internatskolelitteraturen.

House of Night serien är en blandning av olika genrer, känner man till den amerikanska succéserien Gossip Girl av Cecily Von Ziegesar ligger det nära till hands att tänka att så här hade Gossip Girl tjejerna betett sig om de varit vampyrer.

För liksom i Gossip Girl finns här de som är populära och de som är mindre populära och även vampyrer lider av märkeshysteri. Vem vill inte ha en Armaniklänning i storlek 34? Man kan ju först dricka blod från offret och sedan tillskansa sig klänningen … (och vampyrerna har aldrig några viktproblem hur mycket de än glufsar i sig).

Det är alltså så “the bad girl” i serien resonerar.

Det finns även “good girls”, nördar, bögar och alla andra typer som man är vana vid att se i amerikanska high school serier, enda skillnaden är att här är alla vampyrer, sjukt snygga, och har evigt liv, i alla fall tills de tar kål på varandra.

Huvudpersonerna är kvinnliga, good girls, bad girls, nördar. Zoey Redbird är hjältinnan man ska heja på, Nefret är “the bad girl” som är verkligt svår att ta kål på. Trots att hon är en vampyr är Zoey en ganska vanlig tjej, som gillar att hänga med kompisar, ta en fika och titta på Star Wars filmer. Men dessutom måste hon ju stoppa Nefret och rädda världen och sitt “hus” på internatskolan, House of Night.

Livet är en häst

Livet är en häst

- Vem saknar en bokstav när den försvinner?

Magnus Hedlund
Livet är en häst - Kring Oulipo och den möjliga litteraturen
ISBN: 978-91-86617-24-0
Pequod Press

Raymond Roussel är måhända inte lika känd som sin landsman Jules Verne, föregångare inom fantasy/science-fiction genren, men Roussel var en idol för namnkunniga författare och konstnärer under surrealistvurmen.

Roussel visade nämligen vad man kunde åstadkomma när man släppte loss sitt undermedvetna och skapade fritt och inspirerat! Roussel framhölls som en viktig föregångare till surrealisterna av André Breton och hans anhang och de ställde glatt upp som hejarklack på Roussels skandalomsusade teaterpremiärer. Roussel var känd för att vara excentrisk och sådant uppskattade surrealisterna.


Snopna surrealister snuvade på det undermedvetna

Men surrealisterna i allmänhet och André Breton i synnerhet blev mycket besvikna efter Roussels död (han begick självmord i Palermo 1933) då det postumt kom ut en bok Comment j’ai écrit certain de mes livres. Alltså: Hur jag har skrivit vissa av mina böcker. Roussel avslöjar hur han satt upp språkliga byggnadsställningar för sina verk och det fantastiska hos Roussel visade sig inte vara ett resultat från det otyglade undermedvetna utan istället resultatet av ett gediget och tålmodigt hantverksarbete.


Utmanande läsning

Magnus Hedlunds bok Livet är en häst är  fullt av inspirerande och roliga och initierade anekdoter och exempel på hur skrivandet och läsningen kan bli mer lustfyllt, mer utmanande, mer komplicerat, mer avdramatiserat … Välj själva.

I Sverige härskar fortfarande “den undermedvetna traditionen“. Den mytomspunna inspirationen hyllas och att skrivande är ett hantverksarbete med modeller, berättarkurvor, “byggnadsställningar” och så vidare talas det tyst om. Möjligen kan deckarförfattare erkänna att skrivandet är ett arbete (och att de följer vissa modeller när de skriver).

Medlemskap för evigheten

I Frankrike däremot där blomstrar den möjliga litteraturen i Oulipo - med medlemmar som Georges Perec, Italo Calvino, Marcel Duchamp, Raymond Queneau, Harry Marhews, Jacques Roubaud (ja, ett medlemskap i Oulipo är för evigt!) - och det finns till och med en avdelning för den möjliga deckarlitteraturen som passande nog heter Oulipopo.

Hedlunds exempel spänner över vitt skilda områden - science fiction, deckare, poesi - ofta behandlat med stor humor och finess. Det går att få till en hel roman bara genom att byta ut en bokstav i en mening och utmana sig själv att börja och sluta med dessa meningar. Det har gjorts i Frankrike.

Vem saknar bokstaven e?

Det är lätt att tro att de flesta språklekar bara är på skoj. Ungefär som när Q-hunden åt upp alla Q:n i den svenska barnboksklassikern Varför är det så ont om Q? av Hasse Alfredson. Men så är inte fallet i Frankrike.

