fredag 31 maj 2013

En tesked jord och hav

Dina Nayeri: En tesked jord och hav
 

Tvillingar som skiljs åt av ödet och Atlanten

översatt till 13 språköversatt till 13 språk Dina Nayeri
En tesked jord och hav
Översättare: Ylva Stålmark
Damm
Lyriskt. Vackert. Sorgligt. Rysligt. En dröm som skulle kunna vara sann. Och mitt i alltihop: ett par tvillingar skiljda åt av mer än en tesked jord och hav.
“Tvillingar är som häxor i sitt sätt att läsa varandras tankar på långt håll. Inte på hundra svarta år skulle jag ha kunnat ana att de skulle skiljas åt eller vilka problem det skulle medföra.”
“Jag minns dem båda under en lyckligare tid, hur de låg på balkongen under ett moskitnät som deras pappa hade spänt upp för att de skulle kunna sova utomhus när det var varmt. De brukade viska med varandra, peta på nätet med sina rosamålade tånaglar och rota i fickorna på sina oanständigt korta shorts efter undangömda halvt förbrukade läppstift som de knyckt av sin mamma. Det här var förstås före revolutionen, så det måste ha varit flera månader innan familjen flyttade till Chershmeh permanent. De var här på sommarloven, när de hade ledigt från sin fina skola i Teheran, stadsflickorna fick en chans att leka lantliv, leka med barnen i byn, låta sig jagas av betuttade bypojkar medan de ännu var så små att sådant gick för sig. På balkongen brukade flickorna plocka blommor från kaprifolen som klättrade på husväggen och suga dem torra som bina gör medan de läste sina utländska böcker och smidde elaka planer. De hade sina lila solglasögon från Teheran, lät det långa, svarta håret hänga utsläppt över de solbrända axlarna och åt utländsk choklad, sådana som inte har funnits här på länge. Sedan brukade Mahtab hitta på något bus, den lila satungen. “
Romanen En tesked jord och hav är Dina Nayeris debutroman och den utspelar sig i norra Iran årtiondet efter revolutionen 1979. Språket är vackert och lyriskt.
11-åriga Saba Hafezi och hennes tvillingsyster Mahtab är oskiljaktiga - tills de skiljs åt. De älskar Amerika och drömmer om och diktar upp en tillvaro där. Sabas mamma och syster försvinner och Saba och hennes pappa blir ensamma kvar. Saba tror att hennes mamma och syster försvunnit till USA utan henne och börjar hitta på en tillvaro för dem där.
Läsaren får följa Sabas kringskurna uppväxt och hennes drömmar och fantasi om hur Mahtab lever den västerländska versionen av hennes eget liv, för hon har ju hört att tvillingar är dömda att leva samma liv. Trots detta: en tvilling får frihet. En får det inte. Drömmar om det andra livet är allt som finns kvar. Som ett slags idévärld att eftersträva men som inte går att nå.
Det här är ett slags “sann historia”. Författaren är exiliranier och förklarar att detta är hennes dröm om Rian, skapad på avstånd på samma sätt som Saba uppfinner ett fantasi-Amerika åt sin syster. Saba längtar efter att besöka det Amerika man ser på teve, och bokens författare längtar att besöka ett Iran som nu är försvunnet. “Den här boken är min egen Mahtab dröm”.
Dina Nayeri föddes i Teheran under den iranska revolutionen och kom till USA med sin familj som tioåring. Hon har studerat vid Princeton och Harvard och är Teaching Writing Fellow vid Iowa Writers Workshop. En tesked jord och hav är översatt till 13 språk och har kommit ut i 20 länder.
Belinda Graham

Drömmen om den hemtrevliga maten

Litteratur: Flera böcker om matkonsten
 

Drömmen om den hemtrevliga maten

Annas matAnnas mat
Annas mat
Anna BergenströmBonnier Fakta
Fransk bistro
Maria ZihammouSemics
Pluras Husman
Plura JonssonNorstedts
Food Junkie
Mons KallentoftForum
Anna Bergenström är en av fyra generationers kvinnor som jobbat med matreportage: hennes mormor skrev om mat, hennes mamma skrev om mat, hon själv skriver om mat och hennes dotter Fanny är matfotograf. Där ser man att drömmen om dem hemtrevliga maten – och även den vackra maten – har funnits länge. Måltiden symboliserar hemtrevlighet och samhörighet och en fusion mellan olika kulruter. Anna Bergenström blandar olika svenska och franska kulturer friskt och fräscht.
Med så många generationers matskribenter märker man hur maten har förändrats från generation till generation eller rättare sagt hur attityden till mat och matlagning förändras.
Anna Bergenströms mormor skrev i sina mattips hur man skulle överleva de dagar hembiträdet hade ledigt och vad man kunde göra själv. Anna skriver att det var så på den tiden. (Jag känner ingen som har haft hembiträde, hur långt bak i tiden jag än går, men jag kanske inte undersökt rätt socialgrupp). Annas mormor skrev för Idun och sedan för Damernas Värld.
Annas mamma skrev hur man skulle klara sig på färdigrätter och halvfabrikat - detta var ju nya tider, man behövde inte laga mat själv (eller ha hembiträde) saker fanns färdigt i affärerna.
Anna själv skriver om en “back to basics” matlagning där allt lagas från grunden. Här fuskas inte med halvfabrikat!
Se där, tidens gång!
Nu uppskattar vi att veta vad vi äter, alltså är det bäst att laga allt själv från scratch.
Och Annas bok är verkligen grundlig. I kapitlet grönsaker går hon t.ex. igenom koktiden för alla typer av grönsaker. När det gäller ägg går hon igenom hur man kan göra en god ugnspannkaka med eller utan ägg.
I kapitlet om bakning går hon igenom hur man gör en saftig sockerkaka och goda småkakor.
Allt detta är “basic” matlagning som “alla kan”. Eller åtminstone borde kunna från skolan. Men så är tydligen inte fallet och Anna tar aldrig för givet att hennes publik kan något om mat (vilket är fallet med många mästerkockar- de börjar med tillbyggnaderna och inte på själva husgrunden.
Dessutom finns det med massor av “avancerad” mat både svensk och utländsk. Det finns både enkel husmanskost och sådan som tar tid. Både inhemskt och utländskt. Det speglar Annas egen uppväxt och var hennes familj var ifrån. En del recept är från Skåne, andra är från Småland, andra är från Frankrike … och tillsammans är ju alla influenser vad som gör ett personligt kök.
Dessutom gör Anna det lätt för läsaren i och med att hennes bok har en lätt att hitta uppläggning: är du sugen på att laga något med ägg, gå till kapitlet ägg. Är du sugen på soppor, gå till kapitlet soppor. Vill du läsa om säsongens grönsaker, gå till grönsaker. Osv. Sedan finns det också en del crossover, som lamm i soppa - står under lammkött. Tårtor kakor och bullar, efterrätter och julmat har egna kapitel. Liksom grillat för grillsäsongen. Och picnick tips för de bästa picnick korgarna som finns. Dessutom allt för engelskt afternoon tea.
Annas bok är väldigt heltäckande både när det gäller råvaror och menyer … på 560 sidor får man en oslagbar blandning av vanlig baskokbok och à la carte kokbok. Kort sagt: en sådan bok som är alla amatörkockars dröm! Hälsosamt, miljövänligt och mycket gott! Med vackra foton av Fanny Bergenström och Nisse Pettersson.
Fransk bistro – matmys i kvadrat
Fransk BistroFransk Bistro“I don’t care if I never see a charming little bistro again in all my life …!!!” Dessa ord som Rachel McAdams karaktär yttrar i Woody Allens Midnatt i Paris är undantaget som bekräftar regeln: alla älskar egentligen Frankrike och franska bistros! Den bekväma hemtrevliga maten som är så god och värmande, atmosfären, stämningen och smakerna … vad är inte att älska?
Just detta är typiskt för den franska bistromaten: den är enkel, varm och välkomnande. Råvarorna är noga utvalda, recepten är lätta att lyckas med och som konsekvens är matlagningen full av glädje och harmoni.
I boken “Fransk bistro” finns det rustika franska kökets mesta och bästa klassiker med. Bouillabaisse, pot au feu, ratatouille, boeuf bourguignon, chevre chau … dofterna är lika härliga som smakerna. Bland desserter krämig chokladmousse, mandelpaj, och ugnspannkaka med körsbär, nöt- och chokladkräm, smarrig äppelkaka, crêpes med citronsocker.
Det går att fixa till Frankrike på hemmaplan. Dofterna smakerna och ljuden. Sätt sedan på Midnatt i Paris eller en Edith Piaff CD och stämningsbilden är komplett. Maria Zihammou är journalist och matkreatör. Fransk bistro innehåller hennes bästa recept på härlig och näringsrik och lycklig mat för hela året, och hennes hyllning till fransk kokkonst är enastående!
Boken är indelad i kapitel med olika teman: Aptitretare "roa munnen" - Amuse bouche, Snabblagat - À la minute
Från ugnen - Au four, Rustikt - De campagne, Smaker som gifter sig - Un bon mariage, Söta saker - Les desserts
Drycker - Àperitif, digestif et les autres , Det finns också ett avsnitt om ost, om hur man äter ost efter middagen i Frankrike. Dessutom menyförslag för fester hela året om! Maria Zihammou har förenklat och satt egen prägel på recepten så att man kan avnjuta dessa rätter hemma lika gärna som på en mysig fransk kvartersbistro. Fransk bistro är en hyllning till det goda franska köket. Fylld med välsmakande och lustfylld mat för hela året, att laga och äta tillsammans med familj och vänner. Med en marockansk pappa har Maria rötter i den nordafrikanska och franska kultursfären. I hennes kök sprids ofta dofter av spiskummin, citron, vitlök och koriander. Men med en norsk mormor som var finkokerska och lagade allt från buljonger till söndagsstekar så har Maria bredd i sitt matkunnande.
Den svenska husmanskosten slår tillbaka!
PluraPluraPluras kök har länge varit en stor TV-succé och “Pluras Husman - En hyllning till maten jag älskar” är Pluras 3:e kokbok på 4 år. Och den bästa. Efter fransk mat och spansk mat (i de två tidigare böckerna) är det nu dags för svensk mat. Som sagt: Husmanskosten slår tillbaka! Och Pluras entusiasm i denna kokbok är oöverträffad, för honom hänger matminnen och husmanskost samman med allt från barndomsminnen och julminnen till Eldkvarns turnéer och han berättar gärna om sina mat- och musikminnen i boken, vilket gör att boken får ett personligt tilltal och en vinkel som inte andra kokböcker har (Eldkvarns matminnen kanske får en uppföljare?). Det finns bra minnen från hela landet, men det är speciellt roligt att läsa om när Eldkvarn åker över till Köpenhamn bara för att äta smörgåsar …
“När vi spelar i Malmö flera dagar i sträck är det alltid legio att vi nån dag åker över till Köpenhamn, promenerar runt i Christiania och äter smörrebröd till lunch, helst då på Kanalcaféen vid Fredriksholms kanal 18. En halvtrappa ner i den gamla restaurangen blir man serverad de mest fantastiska smörgåsar.”
Givetvis finns receptet med på älsklingsmackan: Leverpastej på rågbröd. Det är inte alls så enkelt att göra som det låter …
“När vi beställde vatten att dricka tittade servitören smått föraktfullt på oss, pekade ut över kanalen och sa: där, där har ni vatten!”
Kulturkrock?
En del av recepten kan jag lugnt tänka mig att prova, som att göra plättar till efterrätt. Andra recept … det är mer tveksamt. Var ska man få tag på 5 dl grisblod för att göra blodpudding från scratch???
Och gåsamiddag med tre rätter verkar också komplicerat (vilket Plura erkänner att det är, han föreslår att man börjar dagen innan) med svartsoppa, gås och skånsk äppelkaka. Det sistnämnda kan jag tänka mig att göra. Svartsoppa - återigen ska man ha tag på färskt blod (är detta en True Blood kokbok?) - och sedan en jättegås för 8 personer. Det går inte lika bra med selleri här. (Möjligen kyckling). Och till efterrätt skånsk äppelkaka (till denna behövs äpplen och ströbröd, inget blod eller dött djur - jag tror jag går direkt på efterrätten).
Snart är det dags för Mårten Gås - den 10 november - så då vet man vad Plura kommer att pyssla med.
Mat är också ett slags underhållning, en föreställning, med förband (förrätt), det stora bandet (huvudrätten) och extranummer (efterrätt).
På Petri Pumpa i Lund gick hela Eldkvarn ut i köket och applåderade kockarna som tackade och bugade för uppvaktningen. Senare på kvällen såg Eldkvarn deras servitör dansa i publikhavet. Det var hans tur att ta emot underhållning och deras tur att leverera.
Så kan också ett utbyte av underhållning se ut.
Food Junkie - när den goda maten inte är så god längre
Food JunkieFood JunkieFör mycket av det goda kan vara underbart. Det var vad Mae West sa. Och det brukar stämma. Men inte alltid.
Food Junkie är en bok om mat helt utan recept eller mattips. Det ser ut som en köttkokbok. Men det är ett slags bekännelsebok om matmissbruk från en rik deckarförfattare som rest jorden runt i jakt på den dyraste mest exklusiva maten.
Konsumtionshetsen verkar vansinnig - 6000 för en flaska vin och njutningen är att få beröm av sommeliern att man gjort ett bra val. Guldstjärna i kanten, typ.
Det här är matmissbruk för rika: dyrt och exklusivt ska det vara. Det här är raka motsatsen till Annas mat, back to basics, där man själv kan vara nöjd att man gjort något fantastiskt gott och fantastiskt billigt bara med grönsaker och ägg. Raka motsatsen till den där stora, glada matkänslan “det här har jag gjort själv” (och inte var det dyrt heller!) här gäller det att andra ska serva, från mästerkockar till smörande restaurangägare och tjusig serveringspersonal, kunden är kung, och kunden betalar för att känna sig som kung. Så mycket som en normal månadslön… alltså en månadslön för en normalinkomsttagare för en måltid.
Food Junkie flirtar med sitt beroende, tar inte itu med det på allvar, och fostrar en ny generation av beroende. Medan andra barn får korv med mos eller pizza som kalasmat, får författarens barn exklusiv kaviar (inte sån i tub) och han är så nöjd när dottern snyter åt sig en extra svindyr kanapé från hans tallrik. Typ “hon är ju precis som jag!”
När man köper boken - är man då med och sponsrar matmissbruket? Borde man låta bli?
Jag tycker ändå att det är intressant läsning om ett annorlunda matmissbruk, där för mycket av det goda inte alls längre är så underbart. Mat har bara blivit en statusgrej, som dyra märkeskläder eller klockor, en måltid för flera tusen att konsumeras till en flaska vin för flera tusen till, det är viktigt att imponera både med sitt val av mat och vin, för att visa att man kan, för att visa att man är någon. Lägg till detta att flyga över hela världen för nästa mat-kick. Det hälsosamma, det ekologiska, det miljövänliga och det omsorgfulla med maten och dess tillagning har helt försvunnit i ett slags status och konsumtionshets.

