FILM: Bonnard – konst och kärlek - fint franskt fikande i regi av Martin Provost

 

Pierre Bonnard: ”Matsalen, Vernon” (1925), Glyptoteket, Köpenhamn.

Titel:  Bonnard – konst och kärlek

Regi: Martin Provost

I rollerna som Marthe och Pierre Bonnard: Cécile de France och Vincent Macaigne

Land: Frankrike, 2024

DVD: Svensk DVD utgåva sommaren 2025

Utgivning: Njutafilms




Betyg: 4

Liggande, sittande, stående, gående, vilande, sovande ... och ofta badande ... kvinnokroppen var i fokus för Pierre Bonnard. I en tid före internet kan man tänka sig att sådana där bilder sålde som smör. 

Denna biopic handlar dels om Pierre Bonnard och dels om hans musa Marthe ... som med tiden själv blev konstnär. Bonnard är inte så väldigt känd i Sverige, ens bland folk som läst konsthistoria, och man kan kontrastera att Bonnard i filmen omges av kändisar som "alla" känner till. Claude Monet kommer på besök för att måla av en speciellt fin näckros och mycket senare i filmen påpekar Monet att Marthes konst är bättre och sannare än Pierres. Kompositören Maurice Ravel har samma mecenat som Pierre Bonnard - och Ravel firade nyss 100 år och tillägnades en hel lördagskväll i SVT. Pierre Bonnard ingår  i en grupp konstnärer som med traditionell manlig konstnärlig blygsamhet kallar sig Les Nabis. Det betyder profeterna. Förutom Pierre Bonnard ingår Édouard Vuillard, Maurice Denis, Paul Ranson, Ker-Xavier Roussel, Félix Vallotton, Paul Sérusier och Aristide Maillol i denna grupp. Hur många känner du till? Ringer det en klocka för något av namnen, kan du nämna en av deras målningar vid namn? Vem vet, det kan ge poäng i Kontrapunkt i framtiden.

Monet och Picasso är kända affischnamn för sina -ismer

Kanske är det så att folk kan sina impressionister som Monet, och sina kubister som Picasso (som också diskuteras i filmen) ... men kolorister ... hm, vem är affischnamn för kolorismen? 

Bonnard firades i alla fall på Nationalmuseum i Sverige samtidigt som denna biopic kom ut, det var ju en fin tillfällighet, och Bonnard var både en uppburen (och på sin tid) hyllad kolorist och även en (för sin tid) typisk kulturman. Musan Marthe - som även är älskarinna, städare, diskare, matlagare, allt-i-allo - framställs i filmen som den stora kärleken för Bonnard, men givetvis hoppar konstnären över skaklarna hela tiden. Triangeldramat i slutet av filmen får dödlig utgång och det hela börjar se ut som en skräckfilm. Ett abrupt tonskifte, eftersom resten av filmen sett ut som turistreklam för att semestra i Frankrike ...

Fransk semesterdröm med crème brûlée till efterrätt

Det är idylliska semesterhus, gulliga djur, blommor, landsbygd, badande snygga nakna brudar, massor av vin som flödar, överfulla picknickkorgar, folk som fikar hela tiden och folk som dricker alkohol hela tiden. Och det finns alltid tid för att klämma in en crème brûlée till efterrätt. Det är väldigt sällan som någon arbetar i filmen. Bonnard hämtar bara tjocka kuvert med pengar hos sin mecenat och så fortsätter festen.

Marthe borde komma etta i titeln

Filmen heter Bonnard men borde heta Marthe eftersom hon är intressantast i filmen och det är hon som spelar störst roll. Det är hon som är konstnärens stora kärlek och ständiga inspiration. Originaltiten är Bonnard, Pierre et Marthe, men även det är blygsamt. Marthe borde komma etta. 

Filmens omslag och avslutning påpekar hur ofta förekommande hon är i konsten. Bonnard producerade kring två tusen målningar och Marthe finns med på två tredjedelar av dem och även på mängder av fotografier och skisser. Hon syns, eller hennes närvaro känns, även när man inte ser henne. Vem var hon?

Bra - i jämförelse med vad? 

Filmens svar är: en stark kvinna med egen identitet, egna åsikter och även ett eget konstnärskap. Hon lät sig inte knäckas av kulturmannen och hans velande.

Var hon lika tuff i verkligheten? När Bonnard ängsligt frågar henne om det han målat är bra så undrar hon  ... i jämförelse med vad? I jämförelse med kubisterna som revolutionerar konsten (han är ju ingen Picasso) eller i jämförelse med det gamla vanliga som han brukar göra? Är det Marthes åsikter och analys, eller är det filmmakarnas kommentar, att Bonnard ohjälpligt halkar efter, att han inte är någon "profet" och revolutionär, han gillar helt enkelt att ha det bekvämt och trevligt och välordnat och borgerligt. Det är skillnad på "talk the talk" och "walk the walk".

Vill du ha kaffe?

Hur är filmen som kärlekshistoria? Så där. Den finaste scenen är när Bonnard kommer hem igen efter någon historia med någon annan ... Som sagt, Bonnard velar hela tiden med vad han vill och vem han vill ha, men  han kommer alltid hem igen, han kommer hela tiden fram till att han inte kan LEVA utan ..., nej, det är viktigare än så, han kan inte SKAPA utan Marthe. Han har ändrat sig och vill hem igen ... och Marthe tar inte emot honom med öppna armar, hon är upptagen med sitt, hon målar ... och han inser att hon är bra. Monet har insett att hon är bättre än Bonnard. Även om Bonnard inte sträcker sig så långt som att säga hur bra hon är, så skrider han till handling: Han sätter på kaffet själv. För att inte störa Marthe när hon skapar.

Ibland säger en handling mer än tusen ord.

P.S. Kul att veta: Regissören Martin Provost har tidigare gjort andra filmer om konst och konstnärer. Flerfaldiga Césarvinnaren Séraphine (2008) handlar om konstnären Séraphine de Senlis och författaren Violette Leduc porträtterades i Violette (2014).