Jag börjar tänka på La disparition som blev en världssuccé. Georges Perecs moderna klassiker fick titeln Försvinna på svenska. (Magnus Hedlund har översatt ett ansenligt antal av Georges Perecs verk till svenska, men just Försvinna är översatt av Sture Pyk).

Vad är vanligast?

I La disparition har bokstaven e försvunnit. E är den vanligaste bokstaven i det franska språket. Att skriva en roman är svårt nog utan att inte tillåta sig själv att använda några e:n. Det är också ett litet mirakel att boken blev en internationell succé, tänk på alla stackars översättare, och hur de fick slita med (själv)påtvingade begränsningar. Men det varierar vilken som är den vanligaste bokstaven i olika språk. I franskan är det e. På spanska är det a. På ryska är det o. Alltså saknar den spanska översättningen bokstaven a och den ryska bokstaven o. för att uppnå samma effekt - att det allra viktigaste och vanligaste har försvunnit.

Utan dem

La disparition  var inte bara en kul grej, en personlig utmaning “kan jag skriva en bok utan e?”. På franska uttalas nämligen e som “e u x” alltså ordet för dem. På franska uttalas “sans e” (alltså “utan e”) så att det låter som “sans e u x” alltså “utan dem“. En referens till eller symbol för saknad.

Georges Perec förlorade sina föräldrar, båda polska judar,  under andra världskriget. De försvann. Fadern som soldat, modern i förintelselägret Auschwitz. De försvann. E försvann. Det skulle kunna vara en lustig ordvits om det inte vore så att det inte är lustigt alls. Språket ger innehållet en underliggande betydelse i en egen metahandling och huvudpersonerna kommenterar ibland den språkliga strukturen och dess begränsningar samtidigt som de letar efter den förlorade.


Är livet en fest eller en häst?

Är livet en fest eller är livet en häst? Byt ut ett ljud och se vad som händer med en mening. Magnus Hedlund har i decennier sysslat med att leka fram möjlig litteratur och han redovisar några av resultaten i Livet är en häst - samt vilka “byggnadsställningar” som använts. Hedlund är författare, översättare, introduktör och innehavare av lärostolen i experimentell cybeutik vid Collège de ’Pataphysique.

Lägg vantarna på ett exemplar av Livet är en häst och fascineras över litteraturens oändliga möjligheter med Magnus Hedlund som guide. Det här är en ofta rolig och alltid tänkvärd liten bok som passar alla läsare - och skribenter.

Pytte - Liten men stark!

Du är för liten Pytte! och Spring fort Pytte!
- En ny hästfavorit för de minsta läsarna

Ingrid Flygare
Du är för liten Pytte! och Spring fort Pytte!
ISBN:
Rabén & Sjögren

Böckerna om Pytte är kul läsning för 3-6 års åldern med oemotståndliga bilder. Och nej, man behöver inte var hästtokig för att gilla dessa böcker!

Det är lätt för små barn att identifiera sig med Pytte, eftersom han är minst i hästgänget.

Pytte är en shetlandsponny och den allra minsta hästinvånaren på gården Granbacken. Ibland är det jobbigt att vara liten. Som när man inte får vara med. Vara för liten för hopptävlingar eller skogsritter. Jobbigt att höra “Du är för liten Pytte!” Men när barn kommer till Granbacken är alla de andra hästarna för  stora och för hemska för de små barnen att rida på … Så högt över marken vill man ju inte vara! Men Pytte, Pytte är inte för stor. Han är inte heller för liten. Han är alldels lagom för de små barnen.

I Spring fort Pytte! blir hästkompisen Jumper sjuk och  Pytte måste springa och hämta hjälp. Spring fort Pytte! är en bra berättelse om att våga och vinna. Trots att man tror att man inte vågar och trots att man är minst.

Pytte är väldigt lätt att identifiera sig med, speciellt för de minsta läsarna och illustrationerna är jättefina - det är lätt att känna igen de olika hästarna och deras personligheter. Pytte böckerna är också utformade så de passar alla barn.

Ingrid Flygare har en examen från Academy of Art University i San Fransisco. Hon har varit flitigt anlitad som illustratör, både för böcker och webbspel, men Pytte böckerna är hennes första böcker som författare.