Belinda Graham

torsdag 30 maj 2013

Gröna apoteket

Marie-Louise Eklöf: Gröna apoteket
 

Kummin är mumma för magenKummin är mumma för magenAtt bruka och bereda terapeutiska örter

Marie-Louise Eklöf
Gröna apoteket
Norstedts
Att växter och örter har goda egenskaper och att naturen har ett eget, nyttigt gratis apotek är saker som varit känt i alla tider - men idag verkar det som om vi måste återupptäcka detta. Och med Gröna apoteket har man riktigt kul när man återupptäcker naturens kraft!
Salvia är till exempel bra för att motverka Alzheimers (kom ihåg detta!) och det är ju även gott som krydda att ha till vanlig mat, som kyckling. Salviate som rekommenderas kan kombineras med citronmeliss och daggkåpa.
Slåttergubbe eller arnika (en glatt gul blomma) hjälper mot blåmärken, bulor, svullnader och mycket annat. Här rekommenderas en eterisk olja.
Kummin är mumma för magen. Kamomill hjälper mot sömnsvårigheter- kamomillte har länge varit populärt i England.
Boken är full av härliga bilder på växter och förklaringar vad de är bra för. Och sedan följer ett kapitel med recept.
Naturen är alltså full av naturligt läkande saker !!!
Inte för inte börjar man tänka på BBC serien Naturens apotek där det tillagas nyttiga saker i varje program.
Författaren Marie-Louise Eklöf har en fyraårig engelsk utbildning i örtmedicin (fytomedicin) och fotografen Maj-Britt Rehnström är reportagefotograf med särskilt intresse för natur och växter.

Belinda Graham

Klaras bästa LCHF-recept - En god bok förlänger livet!

Klaras bästa LCHF-recept
 

Detta är raka motsatsen till att koka soppa på en spikDetta är raka motsatsen till att koka soppa på en spikEn god bok förlänger livet!

Klara Desser
Klaras bästa LCHF-recept
Norstedts
LCHF gjorde sig känt som en bantningsmetod, men det är knappast bantning man tänker på när man ser recepten på chokladmousse och cheesecake i boken ”Klaras bästa LCHF recept ”! Tilläggas bör att LCHF helt enkelt kan användas för bättre hälsa och piggare liv - det satsas på naturliga fetter, färgglada grönsaker och bra protein, ett slags ursprunglig och naturlig mat, som dessutom är vacker och färgglad.
"Klaras bästa LCHF recept" innehåller allt från läckra frukostar och snabba luncher till väldigt goda och intrikata middagar och festliga efterrätter. Det här är nyttig lyx på hög nivå.
Följer man säsongerna här krävs det heller inte några dyra ingredienser. Vad sägs till exempel om kyckling lasagne eller kycklinggryta med medelhavssmaker, lax med mandeltäcke eller sesamlax med coleslaw?
Torsk med bönor och jordgubbar ser färgglatt och frestande ut: vitt, rött och grönt möts på tallriken. Fast lite vågat att ta efterrättsfrukten redan till huvudrätten.
I kapitlet "Efterrätter och bakat" finns bland annat chokladsufflé, hallon pannacotta, våfflor och ostkaka.
Nyttigt behöver inte betyda tråkigt och smaklöst. Tvärtom. Här är allt smakrikt och färggrant och gott … och festmenyerna skulle lätt kunna passa på Nobelfesten, speciellt mandeltårtan med honung, vispgrädde och jordgubbar.
Klara Desser som skrivit boken är formgivare och hon blev kokboksförfattare genom att halka in på ett nyttigt bananskal: intresset för hälsa och mat gjorde henne snart till en expert. Hennes man Hans Desser fixar de vackra bilderna på maten. Detta är deras elfte kokbok tillsammans.
Men detta är raka motsatsen till att koka soppa på en spik …
Klara Desser skriver också för Expressen och Mat och hälsa.
Här kan man verkligen säga att en god bok förlänger livet !!!
Belinda Graham

