Michelle Paver: livsfarlig research

ger liv åt historien, gudar, krigare

och vargbröder

Michelle Paver är mycket älskad i många länder. Som författare är hon underhållande och spännande. Som människa är hon underhållande och spännande och generös med sin tid till intervjuer och mycket trevlig. Och verkar ha ett otroligt spännande liv! Vargbröder är en serie som blivit superälskad i Sverige (precis som i många andra länder) och den nya serien som börjar med Bronsdolken ser ut att bli en lika klockren fullträff.

Michelle Paver har nu gått från Stenåldern till Bronsåldern. Från serien Vargbrödertill serien Bronsdolken.

Men hon skriver fortfarande på floppy discs, de där stora, mjuka disketterna, till sin förläggares stora förtvivlan. Och först av allt skriver hon alla sina böcker för hand.

-Jag är verkligen stenålders! skrattar hon.

Hon renskriver också all sin research för hand. Sedan använder hon 1% av den.

Det finns efterfrågan på en bok med all hennes research i, all den bakgrund till hennes underbara böcker som inte finns med i böckerna, för till skillnad från JK Rowling vill hon inte klämma in en massa detaljer bara för detaljernas skull.

- Men jag har inte tid att skriva den boken om min research. Jag har fullt upp med serien om Bronsdolken!

Hon konstaterar också att renhorn i Sverige inte alls är exotiskt – att komma med ett renhorn till Sverige är tydligen som sand i Sahara. ;D

Mindre känd i Sverige är Michelle Pavers underbara spökhistoria Evig Natt (Dark Matter). Det är svårt att göra en bra spökhistoria. De flesta klassiska spökhistorieförfattare gör bara en bra spök/skräckhistoria. Men Michelles fans vill ha en till. Många frågar efter just detta när hon är ute på sina signerings- och intervjuturnéer.

- I sådana fall blir det EFTER att jag gjort klart serien "Gods and Warriors" säger Michelle och ler lite mystiskt.

 

 

På svenska har ”Gods and Warriors” blivit”Bronsdolken” - något hon inte har något emot eftersom titeln måste fungera i landet i fråga.

-En sak kan jag i alla fall med säkerhet konstatera: de svenska omslagen till mina böcker är de allra vackraste! Jag älskar dem!

Barn brukar säga att hennes böcker är fantasy, vuxna att de är historia.

-Jag gillar att ge alla rätt. Man får säga att de är vad man vill att de ska vara. Men allting kan hända på riktigt, jag har alltid en rationell förklaring. Det finns ingen magi med.

Antagligen tycker barn att böckerna är så spännande och underhållande att det inte kan vara historia?

-Ja, skrattar Michelle, det kan nog vara så! Men jag ser till att allting är korrekt, har de en utomkroppslig upplevelse är det till exempel för de har ätit konstiga svampar först eller för att de är urhungriga. Allting går att förklara!

Michelle Paver är mycket noga med att allt ska ha en naturlig förklaring.

- Jag är egentligen biokemist, berättar Michelle Paver. Som för att förklara varför hon är så besatt av att göra så mycket research på plats för sina böcker.

Sedan gör hon en paus och tänker efter.

- Och så har jag jobbat som advokat väldigt länge. Då är man van vid att man vill ha bevis. Man kan inte bara tro någonting.

Huvudpersonerna i böckerna har ofta spirituella, religiösa eller panteistiska upplevelser, men det är ingenting som Michelle Paver själv har upplevt under sin research. Inte ens när hon simmade med delfiner.

- Nej. Folk pratar om hur mycket de känner när de simmar med delfiner, att de blir ett med dem, något slags panteistisk upplevelse, men jag är ateist. Jag tror inte på sånt. Delfiner är fina djur. Det är allt.

Min favoritbok är i serien Vargbröder, är del tre, den med ugglan på.

-Jag har ugglor utanför mitt hus, berättar Michelle. De håller på hela natten!

Researchen för den första boken var bland annat att umgås med vargar - serien heter ju Vargbröder. Delfinerna som hon simmat med som research till Bronsdolken låter trevligare.

- Men delfiner är tuffa djur. De kan lätt ha ihjäl en haj!

Delfinerna i Bronsdolken attackerar faktiskt med gemensamma krafter en haj. Det är inte delfinerna som blir sårade i bataljen.

Sitt farligaste ögonblick upplevde Michelle inte med vargarna eller på toppen av en pysande vulkan. Nej, det var när hon var ute och pulsade med snöskor och plötsligt fick syn på en isbjörn.

- Isbjörnar ser oss som mat. Så jag vände och gick sakta tillbaka samma väg som jag kommit. Som tur var låg vinden i rätt riktning, så han kände inte lukten av mig. Jag var väldigt sur på guideboken i vilken det stod "inga isbjörnar i detta område". När jag kom hem slog jag upp guideboken igen. Det visade sig att det stod NÄSTAN inga isbjörnar i detta område!

Där ser man! "No polarbears” och "virtually no polarbears" är inte samma sak. Och där ser man. Att även en advokat, tränad att leta bevis, kan missa ett jättelångt ord i en mening.

- Du började som biokemist och sedan fortsatte du som advokat, man tänker sig att dessa jobb är rätt så stillasittande och stillastående ...

Hur har du blivit så vältränad? undrar jag.

- Åh, det är lätt, skrattar Michelle Paver. Jag äger ingen bil. Jag kör inte. Så jag går överallt. Då får man all träning man behöver!