Pastor Viveka och tanterna - Stormhattar tar deckarvärlden med storm

Stormhattar och en frikyrkopastor tar deckarvärlden med storm
i Gamla Enskede
 

 
Annette Haaland
Pastor Viveka och tanterna
ISBN: 9789100153892
Albert Bonniers Förlag
 
 
 
Välskriven, rapp och rolig. Och under 600 sidor! Lägg ut den här på alla bokborden i kyrkorna! Den nya deckarsensationen Pastor Viveka och tanterna är som en mix av Morden i Midsomer av Caroline Graham, The Grantchester Mysteries av James Runcie och Maria Langs klassiska, idylliska deckar-Nora.
 
Liksom i Midsomer är den pittoreska idyllen påtaglig och trädgårdarna vackra, omskötta och översållade med blomster. Liksom i Maria Langs deckarstad Nora är människoskildringarna minst lika viktiga som miljöskildringarna. Och precis som i Grantchester har man här en präst som ska lösa morden.
 
Ondskan lurar i Gamla Enskedes paradisiska trädgårdar
 
Gamla Enskede må se idylliskt ut, men i de vackra trädgårdarna växer fullt av giftiga stormhattar. När två församlingsmedlemmar har dött kan frikyrkopastorn Viveka inte längre hålla “normala” begravningstal utan slutar istället med ett hämndlystet löfte att ta fast den eller de skyldiga. En häpen församling undrar vad som flugit i pastor Viveka och hon blir så småningom förklarad utbränd. Den påtvingade semestern gör att Viveka har ännu mer tid på sig att tänka och rota i det förflutna. Och i folks trädgårdar. Och i bokhyllor. Varför har en av hennes nära vänner en hel hylla full med böcker om stormhattar? Varför har alla hon misstänker, och till och med dem hon inte misstänker, trädgårdarna fulla av giftiga stormhattar? Till och med det första offret har stormhattar i sin trädgård. 
 
Stormhatten i deckarhistorien
 
Det är alldeles sant att stormhatt är en otroligt giftig växt - och lätt att få tag på. Kanske inte så smart att göra reklam för detta med tanke på alla potentiella giftmördare? Maria Lang censurerade alla gifter som hon ansåg var för svåra att spåra eller för lätta att få tag på, eller för obotliga, därför att hon inte ville inspirera någon sjuk människa till giftmord. Annars kan ju alltid potentiella mördare få tag på en slipad mordkniv på Ikea.
 
Det är däremot ganska otroligt att så många människor i Gamla Enskede (som lär vara en ganska snobbig stadsdel, i alla fall enligt beskrivningarna i boken) ska ha stormhattar i sina trädgårdar och på sina kolonilotter och vid sina stugor. Är folk inte oroliga för barn och barnbarn och barnbarnsbarn? Vill rikt folk inte köpa dyra, fina växter på plantskolan som de kan ha och ståta med? Stormhatt växer förresten vanligtvis vilt i fuktig terräng, och Haaland beskriver en varm och torr sommar i trädgårdarna.
 
Stormhatt har använts förr i deckarhistorien, Alistair MacLean använde t.ex. stormhattsrot blandad med pepparrot för ett giftmord i thrillern Bear Island. Medea lär har förgiftat Theseus med stormhattsgift. Redan de gamla grekerna alltså … Men än idag finns det inget känt botemedel mot stormhattsförgiftning. 
 
 
Fjällbacka-syndromet flyttar till Enskede
 
Det är egentligen ganska otroligt hur många som hinner dö under bokens gång. Fyra lik radas upp (fast Viveka behöver inte begrava alla själv) och boken börjar lida Fjällbacka-syndromet - man frågar sig hur många människor det kan finnas att ha ihjäl på en så liten plätt? Midsomer är i alla fall ett helt (fiktivt) grevskap. Även om det verkar livsfarligt att bo där också. 
 
Liksom i många svenska deckare, främst av kvinnliga författare, läggs stor vikt vid familjen. Det spelar ingen roll om du plockar upp en Camilla Läckberg, en Liza Marklund, en Anna Jansson, eller någon annan modern “deckardrottning”, du får läsa massor om den kvinnliga huvudpersonens privatliv, hennes barn, barnens dagis/skolor, pojkvännen/mannen/ex-mannen osv. Man riktigt längtar efter Miss Marple, Hercule Poirot eller Sherlock Holmes, eller till och med Mma Ramotswe i den första Damernas detektivbyrå, som inte har några barn alls. Inga dagislämningar eller skolavslutningar att passa. Man kunde helt enkelt fokusera på spänningen. Att svensk deckarlitteratur så ofta har tråkiga familjepartier med kan bero på två saker. Att författaren inte kommer på tillräckligt mycket spänning och action för att hålla intrigen igång - helt enkelt utfyllnad. Eller arvet efter Maria Lang som använde relationer för att göra boken mer spännande. Kunde hon, borde väl efterföljarna kunna?
 