onsdag 29 maj 2013

Inferno: Dan Brown kommer ständigt tillbaka med nya konstiga mysterier

Dan Brown: Inferno
 

Dan Brown kommer ständigt tillbaka med nya konstiga mysterier

Dan BrownDan BrownDan Brown
Inferno
Översättare: Lena Karlin och Peter Samuelsson
Bonniers
Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, är tillbaka. Dan Browns alter ego, eller en uppdaterad version av Indiana Jones? Robert Langdon klarar av att snubbla över mystiska symboler, ledtrådar och skattkartor nästan lika ofta som Fem gänget i Enid Blytons böcker.
Platsen är som alltid ett exotiskt Europa. I Da Vinci Koden började mysteriet i Paris, med Mona Lisa och Louvren och ett mystiskt mord.
I Dan Browns nya bestseller börjar allt med att Robert Langdon vaknar upp med minnesförlust - han ser ut genom fönstret och upptäcker att han är i ett rum med utsikt i Florens.
Langdon må ha drabbats av minnesförlust, men hans konsthistoriska kunskaper är intakta - han känner direkt igen Palazzo Veccio. Frågan är bara: hur kom han till Florens, vad gör han där och vem försöker döda honom och varför?
Sienna - en sidekick med 208 i IQ
Snart är Langdon på flykt tillsammans med Sienna Brooks, en vacker, blond läkare med 208 i IQ, och de försöker lösa ett mysterium som bäst kan sammanfattas med orden “Dante-koden”. Om Da Vinci Kodenhandlade mycket om Leonardos Mona Lisa och Nattvarden så handlarInferno mycket om Dante Alighieri och hans Divina Commedia - närmare bestämt den delen som beskriver helvetet: Inferno.
Langdons motståndare den här gången är ett vansinnigt geni som är fixerad vid två saker: världens undergång (gärna genom en farsot, en modern version av pesten eller digerdöden) och Dantes Inferno.
Langdon och Sienna jagar genom Florens, det är en kamp mot klockan för att lösa en mängd gåtor innan ett verkligt, modernt inferno utbryter.
Medeltida klass på mysteriet
Mysteriet börjar inte med ett mail eller ledtrådar nedkrafsade på ett vanligt papper nej, det lämnas via medeltida rullsigill.
“Langdon hade väntat sig något slags futuristiskt kärl, men innehållet i skyddskapseln var allt annat än modernt. Det sirligt snidade föremålet såg ut att vara av elfenben och var ungefär lika stort som ett paket mintpastiller."
“Det ser gammalt ut”, viskade Sienna. “Något slags …”
“Rullsigill”, upplyste Langdon och vågade till sist andas ut.”
Därefter följer den obligatoriska utvikningen till konsthistorien, det som gör att det känns som man växlar tempo från en snabb, bladvändande thriller till en populärvetenskaplig artikel från Illustrerad Vetenskap, Scientific American eller National Geographic. Det är ju därför som Dan Browns fans älskar Dan Brown, det känns ju inte som om man slösar med sin tid med att läsa en påhittad eskapistisk thriller, man lär sig ju så mycket under tiden.
Ständigt dessa små föreläsningar
“Rullsigillet, som hade uppfunnits av sumererna 3500 år före Kristi födelse var föregångaren till djuptrycket i tryckerikonsten. Ett sådant sigill med inristade dekorativa bilder bestod av en ihålig trumma genom vilken en axel i form av ett stift stoppades så att det kunde rullas som en modern roller över blöt lera eller terrakotta för att trycka en rad av symboler, bilder eller text flera gånger efter varandra.”
Varför har det här rullsigillet legat inneslutet som något slags biologiskt vapen i en titankapsel.
Langdon vänder på sigillet och upptäcker bilden av en trehövdad Satan som håller på att sluka tre olika människofigurer i sina tre munnar.
“Langdon flyttade blicken till de sju bokstäverna under djävulen, De sirliga bokstäverna var spegelvända i likhet med all text på tryckvalsar, men Langdon hade inga problem att läsa vad som stod - SALIGIA.
Sienna tittade kisande på texten och läste högt: “Saligia?”
Liten latin lektion
Nu är det dags för nästa mini-lektion, denna gång i religionshistoria och latin:
“Langdon nickade och kände kalla kårar längs ryggen när han hörde orden uttalas högt. “Det är en latinsk minnesregel som uppfanns av Vatikanen på medeltiden för att påminna kristna om de sju dödssynderna: superbia,avaritia, luxuria, invidia, gula, ira och acedia.
Sienna rynkade pannan. “Högmod, girighet, lusta, avund, frosseri, vrede och lättja.”
Langdon var imponerad. “Du har koll på latinet.”
“Jag är uppfostrad som katolik. Jag kan det här med synd.”
En stund senare är vi tillbaka i en konsthistorielektion när Langdon visar Sienna sigillbilden:
“Ser du den trehövdade, människoätande Satansfiguren? Den var vanlig under medeltiden - en figur som hade koppling till digerdöden. De tre käftarna är sinnebilder för hur effektivt pesten slukade människor.”
“Saligia står för mänsklighetens samlade synder, … som enligt medeltida religiösa läror …”
“Var skälet till att Gud straffade världen med digerdöden.”
InfernoInfernoBotticelli målade Helvetet
Nästa ledtråd är en bild av Botticelli av Dantes Helvetet.
Av Den Gudomliga Komedins tre delar - Helvetet, Skärselden ochParadiset, var Helvetet den överlägset mest lästa och mest minnesvärda.
En extra figur med en pestmask är ditmålad och “Catrovacer” är den mystiska signaturen. Vad nu det kan betyda? Både Langdon och smarta Sienna står frågande inför mysteriets nästa del.
En av världens 10 mest sålda böcker
Da Vinci Koden är ett av världens 10 mest sålda böcker.
De övriga 9 verken är: Bibeln, Borta med vinden och de sju Harry Potterböckerna.
Da Vinci Koden är egentligen som en blandning av dessa tre genrer: lite religion, lite romantik och mycket fantastiska påhitt, men hela tiden stämmer grunderna: latinet och grekiskan och den ursprungliga mytologin, precis som i Harry Potter böckerna.
Harry Potter och Dan Brown levererar alltid samma sak.
I likhet med Harry Potter böckerna vet man också vad man får när man läser Dan Brown.
En exotisk skildring av Europa, lite latin, lite konsthistoria, lite religionshistoria, något mystiskt samfund och en rafflande jakt där Robert Langdon har sällskap av en snygg, smart, yngre tjej.
Detta kan man vara lika säker på som att Harry Potter spelar quidditch, att Hermione är bäst på alla prov och att Lord Voldemort är hotet i alla sju Harry Potter böckerna.
Att veta vad man får
Man vet alltså vad man får, och det är en del av den säljande charmen med Dan Brown, dessutom har läsaren hela tiden illusionen av att man lär sig en massa, utan att för den skull läsa tung facklitteratur.
Som Dan Brown påpekar: inga omnämnda konstverk, vetenskapliga fakta eller historiska händelser är påhittade.
Men Dante är förmodligen inte lika förankrad i populärkulturen som Mona Lisa (och Leonardo da Vinci). Mona Lisa är även en pop-ikon, och “a household name”. Dante tillhör fortfarande finkulturen, trots att hans helvetesskildring blev marknadsförd för massorna av katolska kyrkan under medeltiden. Dante är alltså inte lika säljande som Mona Lisa. Inte lika charmig heller. Andy Warhol skulle hålla med.
Ett nytt hemligt samfund
Det mystiska samfundet i denna bok är inte frimurarna utan “Konsortiet“. “Konsortiet” är en privat organisation med kontor i flera länder. Av säkerhetshänsyn och för att skydda vissa privatpersoner har dess namn ändrats, skriver Dan Brown i förordet.
Liksom J.K. Rowling efter Harry Potter så har Dan Brown efter Da Vinci Koden sålt mycket, men inte lika mycket, som av originalsuccén. Infernooch Dante är inte lika charmigt och mysigt att läsa om som Mona Lisa och Leonardo Da Vinci. Sjukdomar, huvudvärk, pest och kolera och digerdöd och en modern farsot som ska radera halva jordens befolkning (och dessutom göra folk sterila) är på något sätt för verkligt obehagligt. Som i många science fiction romaner och filmer som nu är aktuella: det är inte ett alltför osannolikt scenario att en modern pest ska bryta ut eller att det knappt kommer att finnas några barn i framtiden. Inferno ger en domedagsprofetia som ligger i tiden, och som ligger långt ifrån den vanliga thrillereskapismen.
Belinda Graham

Ett romantiskt Social Network drama: Vi möts igen

Laurie Frankel - Vi möts igen
 

Datorn återupplivar de döda i romantiskt “Social Network” drama

Goodbye For NowGoodbye For Now Laurie Frankel
Vi möts igen
Översättare: Åsa Brolin
Printz Publishing
Skulle du vilja ha mail från dina döda släktingar och vänner? Eller har du nog av att svara alla de som lever? Meredith vill i alla fall ha mail från sin döda mormor och hennes pojkvän Sam vill ge sin flickvän vad hon vill ha. Även om det är mer komplicerat än att köpa tio röda rosor till alla hjärtans dag.
En idé om mail från de döda föds.
Sam berättar stolt om sin framgång för en av sina kollegor:
“Merediths mormor har dött, och jag går igenom hennes mejl för att lära känna henne bättre”, sa Sam.
“Stalkar du Merediths döda mormor?”, sa Jamie.
“Meredith ville skriva ett brev till sin mormor. För att säga hej då och att hon saknar henne och älskar henne, sånt där du vet. Inte så konstigt eller hur? Så vi kom fram till att hon skulle mejla.”
“Jaha? Jag väntar på poängen.”
“Hennes mormor skrev ett svar”, sa Sam
….“Jag skrev ett dataprogram som gick igenom hennes gamla mejl och satte ihop ett svar till Meredith som knappt går att skilja från vad hon skulle ha svarat om hon hade varit i livet.”
“Mönster matchning? Fylla i luckorna?”
“Ja, i stort sett. Hur varierade mail skriver du till din mormor?”
“Min mormor skulle inte fatta vad mejl var ens om hon vaknade med Bill Gates i sängen, men jag fattar vad du menar.”
“Ska jag visa det för Meredith?”
“Absolut inte …. Korrespondens från döda släktingar kan aldrig bli annat än upprörande, Sam.”
“Jag är inte så säker”, sa Sam. “Det kanske vore förlösande.”
Se där: Sams affärsidé är fix och färdig. Medan Matt Zuckerberg, den verklige Social Network killen, fick idén till Facebook efter att hans flickvän gjort slut med honom, får Sam, den fiktive huvudpersonen i Vi möts igen, idén till sitt företag när hans livs kärlek, Meredith (som för övrigt jobbar på samma dejting företag som Sam) vill skriva till sin döda mormor - och få svar. Principen att matcha och leta är inte mycket annorlunda än när man gör dejting profiler.
Inget övernaturligt - “bara” teknikens under
För att få mail från de döda är inget övernaturligt inblandat (som i seanser) - Sam hävdar att folks personligheter finns sparade i alla mail, videofilmer och sociala medier.
Förutsatt att personen i fråga nyttjat detta på nätet, att ingen annan använt kontot och att personen i fråga lagt ut sann information.
Sedan finns det också de som har en helt annan nät-personlighet än IRL-personlighet, som bara skriver hatiska och negativa saker på nätet eller som är inne på en hel del icke politiskt korrekta sajter som de aldrig i livet skulle berätta om för nära och kära.
Sam och Meredith startar ett lukrativt företag ihop - datorn som svarar kallar de Frid. De gör succé. Men för varje person som bara vill ta farväl går det minst tio personer som inte vill släppa taget.
Saker blir krångligare och krångligare.
En sörjande änka får upprepade mejl från sin döde make om att han tänker lämna henne för att leva med sin älskarinna som är prostituerad. Mannen porrsurfade under sin livstid och Frid drar helt enkelt “logiska slutsatser” - för ett program är uppbyggt för att vara logiskt - av de internetaktiviteter som maken hängav sig åt. En fjäder blir en höna. Flirtiga mail till en sekreterare blir en fullskalig affär. Och till skillnad från en normal mejlande människa håller Frid aldrig tyst, Frid babblar likt en berusad person med “total access” ogenerat ut alla döda människors hemligheter.
Vad som började som succé verkar bli en mardröm. Sam har skapat ett slags Frankensteins monster - Frid håller på absolut sanning och ingen censur och det står snart klart att skapandet av Frid inte var en bra idé. Inte speciellt tröstande heller. Frid tar över Sams liv, han förlorar Meredith och blir ensam med en massa förtvivlade och missnöjda kunder.
Vägen till helvetet, trots goda intentioner
“The road to hell is paved with good intentions”. Sam får uppleva hur sant detta gamla engelska sägesätt är. Goda intentioner ger inte automatiskt ett gott resultat.
Ska Sam lyckas få kontroll över Frid och vinna tillbaka Meredith eller har Sams eget Frankensteins monster fått ett eget liv, omöjligt att stoppa?
Man kan se Vi möts igen dels som en klassisk kärleksroman, dels som en modern analys av teknikens fördelar och nackdelar. Eller faran av att blint lita på att allt som datorn säger är “sant!”.
Att lita på eller inte lita på - det är det som är frågan
Att lita på maskiner har aldrig varit bra, inte sedan Doktor Frankenstein lät åskan slå ner, en mörk och regnig natt på 1800-talet.
Att lita på bedragare, som t.ex. håller seanser för att tala med de döda, finns som motiv i många deckare och spökhistorier, och även i filmenThe Awakening. Man kan inte lita på folk som säger att de kan kontakta de döda. De kan vara bedragare.
Om man vill ha kontakt med någon man förlorat - varför ta kontakt med ett medium eller ett dataprogram? Bara för att allt “finns i datorn”. Hitintills finns så mycket sparat i mänskliga hjärnor att inget dataprogram kommer i närheten och det är lätt att höra vad någon som man känner och som gått bort tycker och säger om olika saker. De både syns och hörs tydligt utan något dataprogram till hjälp. Åratal av lyssnande kan inte ersättas med några minuters mailande och chattande.
Till minne av Commodore VIC-20
Vi möts igen har av författaren dedikerats till sina föräldrar och hon påpekar att hennes pappa Dave Frankel programmerade om deras Commodore VIC-20 “så att den gjorde matematiska fel för att stärka mitt självförtroende och mina matematisk kunskaper (bara en av dessa saker fungerade).”
Man skulle också kunna säga att det borde ha gjort så att Laurie Frankel aldrig litar på sanningshalten i vad maskiner säger. För man vet ju inte var de får allt ifrån eller vem som lagt in programvaran och med vilka bakomliggande motiv. Alla är inte så ädla.
Belinda Graham

tisdag 28 maj 2013

Sommarfrestelser!

Jan Hedh: Sommarfrestelser
 
Sommarfrestesler - mästaren skapar magi och inspiration
Sommartider = picknicktider Sommartider = picknicktider Jan Hedh
Sommarfrestelser
Norstedts
Det finns många böcker om matlagning, bakning och efterrätter. En av de absolut oöverträffade kockarna på sitt område är Jan Hedh. Gammal är ändå äldst? På ett positivt sätt. Hans böcker är alltid mycket generösa i sitt innehåll. Medan de flesta delar upp sin kunskap mellan matbröd, desserter, mjuka kakor, små kakor, tårtor, pizzor och pajer osv. i flera olika böcker ger Jan Hedh generöst ut allt i en och samma bok.
Rejäla bröd och croissanter
I Sommarfrestelser får vi börja med att baka rejäla bröd som kan bli till goda sommarmackor. Baguette och bröd paysanne - ja tack! (Mycket bättre än de baguetter man hittar i affären, matigare, inte så vita och fluffiga och ”sega”). Croissanter, risottobröd och valnötsbröd går heller inte av för hackor. Eller mandelpotatisbröd. Helt rätt i sommar-Sverige. Redan efter brödkapitlet har man alltså kapitulerat totalt inför Jan Hedhs kunskaper och recept.
Tårtorna - de stora frestelserna
Sedan kommer det tunga artilleriet: tårtorna. Prinsesstårta. Hallontårta. Passionsfrukttårta. Fläder och jordgubbsmoussetårta. Margaretha tårta. Den sistnämnda tårtan upplyser Hedh är en typisk tårta för midsommarafton och mors dag. God och hållbar. I Sverige har tårtan fått sitt namn efter prinsessan Margaretha och receptet finns även i Schweiz, Tyskland, Italien och Spanien - men där är hallonsylten utbytt mot aprikossylt. Man får alltså varje tårtas historik på köpet plus en A4 sida med instruktioner hur den bäst ska bakas.
Men Sommarfrestelser är så mycket mer än bröd och tårtor. Sommartiderär picknick tider. Ett helt kapitel ägnas åt att göra läckerheter till picknick korgen från wraps till små pizzor. Schweizisk osttårta (som Hedh brukade göra när han jobbade i Zürich) ryska blinier, hummerglass på örter ger en riktigt överkurs- lyxig picknick .
Stora kakor och små - några med socker på
Sedan kommer kakorna. Både stora och små kakor. Både mjuka kakor och hårda. Mazarintårta, sandkaka, blåbärsmuffins, biskvier, toscaflarn, bondkakor..… “you name it – Hedh has got it!”. Det mesta med en historia hur han hittat receptet, var det kommer ifrån från början, varför det heter som det gör. “Dessa kakor bakade vi alltid på Conditori Lundagård i Lund" - så introducerar Hedh lättsamt receptet Slottskakor. Det blir som en konversation, där mästaren talar till oss som läser boken.
Från sommarglass till höstmarmelad
Därefter: olika sorters glass, goda drycker och fantastiska desserter. Rabarberpizza med jordgubbssorbet är det excentriska namnet på en dessert. Jo, pizza kan man ha som dessert om den är så här god.
Som ett PS: när Sommarfrestelserna går över i Höstfrestelser finns det ett extra kapitel som heter skördetid. Med massor av sylt och marmelader.
Det finns vissa magiker och mästare inom sina områden. Jan Hedh är en sådan.Hela Sveriges bagarmästare, stjärnkonditor, glassinspiratör, dessertexpert och chokladkung får gärna komma med frestelser för varje årstid.
Belinda Graham

Ljuva sommartid

Ljuva sommartid
 

18 kompletta festmenyer med 120 av de allra bästa sommarrecepten

Färdiga menyer Färdiga menyer Allt om Mats skribenterLjuva sommartid - 18 kompletta festmenyer med 120 av de allra bästa sommarrecepten ur Allt om MatMona Johansson, Chefredaktör Allt om MatNorstedts
Ljuva sommartid fångar drömmen om den perfekta svenska sommaren, utan myggor och fästingar, utan regn och rusk, en sommar då alla glada, hungriga människor kan samlas i trädgården och äta flera rätters festmåltider.
Alla får plats utomhus
Alla får plats i trädgården, finns det hjärterum finns det mat så det räcker. Man kan till och med laga mat från den egna trädgården som i menynFrestande försommarkväll när trädgården bjuder på egen bladpersilja, färsk spenat och rabarber. Fast författaren till receptet tillägger att om det blir väldigt kallt kanske man måste äta efterrätten, en rabarberglasstårta med marinerade jordgubbar, inomhus.
Allt om Mat är Sveriges största mattidning och här finns det mesta och det bästa samlat: hur man firar att barnen slutat skolan och börjat det oändliga sommarlovet (som är oändligt för föräldrarna men alltför kort för barnen), hur man gör festligare luncher, stora partyn och hur man firar midsommarafton och har äkta svenskt grillparty. Trädgårdsfest eller balkongmingel - alla ska ut och njuta av den svenska sommaren och den ljuvliga sommarmaten.
Menyerna har så skilda namn som Grillpremiär, Släktkalas ochSommargott i Skärgården. Släktkalas kan hända när som helst om året och skärgården finns året runt - ändå är detta saker som kommit att förknippas med sommaren.
Alla är lediga och alla ska vara utomhus så mycket som möjligt och vi ska vara så många som möjligt samtidigt.
Sommarbuffé med många smaker
I menyn Smakrik sommarbuffé är det mat för 20 personer som gäller men, försäkrar bokens författare “recepten är enkla att både dubbla och tredubbla om det är riktigt många gäster om kommer“. Eller om gästerna är extra hungriga.
Menyn för en modern sommarbuffé är som följer:
Inkokta laxkuber med örtkräm
Tunnbrödssnurror med räkor och citron
Rimmad kyckling med marinerad sparris
Knäckerutor med dinkel och bovete
Citronpotatis - och grönsakssallad
Sparrisflarn med västerbottensost
Vaniljmousse med rabarberkompott och mandelcrunch.
Många läckra rätter som ska räcka en hel lång sommarkväll!
Menyn för den smakrika sommarbuffen är ett undantag - de flesta recepten är för 6 eller 8 personer. Som för en stor familj eller en liten familj med några sommargäster eller ett lagom stort kompisgäng för att rymmas runt ett utökat trädgårdsbord.
Menyerna är alla vackert fotograferade i sina förföriska sommarmiljöer. De flesta menyerna innehåller något grillat, och en av demBalkongmenyn, innehåller hur man kan få till den grillade smaken utan att grilla (vilket man inte får lov att göra på en balkong, även om det finns de som provar detta vådliga äventyr).
Grillat tycks vara väldigt viktigt i en svensk sommarmeny och alla har väl känt grillosen som säger att nu är det middagsdags i de svenska stugorna.
Bland fisken dominerar lax och sill. En sillbuffé finns också som förslag till ett lyckat knytkalas - alla tar med sin inläggning.
För alla som inte vill eller orkar fantisera ihop färdiga menyer är denna bok en sommarens räddare. Alla menyerna är uttänkta för att ge ovanliga smaksensationer.
Om man inte vill laga hela menyerna går det givetvis bra att välja ut sina favoriträtter. Eller att bara göra glasstårtan till kaffet en extra varm dag!