Den inklämda familjen är ute och cyklar
 
I Pastor Viveka och tanterna tillför familjen inte mycket. Viveka har fyra barn som kräver en massa dyra grejer, typ cyklar för 7000 kronor styck, samtidigt som hon själv predikar avhållsamhet från kapitalismen och mammon, och en tråkig man som pratar om elbilar och ryska filmer. Hela familjen försvinner sedan på semester till svärmor, vilket gör att man tycker att mannen är ännu fegare och tråkigare än man först trodde. Skulle Maria Langs Ejnar Bure någonsin ha övergett Puck? Icke. Speciellt inte med en mördare i närheten. Familjen tycks finnas inklämd med skohorn bara för att stackars Viveka inte ska behöva vara singel. Hon tycker boken igenom synd om personer utan barn/familj och frågar ständigt gamla tanter om varför de inte har gift sig. Hon frågar aldrig gifta personer varför de har gift sig, vilket intrigmässigt kan vara en mer berättigad fråga (hon hade hittat mördaren snabbare på det sättet). Hon frågar sig inte heller vad de skulle få ut av att vara gifta (själv verkar hon inte få ut något av det) och hon frågar sig inte själv heller om hennes livsval verkar vettiga. Men frikyrkan verkar typ ha den moralen ”gå ut och föröka sig sa herren” och de som gör andra val är suspekta.
 
Det har sagts om Miss Marple att hon är en av få kvinnliga karaktärer i litteraturhistorien som är lyckligt singel - och detta beror på hur många män som dog under första världskriget. Miss Marple fanns helt enkelt under en tid när det fanns många singelkvinnor, och senare singeltanter.
 
Med tanke på att Sverige idag har singelrekord - 80 % av befolkningen på vissa platser i Sverige - och drygt hälften räknat över hela landet och rekord i antal skilsmässor vore det kul om det också kunde avspegla sig i den moderna litteraturen i allmänhet och deckarlitteraturen i synnerhet istället för att ständigt försöka klämma in familjer för att dryga ut handlingen.
 
Tuffa gamla tanter och levande miljöer
 
Det som är riktigt bra i romanen är skildringen av tanterna och miljöskildringarna av Gamla Enskede. Här finns många karaktärer som man fastnar för, bland annat en medelålders plus tjej från Rwanda som vill starta en gospelkör och “elaka” gamla Selma som alltid tror det värsta om folk (precis som Miss Marple) och också visar sig ha rätt. Det är faktiskt snarare hon, inte pastor Viveka som löser mysteriet.
 
Det bästa med Pastor Viveka och tanterna är alltså tanterna - i alla åldrar.
 
Personerna i boken är så levande (i alla fall tills de dör) att boken hade fungerat ypperligt som en vanlig roman eller satir över svenska samhället utan att klämma in deckarintrigen. Visst får stämpeln deckare försäljningen att gå upp, men deckardelen är den minst spännande och trovärdiga delen i romanen. Det man verkligen fastnar för är Selma, som är så smart och bestämd av sig, intrigerna i frikyrkan, den planerade gospelkören (som inte blir av i denna roman), Vivekas kompis från Rwanda och pastor Vivekas fyrtioårskris och upproriska t-skjortor. Ja, hon har subversiva t-skjortor med text på under pastorsskjortan. När boken börjar är hon iklädd “Sluta gnälla“. På ett personligt samtal har hon på sig “Och DU tror att det är synd om Dig.” Och för kaffekommitténs möte har hon vikt “Ni står mig upp i halsen”.
 
Tillsammans blir förnuftiga människor idioter
 
Ett briljant avsnitt i boken handlar om att Viveka tänker om styrelsen i frikyrkan att de var och en för sig (med ett undantag) är relativt förnuftiga människor, men tillsammans blir de, som det brukar bli med grupper, idioter. Tillsammans i grupp vet man aldrig vad för knasiga saker som kan beslutas. Gruppmekanismernas helvete går igång. Allt det hinner Viveka tänka innan det verkligen händer. Vivekas inre berättarröst är ofta otroligt rolig - och slår huvudet på spiken.
 
En kvinna i sina bästa år som tröttnat på att vara omhändertagande och på meningen med vad hon gör och som har intressanta och filosofiska samtal med folk i Enskede och alla (oundvikliga) intriger på jobbet --- det hade blivit en utmärkt, underhållande roman. Utan ond bråd död.