Belinda Graham

Samtal i trädgården - Hemma hos konstnärer, scenografer, författare, musiker och landskapsarkitekter

Karin Berglund: Samtal i trädgården
 

Hemma hos konstnärer, scenografer, författare, musiker och landskapsarkitekter

Karin Berglund har både fångat trädgårdarna och dess människor på bildKarin Berglund har både fångat trädgårdarna och dess människor på bildKarin Berglund
Samtal i trädgården
Fotograf: Karin Berglund
Norstedts
Karin Berglund är en av Sveriges främsta och mest kända trädgårdsförfattare och fotograferar. Hennes drömbok att skriva har alltid varit en ”hemma hos” bok, där hon sitter i kända personers trädgårdar och pratar just trädgård. Samtal i trädgården är just den boken. Här finns ett stort antal kända personligheter presenterade och de får ge sin syn på trädgården som idé och hur det blev i verkligheten. Redan Platon konstaterade att idévärlden och sinnevärlden är två skilda ting – och detta gäller speciellt när man har med egensinniga växter att göra.
De som är med i boken är konstnärer, landskapsarkitekter, musiker, författare och andra med skapande yrken. Skaparlusten har sitt uttryck även i trädgården.
Karin Berglund har både fångat trädgårdarna och dess människor på bild. Berglund menar att "Människan är ju ändå det intressantaste i en trädgård och alla är olika."
Kulturhistorikern Ronny Ambjörnsson har sin syn på trädgården, konstnären Thérèse Reuterswärd har sin.
Berglund menar att olika typer av skapande människor skapar olika typer av trädgårdar. Konstnärerna fokuserar på färg, form och struktur i sina trädgårdar. Författarna känner av och registrerar – eller låter allt växa vilt som det vill (så de får tid att skriva). Nobelfestens blomsterarrangör älskar det ömtåliga och förgängliga. Landskapsarkitekten vill strunta i de minimalistiska reglerna för god smak och överraska istället.
En av de roligaste intervjuerna är den med Göran Greider – en kulturpersonlighet som brukar synas i Babel och andra TV-program. Det märks att folk har olika trädgårdsideal, inte bara på grund av personlighet utan också på grund av var trädgården ligger. I Dalarna är det inte lika varmt som t.ex. i Skåne. Greiders passion är nässlor och han vill gärna ha fler och hans problem är att de inte vill växa.
Andra i boken (som bor längre söderut) försöker få bort sina nässlor.
En annan underhållande intervju i boken är med en debattör, Lotte Möller, som hävdar att barnsäkra trädgårdar är tråkiga. Barn ska inte skyddas hela tiden, de ska lära sig att akta sig. För t.ex. giftiga bär. Och nässlor!
Helt klart är detta en bok att ta med ut i en trädgård eller att drömma med vid balkonglådorna.
Belinda Graham

måndag 27 maj 2013

Glöd

Sara Begner; Glöd - Mat med mening
 

Att längta efter nudelsoppan

Multiculti matMulticulti matSara Begner
Glöd - Mat med mening
Norstedts
Mitt besök hos mayakvinnorna blev en lektion i tålamod, teknik och tempoväxling. Vägen till vänskap går via en perfekt tortilla.”
- Sara Begner, Glöd.
Mat. Resor. Att få hjälpa till. Tre saker som brukar få folk att må bättre.Glöd förenar dessa tre ess. På en och samma gång är boken matreportage, resereportage och en rapport om biståndsorganisationen We Effects framgångar. (We Effect hette tidigare Kooperation utan gränser). BokenGlöd stödjer We Effect med mer än att berätta om dess arbete, en del av vinsten från försäljningen går direkt till We Effect, som ser till att människor runt om i världen får hjälp att hjälpa sig själv - ofta genom att folk får möjlighet att starta eget i liten skala.
Matinspiratör och världsresenär
Sara Begner, känd som matinspiratör för Coop, har rest till fyra olika världsdelar och lagat mat tillsammans med kvinnor i Vietnam, Guatemala, Bosnien-Hercegovina och Kenya. De möts vid spisen - eller vid den öppna elden. Folk öppnar sina hem för Sara Begner, som är precis som en verklighetens Vianne Rocher, den fiktiva huvudpersonen som har en magisk hand med människor och mat i Chocolat och I Persikoträdets skugga (Norstedts). Sara får verkligen folk att öppna upp och berätta sina historier, samtidigt som maten överbryggar alla skillnader.
Från alla 4 länderna finns värmande berättelser om hur We Effect gjort deras liv bättre. Det är inte bara siffror, allting blir individuellt, nära och personligt.
Från alla 4 länderna finns värmande recept!
Sara Begner bekänner att hon inte kan sluta att längta efter den där rykande nudelsoppan i Vietnam - hon skulle gladeligen byta sin frukost yoghurt mot den - så nu lagar hon den hela tiden hemma i sitt eget kök.
Recepten är pedagogiskt uppställda och ska vara anpassade till att alla ingredienser finns att hitta i välsorterade svenska matbutiker. Förutom tydliga listor på alla ingredienser och instruktioner på vad man ska göra står det även inledningsvis tid som rätten tar att laga. Ingen snabbmat här inte: den första rätten i boken Het gryta med cashewnötter ger 6 portioner och tar 2 timmar att tillaga. Lammfärsbullar i kokossås 4 portioner tar däremot bara 30 minuter att tillaga.
Res runt världen hemma i ditt eget kök
Sara Begner föreslår att man gärna kan mixa och matcha maten i boken - en varmrätt från Guatemala, en efterrätt från Kenya, en god dryck från Bosnien - Hercegovina … och till frukost vietnamesisk nudelsoppa.
Man kan resa världen runt och äta gott hemma i sitt eget kök.
Recepten i Glöd har en bra avvägning mellan kött, fisk, fågel och vegetariskt. Här finns både varmrätter och sallader, både matbröd och sötebröd. Goda kakor, glass och frestande efterrätter och drycker.
Ett internationellt smörgåsbord om man så vill.
Exempel på några riktigt goda rätter
Friterad fisk med ananassalsa (Kenya)
Sockerkaka med mango och kokos (Kenya)
Kryddig, apelsinkokt anka (Vietnam)
Ricepudding med citrongräsmarinerad frukt (Vietnam)
Färsfylld paprika (Bosnien-Hercegovina)
Potatispaj (Bosnien-Hercegovina)
Majstortilla (Guatemala)
Banankaka (Guatemala)
Vardagen kan också vara en fest!
Recepten fungerar både till vardags och till fest. Bygg upp en trerätters i ett land eller res runt och “hoppa” mellan länderna. Alla recepten har sitt ursprung bland folk som lever med fattigdom. Men de satsar ändå på maten och matlagningen. Maten är viktig. Maten får ta tid.
Det går att laga fantastiska rätter även under enkla omständigheter.
Glöd är en bok som värmer - på mer än ett sätt. En verkligt god bok!

Belinda Graham

söndag 26 maj 2013

Rutorna som aldrig går ur

Sarah London: Mormorsrutor
 

Granny Square LoveGranny Square Love Rutorna som aldrig går ur

Sarah London
MormorsrutorÖversättare: Bodil Andersson Ica Bokförlag

Det sägs ju att "ränderna går aldrig ur". Man kan också säga att ”rutorna går aldrig ur”. Mormorsrutor är nu bland det trendigaste som finns. Samtidigt som de är gammeldags, mysiga och traditionella är de hippa och nyskapande. Samtidigt väldigt svenskt och väldigt internationellt.
Mormorsrutor låter väldigt svenskt. Men författaren till denna bok, Sarah London, är från Australien. Där heter mormorsrutor Granny Squares.
Längtan efter att göra något med händerna, något som är avstressande och som ger omedelbart resultat är tydligen detsamma var man än bor i världen.
Och det miljövänliga. Alla möjliga små garnstumpar kan bli mormorsrutor, man behöver inte ha massor av ett visst garn.
Det är lätt att välja färger: starka färger, som gult, rött och lila, eller svart och vitt, eller grånyanser, eller pastellfärger, eller bara olika beige och vita nyanser ...
Vilken färgtyp du än är går det ju att göra rutor i just din smak.
Sarah London skriver inspirerande och får virkning att låta lätt och kul, idéerna passar både nybörjare och veteraner, det finns mycket med olika svårighetsnivåer.
Man behöver inte trassla till det för sig i onödan. På något sätt känns mormorsrutor också extra juligt ...Kanske lagom julpyssel eller julklappsidéer att sätta igång med?
Belinda Graham

Hemslöjd på nytt sätt

Susanna Zacke och Sania Hedengren: Hemslöjd på nytt sätt
 

Fotograf Magnus SelanderFotograf Magnus SelanderFärgsprakande bilder och instruktiva texter

Susanna Zacke och Sania Hedengren
Hemslöjd på nytt sätt - inspiration, idéer, inredning
Semic
Ordet hemslöjd kan låta gammeldags och vördnadsvärt - men mycket av den nya hemslöjden är kul, pysslig och uppkäftig! Ungefär så som mycket av gammeldags hemslöjd var förr i tiden - man tager vad man haver och kör igång helt enkelt. Förr i tiden fanns inga dyra pyssel butiker och “måsten” i god smak och livsstilstrender.
Susanna Zacke och Sania Hedengren i Hemslöjd på nytt sätt behåller samma lekfulla och lustfyllda ton som är typisk för deras blogg och så sätter de igång och hemslöjda med olika material. Tyg. Trä. Papper. Garn. Betong.
När det gäller tyger är de båda förtjusta i 1970-talet och både klänning, kuddar och sittpuff i 70-tals stil skapas i rask takt. Mycket av tygerna är loppisfyndade.
Liksom den gamla trasmattan som gör att en ny tråkig fotpall känns gammal och mysig.
När det gäller garn varierar Susanna och Sania den virkade African flower i det oändliga (man kan säga att denna blomma är som en variant på den klassiska mormorsrutan - man kan göra en eller många och kombinera på olika sätt). De virkar också fina halsband.
Betongpysslet får väl sägas vara det nya innepysslet utomhus. I trädgården kan det mesta fixas i betong. Från krukor till ett betongbord. Vad som genomsyrar hela boken är att Sanna och Sania ofta tänker miljövänligt - material kan recyklas - och deras lust och glädje att prova på nya kombinationer. Inget är fel, intet är ett måste. Men man måste få prova.
Belinda Graham

En kokbok och ett familjeporträtt av ett USA som ett smörgåsbord


Litteratur: Maria Montazami och Ulf Elving; Fira med Maria Montazami

   
Formgivning och foto Roland PerssonFormgivning och foto Roland PerssonEn kokbok och ett familjeporträtt av ett USA som ett smörgåsbord
Maria Montazami och Ulf Elving
Fira med Maria Montazami
Ica Bokförlag
“Vi firar allt som går att fira” fastslår Maria Montazami i sin nya bok. Firandet hjälper självkänslan. Gör barnen något bra så firar de. Det är viktigt att de får självförtroende. För det hade Maria själv inte när hon växte upp “I många år har jag gått omkring och bett om ursäkt för att jag finns till. Inte tagit för mig för fem öre.” Nu har detta förändrats.
Maria Montazami har gått från att vara vanlig svensk tjej till att vara en relativt vanlig amerikansk hemmafru (albeit välbärgad) till att bli Hollywoodfru med hela svenska folket - och även trea i Let’s Dance 2013. Nu kan hon även lägga “författare” till meritlistan. Fira med Maria Montazami är inte en kändisskvaller bok, utan ett genuint försök att visa hur man blandar kulturella seder när man kommer till ett nytt land. Maria har med sig sitt, Kamran har med sig sitt, USA kommer med sitt … och tillsammans blir det inte så mycket en smältdegel som ett smörgåsbord. Många olika rätter kan existera parallellt.
Det blir fler och fler högtider på det här sättet. Jul och påsk - visst firas de rejält. Men även Midsommar, Thanksgiving, Halloween och mycket mer. Varje högtid har sina traditioner, sina dekorationer och sina recept. Allt finns samlat i den här boken. Inredning, livsstil, mat och desserter.
Till Halloween finns givetvis tips hur man gör en snygg pumpa - från två av Marias döttrar. Sedan dukas bordet ungefär som en svensk skördefestival med diverse frukter och rotfrukter och solrosor och tända blockljus och snygga servetter. Recepten är pumpacupcakes. Ostmuffins med salt strössel och pumpapaj. Mest godis till halloween alltså - när det blir Thanksgiving är recepten mest på “riktig mat”. kalkon med fyllning, corn bread, syskonen Montazamis sötpotatis med marshmallows och Apple Crisp en amerikansk variant på den svenska smulpajen till efterrätt. Montazami påpekar att Thanksgiving inte är en dag då man räknar kalorier. Eller tänker på kolesterolvärden.
En eloge till de som gjort foto och formgivning - NKs skyltfönster skulle kunna vara avundsjuka på en del av uppläggen i denna bok.
Dessutom är det faktiskt ett intressant porträtt av en multikulturell familj, känd eller inte, genom maten och högtiderna.
Belinda Graham


Söndag. Mors Dag. Och dags för nytt tema.

Alla nyheterna från Cannes har fått mig att fundera på filmtema.

Samtidigt kommer mer mat- och trädgårdsböcker ut än någonsin.

Många mycket bra.

Det finns stor variation när det gäller både kokböcker och trädgårdsböcker.

Det finns till och med en hybridgenre ... kokboksträdgårdsbok.

Laga mat från trädgården. Ät i trädgården. Odla ätbara växter ...

Eftersom det är Mors Dag kör jag igång nya mat-temat med en Maria Montazami kokbok där alla högtider finns med.

Inklusive Mors Dag.

Tårt-dax!

Programledaren för Mästarnas Mästare bokdebuterar med 1968 nostalgi

Micke Leijnegard: Var blev ni av, ljuva drömmar - 68:orna
 

Micke LeijnegardMicke Leijnegard1968:orna granskas av Micke Leijnegard

Micke Leijnegard
Var blev ni av, ljuva drömmar - 68:orna
Norstedts
”Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare jord, ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?”
I Svenska Ords revy Svea Hund på Göta Lejon med premiär den 9 februari 1976 sjöng Monica Zetterlund - med adress till socialdemokratin - en sång om sviken kärlek. Texten var Tage Danielssons.
“Har jag närt en kommunist vid min barm?” är ett annat klassiskt Tage Danielssons citat, ur Karl-Bertil Jonssons julafton.
Micke Leijnegards idoler radas upp
Micke Leijnegard är känd från SVT, bland annat från programmetMästarnas mästare där han interagerar med Sveriges idrottselit genom tiderna, de som är kända för att lyckas när det gäller, de som kunde pricka formkurvan perfekt till viktiga matcher och mästerskap.
Nu bokdebuterar Micke Leijnegard med en intervjubok som är tänkt som en hyllning till 1968:orna, de som då var vänster och som fortfarande är vänster. Hans idol när han läste till journalist i Umeå var stadens kände son Staffan Ling som var kommunist.
Boken är egentligen inte så mycket en granskning av 1968 och 68:orna utan mer som en rad hyllande idolporträtt av intervjuobjekt som Leijnegard själv fått välja ut. Om Leijnegard oroade sig över att bli “star struck” på Mästarnas mästare, i mötet med alla idrottshjältar, är detta ingenting mot “68:orna”. Tonen är i stort sett allt igenom översvallande beundrande. Det kan väl bli så när någon får träffa sina gamla idoler.
Vad är egentligen “vänster“?
Leijnegard hävdar att de som bytt från vänstertrafik till högertrafik, de får vara med i en ny bok. Men vem har egentligen definierat vem som är, var och fortfarande är “vänster”?
Åsa Moberg säger att hon aldrig var revolutionär, hon ville ta det långsamt och har till och med röstat på centern (för kärnkraftsfrågan) hon blev därför av med jobbet på Aftonbladet, för att hon höll på linje tre i kärnkraftfrågan (avveckling) medan arbetarrörelsen var för en atombomb, säger Moberg. Hon är inte ute efter någon vänster-image, det är hon för lugn och sansad för “revisionist och långsam” beskriver hon sig själv som.
Göran Rosenberg definieras av andra Leijnegard intervjuar som nyliberal men när Leijnegard frågar “När blev du nyliberal?” reser intervjuobjektet ragg och svarar att nyliberal har han minsann aldrig varit. Men han vill definitivt inte definieras som “vänster”. Göran Rosenberg har ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att försöka förstå hur han och kamraterna kunde blunda för folkmord och förtyck och idag avsäger han sig socialismen.
Definitioner av vad som är vad tycks vara flytande både intervjuobjekten sinsemellan, som kanske kunde ha samma referensramar eftersom de alla är gamla och minns år 1968, och för Leijnegard själv, som var fyra år 1968 och rimligtvis inte kan minnas så mycket av detta år.
Men han erkänner att 1968 års gubbar har varit hans idoler: Staffan Ling, Jan Guillou, Göran Rosenberg, Sköld Peter Matthis, Pierre Schori, Mikael Wiehe, Claes Borgström, Tomas Bolme …
Fast den sistnämnde avgudade Leijnegard i första hand för att han var Tintin, inte för att han var kommunist. Sedan dess, påpekar Leijnegard, har det blivit politiskt inkorrekt att gilla Tintin, men inte att gilla Tomas Bolme.
Med Stalin som Gud
Leijnegard skriver inledningsvis i boken om sitt kristna förflutna och han ser likheter mellan sextiotalets kristna väckelsevåg (som han själv drogs in i) och den politiska väckelsevågen.
Han drar likhet mellan sig själv och de sina, som höll på Jesus, och vänsteranhängarna, entusiastiska i sina respektive ungdomsförbund.
I en diskussion med en socialist lär Booth (Frälsningsarmens grundare) ha sagt: “Ni ger mannen en ny rock. Jesus ger rocken en ny man.”
Något Leijnegard gärna plockade poäng med i debatterna.
Leijnegard är givetvis långt ifrån den förste att dra paralleller mellan religion och politik. Författaren och journalisten Magnus Utvik skrev för ett par år sedan Med Stalin som gud – tre tonår i en kommunistisk sekt där han liknade sin upplevelse av att vara med i en vänsterrörelse med att vara med i en religiös fanatisk sekt - gud behöver inte vara inblandad för att masshjärntvätt ska utföras och oppositionen ska tystas, menar han: Det går lika bra att avguda Stalin, eller någon annan vansinnig despot med massmord på sitt program.
Sällsynta fjärilar
Leijnegard skriver att han är fascinerad av 68:orna som “en samling sällsynta fjärilar” … (om man vill verka revolutionär och handlingskraftig - är fjärilar då ett djur man vill förknippas med? Symboliskt sett brukar de ses som ganska ytliga och frivola, symboler för att tiden rinner i väg, dekorativa dagsländor som bara fladdrar omkring och ser vackra ut?)
Leijnegard fascineras t.ex. av att mångmiljonären Jan Guillou slåss för högre skatt (förhoppningsvis omfattar inte detta högre bokmoms och högre priser för alla böcker från Piratförlaget) och att Suzanne Osten ger högern rätt i vissa frågor och att Åsa Moberg vill ha privat och vinstdrivande vård för patienternas skull.
Upplägget i boken är att Leijnegard har en intervju med varje intressant intervjuobjekt och vad personen i fråga säger kan mycket väl hänga ihop med vad den personen tänker på just den dagen.
Vad gör de Kommunistjävlarna idag?Vad gör de Kommunistjävlarna idag?Vad står på programmet idag?”
Få personer har exakt samma saker att säga oavsett vilken dag det än är.
Åsa Moberg till exempel ska just föreläsa om varför det är så svårt för författare att tjäna pengar. (Förutom Jan Guillou, som är en av de få svenska författare som skulle ha råd med högre skatt?). Därför handlar en stor del av samtalet om vinster.
Göran Rosenberg är ute på turné med sin hyllade, Augustprisbelönade bok Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz.
Folkmord kommer upp som samtalsämne. Givetvis.
Intressant att notera: det kan inte vara lätt att turnera med en sådan bok med så smärtsamma minnen. (Rosenbergs far begick självmord när sonen var elva år. Fadern orkade inte med de mörka minnena från koncentrationslägren längre.) Ändå tycker Rosenberg själv att det obehagligaste är att prata om 1968 igen och återuppleva detta. Han vill helst av allt bara ta en dusch för att tvätta av sig allt efteråt.
Suzanne Osten är precis upprörd över sättet hon presenteras på i programmet till Bergmanfestivalen.
Mikael Wiehe träffas innan en spelning han har i Stockholm.
Detta presenteras med en viss humor från Leijnegard: “Jag hade förstås kunnat åka till Malmö, men det hade varit korkat. En av de få saker man kan vara helt säker på är nämligen att Mikael Wiehe förr eller senare kommer att uppträda på en teater nära dig.”
Trots Leijnegards kristna väckelseförflutna kommer de aldrig in på att Wiehe numera finns i den svenska psalmboken och dessutom har en stor youtube hit med en sång om gud och solidaritet. (Vänster-väckelse på youtube måste väl vara framtiden?)
Nu för tiden ska man inte välja om man vill ha en ny rock eller en ny man - nu för tiden ska man ha både och!
Man ska både ha kakan och äta den.
Ååååh tjejer … Var blev de av?
En klar brist med boken är att en oförsvarligt liten del är kvinnor, detta i en bok som ska representera “det jämställda 1968“. Inte bra. Eller var 1968 inte heller så jämställt, var det bara en image-grej? Men Leijnegard påpekar detta själv, och säger att det är dåligt gjort av honom själv, han letade efter sina idoler och det är gubbar, män väljer andra män som förebilder. Alltså blev det inte så mycket Jösses flickor i denna bok: Suzanne Osten, Margareta Garpe, Åsa Moberg och Gunilla Thorgren. Det är alla. Inget varannan damernas här inte.
Något som inte påpekas av Leijnegard, men som en läsare snart märker, är att väldigt många av intervjuobjekten har Stockholmsanknytning - de bor heltid eller deltid i Stockholm. Övriga landet representeras av en skåning: Mikael Wiehe på besök i Stockholm.
Det som blir över
Leijnegard filosoferar över att han som 64:a lyckades få ut det bästa ur Sverige. Lyckades dra vinstlotterna. Han filosoferar också över: på vems bekostnad? Men det viktigaste var att han själv fick en vinstlott i livet. Sedan dess har vinstlotterna i stort sett tagit slut.
Uppföljaren kanske får heta “De sista vinnarna“? Leijnegard funderar i alla fall över en uppföljare. För alla fick inte plats i den här boken, de mest kritiska rösterna från 68 (alltså de som idag är kritiska mot 68) fick inte plats, förutom Göran Rosenberg. En annan Göran, Göran Skytte, kanske tar plats i uppföljaren? Bäste vän med Mikael Wiehe, mycket frispråkig, känd för att ha angripit K.G. Hammar ... detta kulle kunna bli en intressant intervju.
40-talisterna
En fundering: “68:orna” ser coolt ut att ha stort på ett bokomslag. 60- och 70- talen är tillbaka i mode, design och mycket mera … Men om boken hetat 40-talisterna? Lika coolt? Eller tänker folk bara då på “Orvar” som ständigt är i vägen och aldrig vill gå ner från tronen?
För de flesta av dessa 40-talister i boken jobbar ju för fullt alltjämt och verkar inte vilja slå av på takten eller “lämna plats“ för tronarvingar. Och en 1937:a i boken är också "still going strong"!
Trots allt är detta ju vad boken handlar om: 40-talisterna. De som hade turen att födas under rätt decennium och pricka Sveriges formkurva perfekt. Precis som i Mästarnas mästare: ingen är med i spelet i ett vakuum.

Belinda Graham

lördag 25 maj 2013

Rosor, min kära, bara rosor

Mark Levengood: Rosor, min kära, bara rosor
 

Pojken med guldbyxor och guldkavaj

Mark Levengood. Foto Belinda GrahamMark Levengood. Foto Belinda GrahamMark Levengood
Rosor, min kära, bara rosor
Illustratör: Ilon Wikland
Piratförlaget
De flesta är vana att se Mark Levengood som en trevlig intervjuare, en media-person och en stor svensk ”kändis”. Men Mark är dessutom en duktig författare och när han minglade på Bokmässan tillsammans med sin illustratör Ilon Wikland hävdade hon bestämt att uppdraget hon haft att illustera Marks senaste bok var den bästa hon någonsin haft.

För hon fick vara sig själv istället för att bli sammakopplad med Astrid Lindgren. Men efter X antal böcker tillsammans med Mark Levengood kanske Ilon och Mark också kommer att bli kända som radarpar?
Allt Mark rör vid verkar bli till guld och försäljningssuccéer. För att understryka att han har ”the Midas Touch” har han guldbyxor, guldkavaj, guldslips och guldskor och på sig. Hans nyaste bok ”Rosor min kära, bara rosor” säljer snabbt slut.
Nyckeln till framgång är delvis att folk kan känna igen sig i Marks texter, delvis att han utmanar. Lagom mycket.

 

”Den maniske kocken”

Igenkänningen är total när Mark läser för publik sin text om ”den maniske kocken”. Det är ju alltid kockar på minst en TV kanal idag. Igenkänningen är total när Mark berättar om hur det är att jobba med en kunglig TV-sändning. Victoria och Daniels bröllop. Att inte känna igen någon annan kunglighet än de svenska (som TV-tittare förmodligen kan känna igen själva) under 3 evighetslånga minuter var pinsamt. Men med rätt dialekt är det bara charmigt, inte alls inkompetent.

Vem är kändast? Egentligen?

Bästa historien är den om Meryl Streep. Mark skickar in ett foto med sig och Meryl på för att ha på sitt personliga kreditkort. Han träffade henne på Mamma Mia premiären, då alla skådespelare kom till Sverige ”… till och med den där snygge skådespelaren som är Mr Darcy!” berättar Mark förnöjt. Men det var Meryl och Mark som fastnade på bild.
Tyvärr underkänns fotot av banken som skriver ett beklagande brev.
Man får inte ha kändisar på det personliga kreditkortet: ”… och Mark Levengood är en känd person!" påpekar bankmannen.
Vilken kulturkrock!
Men: svenska kändisar ÄR ju störst i Sverige. Därmed är Mark större än Meryl.
Dessutom kanske inte banktjänstemän är lika bra på att känna igen musikalartister som t.ex. någon inom underhållningsbranschen. (?!)

En rosad fullträff!

"Rosor, min kära, bara rosor" är en fullträff för
Mark Levengood och illustratören Ilon Wikland. Deras fjärde samarbete. Förmodligen deras bästa samarbete hitintills, för Ilon Wikland tar ut svängarna i illustrationerna och håller sig inte i "söta Astrid barn" kategorin (förutsägbart) och Mark håller sig inte till det vanliga myspyset (förutsägbart) utan har lite mer bett i sig.
Faktum är att om någon annan sagt/skrivit sådana saker som Mark ibland säger/skriver skulle han blivit skälld för landsförrädare. Men säger man allt med sjungande finlandssvenska (dvs. man är inte riktigt en utlänning och man är inte riktigt en svensk) så låter ju allting så myspysigt och småroligt även när det är lite bitskt.

bokomslag rosorbokomslag rosorSött och surt blandas

Som när han skriver hur knepiga svenskar EGENTLIGEN är (och att Mark hatar Jantelagen är knappast någon överraskning)
Eller som när han skriver:
-att svenskar ersatt Gud med Astrid Lindgren (fast Gud får kritiseras men inte Astrid Lindgren)
-att sommarkatter borde bytas ut mot sommarkaniner, för dem kan man koka stuvning på när ungarna tröttnat efter tre dagars nyhetens behag (och ungarna lär sig att så går det när man inte är älskad längre)-att nyexaminerade från kulturutbildningen står och steker hamburgare med andra kulturarbetare (till skillnad från sommarkaninen klarar de sig inte ens tre dagar!)-att vintern bara är till för frikyrkliga fanatiker (Mark hatar vintern)och-att Dalai Lama ser ut som en gammal golftant från Kalifornien.Men allt är så OTROLIGT kul!
Och Mark är ju så mysigt älskad och underbar enligt alla så han kan få skriva vad som helst och med Guds illustratörs egna illustrationer och med Marks mumindalsdialekt så är detta ju en fullträff.
Går man efter kriterierna humor, värme och skönhet så är detta årets bok.Vill man ha blod, mord, spänning bombdåd och djupt allvarlig samhällskritik får man leta efter en annan bok.Detta är rosor, bara rosor.Inte mycket taggar, egentligen.
Belinda Graham

fredag 24 maj 2013

Vårens barnbokstrender!

Vackra barnböcker med retrokänsla: vardagsdramatik för de yngre, övernaturliga överraskningar för de äldre.


Vackra barnböcker förgyller vår och sommarläsningen och visst var allt bättre förr? Hm, nej, inte bättre, möjligen annorlunda. Men “förr” har börjat komma tillbaka i barnlitteraturen med ett slags retrotänk, man tar det vackraste från de gamla klassikerna när det gäller färger och formgivning. 1970-talet har kommit tillbaka i en ny tappning.

Minsta bakboken - en stor god bok för alla åldrar

Minsta bakboken av Johanna Westman (känd från SVTs barnprogram) sprider matlagningsglädjen till den yngsta generationen. Visst kommer det en kokbok om dagen, men få är så här bra, genomtänkta och pedagogiska. Totte bakar sockerkaka är en klassiker inom svensk barnlitteratur. Svante Gandini(med Totte-liknande frisyr) iMinsta Bakboken bakar precis allting. Inklusive matig focaccia och små pizzor till middagen.
Johanna Westman begränsar sig inte till de vanliga barnrecepten, som chokladbollar (ingen ugn behövs) och chokladkrispkakor (som givetvis finns med). Barnen får också allt som brukar vara med i bakböcker för vuxna, som rulltårta, smulpaj och drömmar. Och istället för sockerkaka bakar Svante en tigerkaka med klös i och massor av cupcakes, toppade med godis. Johanna Westmans bakbok för de yngsta kockarna både bevarar och förnyar.
Bilderna är så tydliga, texten så stor och allt så vansinnigt gott att Minsta bakbokenockså skulle kunna kallas Bakbok för alla. För det spelar ingen roll hur gammal du är, om du är synskadad, bara lite klumpig eller alltid har otur i köket - medMinsta bakboken går det att lyckas med allt från kanelbullar och scones till kladdkaka och spisbröd. Matigt, gott, sött och oemotståndligt.
Finns det något roligare än att baka själv? Svar: att baka med andra! Och barn är entusiastiska sockerbagare som inte behöver underskattas, visar Johanna Westman. Bara de får lite lagom med hjälp.

Mitzi i mitten -smart och fyndigt om ett schackdrama

Mitzi i mittenMitzi i mittenMårten Sandén är känd för sin omtyckta deckarserie om Petrini-tvillingarna. Mitzi i mitten är en minst lika välskriven berättelse som dessa prisbelönta ungdomsdeckare, och med en helt annan ton. Medan barn- och ungdomslitteraturen svämmar över av kavata och högljudda flickor är Mitzi något så unikt i barnlitteraturen som en väldigt tyst och eftertänksam huvudperson. Man förstår av beskrivningen av Mitzi att hon är autistisk, men Mårten Sandén ramlar inte i fällan att göra henne till något slags geni, eller än värre, en komisk figur som i I rymden finns inga känslor. För visst har Mitzi känslor. Det är bara det att ingen lägger märke till dem, för alla andra är så livliga och högljudda och upptagna med sig själva. Och alla i klassen ser från början likadana ut och det är förvirrande om folk inte tydligt visar om de är glada, arga eller lessna. Man kan ju inte känna allting samtidigt, eller kan man det?
Mitzi gillar ordning och reda, att det är tyst (speciellt när hon läser sina läxor), siffror, matte, att spela schack med farfar, att åka Djurgårdsfärjan med farfar och att gå på museum med farfar. Speciellt Vasamuseet. Farfar är den enda som lägger märke till Mitzi och ser att hon också har känslor - och ser till att omgivningen börjar anpassa sig till henne istället för tvärtom.
I hela boken är Mitzi hela tiden den mest normala personen. Boken berättas från hennes synvinkel. Man riktigt känner hur stökig och jobbig och oorganiserad och skrämmande omvärlden är för henne. Och just det där att tysta barn också har egna behov av att leka och ha roligt och att få vara barn. Som farfar säger: “Du är barn så du ska bara leka och ha det roligt.” Han påpekar att det inte är hennes sak att passa upp på sin pappa (hans egen son). Fler skulle få ha en farfar som säger sådana saker. Speciellt när det har föräldrar som fortfarande är kvar i barnstadiet. Farfar kanske är från den sista vuxna generationen och just därför känner Mitzi samhörighet med honom, något hon inte känner med sina temperamentsfulla “barnsliga” föräldrar.
Illustrationerna är svartvita och omslaget i orange tyg. 70-talets favoritfärg kommer igen. En fullträff.
Fast uppdelningen mellan föräldrarna i boken verkar vara att mamman yrkesarbetar och gör allt hushållsarbete medan pappan ligger på balkongen i en Ramones tröja, drömmer om att bli rockstjärna, spelar hög musik och gör inget hushållsarbete. En sådan arbetsuppdelning hade inte varit okej i en 70-talsbok. Där skulle papporna både baka sockerkaka och diska efter sig. Den politiskt korrekte 70-tals pappan skulle inte drömma om att ligga på balkongen och tycka synd om sig själv och kräva att bli serverad mikrovågsugns mat från minderåriga.
Mizti i Mitten är en smart och fyndig bok där Mitzi använder sina schackkunskaper till att få ”remi” mellan sina föräldrar. Smart drag! Schackdrag fungerar även på livets spelplan i stort.

Åkerbo - sju syskon fyra våningar - Stockholm på 1920-talet

Åkerbo - sju syskon, fyra våningarÅkerbo - sju syskon, fyra våningarÅkerbo - sju syskon fyra våningar av Annika Huett handlar om en förlorad värld när mjölken fanns i flaskor och höjden av lycka var att först lägga beslag på barndelen i Allers. Med sju syskon är inte detta alldeles lätt. Gitta är sju år, hennes äldsta syster är femton år äldre och bor i England där hon är guvernant, och detta är fint, berättar Gitta. Det här verkar vara den mest spännande berättelsetråden i Åkerbo – men tyvärr får man inte höra mer om den utackorderade systern och vad hon gör. Det blir mest om alla bröderna, som aldrig gör något mer spännande än att retas och vara i vägen.
Det är egentligen ingen handling i boken, det är mest små anekdoter som när en mormor säger till sina barnbarn att ”jag minns när jag var ung så …” Annika Huett har samlat anekdoterna från sin egen mamma och sina kusiner.
Vi får följa Gittas perspektiv på tillvaron: hur tråkigt det är att lära sig spela piano, hur hemskt det är när katten Musse försvinner (fast han kommer tillbaka) och hur äckligt det är med ricinolja. Nötchoklad kallas för nödchoklad, snälla tanter har en stor skål med bjudgodis när man går ärenden åt dem och är man modig kan man våga ta två karameller. Två är också antalet siffror i telefonnumret. 50. Inte längre än så hem till Gitta!
Största lyckan är att vinna en riktigt fin docka, Ebba-Lena. Lycka är också att kunna läsa vad det står på spisen. Illustrationerna är gjorda i rött, svart och vitt. Och boken har tygrygg. Precis som de älskade 70-tals barnboksklassikerna. Det är lite Bullerbyn känsla över den här boken, fast mindre lantligt. Det är förmodligen extra kul för folk som minns Stockholm förr i tiden att läsa detta.

Pixis bok - det är inte lätt att vara död

Pixis bokPixis bok Pixis bok av Mårten Melin handlar om tjejen Pix som dött och kommit till himlen, och trots att hon inte vill det, blir hon återupplivad och hamnar på en konstig internatskola i skogen, en “Harry Potter Light” skola. Pixi har blivit stark och vacker, ungefär som vampyr-Bella i Twilight. Men allting är väldigt konstigt och hon vill bara ta sig tillbaka i himlen igen.
Boken påminner lite om filmen “Lovely Bones” fast minus mordet, det där att det finns saker att fixa innan man får dö på riktigt och det kan vara stressigt att få allt att gå ihop. Och rörigt. Det är inte alldeles lätt att hänga med. Pixis bok är en fristående fortsättning på Förvandlad och Jag är Love.
Apropå retro temat: titeln Pixis bok ska medvetet få tankarna att gå till de gamla pixiböckerna, små böcker för små läsare att läsa, populära på 70-talet och högt älskade av Mårten Melin när han själv var barn.
Flickan på tavlan - det spökar på torpet
Flickan på tavlan av debuterande Rebecka Åhlund är en spökroman där huvudpersonen Ella måste lösa ett mysterium om varför det spökar i familjens nya sommarställe och vad det är för spöke, varför hon inte fått frid, varför hon dog och varför ingen hjälpte henne. Ett slags paranormal deckare. Det är som en blandning av Glasbarnen - kusligt torp visar sig vara hemsökt (svenska spökromaner har torp, de engelska har slott och herresäten) - och Spöket på Canterville - i och med att spöket går från att bara vara ett hot till att vara någon som behöver hjälp. Och kanske en potentiell kompis.

Flickan på tavlanFlickan på tavlanOlika trender

Det är intressant att konstatera att bland nyutgivna barnböcker, både de som är skrivna på svenska (som ovan) och de som är översatta tillsvenska, dominerar realism för de yngre läsarna och fantasy, dystopier, spökhistorier och paranormala äventyr och romanser för de något äldre barnen och ungdomarna. En trend som kommer att hålla i sig? Ett Harry Potter / Twilight komplex eller tror man att äldre läsare behöver mer mysterier och mer specialeffekter för att hålla kvar frestelsen med läsningens underbara värld, istället för att förlita sig på miraklet med bokstäver som blir berättelser eller brev som kan förändra … som iÅkerbo sju syskon fyra våningar och Mitzi i Mitten.

Vårmodet i korthet

För de yngre barnen: realistiska, pedagogiska böcker med snygga omslag och tydliga illustrationer.
För de äldre barnen: paranormala äventyr.
1970-talets design influerar och inspirerar. Klara färger är en vinnare.
Budskap: Barn kan klara mycket själv. Baka tigerkaka. Spela schack. Överlista sina föräldrar. Bedriva exorcism. Men ibland passare det bra med en hjälpande hand!
Belinda Graham
Källor
Minsta bakbokenJohanna Westman, Svante Gandini
Mitzi i mittenMårten Sandén
Åkerbo - sju syskon, fyra våningarAnnika Huett
Pixis bokMårten Melin
Flickan på tavlan
Rebecka Åhlund

Förlag: Rabén och Sjögren

Berättelser från Engelsfors



Många ser nu fram emot Nyckeln. Sista delen efter Cirkeln och Eld. Engelsfors trilogin har hitintills rosats både i Sverige och utanför Sverige. Trilogin har anhängare både bland tonåringar och vuxna.

Men Berättelser från Engelsfors är något av en besvikelse som inte förmår fylla upp hålet i väntan på Nyckeln.
Det är ett seriealbum för de redan invigda - men de redan invigda kan så mycket mer och har fantiserat så mycket mer än vad som "avslöjas" i detta album. Många av äventyren är också vädigt klyschiga, som ett avsnitt i Bewitched eller någon annan paranormal amerikansk dussin-TV-serie.

Nästan alla tjejerna ser likadana ut, Miss Universium typer, oavsett hårfärg. Och speciellt blondinerna är svåra att skilja från varandra. Killarna ser ofta ut att ha rymt från en japansk manga serie. Intrycket blir mest konstigt.

De icke invigda får inte ut mycket av Berättelser från Engelsfors. Detta är inte en introduktionsserie. Som t.ex. Män som hatar kvinnor av Denise Mina som man kan uppskatta utan att ha läst Stig Larsson originalet.

Berättelser från Engelsfors har inte heller en massa perspektivskiften som i "de riktiga" böckerna. Läsaren är utesluten från Cirkeln-gänget och de andra. Man ser bara på, ungefär som på TV, och intrycket blir kallt och inte speciellt engagerande.





Retrospektiv: Garderobernas höst


Garderobernas höst!

2012 var Garderobernas höst! Och då pratare jag inte om Narnia. Det har kommit 3 stora “komma ut ur garderoben” böcker, samtliga av kända schlagerprofiler.
 1, Kärleken (inbunden)
Den mest kände är Jonas Gardell - manusförfattare till filmen Livet är en schlager, gammal programledare av Melodifestivalen (tillsammans med Mark Levengood) och allmänt folkkär schlagertomte. Hans självbiografiska triologi Torka aldrig tårar utan handskar har kommit ut - inte ur garderoben men väl ur Norstedt förlagets marknadsföringsmaskin. Och har redan filmats: går just nu som serie på SVT och finns även på SVT play. För alla som inte kan eller orkar läsa. Och som slänger in sina bokpresenter i garderoben.
Mitt positiva liv (e-bok)
Nästa kända schlagerprofil är Andreas Lundstedt - känd som Alcazars frontman och som Petra Medes gaybästis - som skriver en smärtsam självbiografi som inte bara handlar om att komma ut ur garderoben som homo utan om att komma ut ur garderoben som aids-smittat homo.
Tiden i New York gav honom en souvenir som han inte hade räknat med. Och i Sverige outade löpsedlarna honom, innan han ens hunnit berätta det för sin dåvarande pojkvän och Alcazar-medlem Magnus.
Mitt positiva liv är inte en så positiv bok som man kan vänta sig av titeln - men omslaget föreställer HIV-virus som dansar omkring, inte en dansande discokula.
Äntligen (inbunden)
Den tredje schlagerprofilen är Gabriel Forss, vinnare av Melodifestivalen som medlem i gruppen Blond och på senare år känd i TV4s Körslaget, både som “expertutlåtare” och som deltagare i olika säsonger av det populära programmet.
Men hans liv har inte bara varit schlager och gospel, utan också råd om att krypa tillbaka i garderoben. Råd som han inte tagit till sig, för Gabriel bestämde sig både för att stå för sitt liv som kristen och sitt liv som homosexuell. I dagens läge är det förstnämnda förmodligen mest kontroversiellt.
Alla vet att det finns homosexuella i underhållningsindustrin -som Mel Brooks sa, redan på 50-talet: "utan judar, zigenare och homosexuella har vi ingen underhållningsindustri” men det är fortfarande knäppt att 16-åriga Carola hade med sig en Bibel till Melodifestivalfinalen. Kunde hon inte ha nöjt sig med en Nalle Puh eller Ior maskot, som Carolina Klüft har?
Rosor, min kära, bara rosor (inbunden)
Mark Levengood är i likhet med sin man Jonas också aktuell med en ny bok. Men Rosor min kära bara rosor har mycket lite gemensamt med “komma ut böckerna”. Dels är väl Mark redan så ute han kan vara, och dels så är han så inne som det bara går att bli. Han kan skriva vad som helst om homos, heteros, finnar, svenskar, finlandssvenskar, Meryl Streep, Astrid Lindgren, sin egen mamma eller Dalai Lama och det är bara jättecharmigt!!!
I ett sånt läge kan man komma ut med hur många böcker som helst och det blir aldrig någon kontrovers. Mumintrollet själv kan inte vara mer folkkär. Minus Mumindalen så klart.